Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
48 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
I DN:s Jobb-bilaga står dels en artikel, dels en "ledare", krönika.
Krönikan heter "Den som larmar måste vara stark" och är skriven av Helena Sjödin Öberg:
"Har du också följt karaktären Saga Norén i den fantastiska tv-serien Bron? Sofia Helin porträtterar en polis med klara aspergerbeteenden. Jag tänker att just en sån som hon skulle klara att vara en s k whistleblower - en anställd som offfentligt berättar om missförhållanden på en arbetsplats. Hon är orädd och har ett analystiskt tankesätt som vida överstiger hennes empatiska och känsliga förmågor.
Det är hennes knivskarpa logik som skulle göra att hon såg det orealistiska och inhumana i att att väga blöjor.
Nej, protesterar ni kanske. Till det behövs mycket empati.
Men empati betyder inte alltid att man tar hänsyn till alla i hela världen.
Man tar hänsyn till dem man måste.
Till sina arbetskamrater som kan råka illa ut och till sin familj som kan komma i kläm. Man vill undvika bråk och konflikter med dem man har omkring sig. Sådant som en Saga Norén saknar förmåga att förutsäga."
Fast detta låter som enbart en brist på fantasi. Jag tycker det kan handla om vem/vilka man har empati för el är lojal emot. T ex att man är mer lojal mot patienterna/de boende än mot chefen och arbetskamraterna.
Själva artikeln: http://www.dn.se/ekonomi/jobb/sa-vagar- ... -pa-jobbet
Krönikan heter "Den som larmar måste vara stark" och är skriven av Helena Sjödin Öberg:
"Har du också följt karaktären Saga Norén i den fantastiska tv-serien Bron? Sofia Helin porträtterar en polis med klara aspergerbeteenden. Jag tänker att just en sån som hon skulle klara att vara en s k whistleblower - en anställd som offfentligt berättar om missförhållanden på en arbetsplats. Hon är orädd och har ett analystiskt tankesätt som vida överstiger hennes empatiska och känsliga förmågor.
Det är hennes knivskarpa logik som skulle göra att hon såg det orealistiska och inhumana i att att väga blöjor.
Nej, protesterar ni kanske. Till det behövs mycket empati.
Men empati betyder inte alltid att man tar hänsyn till alla i hela världen.
Man tar hänsyn till dem man måste.
Till sina arbetskamrater som kan råka illa ut och till sin familj som kan komma i kläm. Man vill undvika bråk och konflikter med dem man har omkring sig. Sådant som en Saga Norén saknar förmåga att förutsäga."
Fast detta låter som enbart en brist på fantasi. Jag tycker det kan handla om vem/vilka man har empati för el är lojal emot. T ex att man är mer lojal mot patienterna/de boende än mot chefen och arbetskamraterna.
Själva artikeln: http://www.dn.se/ekonomi/jobb/sa-vagar- ... -pa-jobbet
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Här står om skillnaden mellan offentligt och privat:
Problemet är att även om den offentlige arbetsgivaren inte har rätt att straffa den som berättar om missförhållanden, så går det alltid att göra det ändå. Hur ska man kunna bevisa att man t ex fått sämre löneutvecklling pga detta?
Tar man upp ett missförhållande med chefen och sedan tipsar media anonymt, kan chefen räkna ut vem man är ändå.
Här berättar polisen Stefan Holgersson som offentligt kritiserade sin arbetsgivare:
Detta är Holgerssons råd:
Punkt nr 2 tycker jag verkar omöjlig. Om närmaste chef inte gör något, så blir alla arga om man går vidare. Både den "rundade" chefen och de högre cheferna. Då har man brutit mot en helig regel. Dessutom, att närmaste chefen inte gör något kan bero på att h-n vet att de högre cheferna inte vill det. Har man dessutom varit så aktiv lär de genast förstå vem som ligger bakom om man tipsar media anonymt.
http://www.dn.se/ekonomi/jobb/sa-vagar- ... -pa-jobbetOffentligt anställd
Yttrandefriheten är starkare än lojalitetsplikten.
Har rätt att prata om verksamheten anonymt med journalister – meddelarfrihet och meddelarskydd.
Chefen får enligt lag inte försöka ta reda på vem som har haft kontakt med medier – efterforskningsförbud.
Arbetsgivaren får inte straffa den som slagit larm - repressalieförbud.
Får ändå inte avslöja uppgifter som har stark sekretess, till exempel med hänsyn till patients integritet eller rikets säkerhet.
Privat anställd
Lojalitetsplikten mot företaget är starkare än yttrandefriheten.
Har anonymitetsskydd. Har rätt att tala med medier under anonymitet.
