Uddaaspergare skrev:Denna tråd blev inte riktigt som va meningen..Någon som får någon form av hjälp? Vet! men istället skrivits om nåt helt annat.. som sagt jag är i alla fall medveten om det

Det är lugnt, för min del i alla fall...

@Gersa, min erfarenhet av Soc är att de har några personer som de jävlas extra mycket med, det känns som om de tar ut sina aggressioner på dessa utvalda personer, andra har det hur jävla bra som helst, oavsett hur fel det är, som mamman som söp upp sina pengar så barnen knappt fick någon mat, soc brydde sig inte ett skit om ungarna eftersom "de har så bra kontakt med mamman".

Miche skrev:@Gersa, min erfarenhet av Soc är att de har några personer som de jävlas extra mycket med, det känns som om de tar ut sina aggressioner på dessa utvalda personer, andra har det hur jävla bra som helst, oavsett hur fel det är, som mamman som söp upp sina pengar så barnen knappt fick någon mat, soc brydde sig inte ett skit om ungarna eftersom "de har så bra kontakt med mamman".

Jo, men det är ju den godtyckligheten i systemet jag inte begriper... När då Soc. inte har lust att motivera sina beslut är detta bara enligt alla jag talar med som det är... Inte så mycket att göra åt om dom bestämt sig för att de inte vill hjälpa till...
Nu inser jag att allt jag gör blir det bara värre av, så från nu tänker jag inte kommunicera direkt med dem längre. Så provar jag det ett tag och ser om jag blir utslängd på gatan eller inte under de närmaste dagarna...
De väntar väl till december beslutet för januari så man för vräkningen i julklapp...

Problemet är ju helt uppenbart att du äger din bostad vilket är en nagel i ögat på soc, de kräver normalt att man måste sälja bostaden och leva upp pengarna vilket i praktiken inte går eftersom du dels inte får speciellt mycket för din bostad (priset är fastställt) och än värre, det går inte att hitta något lika billigt att bo i.

Soc regler är totalt värdelösa i och med att de tvingar ut folkpå gatan i sådana fall eller tvingar människor till betydligt mycket dyrare bostäder och därmed ännu värre beroende av soc...

Tyvärr inser inte politikerna det vansinniga i det hela och soc kostnader skenar...

Miche skrev:Problemet är ju helt uppenbart att du äger din bostad vilket är en nagel i ögat på soc, de kräver normalt att man måste sälja bostaden och leva upp pengarna vilket i praktiken inte går eftersom du dels inte får speciellt mycket för din bostad (priset är fastställt) och än värre, det går inte att hitta något lika billigt att bo i.

Soc regler är totalt värdelösa i och med att de tvingar ut folkpå gatan i sådana fall eller tvingar människor till betydligt mycket dyrare bostäder och därmed ännu värre beroende av soc...

Tyvärr inser inte politikerna det vansinniga i det hela och soc kostnader skenar...

Nej, logik är inte något som Soc använder sig av...
Jag har nu fått reda på att jag kan söka och förmodligen också få Sjukresor, färdtjänst och hjälp från hemtjänsten... Detta är i sin ordning men att jag skulle få en femtedel av vad detta kostar i kontanter så jag har råd med bil och då klarar mig själv istället, nä det går inte.... Och orsaken?? Kostnaden skulle blir lägre och jag skulle må bättre då jag klarar mig själv... Den enda orsak jag hittills fått presenterad för mig är "Hur skulle det se ut.."

Så där har vi det jantelagen är viktigare för Soc och styr deras verksamhet i större utsträckning än Svensklagstiftning....

Gersa skrev:Exakt så känns det för mig med... Men jag behöver bevisligen hjälp... Det har jag insett, men sedan att man i princip ska behöva skälla ut dem som ska hjälpa en för att det ska hända något, det är det jag inte riktigt förstår... Eller varför man ska behöva acceptera att bli behandlad som smuts av Soc, jag trodde som sagt i min naivitet att deras funktion var att hjälpa människor... Såsom sagan SoL beskriver...

