Jag är en 27årig, snygg och välutbildad tjej (nej det här är inte en kontaktannons ) som har grava problem på arbetet (och de flesta andra arbeten).

Jag hade nyligen ett 2h långt samtal med mina chefer och hela HR-avdelningen för att de undrade vafan jag sysslar med. Min chef beskrev mig ordagrant som “exceptionellt avvikande”, följer inga normala mönster och gör inte det som förväntas av mig.

Jobbar som ingenjör sedan 3 månader tillbaka, har inte fått någon introduktion och inte fått veta mina arbetsuppgifter. Varit grymt understimulerad och mest lollat på internet, facebook:at osv. Frågat då och då “finns det nått jag kan göra?” “Är det nått nytt som kommit upp?” men fått till svar “nej inte ännu”. Jobbkritiken från mina chefer kan sammanfattas som: "kan inte hantera flexsystemet, kommer inte i tid, är inte på min plats, är otillgänglig, gör inte mina uppgifter, interagerar inte med de andra, ställer inga frågor, har för många sjukskrivningar, har hög privat webnärvaro" (egentligen lite off topic).

Får highscore på aspergertest online http://rdos.net/eng/Aspie-quiz.php “you are most likely an aspie” men tycker inte jag uppfyller DSM-IV kriterierna http://www.autreat.com/dsm4-aspergers.html. I övrigt misstänkt asperger sedan... 2005 kanske, men alltid tänkt “äh nä... jag är nog för normal ändå”, kolla här tex:

Tal: Flytande och bra, pratar inte konstigt men ibland extremt högtravande. Kan imitera alla dialekter och accenter utan problem, språkbegåvad.
Kroppsspråk: Använder miner och gester, stirrar inte
Socialt: Alltid haft svårt att träffa och behålla vänner men medicinerar med SSRI nu och då går de bättre! VILL verkligen dela mina upplevelser känslor och tankar med andra människor!!! Har alltid pojkvän, är nu sambo.
Empati: ja, de tycker jag. Älskar att hjälpa å försöka förstå mig på (analysera) andra människor.
Ritualer: Nä de tycker jag inte. Jag är inte spontan men vill inte heller ruta in allting, tvärtom är jag väldigt stökig av mig. När jag va lite va de dock extremt viktigt med mina ritualer och att ja alltid satt på MIN plats.
Stimmar: NEJ, aldrig nånsin.

Kan det fortfarande vara asperger? Folk som träffar mig brukar tycka att jag är HELT normal, men när de känt mig ett tag brukar de tycka att jag är världens weirdo. jag fattar dock aldrig varför.

Vad tror experterna?
Min kärnfråga är: KAN det vara asperger trots att jag inte är särskilt “impaired” på något plan?




Moderator atoms - tråden har flyttats från, Att leva som aspergare.

Frågor:

Vet du vad folk tänker om dej?

Vet du VARFÖR de tänker på olika sätt om dej?

Hur fungerar du under en mingelkväll på jobbet? Känner du dej bekväm och trygg i din mingelroll? Hur känns det när du kommer hem till dej?

När du svarat på min frågor efter bästa förmåga kan du läsa lite här:

fragor.php

Vet du vad folk tänker om dej? Nej absolut ingen aning

Vet du VARFÖR de tänker på olika sätt om dej? Nej, aldrig. Blir alltid förvånad!

Hur fungerar du under en mingelkväll på jobbet? Känner du dej bekväm och trygg i din mingelroll? Hur känns det när du kommer hem till dej?

Skulle aldrig i livet gå på en mingelkväll med jobbet, men OM jag nu mot förmodan skulle de hade jag varit jävligt obekväm. Försökt ställa mig vid en grupp för att se ut som att jag minglade, kanske försökt kallprata lite och sen stuckit hem så fort som möjligt.

Bra länk!! haha att jag inte såg den innan!

maringa skrev: Jobbkritiken från mina chefer kan sammanfattas som: "kan inte hantera flexsystemet, kommer inte i tid, är inte på min plats, är otillgänglig, gör inte mina uppgifter, interagerar inte med de andra, ställer inga frågor, har för många sjukskrivningar, har hög privat webnärvaro" (egentligen lite off topic)

Hur ställer du dig till kritiken då? Anser du att det finns fog för den? Kommer du i tid? Privatsurfar du mycket? Eller är det orättvisa och felaktiga anklagelser?