Kan bli uppsagd om man skadat företaget, till exempel genom att sprida information som skadar företaget – även om den är sann.
Om missförhållanden är tillräckligt allvarliga har man enligt domar i Arbetsdomstolen, ändå viss rätt att slå larm även om det skadar företaget.
Se till att du tagit upp din kritik tydligt med chefer innan du pratar med journalister eller andra utanför.
Problemet är att även om den offentlige arbetsgivaren inte har rätt att straffa den som berättar om missförhållanden, så går det alltid att göra det ändå. Hur ska man kunna bevisa att man t ex fått sämre löneutvecklling pga detta?
Tar man upp ett missförhållande med chefen och sedan tipsar media anonymt, kan chefen räkna ut vem man är ändå.
Här berättar polisen Stefan Holgersson som offentligt kritiserade sin arbetsgivare:
http://www.dn.se/ekonomi/jobb/polisen-a ... ef-till-jkDet finns många saker som är svåra att förklara. Att alla utom jag i en grupp har fått högre lönetillägg, att jag fått nej på tjänster jag sökt med konstiga motiveringar och att jag behandlats annorlunda än andra när jag sökt ledigt.
Hans bild av vad som händer när man kritiserar sin organisation är att man straffas med arbetsuppgifter man inte tycker är roliga och att man får blickar och kommentarer från chefer när man går genom korridoren. Att arbetsgivaren i allmänhet försvårar saker för en.
I våras spelade han in sin chef i smyg när chefen undrade vem som hade gett vissa fakta till Sveriges Radio, och anmälde sedan chefen till Justitiekanslern, JK. Anmälan är under utredning
Detta är Holgerssons råd:
1. Börja som intern "whistleblower". Prata först med din närmaste chef om problemen.
2. Kolla om din information nått högsta ansvariga. Det är vanligt att chefer filtrerar information uppåt. Informera högsta ansvariga på ett så smidigt sätt som möjligt. Det väcker irritation att runda andra chefer.
3. Upplys chefer om att det finns en utbredd irritation på arbetsplatsen och att det finns risk att problemet hamnar i medier. Rädsla för rapportering i medier kan vara mer effektiv än själva rapporteringen.
4. Om du pratar anonymt med en journalist garanterar redaktionen din anonymitet. Men förklara saken noga för journalisten så du inte blir röjd av misstag genom det sätt nyheten presenteras.
5. Ibland måste man själv gå ut i medier och berätta öppet. Var beredd på reaktioner.
6. Det är lätt att missbedöma vilket stöd man ska få av olika chefer. Informellt får man starkt stöd från arbetskamrater och vissa chefer, men utåt står man väldigt ensam.
7. Om man väl tar striden måste man ta den fullt ut. Det blir bara värre om man börjar backa. När det känns tufft, tänk på hur viktigt problemet är.
8. Inför olika steg bör du tänka efter hur viktigt problemet är. Är det värt det?
Punkt nr 2 tycker jag verkar omöjlig. Om närmaste chef inte gör något, så blir alla arga om man går vidare. Både den "rundade" chefen och de högre cheferna. Då har man brutit mot en helig regel. Dessutom, att närmaste chefen inte gör något kan bero på att h-n vet att de högre cheferna inte vill det. Har man dessutom varit så aktiv lär de genast förstå vem som ligger bakom om man tipsar media anonymt.
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Bra artiklar.
Study Shows Whistle-Blowers from Drug Companies Suffer Hardship
Submitted by Tyler Woods Ph.D. on 2010-05-13
http://www.emaxhealth.com/1357/new-stud ... dship.html
Study Shows Whistle-Blowers from Drug Companies Suffer Hardship
Submitted by Tyler Woods Ph.D. on 2010-05-13
A study conducted at Harvard University showed that people who become U.S. government informants in health fraud cases against drug companies, whistle blowers, may receive financial rewards but they suffer sever hardship.
Perhaps the most important aspect of this study was that most whistle-blowers get money and researchers discovered that money was not the motivation. Whistle-blowers receive a share of financial recoveries resulting from prosecutions and settlements. "They seemed to want to right a wrong, or bring to light something that was ethically compromised," Kesselheim said. Money was not the motivation.
http://www.emaxhealth.com/1357/new-stud ... dship.html
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Nej, det är förstås inte pengar som är motivet till avslöjanden utan människors hälsa och rättvisan. Men just eftersom larmarna brukar råka illa ut så behöver de ersättning i form av pengar.