Jag orkar inte ta den fighten, har hellre ingen kontakt alls med dem i det här läget.

afterlight skrev:

Gersa skrev:Exakt så känns det för mig med... Men jag behöver bevisligen hjälp... Det har jag insett, men sedan att man i princip ska behöva skälla ut dem som ska hjälpa en för att det ska hända något, det är det jag inte riktigt förstår... Eller varför man ska behöva acceptera att bli behandlad som smuts av Soc, jag trodde som sagt i min naivitet att deras funktion var att hjälpa människor... Såsom sagan SoL beskriver...

Jag orkar inte ta den fighten, har hellre ingen kontakt alls med dem i det här läget.

Jag tror du tillhör en grupp som är ett stort mörkertal i den politiskaverkligheten. Jag har själv i tidigare perioder när jag inte orkat arbeta tillhört denna grupp...
Jag har som sagt sökt hjälp sedan tonåren men aldrig fått någon... Så det har gjort att jag hankat mig fram på sparade pengar och lån i dessa perioder... Fast i den politiskaverkligheten hade jag levt på bidrag om jag hade behövt, så därmed har jag ju aldrig haft behovet...

Alla som hankar sig fram på detta vis med hjälp av anhöriga och eller eventuella sambos syns inte någonstans i någon statistik och jag tror att denna grupp är betydligt större än vad politiker och tjänstemän anar... Jag har inga faktiska belägg för detta, men det finns en siffra som stödjer min tes... Det är antalet personer som försvinner ur sjukförsäkringen men inte jobbar... Politikerna tolkar detta som att de har ordnad försörjning, jag tror att det i många fall är individer som helt enkelt inte orkar längre...
Men detta är näst intill omöjligt att visa då det inte finns någon statistik på varför dessa individer befinner sig i den situation de gör... Det lär heller inte finnas någon politisk vilja att ta fram sådan statistik då dessa individer i den politiskaverkligheten inte har några som helst problem...

Delvis tror jag att underlag ska kunna gå att få fram från FK, det ligger på min långa "att göra lista" att gräva och göra analyser av befintlig statistik från FK. Jag tror dock inte att jag kommer att dra samma slutsatser som FK och politikerna om detta någonsin blir av...
Men att köra huvudet i sanden och inte låtsats om att de problem som inte är allt för uppenbara inte existerar är ju ingen ny företeelse inom den politiskaverkligheten snarare en regel....

Hej Gersa!
När jag har suttit här och läst din story om vad speciellt socialen har gjort/gör emot dig blir jag inte alls förvånad..Jag känner snarare igen det.
Har i dag sjukpension sen 2004...Men innan dess har jag varit fast i klorna på socialen i 14 år. INGEN PICKNICK precis. Men all kontakt med Soc försvann när min läkare på Vuxenhabiliteringen kunde tänka sig att ordna med FK så jag kunde få pension 2004... Som hon lovade att göra direkt 1998 då jag fick min diagnos.

Så jag kan bara rysa när jag läser din story, och minnas min egen ojämna kamp mot soc.

När man talar om trollen....

I dagens DN så tar man upp denna grupp...
http://www.dn.se/nyheter/sverige/anhori ... en-uteblir

Tyvärr så politiserar man frågan och tar upp den som en konsekvens av de nya sjukförsäkringsreglerna... Den stora delen av denna grupp lär ha funnits innan de nya reglerna..

Vilket får denna artikel om att gruppen faktiskt existerar förmodligen blir ett av många politiska inlägg i debatten i stället för att belysa problemet som sådant...



@ Sinnesvirvel:

Mina läkare lovade mig samma sak, men de glömde bort att nämna att de inte har någon som helst befogenhet att ställa sådana löften... Så när det inte blev någon Sjukersättning så tittar dom på mig och säger: "Vad vill du att vi ska göra??"...

