Har redan testat det, det fungerar inte. De där proxyna gör att jag inte ens kan försöka starta videon, där är bara en bild. Försöker för tillfället hitta den på någon annan sida.

dasunbedingte skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Varför filmar man en unge som trakasseras i stället för att ingripa och säga åt dem att sluta?

Liberal journalistik kallas det.

Eller journalistik. Ja, ett förbannat djävla dilemma. Dessutom gäller det mobbarens integritet, fortfarande kontra allmänintresset av information som är såpass åskådlig att folk begriper något.

dasunbedingte skrev:Såg början av dokumentären, sen blev både jag och sambon för griniga för att fortsätta titta.
Förvånas inte att de med ansvar, barn, ungdomar som vuxna, ter sig såpass. När jag gick i grundskolan, så var detta vanligt förekommande - så en kunde relatera.
Något säger mig att skolmiljön blivit generellt tuffare sedan 90-talet - krav på prestation ökar, således stress - slapphänta människor söker sig till yrket...

Dessutom har vi fått "konkurrensutsättningen", som kräver att skolor både spar pengar och inte drar på sig dålig reklam. Så den logiska följden av ett privat skolväsende vore ju en statlig skolpolis (riktad mot skolorna för eleverna), som då också kunde få en avdelning för ("mjuka") rastvakter och antimobbning. En riktig polis med riktiga befogenheter naturligtvis, det är samhällets framtid som står på spel. Säg det till en nyliberal, haha.

Filmen finns att ladda ner *borttagen länk* här för den som är intresserad.

För övrigt såg jag filmen. Jo, den var jobbig, på ett bra sätt. Förvisso inte psykologiskt eller samhällsanalytiskt djuplodande, men jag tror inte det var syftet heller. Syftet var kanske snarare att tala om för ovetande och aningslösa vuxna att det här förekommer och ge dem en såpass åskådlig bild att den har en chans att fastna också. Samt på det servera litet hopp och inspiration.

Bjäbbmonstret skrev:Varför filmar man en unge som trakasseras i stället för att ingripa och säga åt dem att sluta?

Jag tycker faktiskt det var bättre att filma. Hade de rutit i, hade det bara hjälpt Alex just den gången. Men alla andra dagar då, kanske mobbarungarna tagit igen det på Alex. Nu fick hans föräldrar se, filmen kunde också visas för rektorn på skolan och framför allt i hela dokumentärfilmen för att försöka väcka alla vuxna som blundar.

För den lesbiska tjejen fanns ingen hjälp från de vuxna att vänta, de mobbade också. T o m hennes familj blev utfryst, gamla vänner slutade att hälsa när de möttes etc. Men föräldrarna såg förstås också ned på homosexuella innan deras egen dotter kom ut. Den inskränkta och bokstavskristna mentaliteten i den amerikanska småstaden.

Tack för länken. Verkar som om jag får dela upp den i flera delar. Klarade 15 minuter.

Alien skrev:För den lesbiska tjejen fanns ingen hjälp från de vuxna att vänta, de mobbade också. T o m hennes familj blev utfryst, gamla vänner slutade att hälsa när de möttes etc. Men föräldrarna såg förstås också ned på homosexuella innan deras egen dotter kom ut. Den inskränkta och bokstavskristna mentaliteten i den amerikanska småstaden.

Och man kan undra hur många som inte har sådan tur med sina föräldrar och hur de har det.

Jag såg den på SVT play i helgen och blev illa berörd.

Det värsta var Alex föräldrars inställning, att det var upp till honom själv att säga ifrån.
Föräldrarna blev förstås förtvivlade och frustrerade på sitt sätt men inställningen att det var upp till Alex att inte vara en mes lyste igenom. Det är den värsta form av belastning ett mobbat barn kan få.

Det skulle kunna fungera att säga ifrån på ett väldigt tidigt stadium innan det spårat ur. Sen är det för sent. En mobbad sjunker så snabbt i status och ingen lyssnar. "Vad var det som pep", reagerar mobbarna och blir ännu mer triggade. Jag vet det och Alex vet det. Alex frågade faktiskt mobbarna om varför de gjorde så.

Det är moraliskt förkastligt att lägga det ansvaret på ett svårt mobbat och känsligt barn som inte kan försvara sig.

