manne skrev:jag har varit inne på psyket en gång i tiden och jag hade lätta hallucinationer då.
MEn det var efter androcur köpet det-

men jag träffade riktigt sjuka personer dära den hära typen av personer sprang runt på avdelningen..

sedan de allra värsta jag träffade var inspärrade på rättspsyk..en avledningen nedanför det allmän psyket.
WARNING! Real mental patient!

http://www.youtube.com/watch?v=1W78OFD2 ... re=related

dessa finns i verkligheten också på psyket..

och Anders Milton, tidigare ordförande i Psykiatriutredningen.

slackern skrev:

manne skrev:jag har varit inne på psyket en gång i tiden och jag hade lätta hallucinationer då.
MEn det var efter androcur köpet det-

men jag träffade riktigt sjuka personer dära den hära typen av personer sprang runt på avdelningen..

sedan de allra värsta jag träffade var inspärrade på rättspsyk..en avledningen nedanför det allmän psyket.
WARNING! Real mental patient!

http://www.youtube.com/watch?v=1W78OFD2 ... re=related

dessa finns i verkligheten också på psyket..

Ja du manne man kanske borde göra såhär istället?

plåtmonster skrev:Jo, det kan ske i dagsläget. Men det skulle vara en monumental skillnad om det går att få tillstånd för det bara för att t.ex en person är en aspergare. Vilket kanske går om det tänkta lagförslaget går igenom.

radix skrev:Psykiatrireformen var ganska utopisk, 'visst kan allvarligt psykiskt sjuka ta hand om sig själva om de bara får lägenhet och lite bostadsstöd'.. (det var då vi fick alla schizofrena, mm, uteliggare)

plåtmonster skrev:SVT1 19:30 Rapport

Psykiskt "sjuka" som är för friska för vården men för sjuka för att klara sig själva.

SVT visade ett inslag på schizofren son som motsätter sig medicinering. Där matpaket låg på golvet i entrén och matpaket i kylen som sades vara flera månader gamla.

Någon figur i rutan, vill ändra tröskeldefinitionen från "oundgängligt behov" till "påtagligt behov".

RSMH: Mer godtycke, anser att man bör klara av de som söker frivilligt först.

Med reservation för att jag hört fel på detaljer..

Iridia skrev:Men man kan väl redan nu tvångsvårdas om läkare bedömer att man t ex är suicidal eller på annat sätt farlig för sig själv eller andra?

Utgiven: 3 april 2012
Typ: Statens offentliga utredningar (SOU)
Avsändare: Socialdepartementet
Psykiatrilagsutredningen (S 2008:09)

Utredningen har haft i uppdrag att göra en översyn av Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och Lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård samt lämna förslag till en ny lagstiftning på området.

Betänkandet är indelat i tre delar: Översynen av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen, psykiskt störda lagöverträdare och gemensamma frågor.

29 § Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag avser insatser enligt denna lag får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om enskildas personliga förhållanden. Han eller hon är dock skyldig att lämna ut sådana uppgifter som behövs för en rättspsykiatrisk undersökning enligt 2 kap., 3 kap. eller 6 kap. 1 § lagen (0000:00) om rättspsykiatrisk undersökning. (SOU 2012:17, s. 182)

För personer med tillstånd inom autismspektrat kan komplicerade händelseförlopp skapa stor stress och krisreaktioner som ger upphov till symptom och beteende som kräver ett mer avancerat omhändertagande än vad som normalt sett kan tillhandahållas inom ramen för en LSS-insats.

Nuvarande undantag i lagen kan förleda till uppfattningen att en person med psykisk utvecklingsstörning, oavsett symptom eller beteende, inte under några som helst omständigheter kan bli föremål för psykiatrisk tvångsvård. Enligt vår mening vore det olyckligt eftersom en del krisreaktioner hos en person med utvecklingsstörning kan vara så uttalade att de behöver hanteras inom den specialiserade psykiatriska vården. Vi anser därför att undantaget bör tas bort. (SOU 2012:17, s. 365)

2 kap. Förutsättningar för psykiatrisk tvångsvård

1 § Psykiatrisk tvångsvård ska ges om patienten
1. lider av en allvarlig psykisk störning och
2. till följd av denna har ett påtagligt behov av psykiatrisk vård.
Ett påtagligt behov av psykiatrisk vård föreligger om det är sannolikt att patienten
1. kan få sin psykiska funktionsförmåga avsevärt förbättrad genom att vård kommer till stånd eller avsevärt försämrad om vård uteblir eller
2. utgör en fara för sitt eget eller andras liv eller hälsa.
Vid bedömning av patientens psykiska tillstånd ska särskilt beaktas den psykiska störningens art och grad samt de konsekvenser tillståndet fått för patientens psykiska funktionsförmåga.