Ja sitter i en liknande sits. Ansökte om halv sjukersätning, detta skulle kombineras med en halvtid på lönebidrag. Allt lät så bra, min dåvarande handläare på FK sa att det var lugnt, efter 6 månaders förhalande så hörde en ny handläggare av sig och sa att jag inte hade gjort dom rehabinsatser som krävdes, samt att jag inte var medicinskt färdigbehandlad. Då började jag ju att gråta i luren.

Lönebidrag, ja då skall man visst hantera stress o tunga lyft, men ett diskbråck gör ju att det inte fungerar.

Min kontaktman på psyk sa att jag skulle få ersätningen från FK, jag var bara negativ o målade allt svart, nu sitter jag här. Ingen ersätning utan lönebidragsjobb, väntat på en sådan anställning sedan dec 2011.

Ja inte utan att man blir lite bitter, men jag är ju ett av dom berömda "undantagsfallen" som det hänvisas till från politiskt håll när dessa brister kommer på tal.

Någon som har tips på facebook-grupp vars medlemmar är utförsäkrade? Där man kan dela sina funderingar och sin oro?

Ett av problemen är att allt vad det gäller bidrag, ersättningar av olika former är att det är så skuldbelagt... Därav och att de flesta mår väldigt dåligt tror jag gör att det är väldigt svårt att samla dessa individer. Om detta sen kräver att "gå ut" offentligt tror jag det blir ännu svårare...

Så när man nu redan innan mår dåligt så sätter omgivning, myndigheter m.fl. bara mer press på en... Det känns för mig som det var minst tio år sen jag kopplade av bara lite grann...
Inser att detta inte fungerar i längden...
Men vad gör man åt det, när pressen bara blir större och energinivån lägre ju längre tiden går?

Sen är det ju också så att de som är "utförsäkrade" är det av olika skäl. Den stora majoriteten är ju "utförsäkrade" av "grundsystemet" som i stort varit likadant sedan 60-talet.
Men de som tas upp till diskussion i media är den minoritet som blivit "utförsäkrade" av de nya bedömningskriterierna..
Så när man talar om de som är "utförsäkrade" så menar man ofta de som blivit det nu, de senaste åren... Sedan att det finns en helt okänt stor grupp människor som var "utförsäkrade" redan innan, det verkar ingen vilja kännas vid...

FK har för mig varit noga med att påpeka att jag inte är utförsäkrad då man ju faktiskt har "rätt" till sjukvård. Utan de säger att jag är nollklassad. Enligt vad FK sagt till mig har man om man skulle vara utförsäkrad inte rätt till någon sjukvård eller någon annan hjälp alls...
Vilket är konstigt då de själva kallar de som halkar ur systemet enligt de "nya" reglerna för utförsäkrade.....

Så eftersom inte myndigheten ifråga ens vet vad vi är, eller vad vi ska kallas, så antar jag att deras statistik över det hela är obefintlig..

Sen att läkare lovar att "fixa" till allt genom sjukpenning och eller sjukersättning har jag hört i sex år utan att något har hänt, FK säger nej. Då säger läkaren "vad ska jag göra åt det" sedan är samtalet och alla löften som bortblåsta...

Jag har haft en del kontakt med Erik Ward fd. chefsjurist på FK i Blekinge. Han säger att det han vanligt vis gör för att ett beslut gällande sjukpenning eller sjukersättning ska ändras är att han informerar läkaren om hur de ska formulera sina intyg....
Jag anser att det är absurt att intyg med samma innehåll leder till olika beslut beroende av formuleringen...
Men detta tycker våra politiker är helt naturligt antar jag, då ingen ens besvarat mina meddelanden gällande detta....

Så det politiska intresset av denna fråga är noll. Orsaken är den enkla att vi till hör en för liten grupp för att någon politiker ska bry sig. Det vore sannolikt politiskt självmord för någon politiker att engagera sig i frågan... Så länge de som drabbas inte är sjuka på ett sätt som är visuellt tydligt. Då blir det intressant att ta upp i Media och skylla på sittande regering. Ta billiga politiska poäng för att sedan fullständigt ignorera problemet lika mycket som tidigare-

Men en medelålders mupp som ser relativt normal ut, vem f... är intresserad om han får eller inte får någon hjälp....

