Wine skrev:

earlydayminer skrev:

Wine skrev:
Har precis läst och tycker det ser bra ut.

Tack! Jag har inte ens ätit än utan satte mig direkt framför den här tråden. Aspigheten i ett nötskal.

Ja det kan man ju känna igen sig i. Kanske kan vara dags att gå och äta lite nu då?

Jepp 150 g skogsbär, havregrynsgröt och solrosfrön med skånemejeriers gammaldags mjölk. Även det en viktig aspekt om man söker välmående: kost.

Ikväll ska jag utöva medveten närvaro vid hockeymatch. Tror faktiskt det är lite kontraproduktivt att engagera sig i sport om man är lite stressad. Jag sitter på högspänn när "mitt lag" spelar.

Skulle verkligen behöva lära mig att koppla av framför hockeyn.

earlydayminer skrev:Det är oftast en lång behandlingsform och det gäller att man gör sina övningar varje dag.

Jag håller helt med om det.
För sju år sedan fick jag gå i gruppterapi och individuellt endast 15 gånger på en VC som köpt in tjänsterna.
Jag förstod snabbt att konceptet bygger på att man håller sig till sitt "kontrakt" och gör övningarna varje dag på egen hand.

Problemet är att en så långvarig behandlingsform förpackas och erbjuds som korttidsterapi av många vårdcentraler. Många vill eller behöver ha en längre uppföljning av psykolog.

För min del gick det bra att integrera mycket av övningarna i mitt eget liv. Det som var bra hålls levande än idag. Resten har vittrat bort.

Bäst av allt gillar jag det här edm:

earlydayminer skrev:När psykologen väl var helt öppen och ärlig om min problematik och berättade att jag kommer ha det hela livet, men att det inte alltid behöver vara lika svårt - det var då jag förändrades. Psykologen berättade för mig att mina åsikter och min rätt att tala håller samma värde som alla andras, att jag inte kan utgå från att veta vad någon annan tycker om mig då det är omöjligt att veta vad någon annan tänker.

Trovärdigt och bra med realistiska förväntningar och mål.

Ur mitt perspektiv är KBT rena eländet. Absolut kanonbra om det fungerar för folk och de mår bättre - iaf om de trivs med att göra om sig själva till något annat än vad de är. För det var lite det som var mitt problem rakt av.

T.ex.. man tänker på ett vis i en situation, man blir uppmanad att försöka (öva) på att tänka något helt annat - varför i hela friden skulle jag tro på den tanken som då någon annan planterat in och som inte på något vis stämmer överens med något jag själv skulle tänka? I det läget ska jag då lita till att psykologen vet något jag inte vet om mig själv och mitt liv och således lita på att min tanke är helt fel och den han/hon försöker lura på mig är rätt - något som inte fungerar för mig (vilket är anledningen till att det relativt snabbt konstaterades att KBT inte var för mig).

För mig såg och ser det ut som att man helt sonika ska ljuga för sig själv till man övertygat sig själv om att man inte ljuger. Känns väldigt avigt och bakvänt.

Ännu en kraftig förenklig, tycker jag. Vad du beskriver är en så liten del i det stora hela, men framför allt felaktigt - din uppfattning, ja. Din åsikt, ja. Men fortfarande inte rätt uppfattat.

Jag uppmanar er att läsa böcker skrivna av professorer och forskare inom bl a kognitiv psykologi. Tills ni har läst till er lite så kan jag tyvärr inte ta in åsikterna som särskilt värdefulla i just den här frågan. Givetvis är jag mottaglig och öppen för åsikterna, men det är alldeles för simplifierat och i grund och botten samma strunt. Ursäkta ordvalet.

Men än en gång, KBT är ingen "quick fix" - det är ingen magisk behandling som botar alzheimers. Det är en möjlig behandlingsform som har visat sig oerhört effektiv vid rädslor, fobier, ångestproblematik m.m. Det är fullt möjligt att en viss typ av individer inte alls är utrustad för KBT. Sedan så krävs det givetvis en individuell plan till var individ, det är det som är själva saken.

Inom KBT är det inte psykologen som vet något du inte själv vet om dig själv, men en psykolog är akademiskt utbildad till att förstå beteenden, känslor, tankar och dess sammanvävningar. Det bidrar till en hel del kunskap man själv inte har om det mänskliga beteendet.

Många som är lite Anti-KBT, eller nja.. Det är väl kanske illa uttryckt, folk som motsätter sig konceptet p g a dålig erfarenhet och låg kunskap verkar för tillfället vara individer som är kända som ganska envisa, dominanta och lite "självklart är det på mitt sätt". Inget illa menat, men rent logiskt tänker jag att om det är så i en KBT-behandling så är det inte konstigt att det går åt fel håll. Fortfarande, inget illa menat.