Dokumentären gav ändå hopp och visade handlingskraft hos de föräldrar som engagerade sig i en antimobbingrörelse.

http://www.youtube.com/watch?v=H6RDpOGqeCg Ellens intervju där det nämns att en av de som begick självmord (Tyler) hade Asperger.

DIProgan skrev:http://www.youtube.com/watch?v=H6RDpOGqeCg Ellens intervju där det nämns att en av de som begick självmord (Tyler) hade Asperger.

Usch. Fördjävligt...

Gillade den afrikanska tösen som hotade mobbarna med pistol!
Jäkla tur att hon inte sköt någon. Men det kanske sänder rätt signal till slöddret iaf.

Alien skrev:Och rektorn som krävde att mobbade Cole skulle skaka hand med sin mobbare. Mobbaren räckte beredvilligt fram handen men Cole var motvillig. Efteråt tog rektorn Cole i upptuktelse. Den andre var beredd att försonas, men inte Cole, alltså var Cole elak. - Han menar inget med det, sade Cole. Det är han som bråkar med mig. - Varför går du inte undan då? - Jag gör det, men han följer efter. - Nu ville han i alla fall skaka hand men inte du, så då är du inte bättre än han. - Är det värre än att slå någon och hota att döda någon, undrade Cole med all rätt.

Det tycker jag faktiskt var mer förnedrande än mobbningen på bussen mm. Visar bara hur aningslösa och respektlösa de vuxna är.

Bjäbbmonstret skrev:Varför filmar man en unge som trakasseras i stället för att ingripa och säga åt dem att sluta?

För att ibland finns det inget annat sätt att exponera problemet och komma närmare en lösning av det. Inget bra, men ibland är alternativen sämre.

Zombie skrev:Dessutom gäller det mobbarens integritet, fortfarande kontra allmänintresset

I detta fallet är väl mobbarens rättigheter förverkade i det avseendet?

Zombie skrev:Syftet var kanske snarare att tala om för ovetande och aningslösa vuxna att det här förekommer och ge dem en såpass åskådlig bild att den har en chans att fastna också. Samt på det servera litet hopp och inspiration.

Instämmer!

Sånt här kan jag inte se. Även hårdheten har gränser.

plåtmonster skrev:

Zombie skrev:Dessutom gäller det mobbarens integritet, fortfarande kontra allmänintresset

I detta fallet är väl mobbarens rättigheter förverkade i det avseendet?

Antar att jag menade den mobbades.

Men nej, några förenklingar om förverkad integritet köper jag inte för mobbarna heller. För att göra något bättre kan man inte sänka sig till brottslingarnas nivå. Dessutom är det i många fall sant att de också är utsatta (hur inopportunt det än är att säga numera). Det är också fråga om vad man lär barnen. Ska vi lära dem att vedergällning är okej? Har vi inte redan nog med fall av typen "Katten på råttan, råttan på repet..."? (Eller nassen på juden, juden på palestiniern; eller moderaten på förortssvennen, svennen på "invandraren"...)

Är det någras integritet som ska "förverkas" är det i första hand de vuxnas. Det är de som är ansvariga för hur barnen beter sig. Och hur hemsk en feg vuxen kan vara såg vi ju litet av här. Låt oss inte vara fega själva och angripa barn för vuxnas tillkortakommanden med att lära dem bete sig.

Men sådant här måste hanteras med större känslighet för det enskilda fallet än så.

Dessvärre så ger det ingen effekt att filma föräldrarna. Allmänheten behöver se mobbningen utan skygglappar för att det kanske ska gå in. I förlängningen blir det fler skolskjutningar och självmord. Eller alltför vanligt, livslånga depressioner.

Ja, om det bara var filmningen vi talade om. Men det där om inställningen till folks rättigheter menar jag gäller mer än så, som synes.

Ännu en tonåring (15-årig tjej) som begått självmord pga mobbing irl och på nätet:

En tonårsflicka som tog sitt liv har vållat stor debatt om nätmobbning och en polisutredning i Kanada. Bara veckor innan sitt självmord hade flickan lagt upp en video på sajten Youtube där hon sade ”Jag har ingen. Jag behöver någon”.