Inte ens att vara överläkare och "känd från TV" gör att man "får" larma:
Han intervjuades i Sveriges Radio, och trodde det skulle bli debatt, som skulle leda till förbättringar. Men det blev det inte. Branth ställde in en planerad intervju med UNT:
Han fick dock stöd av facket, och ledningen bad om ursäkt och fick gå en kurs om meddelarfriheten.
Nej, det är politikerna och därigenom sig själva de försöker skydda. Om ledningen instämde i kritiken skulle det vara olydnad och illojalitet mot politikerna, som ju är de som bestämmer hur mycket pengar de ska få. I ledningsuppgiften ingår inte bara att lyda order uppifrån, utan också att solidarisera sig med politikernas verklighetsbeskrivning. Säger politikerna att pengarna räcker, då är det ju så, och då finns ingen överbeläggning vad än personal och patienter upplevt.
Inte ens att vara överläkare och "känd från TV" gör att man "får" larma:
http://www.unt.se/uppsala/han-tystades- ... 51078.aspxNyårshelgen hade precis passerat när överläkaren Stefan Branth insåg att han hade fått nog. Tillsammans med resten av personalen på akuten vid Akademiska sjukhuset hade han kämpat sig igenom ännu en högtidshelg full av överbeläggningar.
Dessutom hade Arbetsmiljöverket bara några dagar tidigare riktat skarp kritik mot sjukhuset för att belastningen på personalen var för hög. Ändå tycktes ingenting hända.
– Vi var flera som hade påtalat de här problemen för sjukhusledningen ett antal gånger, därför att det var problem som hela tiden återkom. Och sjukhusledningen hade suttit i möten och pratat om det, men de kom aldrig fram till något. Ingenting hände, säger Stefan Branth.
Han intervjuades i Sveriges Radio, och trodde det skulle bli debatt, som skulle leda till förbättringar. Men det blev det inte. Branth ställde in en planerad intervju med UNT:
– Jag orkade inte säga något mer, jag mådde för dåligt. Jag hade precis haft ett möte med chefsläkaren som fört fram sjukhusledningens ord. De hade diskuterat arbetsrättsliga åtgärder kring mig. Jag blev helt chockad. Hur ska man tolka det? Det är ju en inlindad version av att säga: tyst, annars får du inte behålla ditt jobb, säger han.
Men följderna av Stefan Branths uttalande i media slutade inte där. Sjukhusets kommunikationsavdelning skickade även ut ett pressmeddelande – både internt och till media – där de hävdade att överbeläggningarna var under kontroll och att det inte hade funnits några patienter som tvingats ligga i skrubbar och korridorer.
– Det var ju det samma som att gå ut och säga att jag hade ljugit. Jag är ändå hårdhudad men jag kände mig som en tillrättavisad liten skolpojke. Det var otroligt obehagligt.
För att få upprättelse försökte Stefan Branth få andra i sjukhuspersonalen att gå ut och bekräfta hans uppgifter. Men ingen ville ställa upp.
– Många var rädda och oroliga över att det skulle påverka deras jobb. Och jag förstod dem, det är inte lätt att stå på sig i sådana här situationer.
Han fick dock stöd av facket, och ledningen bad om ursäkt och fick gå en kurs om meddelarfriheten.
För Stefan Branth räckte dock inte det. Han fortsatte att gå till jobbet med en klump i magen. Till slut valde han att säga upp sig från sin heltidstjänst som överläkare, efter nästan 20 år på Akademiska.
– Jag pallade inte längre eländet och därför slutade jag. Det finns en stämning och hierarkisk tradition inom vården och läkaryrket som tyvärr skrämmer folk från att våga prata om brister. Cheferna tar ofta kritik personligt och vill tysta ned problem. Jag vet inte vem det är de försöker skydda genom att bete sig så, men det är i alla fall inte patienterna
Nej, det är politikerna och därigenom sig själva de försöker skydda. Om ledningen instämde i kritiken skulle det vara olydnad och illojalitet mot politikerna, som ju är de som bestämmer hur mycket pengar de ska få. I ledningsuppgiften ingår inte bara att lyda order uppifrån, utan också att solidarisera sig med politikernas verklighetsbeskrivning. Säger politikerna att pengarna räcker, då är det ju så, och då finns ingen överbeläggning vad än personal och patienter upplevt.
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
DN via Alien skrev:Privat anställd
Se till att du tagit upp din kritik tydligt med chefer innan du pratar med journalister eller andra utanför.
Det här låter ju som vanlig hederlighet, men i ett sådant här sammanhang betyder det i praktiken "ange dig själv som tjallaren om det blir så att du måste 'tjalla'". Det vill säga lagstiftaren har inte tänkt eller inte menat allvar med lagen.