Folk som träffar mig brukar tycka att jag är HELT normal, men när de känt mig ett tag brukar de tycka att jag är världens weirdo. jag fattar dock aldrig varför.

Hur vet du att folk tycker att du är helt normal i början?

Hamnar du ofta i konflikter och blir beskylld för saker som du anser orättvisa?


Har du ingen som helst aning om varför du ses som en wierdo och får kritik för att du inte sköter dig?

Sådär helt översiktligt: Vi är inga experter här (men det kanske inte heller var vad du menade?) och ställa diagnos online kan inte ens en expert; men visst tycker jag det du skriver verkar förenligt med asperger. Det andra säger om en kan ju vara något att tänka på, som du själv tycks inse, även om man inte upplever problem själv.

Bör väl också nämnas att det nättest du nämnde inte har någon officiell ställning och bygger på privatforskning som hittills inte har prövats akademiskt.

Om du läser aspergerkriterierna (vare sig DSM-IV eller ICD-10) kan du se att allt som beskrivs inte är sådant man måste ha. Dessutom kan du se att en mängd av det som är i svang (på nätet och irl) om hurdan man måste vara som aspergare inte har någon täckning i kriterierna. Det gäller exempelvis en sak många tror är så central som att vi "inte har någon empati".

Och sedan måste kriterierna själva tolkas med bakgrundskunskaper och uppdaterad pålästhet. De är klossiga och föråldrade i många stycken, härstammar i mycket från en tid då man trodde asperger var något hos unga pojkar. Men det är en knivig diskussion.

Tyvärr är allt det här saker som också många diagnostiker syndar mot, så skulle det bli aktuellt med utredning är det bra om man kan se till att det sker på ett ställe med gott rykte för aktuella kunskaper, flexibelt tänk och ödmjukhet inför den verklighet de möter.

maringa skrev:Jag hade nyligen ett 2h långt samtal med mina chefer och hela HR-avdelningen för att de undrade vafan jag sysslar med. Min chef beskrev mig ordagrant som “exceptionellt avvikande”, följer inga normala mönster och gör inte det som förväntas av mig.

Det skulle nog kunna sagts om mig också. Hur ska man veta vad som förväntas av en om ingen berättar det? Ja, att man ska jobba förväntas förstås, men då måste man få veta sina arbetsuppgifter.

Jobbar som ingenjör sedan 3 månader tillbaka, har inte fått någon introduktion och inte fått veta mina arbetsuppgifter. Varit grymt understimulerad och mest lollat på internet, facebook:at osv. Frågat då och då “finns det nått jag kan göra?” “Är det nått nytt som kommit upp?” men fått till svar “nej inte ännu”. Jobbkritiken från mina chefer kan sammanfattas som: "kan inte hantera flexsystemet, kommer inte i tid, är inte på min plats, är otillgänglig, gör inte mina uppgifter, interagerar inte med de andra, ställer inga frågor, har för många sjukskrivningar, har hög privat webnärvaro" (egentligen lite off topic).

Att privatsurfa är ingen god idé. Är man inte upptagen, så bör man verka upptagen. Framför allt måste du fråga din närmaste chef exakt vad du ska göra. Och om det är meningen att du ska vänta på arbetsuppgifterna el själv ta reda på dem (och i så fall hur). Ska du fråga dina kollegor om de behöver hjälp? Vad du ska göra borde ju stå i din befattningsbeskrivning. Vad är det för uppgifter du förväntas göra och inte gör?

Det gäller förstås också att komma i tid och inte sjukskriva sig, hur understimulerad du än känner dig.

Om du har AS kan jag inte säga men aspig verkar du vara. Du får förklara att du behöver klara besked om vad du ska göra och direkt feedback om du missat något. I stället för en lång lista i efterhand på dina brister i ett maratonmöte. Dvs tydlig info om vad du gjort fel/missat att göra istf kritik av hur du är.

Moggy skrev:

maringa skrev: Jobbkritiken från mina chefer kan sammanfattas som: "kan inte hantera flexsystemet, kommer inte i tid, är inte på min plats, är otillgänglig, gör inte mina uppgifter, interagerar inte med de andra, ställer inga frågor, har för många sjukskrivningar, har hög privat webnärvaro" (egentligen lite off topic)

Hur ställer du dig till kritiken då? Anser du att det finns fog för den? Kommer du i tid? Privatsurfar du mycket? Eller är det orättvisa och felaktiga anklagelser?