Den 15-åriga flickan hade utsatts för hård mobbning förklarade hon i sitt nio minuter långa videoinslag. Med hjälp av handskrivna lappar berättade 15-åringen sin historia.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kanada ... -sjalvmord

Hittade en bild på henne:



Otroligt att inget görs åt sådant här... FORTFARANDE.

http://www.vancouversun.com/technology/ ... story.html

här är filmen hon gjorde

Svenska skolor pratar ju bara RUNDOR kring problemet men tar aldrig tag i det. Det tjatas om utbildning, fortbildning, kurser, elevvårdskonferenser, Friendsprojekt, föräldramöten, värdegrundsarbete, fler kuratorer yadayadayada...år ut och år in.
Och allt sker både långsamt och ineffektivt. Fyra veckor tills nästa möte. Möjligen är de välsmorda käftarna effektiva i sitt nonsensmalande men mer är det inte.

Och allt detta dalt när det i själva verket handlar om att sätta gränser och stänga av mobbare från skolan. Relegera dem bara.
I den enskilda situationen rekommenderar jag våld.

Hur skulle det se ut i samhället om det inte fanns lagar & påföljder?
Om du blir utsatt för ett kriminellt gäng, säger samhället att du ska prata med kurator då? Nej, då tar man det på allvar och vänder sig till polis & domstol.

Så varför ska skolan vara laglöst land med dalt som den enda KONKRETA åtgärden?

UT med koftorna och runtsnackarna och in med riktiga åtgärder!

Jag hamna i högsta skoldomstolen

KrigarSjäl skrev:Svenska skolor pratar ju bara RUNDOR kring problemet men tar aldrig tag i det.

Så kan det kanske vara på en del håll men verkligen inte överallt. Jag har faktiskt nästan enbart positiva erfarenheter från antimobbingarbetet på mina barns skola. Ett av mina barn har AS och har p.g.a. bristande sociala färdigheter varit inblandad i en hel del konflikter med andra barn, och skolans personal har hela tiden strävat efter att ligga steget före, och oftast har de också lyckats.

Ett annat av mina barn har inte AS men råkade ut för en mycket otrevlig klass-"kamrat" som var våldsam och aggressiv. Även här agerade skolan blixtsnabbt, och framgångsrikt. Jag är grymt imponerad. Mina barn är förmodligen inte "genomsnittsbarn" (vare sig mitt barn med diagnos eller de andra) men jag tycker att personalen på deras skola har en fantastisk förmåga att bry sig om dem (och deras kamrater) som individer.

@KrigarSjäl, Det behövs nog någon som tar krafttag och kör över koftorna med besked såpass att de finner egenintresse i att ta itu med problemen för annars gör någon annan det med mer hårda metoder.

Kan förresten nämna att utbildningen till lärare saknar kursinnehåll i ämnet sist jag kollade.

@Gafsan, Vad gjorde skolan rent praktiskt för att stävja?

plåtmonster skrev:Vad gjorde skolan rent praktiskt för att stävja?

I fallet med mitt barn med AS-diagnos så har skolans personal verkligen gjort ett otroligt jobb med att hålla koll på barnens lekar och styrt upp t.ex. vilka barn som lekt vilken lek tillsammans med vem (på rasterna, för det är rasterna som har varit problemet). När det visade sig att vissa barn var otrevliga i samband med obevakade bussresor till en annan skola (där lektionerna i ett ämne hölls), så ordnades genast att någon personal följde med på resorna.

I det andra fallet så hade mitt barn (utan diagnos) placerats bredvid en känd "bråkmakare" i klassrummet. Min son har många kompisar och har lätt för sig, så förmodligen var tanken att han skulle klara av att sitta bredvid "bråkmakaren" men han tog ändå väldigt illa vid sig av att sitta bredvid någon som hela tiden överöste honom med elakheter. Tyvärr höll han det inom sig väldigt länge, men när han berättade om det så agerade skolpersonalen omedelbart. Platserna i klassrummet ändrades och personalen höll oerhört bra koll på allt som hände och rapporterade hem till oss föräldrar.

På vilket sätt agerade skolpersonalen när inte ens din son pallade med denne bråkstake? eller var det bara någon annan som fick svartepetter resten av terminen?