Ingen myndighetsperson, journalist eller politiker jag träffat på i alla fall...

De svar jag får från våra politiker är som sagt på nivån:
"Du kanske ska ta kontakt med en läkare så de kan hjälpa dig."

Detta fast jag i mina kontakter redan talat om att jag har hjälp från läkare...

Det är inte läkarhjälp jag saknar det är rätten till ett liv!

Känner igen, minst sagt. Hört åtskilliga som undrar varför vi aldrig får någon hjälp - de som inte SÄGER det har jag inte hört.

Visst har jag blivit erbjuden hjälp - med städning, munhygienisk bedömning, personligt ombud osv - dvs allt sådant som jag inte alls behöver, jag skulle gå bärsärkagång om någon kom hem till mig för att städa...

Sedan har jag kommit med ett hundratal egna förslag, bland annat till LSS. Givetvis hade jag aldrig väntat mig att alla - men inte heller att INTE ETT ENDA - skulle förverkligas!

Lyssna - respektera - ta på allvar, säger Gillberg. Lyssnat och respekterat har man nog gjort - men knappast tagit på allvar.

gadas skrev:Sedan har jag kommit med ett hundratal egna förslag, bland annat till LSS. Givetvis hade jag aldrig väntat mig att alla - men inte heller att INTE ETT ENDA - skulle förverkligas.

Nu blev jag lite nyfiken Vill du dela med dig av typ 10 stycken egna förslag så skulle d va intressant? Mest för att se vad vi inte kan få hjälp med..

Tar mig friheten att besvara frågan då jag ändå var på väg att kommentera inlägget...

Till att börja med så är det en fråga om vad en aktivitet är... Jag trodde i min enfald att en aktivitet var något man gör... Men detta är inte myndigheters syn på begreppet aktivitet...
Myndigheter menar att man är på en specifik plats en specifik tid när de säger aktivitet...
Sedan om man praktiskt gör något när man är där man är underordnat...

Vad det gäller LSS så ska en aktivitet vara upphandlad enligt LSS-lagstiftningen, och kraven är då att aktiviteten sker, eller åtminstone startas och avslutas på en specifik plats under en specificerad tidsperiod...
Sedan ska det man gör under aktiviteten "vara meningsfullt" har jag för mig att det står... Vad som är meningsfullt eller inte är dock upp till den handläggare som köper tjänsten...

Så till att börja med har vi företag X som anmäler till kommunen att de kan tillhandahålla DV enligt LSS utifrån de specifikationer som krävs... De beskriver då vilken typ av sysselsättning de kan erbjuda under aktiviteten.
Det finns också företag som placerar ut individer som har DV i olika verksamheter...

Konkret exempel: Jag känner till ett företag som får betalt av kommunen för att ta emot personer som vill ha en DV enligt LSS... Dessa individer får sedan städa och tvätta färdtjänstbilar. Vissa åker också med i färdtjänstbilarna och hjälper till. Det kan också behövas flyttas bilar till andra ställen vilket då kan utföras av de som har DV enligt LSS... Samma företag har en grupp som sitter och kuverterar utskick mm...

Så om jag skulle vilja göra något specifikt på min DV så är det förmodligen större chans om jag kontaktar ett som ovan beskrivet företag direkt och frågar dem om de kan fixa en sådan aktivitet... Annars krävs det att LSS-handläggaren gör detta, men de verka föredra att läsa de listor på aktiviteter som finns än att gå ut med specifika förfrågningar.

Det företag jag vet som är bland de större på att "hitta"/ "ta fram" specifika sysselsättningar på en DV genom LSS är MISA.

Så om man nu har en ide om vad man skulle vilja syssla med på en DV enligt LSS. Kolla om MISA finns på orten tala med dem, sedan kan de kontakta LSS-handläggaren och förklara hur de tänkt...

Eller om man känner någon som jobbar på ett företag där man skulle vilja ha sin DV, kan detta företag ansöka om att få bli leverantör av DV till kommunen och om detta blir beviljat så kan man då få sin DV där...