Finns fog. Jag har aldrig varit i tid, går hem mitt under arbetsdagen och är hemma 3 timmar. har haft så tråkigt där och det har verkligen känts som att det inte kunde spela mindre roll om jag var där eller ej. Privatsurfar 90% av tiden.

Folk som träffar mig brukar tycka att jag är HELT normal, men när de känt mig ett tag brukar de tycka att jag är världens weirdo. jag fattar dock aldrig varför.

Hur vet du att folk tycker att du är helt normal i början?

De brukar säga de, "du verkar jättenormal när du träffar folk", du är bra på att "sälja in dig" osv.

Hamnar du ofta i konflikter och blir beskylld för saker som du anser orättvisa?

JA.

Har du ingen som helst aning om varför du ses som en wierdo och får kritik för att du inte sköter dig?

Jo. Jag vet att jag uppträder annorlunda, men jag är fortfarande smart och duktig så om de bara ger mig nått vettigt att göra kommer jag göra ett bra jobb.

Men alltså finns det en möjlighet att kvala in under en diagnos, eller MÅSTE man uppfylla minst 2 per DSM-IV kriterie på ett signifikant sätt? Jag tycker inte att jag uppfyller nån!

maringa skrev:Vet du vad folk tänker om dej? Nej absolut ingen aning

Vet du VARFÖR de tänker på olika sätt om dej? Nej, aldrig. Blir alltid förvånad!

Hur fungerar du under en mingelkväll på jobbet? Känner du dej bekväm och trygg i din mingelroll? Hur känns det när du kommer hem till dej?

Skulle aldrig i livet gå på en mingelkväll med jobbet, men OM jag nu mot förmodan skulle de hade jag varit jävligt obekväm. Försökt ställa mig vid en grupp för att se ut som att jag minglade, kanske försökt kallprata lite och sen stuckit hem så fort som möjligt.

Det du svarar här är något många forumister också säger. Det skulle kunna ge en antydan om att det kan finnas någon sorts problematik.

Att du inte sköter ditt jobb ordentligt är dock inget som ingår i kriterierna. Som du beskriver det, låter det som att du på riktigt joddlar bort tiden istället för att vara lite obekväm och ställa raka frågor om exakt vad du förväntas göra. Och om någon chef säger "jag vet inte riktigt" så be att få det på papper.

maringa skrev:Jag har aldrig varit i tid, går hem mitt under arbetsdagen och är hemma 3 timmar. har haft så tråkigt där och det har verkligen känts som att det inte kunde spela mindre roll om jag var där eller ej. Privatsurfar 90% av tiden.

Det låter som du var ägarens favoritdotter, som får göra vad hon vill. Att komma och gå som man vill är inget man kan göra som nyanställd. Jag undrar varför de låter dig vara kvar, och varför de öht anställde dig. Hursomhelst är det en dålig strategi. Även om du inte vill stanna kvar, vad tror du att du får för referenser? Har du anställning el är det något slags praktik?

Jag hade också svårt att komma i tid. Men åas jobbade jag för fullt när jag var där och satt ofta över. Men chefen var givetvis inte nöjd ändå. Kanske för att det var viktigt att jag satt där hela tiden ifall någon sökte mig.

maringa skrev:Men alltså finns det en möjlighet att kvala in under en diagnos, eller MÅSTE man uppfylla minst 2 per DSM-IV kriterie på ett signifikant sätt? Jag tycker inte att jag uppfyller nån!

Du skulle kunna kvala in under två diagnoser: AS och ADHD/ADD. AD(H)D kan dels motverka AS, så att man till en början verkar helt "normal" och dels samverka, så att man blir mindre funktionsduglig, t ex i arbetet. Har du haft bekymmer på samtliga arbetsplatser så visar det att du har "signifikanta problem".

Huvudkriterier för Aspergers syndrom
Enligt DSM-IV-TR används två huvudsakliga kriterier för att diagnostisera Aspergers syndrom:

Allvarlig begränsning i förmågan till ömsesidigt socialt samspel.
Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter.

http://www.habilitering.nu/gn/opencms/w ... s_syndrom/

Det är inte alltid man själv ser sina egna svårigheter.