För det första kräver behandlingen motivation, för det andra så kräver det att man är öppen för behandlingen och för det tredje så gäller det att man inte simplifierar allting inom en svag grundram.

Det här är komplex psykologi som är baserad på bl a inlärningspsykologi. Det är kognitiv psykologi och fortfarande ganska ungt, men det har bevisats vara oerhört effektivt.

Jag ber om ursäkt om jag framstår som otrevlig.

Om man klarar sig själv, jättebra. Om man mår bättre av mediciner, fine. Gött mos. Om man mår bättre av PDT, härligt! Eller om en kombination passar en bäst - också jättebra.

Jag vet inte om ni har läst böckerna som innefattar kognitiv psykologi på akademisk nivå. Men utifrån vad jag läser från folk så är det i grund och botten samma strunt. Än en gång, ursäkta ordvalet.

Det är en exceptionell samling av mycket komplexa koncept och beskrivningar. Det är ingen enkel sak där man ska försöka ändra någon annan individs beteende eller ljuga för sig själv. Nonsens.

Det är lite som att läsa någon skriva att "aspergare bara är stumma, dikotomiskt tänkande och känslokalla varelser utan någon social förmåga överhuvudtaget. Alla är oskulder och luktar illa. Jag träffade tre stycken som var så och det är nog så alla andra också är."

Btw, det finns rätt bra böcker om autismspektrumet på akademisk nivå. Också ganska komplext och många olika beskrivningar om hur det kan uttrycka sig, early intervention och så där.

Tja.. själva introduktionen (från psykologen och psykiatern själva) var "KBT handlar om att ändra tankemönster".

En liten del av KBT handlar om att förändra tankemönster, förutsatt att det är en konstruktiv förändring och att ditt liv utvecklas åt ett positivt håll.

Mår du dåligt av KBT skall du med omedelbar verkan avbryta behandling. Då har något givetvis inte fungerat, men det innebär inte att konceptet i sin helhet är icke-funktionellt. Det är en metod med mycket goda resultat i bakgrunden, vilket gör den så populär som den faktiskt har blivit.

Det är först och främst en psykologs uppgift att ta sig an KBT. Det är i alla fall vad jag anser. Psykiatrar är inriktade på ett helt annat sätt och kan i värsta fall vara väldigt benägna att hellre skriva ut för mycket medicin än att ta tag i problemet vid hand.

Oftast krävs, till en början, en kombination av behandlingar. Det beror helt och hållet på vad ens problem beror på.

Jag har panikångest. Käkar SSRI + Xanor. Även om jag inte har panikattacker så upplever jag att jag mår fysiologiskt sämre av medicinen och därmed känner mig psykologiskt stressad. Här kan KBT göra den stora skillnaden. Det är otroligt, men tankens kraft över de fysiologiska effekterna av ångest är stark. Mycket stark.

Du kan sänka pulsen, få dina muskler avslappnade, hamna i ett sundare "flow" rent mentalt och se problemet från ett helt annat håll.

Utan kunskapen jag har idag skulle jag förmodligen må väldigt mycket sämre.

Första attackerna kan få en att tänka "jag är på väg att dö", men är det sant? Nej. Det är inte sant när det kommer till panikångest (om det inte beror på något väldigt allvarligt fel). Då är det inte att ljuga för sig själv att tänka tvärtom (det är bara panikångest och jag kommer med absolut säkerhet överleva). Det är inte att ljuga för sig själv, det är att överbemanna den falska uppfattningen i ett försök att tänka om situationen och se den för vad den är - en ångestattack, ofarlig - otäck, ja men inte oövervinnerlig. Första tanken var "jag är på väg att dö", men det innebär inte att det är vad som verkligen är på väg att inträffa. En tanke är en tanke, det är något abstrakt och inget vi kan ta på. Det är något vi aktivt måste arbeta med för att ta den någonstans.

Nåja, som sagt. Funkar det för folk och gör att de mår bättre så är det skitbra. Det råkar bara inte passa mig.

Om man föreställer sig en sittande buddhist som låtsas om som att allt i världen är bra så är det klart att medveten närvaro är skrämmande. Det är i alla fall inte det som det handlar om och fram tills att något vettigt framkommer så tar jag en paus en stund nu.

tahlia skrev:Nåja, som sagt. Funkar det för folk och gör att de mår bättre så är det skitbra. Det råkar bara inte passa mig.

Vad har du försökt att få behandling för? (Tänk på att tråden ligger öppen för Google så svara inte om det är för personligt.)

Miche skrev:

tahlia skrev:Nåja, som sagt. Funkar det för folk och gör att de mår bättre så är det skitbra. Det råkar bara inte passa mig.

Vad har du försökt att få behandling för? (Tänk på att tråden ligger öppen för Google så svara inte om det är för personligt.)