Tror allt detta skiljer en hel del från kommun till kommun då det som vanligt är relativt stort utrymme för tolkningar...


Det är vad jag vet om det...

Jag har kollat lite på tråden igen men har ingenting att tillföra mer än FUCK SWEDEN! Inte särskilt konstruktivt med andra ord. Men alla som ibland behöver samhällets hjälp vet att den inte finns eller att man måste jobba som sin egen jurist i åratal för att få ut en smula av välfärdskakan.

Jag träffade på någon som jobbat svart i 20 år och som vägrar ha någonting alls med samhället att göra i något som helst sammanhang. Han var trött på degraderingen. Och jag kunde bara säga att jag förstod honom. Han vill inte sitta på vuxendagis och måla stolar, han vill tjäna stålar och leva.

Om bara folk kunde fatta att välfärden är slut och börja hjälpa varandra direkt, man till man. Om de kunde slsuta säga: "Hur kan detta hända i ett välfärdsland som Sverige?" Svaret är ju så enkelt. Det ÄR inget välfärdsland längre.

Det är enkelt, pengarna försvinner till ett system som inte kan synas eller åtgärdas till en för medborgaren rimlig kostnad.

Fundering, vilka länder har "riktig" välfärd egentligen?

En liten uppdatering:

I ett års tid har jag bett om hjälp med kontakten med Soc. Alla jag talat med hänvisar då till behandlande enhet och kuratorn där.
Kuratorn ifråga svarade på ett mejl, den 28 september, där han skrev att han skulle gå på ett möte hos Soc för min räkning den 11 oktober sedan återkomma...
Men han dök aldrig upp på mötet och inte jag heller eftersom han skulle gå i mitt ställe...
Så nu är kriget totalt...
Och kuratorn finns inte längre, verkar det som... Han har inte svarat på några mejl eller hört av sig...

I dag fick jag ett mejl från min psykolog där hon meddelar att de inte kan hjälpa mig med detta....

Då hade det ju varit bra om de sagt det för ett år sedan när jag bad om hjälpen.........

Så tillbaka på ruta minus 129920+.

Det verkar som både sjukvården och Soc väntar på att stroken eller infarkten ska slå till så de blir av med problemet.... Men jag önskar det nog mer än dom båda tillsammans....

Tänk att det ska vara så dj.. enkelt att leva...

Gersa skrev:

Tänk att det ska vara så dj.. enkelt att leva...

Sant.

Det är enkelt om man har något slags fokus, en strid att utkämpa...

Uppdatering angående tandvårdskort:

Beställningen av tandvårdskortet som enligt min LSS-handläggare gjordes den 21 september, har inte kommit fram till Landstingets tandvårdsenhet som ska utfärda det...
Jag kontaktade då min LSS-handläggare och fick det föga överraskande svaret "vet inte ska kolla återkommer".... Senast jag fick det svaret var ett halvår sedan och i det ärendet har hon inte återkommit än....
Så att skälla ut henne för att hon inte gjorde ditt jobb var tydligen inte rätt sätt...

Ber man om något så får man svaret "ska kolla återkommer" sedan händer ingenting. När man tillslut efter att ha sagt till x antal gånger ledsnar och skäller ut dom, händer ingenting...

Så frågan är då hur i hel... ska man bete sig för att det ska hända något????

Lämna in en ansökan om föreläggande eller annat till förvaltningsrätten så blir det nog lite liv ..

Dom gånger jag överklagat något till Förvaltningsrätten blir konsekvensen att jag får mindre pengar. Samt att Förvaltningsrätten alltid ansett att Soc. beslut varit korrekta.
De kan ju egentligen aldrig komma fram till något annat eftersom SoL är formulerad i bör form... Så det är ju en helt godtycklig bedömning Förvaltningsrätten gör, likväl som den som Soc gjort innan...