Men du kanske inte vill genomgå en utredning el få en diagnos. Då kan du läsa på vad AS och ADHD/ADD innebär, här på forumet och annorstädes. Tycker du att det verkar stämma in på dig, så behöver du skaffa dig en strategi för arbetslivet. Skulle du ha AD(H)D kan en diagnos behövas för att få mediciner.

Förvisso så behöver man inte kvala in för DSM-diagnos för man får hög poäng på Aspie Quiz, men däremot så lär man ha relativt god självkännedom om man gör det + att man är hyfsat annorlunda.

Jobb-beteendet som beskrivs ovan är inte att rekommendera, och eventuell diagnos hjälper inte mot detta, utan det är upp till dig själv att jobba med detta om du vill vara i arbetslivet, vilket du ju bör vara om du är smart och duktig.

Som nyanställd kan man inte komma och gå som man vill, och ej heller öppet privatsurfa på nätet för att man inte har något att göra. Ö.h.t. ska man aldrig skylta med att man är undersysselsatt, men väl försöka ta reda på vad man kan göra. Naturligtvis har det brustit hos företaget om du inte fått några arbetsuppgifter, eller blivit anvisad någon som ska sysselsätta dig. Som ny ska man självklart kunna kräva att någon bryr sig om att sysselsätta en, annars är det en värdelös arbetsplats.

maringa skrev:snygg

Trevligt.

Vad är det för ingenjörsämne du läst?

Istället för att fråga om det finns något du kan göra så fråga kollegerna om de vill ha hjälp med något. Gärna om du kan hitta något som gör du oumbärlig.. Men det hela rimmar dåligt med "gör inte sina uppgifter", vad är dessa isåfall?
Får mig iofs att fundera på varför de anställde till att börja med, oftast måste det leda till vinst för företaget eller motivera anslag.

Flexsystemet kanske är bakvänt?, eller varför kan du inte hantera det?

Komma i tid är viktigt för många arbetsgivare. Då känner de att de har kontroll på "sina" anställda. Likaså att vara på jobbet utan sjukskrivningar. Webbnärvaro bör skötas diskret.

Inte vara på sin plats och otillgänglig verkar diffust. Kräver klargörande. Samma för interaktionen. Och om man inga frågor har, varför ska man då fråga!? eller det kanske finns ett nytt yrke "förste frågerska"

Att vara i tid på jobbet och se upptagen ut men vara tillgänglig gör mycket.

Trådskrivare; Vad jag förstår om det inte redan nämnts kan man ha viss grad av denna diagnos vilket kan vara utmärkande i viss mån. Kanske har du lite svårt för självinsikt, och självseende?
Föreställ alla inre kopplingar som ska hamna rätt under uppväxt och med gener, etc. I vårat samhälle hamnar man lätt snett

Det som förvånar mig är att du tar upp problemet här och inte med facket. Borde vara deras sak att se till att du får en riktig arbetsbeskrivning och vet vad du ska göra och inte göra.

Ja det är illa att de inte har gett dig en ordentlig introduktion men du kan inte på något sätt skylla på den när det har gått så lång tid. Om ingen säger till en vad man ska göra så måste man ta tag i det själv. Inte vänta sig att någon har tid att handleda en hela tiden. Och definitivt inte fly på det sättet du har gjort. Förstår inte hur du vågar. Det är ju att förstöra egna möjligheter att kunna få jobb i fortsättningen.

All den där strategiska dumheten och oförmågan att se hur man bör göra eller ta tillvara sina egna intressen skulle ju kunna tyda på Asperger. Eller aspighet, om det går att avhjälpa av egen kraft utan någon process med utredning (som i så fall kan komma att spara viktiga krafter åt en, men å andra sidan medföra att man blir diskriminerad i arbetslivet). Om det nu är strategisk dumhet och oförmåga.

Tack för alla utförliga svar!

Jag inser ju nu EFTER mötet med HR & mina chefer att jag betett mig som en idiot på jobbet. Det klart att man inte ska privatsurfa, slarva med när man är där och inte och komma och gå som man vill. Men jag har inte fått nån ordentlig guidning, jag har inte fått klara instruktioner... fick en 2-sidig lista när jag började med punkter som skulle gås igenom med mig (introduktionsmöte, info & regler punkt för punkt) inte gått igenom NÅGOT ALLS!!!