Undrar hur det skulle bli om man gjorde om reglerna för privata företag enligt dem för offentliga verksamheter, och i båda fallen också stipulerade att om missförhållandena beläggs som sådana ska de ansvariga cheferna avgå (!= sparkas snett uppåt) - bland annat just för att förebygga trakasserier mot visselblåsare. Det sistnämnda är allmän moral på en del andra håll i världen - i teorin, fast ibland följs den ändå även i praktiken. Antagligen förekommer det inte hos oss för att vi redan är världsbäst på moral.
Risk att affärshemligheter röjs vid meddelarskydd och för konkurrensnackdelar vid frihet att offentliggöra ofördelaktig information? Kompetensbortfall när chefer måste gå av moraliska skäl? Tja, är inte det just vad vi borde syfta till och vad vi skulle kräva om det vore en enskild vanlig människa det gällde: incitament att bära sig hederligt åt från början? Vi har blivit så vana vid att kommersiella företag måste få frikort från vanligt medborgerligt ansvar "för att kunna fungera" på den heliga Marknaden, och det tror jag gör att de här problemen bara kommer att öka.
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Det gäller verkligen att tänka efter före. "Är jag beredd att gå ut med namn och allt?" Ja, då går det att ta upp det med chefen först. Men det är inte så många som är så modiga. Så frågan blir snarare "Är jag beredd att kontakta media anonymt?" Ja, då är det bäst att inte ta upp det med chefen. Möjligen tar man upp det med facket, som i sin tur tar upp det med chefen (utan att lämna ens namn). Men då gäller det att de som är fackligt aktiva har modet och intresset. Och de ska ju bara ta upp sina medlemmars intressen, inte patienternas. De får trycka på att personalen är stressad och mår dåligt av missförhållandena.
Läkarföreningen vågar iaf säga ifrån:
Läkarföreningen vågar iaf säga ifrån:
http://www.unt.se/uppsala/tystades-efte ... 89754.aspxAnna Rask Andersen berättar att hon själv varit utsatt för påtryckningar för uttalanden hon gjort. Senast i UNT när hon i samband med att en chef vid akuten avskedades sade att ”vi på senare år sett en ökad efterfrågan på lydiga marionetter vid chefsrekryteringar”.
– Då var de på mig. Men jag står för det jag sagt. Även chefer måste kunna säga ifrån om beslut är felaktiga, istället för att jamsa med som lydiga marionetter. Ett militant ledarskap passar inte i den härtypen av verksamhet. Det går inte att leda ett universitetssjukhus som man leder trupper.
Läkarföreningen har påtalat bristerna i bemanning och vårdplatser länge.
– Men det händer inget förrän någon går ut och berättar om hur det är. Det är oerhört viktigt att den offentliga verksamheten kan granskas utifrån, säger Anna Rask Andersen.
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Efter historien med tystandet av Stefan Branth har Akademiska sjukhuset infört speciella språkrör för att yttra sig till media.
Så alla har i princip rätt att yttra sig men säkrast är att hänvisa till språkröret.
http://www.unt.se/uppsala/ny-policy-eft ... 51070.aspxNär UNT kontaktar Akademiska för att höra hur sjukhusledningen ser på händelserna som följde Stefan Branths uttalanden i media tidigare i år, får vi svaret att det inte ligger under sjukhusledningen område att uttala sig om.
I stället hänvisas vi till chefsläkaren Filippa Nyberg som inte var anställd när Stefan Branth kritiserade överbeläggningarna på akuten. Hon är ett av de ”språkrör” som Akademiska har utsett för att föra både sjukhusledningens och de anställdas talan.
Så alla har i princip rätt att yttra sig men säkrast är att hänvisa till språkröret.
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Angående Carema och de läkare som slog larm om missförhållandena på äldreboendet Koppargården:
Läkarna som slog larm tvingas bort
Publicerad i dag 10:42
http://www.dn.se/sthlm/lakarna-som-slog ... ingas-bort
Läkarna som slog larm tvingas bort
Publicerad i dag 10:42
Läkarna som rapporterade om missförhållanden på Caremas Koppargården har blivit uppsagda. ”Det är ganska allvarligt att stadsdelen agerar på det här viset, genom att straffa den som larmar om vanvård”, säger Anders Hellström, verksamhetschef på läkarorganisationen Trygg Hälsa.
http://www.dn.se/sthlm/lakarna-som-slog ... ingas-bort
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Tycker inte stadsdelsdirektören inger förtroende:
För det första smiter myndighetern ifrån sitt ansvar i flera led. Landstinget följer slaviskt stadsdelen, och stadsdelen följer slaviskt utföraren. Jag ifrågasätter denna praxis, efterosm det ger utföraren stor makt. De borde fråga sig varför.