Samma system kör dom när de "tvingas" bevilja något, när någon överklagan fått gehör av chefen för Soc. Det har hänt en gång. Då gällde det en bäddmadrass som jag sökt i nästan två år. Så när Försörjningsstöd då efter påtryckningar uppifrån tvingades godkänna ansökan om bäddmadrassen så drog de samtidigt in mitt SL-Kort...

Tidigare en gång när jag fick psykbryt på dom och skickade ett något irriterat mejl betalade dom bara ut halva min elräkning under ett halvår.
Under det halvåret betalade de 277:- kr per månad för elkostnad som schablon. Sedan nekar de till att ha gjort så då det inte finns någon beloppsgräs utan en kWh gräns... Så i efterhand har detta enligt Soc aldrig inträffat med motiveringen "Vi jobbar inte så"-...

Sen att allt finns dokumenterat i deras eget datasystem är det ingen som är intresserad av eftersom det ändå aldrig hänt...

Så budskapet är ganska tydligt:

Håll kä... och ta emot det du får. Protesterar du blir det bara värst för dig själv....

Gersa skrev:Frågan ställd med avseende på att jag under de senaste sju åtta åren laget ned all tillgänglig energi på att få någon form av hjälp med att ha någon form av liv. Jag har då ställt frågan till alla myndigheter, politiker och div. tjänstemän: Vad ska jag göra, hur ska jag bete mig och vart ska jag vända mig?

Ingen har kunnat besvara den frågan än...
---
Har en LSS-handläggare men den enda kontakten vi har är att jag skickar frågor hon svarar "vet ej måste kolla, återkommer" så har det varit sedan hon tillträdde i maj.
---
Mina läkare vet inte vad de ska göra de har aldrig fått sina läkarintyg ifrågasatta av FK tidigare.
Alla jag talar med är så förstående, men ingen kan göra något. Och det enda svar jag får från alla är att jag nog egentligen borde tala med någon annan. Men det är ingen som har en aning om vem denna andra kan vara.

---
Trots att jag inte har gjort något fel har jag hamnat i en tillsynes helt omöjlig situation där ingen har en aning om vad jag ska göra eller vända mig...

Så nu undrar jag är det någon som fått någon hjälp att komma vidare och i så fall från vem?

---

Jag har kört fast helt och sedan Asperger diagnosen har allt bara blivit värre... Enligt mina läkare skulle allt ordna sig när jag fått min Asperger diagnos men det har blivit precis tvärt om...

KLASSISKT!

Jag skrev till socialministern för ett par år sedan, dels om hjälp och dels om upplysning som motvikt till snaskig och vilseledande sensationsjournalistik. Jag fick ett relativt bra svar, där han tackade mig, inte bara med standardfrasen "Tack för Ditt brev" utan "Tack för att du tagit dig tid att skriva till mig!" Det kändes som äkta uppskattning! Men någon åtgärd blev det förstås inte.

En kille jag kände undrade rent ut i rubriken på förstasidan av FAaktuellt(Östergötland):
- Varför får vi ingen hjälp?

Min mor frågade en bekant vars son också har AS:
- Vad får han för hjälp?
- INGEN ALLS!

Själv såg jag med tillförsikt på framtiden när jag begripit 1997 att jag har AS och när det slutligen bekräftats i utredningen som jag fick 2002. Nu skulle äntligen omgivningen få förståelse för varför man är som man är och jag själv få hjälp att fungera mer normalt!

Ni vet redan fortsättningen. Man kan få städhjälp, munhygienisk bedömning, daglig aktivitet osv, icke att förakta - OM man behöver det. Det där har inget med MITT funktionshinder att göra och det vet de på LSS. Jag har kommit med kanske hundra förslag på vad man skulle kunna göra för att hjälpa mig och samtidigt andra med AS. Självfallet hade jag aldrig väntat mig att alla skulle förverkligas, men kanske något enda och i vart fall att tio av dem kunde undersökas närmare. Ni har nog redan förstått vad svaret blev. Det är som om det man säger bara är symptom på diagnosen, de sitter och ler och verkar beundra att man kan så många ord...
- Nej, det kan vi inte göra (eftersom det inte är städa, bedöma eller aktivera)
- Nej, det FÅR vi inte göra (eftersom lagen nitiskt reglerar vad LSS kan innebära)
- Nej, det vill vi inte ta ansvar för (för tänk om de med AS blir irriterade på varann och tappar kontrollen när de träffar andra av motsatt kön!)

