Jag har läst att detta stämmer in på ADD men jag har bara en diagnos. Jag har svårt att komma igång även på morgonen. Disken är svår att ta itu med. Likaså städ så det är tur att jag har boendestöd.

Det kan nog ingå i AS också för vissa. Det är ju inte några vattentäta skott mellan diagnoserna så man ha mycket väl vissa ADD-drag utan att dessa är så dominerande att man får dubbeldiagnos.

Jag kan också ha svårt att komma igång med vissa saker, särskilt om det är något tråkigt. Sen plötsligt kan man få ett ryck och storstäda (händer inte så ofta i o f s).

Jag känner igen mig fullkomligt i det du skriver Iridia. Dåligt med energi och svårt att få tummen ur... Jag har ju fått AS- och ADD-diagnoser nyligen, skönt att veta vad det beror på i alla fall.

jag har hört att det är ett AS drag, kanske ett lite ovanligare eller så (jag menar att man måste ju inte ha alla drag för att ha AS) jag har samma problem och jag har bara AS

Jo, jag har nog svårt att komma igång med vissa saker, men kan tänkas det har med lathet att göra

Fast jag tycker att saker som "aldrig får ett slut" känns extra jobbiga, för då känns det som att en aldrig blir klar. Till exempel tycker jag att det är väldigt jobbigt att diska, just för att det så snabbt blir mer disk som behöver diskas. Att tvätta tar ju liksom inte heller slut, men det behöver jag inte göra på flera veckor sen jag tvättade senast, och därför känns det som att det "tar slut" och är därmed inte lika jobbigt.

Hermione skrev:Jag känner igen mig fullkomligt i det du skriver Iridia. Dåligt med energi och svårt att få tummen ur... Jag har ju fått AS- och ADD-diagnoser nyligen, skönt att veta vad det beror på i alla fall.

Samma här. Har också AS och ADD-diagnos.

Jag har bara AS diagnos, men läkaren miistänkte även ADD men jag har ingen sådan diagnos och kön för utredning är jättelång.

Tack för alla svar

Har också haft problem med det, men har blivit betydligt bättre på det sedan jag började skriva scheman. Har du testat?

Problem med de exekutiva funktionerna är väl ganska vanligt vid AS enligt vad jag har förstått. Själv har jag AS och grymt svårt att komma igång med saker. Skulle nog påstå att det är mitt absolut största problem (jag funkar hyfsat socialt och klarar av det mesta jag behöver kunna, men har tyvärr ofta fruktansvärt svårt att få "tummen ur" och komma igång).

Att växla mellan olika aktivitetsnivåer är något som jag har mycket svårt för och jag fastnar lätt i olika aktiviteter. Hamnar jag vid datorn så har jag svårt att komma därifrån, eller så blir det alldeles för mycket träning etc etc.

Helt nyligen fick jag chansen att gå en utbildning genom jobbet som har hjälpt mig jättemycket. Utbildningen heter "SmartTime" och handlar om hur man ska strukturera upp sitt jobb så att det blir mera överskådligt. (det är en utbildning som vänder sig till "alla", dvs den har ingen specifik npf-inriktning. För mig blev det verkligen något av en aha-upplevelse, jag vet inte ifall det är något som även andra med AS skulle kunna ha nytta av?

Att skriva "att-göra-listor" tycker jag är en bra hjälp, för då kan jag i förväg bestämma vilka saker jag vill hinna med under dagen och stämma av under dagen.

jag har också as och add .
jag har jätte svårt att komma igång med saker.

Autismsmurfen skrev:Har också haft problem med det, men har blivit betydligt bättre på det sedan jag började skriva scheman. Har du testat?

Det räcker inte alltid med schema. Det kan bli knas ändå.

Några tips för att komma igång då?

ibland hjälper det om jag ställer en taimer eller liknande (tex timstock annars) och bestämmer att efter si och så många minuter ska jag komma igång.
då har jag gjort ett avtal med mig själv om att det ska bli så så då blir det oftast så...

men då ska jag helst ha en taimer/timstock inom synhåll så att jag kommer ihåg det.