Och i detta fall borde de gjort ett undantag från praxis, efter denna skandal. Carema är inte längre betrott att sköta Koppargården men betrott att avgöra kompetensen hos de läkare som kritiserat dem.
–Förvaltningen pratar med utföraren på boendet, det är så det går till. Men det här är en väldigt speciell situation, det är därför nämnden har bett att få veta hur det gick till, säger Fredrik Bojerud.
Leif Spjuth, stadsdelsdirektör i Hässelby-Vällingby, säger att Carema har behandlats på exakt samma sätt som alla andra utförare.
–Landstinget skickar ett brev till kommunen och frågar om vi vill förlänga avtalet eller byta vårdgivare. Då frågar vi, enligt praxis, utförarna på boendet hur de vill ha det, säger Leif Spjuth.
Carema har, enligt honom, under lång tid velat bryta avtalet med Trygg Hälsa.
– Ett samarbete som inte fungerar är, som vi ser det, en fara för patientsäkerheten, säger Leif Spjuth.
Men Carema ska ju inte vara kvar på Koppargården?
– Men personalen är kvar. Cirka hälften av sjuksköterskorna har haft svårt att samarbeta med Trygg Hälsa, Vårdförbundet har gjort en anmälan till Arbetsmiljöverket, säger Leif Spjuth.
För det första smiter myndighetern ifrån sitt ansvar i flera led. Landstinget följer slaviskt stadsdelen, och stadsdelen följer slaviskt utföraren. Jag ifrågasätter denna praxis, efterosm det ger utföraren stor makt. De borde fråga sig varför.
Och i detta fall borde de gjort ett undantag från praxis, efter denna skandal. Carema är inte längre betrott att sköta Koppargården men betrott att avgöra kompetensen hos de läkare som kritiserat dem.
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Men i detta fall agerar oppositionen:
Och nu blir läkarna kvar:
http://www.dn.se/sthlm/lakare-som-slar- ... e-avskedasSocialdemokraterna kräver att vårdvalet ses över. Enskilda vårdgivare som Carema ska inte kunna sparka läkare som slår larm, anser oppositionslandstingsrådet Dag Larsson.
– Läkare som anmäler vanvård ska vi värna, inte avskeda! säger han.
Läkarorganisationen Trygg Hälsa som skrev en kritisk rapport om förhållandena på Caremas Koppargården förlorar sitt avtal om den medicinska vården där.
I praktiken är det Carema som har fattat det beslutet och i gårdagens DN sade äldrelandstingsrådet Stig Nyman (KD) att det är en konsekvens av vårdvalssystemet. Det är vårdgivaren som väljer vilka läkare de vill samarbeta med.
– Det är skrämmande att höra hur ansvarigt landstingsråd skyller på ett system som de själva satt i sjön. Vi politiker är ju valda av medborgarna för att ändra och förbättra, inte frånsäga oss ansvar, säger Dag Larsson.
– Systemet är upplagt för att alla ska kunna skylla ifrån sig. Det är trams det Stig Nyman säger, att det skulle gynna läkarna att de får sparken.
Och nu blir läkarna kvar:
http://www.dn.se/sthlm/larmande-lakare- ... ppargardenLäkarna som slog larm om vanvården på Caremas Koppargården blir kvar. Oppositionen och Folkpartiet röstade igenom att förlänga kontraktet.
– Det skulle ge fel signal att den som anmäler bristfällig omsorg straffas, säger Bengt Roxne (S) i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd.
Läkarorganisationen Trygg Hälsa skrev i september en rapport till politikerna i stadsdelsnämnden. i den beskrevs bland annat hur en patient dött till följd av blodförgiftning orsakad av ett illa skött sår.
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
En debattartikel från Miljöpartiet om att förstärka meddelarskyddet:
Ja, det är ett bra förslag tycker jag. Fast helt är man inte skyddad även med en oberoende advokatbyrå som mellanhand. Om enheten är liten kan chefen lätt gissa vem som "skvallrat" och utöva repressalier. Arbetsgivaren är den som har att leda och fördela arbetet och kan se till att man får sämre arbetsuppgifter och får gå om det blir arbetsbrist. Det är för övrigt starka krafter som vill avskaffa LAS.
http://www.unt.se/debatt/forstark-medde ... 38636.aspxMen Miljöpartiet menar att det borde vara en självklarhet i all offentligt finansierad verksamhet att man som anställd ska uppmuntras att slå larm vid felaktigt hanterande av allmänna medel. Ingen ska kunna tysta en lärare som vill larma om att skolan är dåligt skött bara för att det skulle kunna ge skolan dåligt rykte, ingen ska kunna anklaga den som protesterar mot att en svåger fick en fördel i en upphandling för samarbetssvårigheter, ingen timanställd ska behöva vara rädd att plötsligt inte bli inringd.