1 gång fick jag faktiskt bra akut hjälp av en psykolog vid LSS med en svår kris, när vården svek och skickade hem mig med en burk benso.

Jag brukar berätta ganska snart för nya bekantskaper att jag har AS och bipolär. Det leder alltid till - ingenting alls! Det är som om diagnosen bara är ett namn som vilket namn som helst (jag tänkte skriva en bok under pseudonymen Gad Asperger...). Som om de uppfattar det som en kuriositet som inte betyder något för den fortsatta kontakten. De missar avgörande information!

Det var (och är fortfarande...) en enorm lättnad att få diagnos, dels mina egna insikter och dels att slippa ifrågasättas längre när jag fick papper på den.

Men i övrigt är det bara 1 sak som hänt: Massmedier, även tidigare "seriösa" som SVT, sprider grova felaktigheter om oss med AS och enda sammanhanget där det är värt att tas upp är tydligen när en massmördare grips. Man får aldrig veta om han hade diabetes...

När man invänder får man inte ens en bekräftelse på att brevet kom in, trots flera påminnelser, väldigt seriöst.

Att det finns undersökningar, som visar att människor inom autismspektrum INTE begår fler våldsbrott än andra, vet jag redan. Kanske finns det en överrepresentation om man dessutom har ADHD, även om de allra flesta med ADHD inte heller är våldsamma. Men jag är övertygad om att vi med AS t o m är underrepresenterade, bl a eftersom våld på något sätt förutsätter en interaktion. Finns det någon här som har något tips om belägg för detta?

Till de två saker jag INTE beundrar Gillberg för hör att han skrivit att "I affekt kan ett förfluget skämt eller störande ord och ljud bli den tändande gnistan till en urladdning med potentiellt fasansfulla konsekvenser."

Detta uppvägs och motsägs på nästa sida i boken: "Möjligen slås en dörr hårt igen eller kastas ett föremål i golvet." Och detta är EXAKT det mest våldsamma jag gjort på trettio år! Visserligen var det i ett trähus som skälvde från grunden, men föremålen jag kastade i golvet var i ena fallet en fjärrkontroll och i andra fallet - ett par kuddar som jag just höll på att flytta till ett annat rum! Och då var jag extremt provocerad av sånt som fått NT att gå i taket (jag nådde inte upp...).

Apropå det talade jag med en driftchef på en serviceinrättning som hade problem att få kontakt med vissa funktionärer.
- Och jag som trodde att det var vi med AS som är svåra att nå, medan det går med självklarhet för NT.
- Nej, nej, nej! blev svaret, med ett leende...

En liten kul grej, mitt stavningsprogram kan inte hitta "autismspektrum" utan rödmarkerar och föreslår i stället "ljusspektrum". Det kanske är bättre?

Jag har informerat samtliga ledamöter i Socialdepartementet samt ansvariga ministrar...
De ansvariga ministrarna har svarat med standard svar via någon medarbetare, men vill inte kännas vid något av det jag beskriver... Övriga politiker som svarar ger som sagt tidigare svaret "Du kanske ska ta kontakt med en läkare" eller "Du kan ta kontakt med Soc, de kan hjälpa dig.."

När jag sedan svarar att jag som jag redan skrivit i ursprungsmedelslandet har kontakt med både läkare och Soc, men att jag inte för någon hjälp som gör någon skillnad. Då brukar jag inte höra något mer... Det finns några få undantag, men de ger upp ganska snart när jag beskriver min verklighet för dem... Då stoppar de tillbaka huvudet i sanden och fortsätter att leva vidare i den politiskaverkligheten där allt fungerar i enlighet med de lagar och regler som finns...