Vid det här tillfället var jag på väg upp ur en depression och hade en ångestproblematik.

Först flera inlägg om KBT, därefter:

earlydayminer skrev:Om man föreställer sig en sittande buddhist som låtsas om som att allt i världen är bra så är det klart att medveten närvaro är skrämmande.

Ska man tolka det som att KBT på nåt sätt handlar om Mindfulness? Jag tyckte annars det var rätt långt OT, men orkade inte påpeka det...

Kimmelie skrev:Först flera inlägg om KBT, därefter:

earlydayminer skrev:Om man föreställer sig en sittande buddhist som låtsas om som att allt i världen är bra så är det klart att medveten närvaro är skrämmande.

Ska man tolka det som att KBT på nåt sätt handlar om Mindfulness? Jag tyckte annars det var rätt långt OT, men orkade inte påpeka det...

Du påpekade att det var "rätt långt OT", så visst orkade du påpeka det. Jag är "OT". On-topic. Däremot är det off-topic att påpeka att det är off-topic eller on-topic - så vi båda var "OT" på våra sätt.

Korrekt. Medveten närvaro är en del av en del av KBT, men det är ett begreppt välkänt främst från buddhism. Därför skrev jag som jag gjorde för att separera det hela.

Om du tänker dig att någon som använder sig av medveten närvaro lever i en låst del och försöker finna ro i en kaotisk värld och kanske t o m talar om harmonin i världen på ett filosofiskt sätt så kan det skrämma. Det är inte det som medveten närvaro handlar ur ett psykologiskt perspektiv.

Medveten närvaro. Mindfulness. KBT.

För mig är det att röka pipa.

Zen-tillstånd kan också vara ett intressant fenomen att både uppleva och diskutera men det blir ot.

KBT är EN metod. En klyftig behandlare väljer förstås metod efter situation.

KBT är en fluga och används i väntan på något bättre.

KrigarSjäl skrev:KBT är en fluga och används i väntan på något bättre.

KBT är alldeles utmärkt till många saker, men det är ingen universalmetod som går att använda till allt!

Jag har använt en del egen-KBT på mig själv och blivit av med en del "dumheter" som jag uppfattat som problem i min vardag.

Inom ganska många akademiska discipliner används de för närvarande mest framgångsrika teorierna i väntan på bättre. Inom den psykologiska fronten har man mycket belägg för att kognitiv beteendeterapi är en välfungerande terapiform vid särskilda psykologiska tillstånd.

Mindfulness är medveten närvaro.

Som Miche påpekar är det ingen universalmetod som går att använda till vilket problem som helst. Även plåtmonster skriver det förnuftiga "En klyftig behandlare väljer förstås metod efter situation."

Kbt är sån här normal konskapsuppbyggnad från upplysningen och så. Ett inlärningsperspektiv på mänskligt beteende.
Mindfulness är en import från asien. Låter bra, fast är knappast riktigt utvärderad.

Lennart Frimodig

Det var som klappat och klart detta.

Hur bra är KBT?
Genom att KBT står för många varianter av icke-psykodynamisk psykoterapi kan man inte uttala sig generellt om dess effektivitet. Hur KBT fungerar på depression, ångest, personlighetsstörningar, kriminellt beteende osv beror på a) vilka av dess många olika metoder som används i varje särskilt fall, b) vilka personer (eller datorprogram) som är de aktiva utövarna (terapeuterna) och c) vilken typ av depression, ångest, fobi och personlighetsstörning som de hjälpsökande personerna har.

När någon säger att KBT är en evidensbaserad form av psykoterapi, alltså att det finns bevis i vetenskaplig forskning på metodens effektivitet, gäller det endast vissa typer av KBT på vissa typer av psykiska besvär.

http://www.psykologiguiden.se/www/pages ... api%2C+KBT

Aaah.. Känns det lite mer trovärdigt nu då?

Idioterna på SoS har ju bestämt att KBT ska vara universalfixen på allt som har med hjärnan och dess problem att göra. Sa jag att de var idioter?

weasley: Varifrån kommer din irritation? Varifrån bottnar det? Är det socialstyrelsens fel? Jag kan tillägga att det är rekommendationer, men psykologerna/psykiaterna själva tar ett beslut. Det är en rad olika beslut som fattas innan en viss behandlingsform påbörjas.

Har du blivit missbehandlad av en självutnämnd expert på KBT?

Hur som helst, i slutändan ligger beslutet om vilken behandlingsform som passar bäst i behandlarens händer. Socialstyrelsen rekommenderar endast, det är inget måste att följa deras rekommendationer även om ens legitimation måste gillas därifrån.

Dessutom tror jag att jag läst att PDT (psykodynamisk terapi) skall dela plats med KBT framöver, men jag vet inte om det bara är rykten eller inte.