Vi menar att det måste till ett systemskifte. Så kallade whistleblowers ska ses som en nödvändig del av demokratin. De måste vara obekväma. I en fungerande demokrati måste människor inne i verksamheten säga ifrån när något är fel. Och där räcker det inte att i allmänna ordalag hänvisa till att folk ska visa civilkurage: vi måste underlätta den gnista av civilkurage som vi alla bär inom oss. Det ska vara lätt att säga ifrån.
---
För att skydda anonymiteten hos anmälare föreslog Miljöpartiet och Socialdemokraterna i Göteborg att en tredje part (en advokatbyrå) skulle ta emot anmälningar från whistleblowers. Man insåg att det kan behövas en funktion som underlättar för folk att larma. M, KD och FP röstade emellertid emot med argumentet att det skulle få det att verka som att systemet som det ser ut i dag inte fungerar.
Samma argument har framfört i Uppsala kommun. Man är alltså rädd för att det skulle påverka ens anseende. Det är precis ett sådant tankesätt som man måste motverka. Kommunen ska inte upprätthålla sitt anseende, den ska upprätthålla medborgarnas bästa.
Ja, det är ett bra förslag tycker jag. Fast helt är man inte skyddad även med en oberoende advokatbyrå som mellanhand. Om enheten är liten kan chefen lätt gissa vem som "skvallrat" och utöva repressalier. Arbetsgivaren är den som har att leda och fördela arbetet och kan se till att man får sämre arbetsuppgifter och får gå om det blir arbetsbrist. Det är för övrigt starka krafter som vill avskaffa LAS.
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Och hade det varit sossarna som hade avskedat läkarna, med vårdentreprenören att skylla på, så hade borgarna passat på att påtala det.
En byråkrati, både privat och offentlig, som har suttit för många århundraden i orubbat bo. Men inte blir det ju bättre av att politikerna har skaffat sig privatföretag och deras kapitalism, med status av naturlag, att gömma sig bakom.
En byråkrati, både privat och offentlig, som har suttit för många århundraden i orubbat bo. Men inte blir det ju bättre av att politikerna har skaffat sig privatföretag och deras kapitalism, med status av naturlag, att gömma sig bakom.
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Det är pga den famösa muthärvan i Göteborg som just Göteborg nu ska bli ett föredöme för larmare:
Det ska bli intressant att se hur/om detta system fungerar. SKTF har varnat för "skvaller och falska anklagelser".
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=4523526Göteborg blir först i landet med en whistleblower-mottagning. Det klubbade den rödgröna majoriteten i Göteborgs kommunstyrelse igenom idag. Med start efter sommaren kan de inom kommunen som misstänker oegentligheter lämna tips till en mottagning, troligen en advokatbyrå.
Det ska bli intressant att se hur/om detta system fungerar. SKTF har varnat för "skvaller och falska anklagelser".
Re: Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Här finns en livslevande whistleblower. Jag är det oavsett om jag vill det eller inte.
Pratar med djup erfarenhet.
Det är inte lätt, det kan jag säga. Jag har fått gråta blod en och annan gång.
Men det är ingen valfrihet jag har.
Jag kan inte ändra på mig själv (vill inte heller för jag vet att jag behövs) och ännu mindre kan andra människor ändra mig. Det betyder inte att det inte har funnits människor som har försökt det. Men dom har fått backa en efter en.
Jag drivs av rättvise principen som jag har tolkat mycket svart-vitt, jag har också stora tendenser att sätta mig mot auktoriteter och de här två saker får ibland konsekvenser.
När jag till slut har knuffats 'over the edge' och jag har bestämt mig att köra. Då står jag där som en betongvägg och det är ingen jordisk verkan som kan ändra på det. Då står jag där till motståndaren har givit upp.
Faktiskt det har lett till bra slutsatser. Jag får respekt och beundran för att jag krigar för saker som andra vågar inte.
Jag har även fått respekt från motståndarna men det kommer inte direkt. Det kommer långt efter.
Men jag är noggrann. Den här gåvan får jag ALLDRIG använda för fel syfte.
Pratar med djup erfarenhet.
Det är inte lätt, det kan jag säga. Jag har fått gråta blod en och annan gång.
Men det är ingen valfrihet jag har.
Jag kan inte ändra på mig själv (vill inte heller för jag vet att jag behövs) och ännu mindre kan andra människor ändra mig. Det betyder inte att det inte har funnits människor som har försökt det. Men dom har fått backa en efter en.