Att myndigheter och kommuner fullständigt sk.. i vad lagstiftningen säger går utanför ramarna i den politiskaverkligheten och kan följaktligen därmed inte ske....

Vad jag har hört så är personer med AS under representerade i brottsstatistiken, detta pga att en vanlig egenskap för personer med AS att de anser det viktigt att följa regler..

Detta är också ett personligt problem för mig, då jag i hela mitt liv sett till att följa alla regler och lagar. Men när jag behöver stöd av lagar och regler själv betyder de ingenting... Det gör det omöjligt för mig att acceptera det som händer mig...
Jag trodde jag levde i en rättsstat. Men det visar sig att de lagar som ska stödja/ skydda mig är helt verkningslösa.
Att det sedan inte går att få någon form av stöd att hävda sin rätt i enlighet med det lagar som finns gör att det känns som jag befinner mig i en Kafka roman.

Politikerna skapar lagar som de sen antar att de följs, men eftersom ingen kontrollerar om så sker så har en subkultur bildats bland landets Socialsekreterare. Orden uppifrån är "Spara så mycket ni kan, vi håller er om ryggen om det blir något tjafs."
Men eftersom hela lagstiftningen bygger på att det slutligen är handläggarens bedömning av frågan som per automatik är den rätta, så kan ju aldrig besluten vara olagliga...
I princip kan en handläggare på Socialtjänsten säga "jag tror att den här personen har en kappsäck med pengar undangömd." Då är det denna bedömning som gäller, sedan är det upp till personen som "har kappsäcken" att bevisa att den inte finns. Vilket ju är omöjligt och därmed har handläggarens bedömning bevisligen varit rätt.....

Begreppet "skälig levnadsnivå" har utretts av Socialstyrelsen, men de flesta kommuner sk.. i vad Socialstyrelsen kommit fram till och har egna tolkningar av SoL... Att dessa kommunala tolkningar skiljer sig från Socialstyrelsens dito är något som Socialstyrelsen beskrivit i en rapport... Men eftersom kommunernas tolkningar oftast är så knapphändiga gör det inte att bedöma hur stora skillnaderna egentligen är. Så då utgår man från att dom nog inte är så stora....... För om de vore det skulle det ju vara hemskt... Politisk logik!

Att ingen politiker är intresserad av frågan är inte konstigt då de bara kan förlora på ett sådant engagemang, så enligt den mänskliga fallenheten för att välja minsta motståndets väg blir det lättast att fortsätta ignorera frågan....

Som sagt ju mer insatt jag blir i hur det "fungerar" desto mer chockad blir jag att inte ansvariga tjänstemän och politiker flytt landet för länge sen... Hade jag skött något av de jobb jag haft genom åren med sådan total inkompetens hade jag fått sparken så hård att jag antagligen fortfarande varit luftburen...

Men inom myndigheter, kommuner och landsting kan man inte få sparken, om man inte anordnar en fest som kostar för mycket förstås eller något annat liknande allvarligt tjänstefel.. Att som myndighet, kommun eller landsting totalt misslyckas med sitt uppdrag verkar ju vara betydligt mer acceptabelt. Detta granskas inte ens av pressen för det skulle ju vara ett jättejobb och ingen skulle ens börja läsa den artikeln... Så vi jagar chefer som lagt pengarna på något för allmänheten onödigt så blir "folk" intresserade. Då kan de förstå vad som skrivs och uttrycka sin ilska över det till vänner och bekanta...

Om någon tidning skulle påstå att Socialförsäkringssystemet inte fungerar, hur många procent av befolkningen skulle ens fatta innehållet??
De flesta skulle hoppa över artikel och tänka vore det så illa så hade man ju hört talas om det.....

Så tyvärr är det nog så att dessa fråga kommer aldrig att lösas av den enkla anledningen att det inte finns någon som kan göra något åt dom som överhuvudtaget fattar att problemen existerar.....

För de här problemen vi talar om i den här tråden dom existerar bara i den reellaverkligheten där ett fåtal individer lever. I den politiskaverkligheten där majoriteten lever existerar vare sig vi eller dessa problem...