Jag tänkte gå till HR-avdelningen personligen och prata med dom face to face på måndag när inte cheferna är med, bara gå och snacka och höra hur det funkar. Nu mår jag asdåligt på jobbet när min chef gått runt till alla och frågat och pratat om mig :S Ingen sa ett knyst på lunchen tex... känns hemskt!

Du får väl gå igenom listan själv. De kanske har fått tidsbrist. Är det offentlig eller privat verksamhet? eller t.om privat verksamhet som är upphandlad?

I vilket fall som helst ta reda på dina arbetsuppgifter. Sedan är det nog bra att vara försiktig med att prata öppet med HR/chefer osv.. utgå inte från att de är dina vänner.

Känner igen mig en hel del i hur det kan vara när det liksom skär sig. Båda sidor har goda avsikter men när det inte blir som någon räknat med så växer förvirringen, undringarna och till slut misstron. Helt ogrundat givetvis men så är det mänskliga psyket. Risken med dessa låsta obehagliga situationer är att man slutar tänka logiskt, man blir till slut nästan paranoid och destruktiv i det tänkande man har kvar.

Jag har gjort liknande saker på arbetsplatser jag varit på. Jag skyllde på nånting (i mitt fall att jag inte ville försumma min familj) och började komma senare på dagarna till jobbet . Varför gjorde jag det? För att jag ville hinna diska/städa av välvilja till familjen. Och för jag tyckte att kunden/chefen inte hade varit tillräckligt engagerad i mig/inte frågat hur det var/verkat likgiltiga och upptagna. Istället för att acceptera att "så kan det vara " så fördömde jag dem vilket besudlade mitt tänkade och gjorde mig ologisk. Jag tyckte jag hade "laga förfall" dvs en bra anledning att komma senare. Det blir som att en egen inre logik utvecklar sig - som bara är logisk för en själv men ingen annan. (Dessutom var jag den gången inne i en extra "aspig" period vilket innebar att jag satte mig själv "högre" än de andra stackarna - de var ju "bara" NT.)

När min fru fick reda på att jag kommit sent blev hon ursinnig helt naturligt. Att jag hade en förklaring som var rimlig i mina öron innebar inte att den var rimlig vare sig för henne eller kunden/chefen.

Ursäkta svamligheten..jag har bara läst tråden lite löst och relaterar inte allting jag skriver till vad som sagts tidigare. Bara vissa delar...

Den fråga som jag tycker är mest intressant är varför du har inbillat dig att AS på något vis måste vara så himla synligt?

Du är säkert mera aspig än vad du själv vill erkänna (eller märker av).

Deadly_Nightshade skrev:Den fråga som jag tycker är mest intressant är varför du har inbillat dig att AS på något vis måste vara så himla synligt?

Du är säkert mera aspig än vad du själv vill erkänna (eller märker av).

Är det inte synligt? Jag tycker jag ser DIREKT om en kille är aspergertypen (jag är tjej) ser på gången, mimiken, motoriken, rösten etc. Klockrent varje gång (tror jag) men jag ser ut som en snygg ung tjej, kan agera socialt och vara rolig etc. Men... det här mailet fick jag från min chef efter att jag ställt till liv och sa upp mig

"Lite feedback: Jag uppfattar en sak hos dig som negativt påverkat din anställning på KNF:
- Du förefaller i det närmaste oförmögen eller ovillig att uppfatta eller ta till dig regler, detta gäller även tydligt utsagda eller skrivna regler. Självklart ställer det till problem, dels på en arbetsplats, dels är det en god grogrund för ångest, fobi och andra svårigheter i vardagen.

Man kan tydligt ana att du kanske inte är stöpt i samma form som de flesta andra, inget negativt i det. Du uppfattas verkligen som 'exceptionellt avvikande' med vanliga mått mätt. Man får avvika från medelvärdet, det kan vara mycket positivt i det långa loppet och det gäller ffa för kreativa personer. Jag hoppas därför innerligt att du finner spelplaner, miljöer och arbetsplatser där du utifrån dina förutsättningar, din personlighet och din kreativitet kan utvecklas och trivas. Jag önskar dig Lycka till! med ett råd: Var varsam om sanningen!"