Jag drivs av rättvise principen som jag har tolkat mycket svart-vitt, jag har också stora tendenser att sätta mig mot auktoriteter och de här två saker får ibland konsekvenser.
När jag till slut har knuffats 'over the edge' och jag har bestämt mig att köra. Då står jag där som en betongvägg och det är ingen jordisk verkan som kan ändra på det. Då står jag där till motståndaren har givit upp.
Faktiskt det har lett till bra slutsatser. Jag får respekt och beundran för att jag krigar för saker som andra vågar inte.
Jag har även fått respekt från motståndarna men det kommer inte direkt. Det kommer långt efter.
Men jag är noggrann. Den här gåvan får jag ALLDRIG använda för fel syfte.
- Red and green
- Inlägg: 878
- Anslöt: 2011-12-17
- Ort: Stockholm och norra rymden & egen bubbla.
Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
En anhörig prisar MAS för hennes civilkurage:
http://www.dn.se/sthlm/ett-ar-efter-ska ... ppargardenAnna-Lena Johansson kan inte nog beskriva sin tacksamhet till Hässelby Vällingbys medicinskt ansvariga sjuksköterska – mas – Marie Sundström, som slog larm om de missförhållanden som rådde.
– Masen är den enda i stadsdelsförvaltningen som haft civilkurage och ryggrad och gjort precis det hon ska. Det är storartat att våga stå upp mot de chefer hon stod i beroendeställning till. Jag funderar ofta över hur hon orkat.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/trots- ... t-sla-larmOch utredningen om meddelarskydd har ännu inte kommit igång:
Ett år efter Caremaskandalen har anställda i privata välfärdsföretag fortfarande sämre skydd än andra om de pratar med medierna.
Beatrice Asks utlovade utredning har ännu inte börjat arbeta.
– Den borde ha kommit långt i sitt arbete nu, säger konstitutionsutskottets ordförande Peter Eriksson (MP).
Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Den förhalade utredningen visar ju bara att tysthetskulturen är sanktionerad.
I övrigt så kan man ju nästan sammanfatta tråden som att ifall man upptäcker något fel. Läck det anonymt, även med anonymitet mot journalisten eftersom de slarvar med datorsäkerhet och kan få sin utrustning konfiskerad/tappad/stulen.
Kort sagt le och håll käft, men tipsa media som attan externt.
I övrigt så kan man ju nästan sammanfatta tråden som att ifall man upptäcker något fel. Läck det anonymt, även med anonymitet mot journalisten eftersom de slarvar med datorsäkerhet och kan få sin utrustning konfiskerad/tappad/stulen.
Kort sagt le och håll käft, men tipsa media som attan externt.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Ja, jag tror inte det är någon hjärtefråga för regeringen. De vill ha valfrihet, privatisering, entreprensörsandra, företagarvänlighet. Och företagarna vill ha vinst och att personalen är lojal.
Och avsikten får inte vara att skada företaget. Och vem bestämmer vad avsikten är?
Lojal ska man vara, men inte mot patienterna el skattebetalarna, lojalitetsplikten gäller bara gentemot arbetsgivaren.
Carema har infört en "whistleblowerfunktion". En person inom ägarkoncernan som medarbetare kan vända sig till anonymt. Men ingen har hört av sig. Antingen är allt bra el så litar de inte på anonymiteten.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/expert ... -nya-avtalEfter äldrevårdsskandalen införde vårdföretaget Carema Care meddelarskydd för sina anställda.
Men avtalet är ingenting värt, menar yttrandefrihetsexperten Nils Funcke.
Han reagerar redan på första sidan i avtalet: ”Yttrandefrihet innebär att inom Carema Care har medarbetare rätt att muntligen eller skriftligen tala om vad man tycker.”
– Det där är så korkat att det inte är klokt. Yttrandefriheten förlorar helt sin betydelse om man bara får yttra sig inom företaget.
Och avsikten får inte vara att skada företaget. Och vem bestämmer vad avsikten är?
Men allvarligast, enligt Nils Funcke, är stycket om den så kallade lojalitetsplikten. Det raderar, enligt honom, ut allt som utlovats i paragraferna om meddelarfrihet.
”Medarbetare har en vidsträckt rätt att kritisera och ifrågasätta arbetsgivarens handlande. Uttalandena får dock inte vara uppenbart oriktiga och syfta till att skada arbetsgivaren. Om en medarbetare skulle agera så, tar lojalitetsplikten över meddelarfriheten.”
Lojal ska man vara, men inte mot patienterna el skattebetalarna, lojalitetsplikten gäller bara gentemot arbetsgivaren.