Men varför är det så svårt att komma igång med sånt som är kul (åtminstone är det så för mig med utmanande projekt), jag har (oftast) lättare att komma igång med tråkiga men nödvändiga göromål.

Miche skrev:Men varför är det så svårt att komma igång med sånt som är kul (åtminstone är det så för mig med utmanande projekt), jag har (oftast) lättare att komma igång med tråkiga men nödvändiga göromål.

Kanske för att det är tryggare med det tråkiga och nödvändiga. Det som är roligt är också sånt (i alla fall för mig (som matematiker) ) som är oförsägbart i den mening att man inte vet vilka framsteg man kommer att göra, vad som är möjligt att göra eller vad man kommer att finna. Gör man något i stil med att städa eller laga mat (iof kul tycker jag om man är inspirerad) så vet man ungefärlig tidsåtgång och resultat på förhand. Inga överraskningar helt enkelt. Jag har ofta ett motstånd mot att sätta igång med matten eftersom jag ofta är i en situation där jag är osäker på hur jag ska komma vidare. Jag har hört om någon konstnär (känd men minns inte vem) som varje morgon innan han började måla hade ångest eftersom han inte kände sig säker på att han kunde måla idag. Kanske satte han fingret på något gällande de psykiska handbromsarna.

Tack för förklaringen, jag känner igen mig själv där (som programmerare)!

Men... vad gör man åt det då?

Jag önskar jag visste... Det är inte helt utan fördelar dock eftersom det ger en viss distans till problemet vilket kan vara nödvändigt för att hitta nya perspektiv och bra lösningar. Matematiker beskrivs ofta som ihärdiga. Jag är i klassisk mening inte alls ihärdig men å andra sidan så har jag problemet jag jobbar med i huvudet mest hela tiden så jag är ihärdig i alla fall men på ett lågintensivt sätt. Man kan tänka sig att Einstein var likadan då han tenderade att fundera på oerhört svåra problem i många år för att slutligen hitta en lösning kanske tio år efter att han börjat fundera.

Ha! Jag brukar kalla mig själv som MOder av INTE komma igång.
För många kan schemor fungera eller larm, planning generellt. Jag är nästan helt beroende att andra drar i mig, det stör min vardag en aning. När jag inte har andra som drar i mig så kan det ta lååång tid innan saker blir gjorda och den eviga skjuta-upp-till-sen blir som en evig mardröm.
Sedan jag skaffade diskmaskin har ju diskningen blivit bättre men knivar och pannor ska ju diskas för hand och inte ens det sker ibland.
Tvättmaskin hemma är mycket nödvändigt, tacksam för det finns i nya bostaden.
jag tror jag höll på driva grannarna till vansinne för mitt ständiga inte-dyka-upp-till-tvättstugan-vid-bokningen. Det är kan jag säga inte uppskattat.

Lösningen är familj, vänner och boendestöd. Frågan är, vad gör man när det inte finns?

Man lär sig robotik..

Men jag är ju ingen android!

clivia skrev:Lösningen är familj, vänner och boendestöd. Frågan är, vad gör man när det inte finns?

Det är så för mig med. Och hade dom inte funnits så hade det varit en soptipp hos mig vid det här laget.

Känner igen mig med att inte komma igång med saker, tråkiga saker som roliga. Jag har enbart asperger diagnos men läkare har misstänkt add men har inte blivit utredd för det. Orkar inte med utredningar heller.

Den senaste tiden så har jag tyvärr låtit disk och dammsugning vara tills pojkvännen kommer på besök, som brukar ske varje helg. Jag älskar annars att ha rent men det dära klistret i arslet ger sig inte fören samma dag som han kommer hit oftast, då blir det fart på mig.

Scheman och timers håller bara i en dag eller två för mig sen återgår det till klistret! Sen kan det väl bero på för min del att jag har bra och dåliga dagar och dom dåliga dagarna är fler än dom bra.

Sen kan mina katter få fart på mig också angående om städning när dom väl bollar med en dammtuss...