Jag är medveten om att det är fel kategori att starta denna tråd på, men "Aspergare off-Google" känns som en för slapp del av forumet.

Innan jag går in på dilemmat så får ni höra lite backstory:
Jag bodde tidigare hos min moder, men jag tog inget ansvar som uppgifter "städa rummet" eller dylikt blev ofta inte gjorde om hon inte direkt sa att jag skulle göra det, icke automatiskt. Däremot fick jag flera gånger om dagen (30+ ~ 50+ gånger) bli kallad på när hon ropade på mig där jag skulle göra en småtjänster, som en macka, vatten, en bärs eller hjälpa henne med något orelevant. Dessa ständiga småtjänster som avbröt min vardag ständigt tar musten ur mig, speciellt när hon kom in på rummet flera gånger om dagen och ställde idiotiska frågor som vilken vardaglig svensk som helst kan svaret på. För att sammanfatta så tog jag absolut inget ansvar över något alls sålänge hon inte bad om det och jag verkligen hatade alla små tjänster hela tiden.

För cirka ett år sedan flyttade jag till min syster, och jag trivs rätt bra. Dock så är det samma problem med alla småtjänster, som att gå till ica FLERA GÅNGER OM DAGEN, laga mat åt båda osv, fast det är definivt inte alla idiotiska småtjänster utan kanske 5 gånger om dagen detta sker. Däremot så sköter jag dom få fasta uppgifterna jag har som att tvätta en gång i veckan osv.

Men om jag nu blir tvungen att tillbringa flera veckor eller 2 månader ensam hemma, då är livet underbart och jag tar en massa ansvar. Jag städar och ser till att allt är rent och fint, jag sköljer av tallriker/bestick efter maten och sköter allt i hemmet perfekt. Jag lagar RIKTIG middag utan problem varje dag och jag mår generellt bra. Det är till och med så att jag brukar ha vänner som stannar ca en vecka eller så och det fungerar lika bra ändå.

Jag vet inte varför, men p.g.a någon anledning så klarar jag inte att bo med min syster eller moder, jag sköter mig inte och jag bryr mig inte om något. jag gör misstag efter misstag hela tiden och allt blir bara mer problematiskt. Men när jag bor ensam känner jag mig normal, livet är underbart utan dom. Jag hatar såklart inte min syster på något sätt utan jag tycker hon är underbar, men det är just småsaker och hennes hyckleri som tar död på mig.

Så åter till dilemmat,jag är väldigt intresserad att ta CSN lån dom kommade 2.5 åren av min gymnasietid och bo ensam. Jag har kollat extremt noga kring min budget som mat, el hyra osv. Dock så ligger problemet ligger i att min min moder är fortfarande min vårdnads innehavare och hon har en skuld hos kronofogden så hon kan inte hyra någon lägenhet förutom den hon har nu. Jag har ingen idé hur jag ska gå tillväga med detta, dessutom så har jag pratat med min syster om det och hon var okej med det om hon skulle flytta utomlands men den planen var nyligen skrapad så nu verkar det som jag är fast.

Så jag har ingen aning vad jag ska göra härifrån, så jag söker mig till era personliga åsikter, frågor, kritik och hjälpande ord!

Jag ber om ursäkta för mitt slarviga inlägg men jag suger så jävla sjukt på att göra inlägg om scenarion i allmänt, skyller på att jag vanligen skriver som en blind 12 åring.

* Skriv till CSN, socialtjänsten etc.. och säg som det är att du behöver pengar för att klara studierna.
* Ta extraknäck på helgen och betala själv.
* Flytta långt "hemmifrån" så att du slipper "besök"..

CSN-lån och bidrag borde ju räcka till en studentlya. Eller du kanske är för ung för att få CSN? Du skriver att din mamma är din vårdnadshavare, så du är alltså under 18?
Soc kommer knappast bidra så länge din mamma är försörjningsskyldig.

Folkhögskola kanske kan vara nåt för dig?

Jag har läst om ett par fall där socialtjänsten har ansett att hemförhållandena är såpass påfrestande att de har beviljat socialbidrag för eget upphälle (hyra, mat, mm) för personer under 18 år. Tror det medges från och med 15 år. Ev, ev lite tidigare. Men det finns tydligen utrymme i för sådant i lagstiftningen. Värt att kolla upp.

I övrigt så tycker jag det är mycket förnuftigt att flytta ut själv om mamma/syskon håller på och stjäl din koncentration. Din framtid står på spel, ta inga chanser.