Carema skulle hellre se en lagstiftning på området. Då skulle de slippa motsättningen mellan meddelarfrihet, lojalitetsplikt och företagshemligheter.
Vårdbolaget Capio har infört ett liknande avtal. Men det underkänns också av Nils Funcke.
– Här har man formulerat begränsningen för företagshemligheter tydligare än Carema men det duger ändå inte. Facken borde undvika att skriva på och driva fram en lagstiftning i stället.
Carema har infört en "whistleblowerfunktion". En person inom ägarkoncernan som medarbetare kan vända sig till anonymt. Men ingen har hört av sig. Antingen är allt bra el så litar de inte på anonymiteten.
Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Bluff och båg hela vägen från politik till chefsnivå och upplägg *vissla*
Hela processen är riggad för att köra över personal och patienter efter behov, man får vara blind för att inte inse det. Upptäcker man missförhållanden i en sådan situation gäller det att antingen vissla helt anonymt och då menar jag helt anonymt, aldrig diskutera det med någon på arbetsplatsen någonsin eller förändra sitt beteende som kan härleda dit. Alternativet är att som i en del andra fall bli så känd att det blir politiskt omöjligt att komma åt personen.
Hittade också vem Nils Funcke är.
Hela processen är riggad för att köra över personal och patienter efter behov, man får vara blind för att inte inse det. Upptäcker man missförhållanden i en sådan situation gäller det att antingen vissla helt anonymt och då menar jag helt anonymt, aldrig diskutera det med någon på arbetsplatsen någonsin eller förändra sitt beteende som kan härleda dit. Alternativet är att som i en del andra fall bli så känd att det blir politiskt omöjligt att komma åt personen.
Hittade också vem Nils Funcke är.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
plåtmonster, jo visst.
Det här kan vara riktigt farligt även på djupare sätt. En omdefiniering kan vara på gång av begrepp som är centrala för demokratin och yttrandefriheten, till förmån för privatkapitalistiska företagare istället, utan att folk ska märka det.
Vilket vore helt logiskt i en storföretagaroligarki. Som är vad vi sedan ett kvartssekel (med förberedelser längre tillbaka) håller på att få bakom demokratisk fasad.
Det här kan vara riktigt farligt även på djupare sätt. En omdefiniering kan vara på gång av begrepp som är centrala för demokratin och yttrandefriheten, till förmån för privatkapitalistiska företagare istället, utan att folk ska märka det.
Vilket vore helt logiskt i en storföretagaroligarki. Som är vad vi sedan ett kvartssekel (med förberedelser längre tillbaka) håller på att få bakom demokratisk fasad.
Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Undrar vilka fria länder som återstår
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
plåtmonster skrev:Hittade också vem Nils Funcke är.
Han även yttrat sig som expert här: pengar-till-fas3-projekt-utan-insyn-t29082.html
Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Tycker moderaternas agenda blir allt klarare, de vill återinföra feodalsamhället.
Undrar hur många som skulle diagnosticeras som psykopater i det partiet om man testade. Dock får man skilja på ledningen och partiets fotfolk.
Undrar hur många som skulle diagnosticeras som psykopater i det partiet om man testade. Dock får man skilja på ledningen och partiets fotfolk.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Råden är felaktiga. De viktigaste invändningarna är att man givetvis börjar med att kolla var ens arbetskamrater står, det andra är att det är olämpligt att i förväg förvarna om man är beredd att ta kontakter med media. I spelet om vad som bör vara hemligt och inte har den som är underställd en mycket svår position. Men det som framför allt saknas är vikten av att dokumentera det man vill påtala.
Detta säger jag inte utifrån erfarenhet av att varit i sådana situationer men av erfarenheter av förändringsprocesser och maktstrukturer på arbetsplatser i allmänhet.
Detta säger jag inte utifrån erfarenhet av att varit i sådana situationer men av erfarenheter av förändringsprocesser och maktstrukturer på arbetsplatser i allmänhet.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10586
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
Att våga larma, dvs vara en whistleblower (artikel i DN)
Alien skrev:http://www.dn.se/nyheter/sverige/trots- ... t-sla-larmOch utredningen om meddelarskydd har ännu inte kommit igång:
Ett år efter Caremaskandalen har anställda i privata välfärdsföretag fortfarande sämre skydd än andra om de pratar med medierna.
Beatrice Asks utlovade utredning har ännu inte börjat arbeta.
– Den borde ha kommit långt i sitt arbete nu, säger konstitutionsutskottets ordförande Peter Eriksson (MP).
Låter som typiskt jävla röstfiske, de lovar att ta tag i det med krafttag och så bidde det inte ens en tumme!