2 § Tvångsvård får ges endast om
1. frivillig psykiatrisk vård har prövats utan framgång eller det är uppenbart utsiktslöst att pröva sådan vård och
2. patienten motsätter sig nödvändig psykiatrisk vård, eller om det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke.

3 § Den psykiatriska tvångsvården kan ges som sluten psykiatrisk tvångsvård eller som öppen psykiatrisk tvångsvård.
Den psykiatriska tvångsvården ska ges genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård om inte vården kan ges som öppen psykiatrisk tvångsvård. (SOU 2012:17, s. 69-70)

Förutsättningar för tvångsvård
3 § Tvångsvård får ges endast om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt
1. har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård (sluten psykiatrisk tvångsvård), eller
2. behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård (öppen psykiatrisk tvångsvård).

En förutsättning för vård enligt denna lag är att patienten motsätter sig sådan vård som sägs i första stycket, eller det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke.
Tvångsvård får inte ges om patientens psykiska störning enligt första stycket utgör enbart en utvecklingsstörning.
Vid bedömning av vårdbehovet enligt första stycket ska det även beaktas, om patienten till följd av sin psykiska störning är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.

Från olika företrädare för den psykiatriska vårdens profession men även från företrädare för närståendeorganisationer har till oss framförts uppfattningen att kravet på oundgängligt behov av dygnetruntvård alltför ofta medför att patienten måste försämras mycket kraftigt i sitt psykiska tillstånd innan psykiatrisk tvångsvård kan bli aktuell. Under denna insjuknandefas far många patienter, närstående och andra som kommer i kontakt med patienten, illa. Väntar man för länge med att sätta in behandling kan detta resultera i att patientens sjukdom utvecklar sig till ett så allvarligt och djupgående tillstånd att det blir svårare att behandla. Även rehabiliteringstiden blir betydligt längre än vad den hade blivit om man hade kunnat ingripit i ett tidigare skede. Det har därför förordats att det rekvisit som anger ”tröskelnivån” för intagning till psykiatrisk tvångsvård sänks så att ett tidigare ingripande blir möjligt. Även Nationell Psykiatrisamordning har tidigare fört fram en liknande uppfattning.

Ett annat förhållande som har lyfts fram är att nuvarande rekvisit hindrar att personer som på grund av psykisk sjukdom har hamnat i ett tillstånd av allmän hjälplöshet får behövlig psykiatrisk vård. Situationen kännetecknas av att den sjuke vanvårdar sig och inte kan reda sig i samhället. Att han eller hon inte får nödvändig psykiatrisk vård sammanhänger förmodligen med att det psykiska tillståndet inte uppvisar någon hastigt inträffad försämring. För flertalet personer i denna grupp har en psykisk ohälsa utvecklats mer gradvis under en längre tid. Vårdbehovet kan i många fall vara uppenbart. Inte sällan är dessa personers levnadsförhållanden klart ovärdiga och om de skulle kunna komma under psykiatrisk vård är
det sannolikt att deras psykiska och sociala funktionsförmåga, och därmed deras levnadsförhållanden i stort, skulle kunna förbättras avsevärt. Förhållandena motsvarar den situation som i LSPV benämndes som den s.k. hjälplöshetsindikationen. – I vissa fall kan förhållandena vara sådana att dessa personer har en rätt att erhålla insatser enligt såväl SoL, som LSS. Insatser enligt dessa lagar bygger emellertid på att den som insatsen berör är villig att ta emot den. I den nu aktuella persongruppen är det vanligt att man ställer sig ovillig till eller direkt avvisande till hjälpinsatser av olika slag, främst på grund av bristande förmåga att se till sitt eget bästa. Vi anser att det bör införas (eller snarare återinföras) en möjlighet för samhället att kunna ge nödvändig psykiatrisk vård även i förhållande till en person som befinner sig i en situation som den nu beskrivna. (SOU 2012:17, s. 367-368)

1. kan få sin psykiska funktionsförmåga avsevärt förbättrad genom att vård kommer till stånd eller avsevärt försämrad om vård uteblir eller

2. utgör en fara för sitt eget eller andras liv eller hälsa.

skyldig att lämna ut sådana uppgifter som behövs för en rättspsykiatrisk undersökning

Situationen kännetecknas av att den sjuke vanvårdar sig och inte kan reda sig i samhället.