Hej!
Det är en stor röra i mitt huvud nu och jag ber om ursäkt för att det kommer att reflekteras i detta inlägg.
Alltså hjälp mig! Jag var igår på mitt andra bedömningssamtal hos en psykolog. Jag blev remitterad dit via vårdcentralen eftersom jag lessnat på att vara som jag är och därför beslöt mig för att söka hjälp. Läkaren på vc gav mig ångestdämpande, sitt öra och mycket empati. Jag luftade för henne mina misstankar om dyskalkuli, add och asperger som bakomliggande orsaker till 32års förvirring.
Hon ansåg att jag var för välfungerande för att stadens ända npf-team skulle godkänna mig på remiss så därför skickades jag vidare till en psykolog. Där skulle det göras en bedömning och evt underlag för mina misstankar som psykologen kunde finna ska du ligga som en tyngd för en remiss till npf-utredning.
Nåväl psykologen anser nu att det finns, ska samtala med min läkare och efter min vilja nu skicka en remiss till utredning.

Jag vill detta för min skull speciellt för ADD och mina problem med matten. Men asperger? Jag har nu med tiden förstått att mycket av vad jag är återfinns inom diagnosen asperger, men vill jag ha det på papper? Visst räknas asperger till utvecklingsstörning? Kan mitt föräldraskap bli ifrågasatt och utrett i denna process om de finner mig "aspig"? Fruktar inte det egentligen eftersom jag vet att jag är en bra mor men det skulle absolut förstärka min ångestproblematik. Om jag får diagnos, vem kan då se det? Menar vem har tillgång till att rota i journalerna? Det är en sådan röra i mig nu, känns skönt att hos psykologen fått en viss bekräftelse och förståelse för min problematik/säregenhet.Det kanske räcker. Jag behöver ju ingen hjälp i vardagen pga min aspighet men jag vill om jag får add på papper testa medicinering för det. Fan jag är en röra!



Moderator atoms - kompletterade trådrubriken.

Det händer att föräldrar med NPF-diagnos blir ifrågasatta av Soc, men även tvärtom att Soc ser att föräldern faktiskt gör något vettigt och ger det stöd som krävs för att fungera bättre så ur den synpunkten är det helt omöjligt att veta vad som kommer att hända.

Den psykiatriska delen av journalen har du rätt att spärra så att de på VC inte får läsa den, det funkar inte så bra i alla landsting tyvärr, men Soc har oavsett vilket inte rätt att (och ska inte kunna) läsa journaler utan ditt tillstånd, dock händer det ju att någon "skvallrar" för Soc och de därmed tar upp en utredning vilket är omöjligt att stoppa.

Helt klart är att Soc inte har rätt att bestämma LVU enbart på grundval av din diagnos, tyvärr bryr de sig inte heller alltid om vad de får göra eller inte göra. Om de bestämmer sig för LVU ska det tas upp i socialnämnden och där ska du ha en advokat och barnen ska ha en advokat (alltför många gånger struntar Soc i att utse advokater eftersom de vet att de flesta inte vet deras rättigheter, men du har faktiskt rätt att utse en egen advokat, Soc betalar kostnaderna).

Man kan mycket väl vara högfungerande och ha både Asperger och ADD/ADHD (jag har den kombinationen och dessutom har jag Bipolär typ 2 så det är dagsstatus på den sistnämnda diagnosen som avgör hur bra jag fungerar för tillfället).

Jag utreddes som vuxen på egen begäran och fick diagnosen Asperger (jag trodde själv på ADHD men där uppfyllde jag inte diagnoskriterierna). Jag har tre barn varav den äldste fick samma diagnos ungefär samtidigt. Inte någon enda gång har någon inom vård eller skola antytt någonting om att jag skulle vara en mindre lämplig förälder pga mitt funktionshinder.

Det är klart att NPF kan innebära svårigheter att fungera på ett bra sätt som förälder, men i så fall är det väl bara bra ifall det uppmärksammas så att familjen får det stöd som man behöver tycker jag. Ofta pratas det så mycket om hur synd det är om föräldrar när samhället griper in för barnens bästa, men det har jag ingen erfarenhet av. De barn jag träffat på som familjehemsplacerats har verkligen inte haft det bra hos bio-föräldrarna(för det ska oftast jäkligt mycket till innan det blir aktuellt med familjehemsplacering). Om det funkar någotsånär hemma så brukar det oftare bli aktuellt med kontaktfamilj eller liknande för att avlasta bio-föräldrarna.

Men om du inte har några svårigheter i ditt föräldraskap är det inte särskilt troligt att du kommer att ifrågasättas som förälder utifrån en eventuell diagnos. Det finns alldeles för många barn som far illa i hemmet på riktigt för att samhället skulle ha råd att lägga resurser på den typen av "häxjakt". Självklart finns det enstaka fall där tveksamma bedömningar görs men även då ska det nog till avsevärt mer än en AS-diagnos.

Tack så mycket för era svar Miche och Gafsan!
Jag är i regel väldigt positivt inställd till socialtjänstens arbete och anser att de har ett tungt och lite väl ifrågasatt arbetsuppgift då de faktiskt värnar om barnens bästa. Läser nu själv ett program där det tidigt togs upp vikten om att värna om barnen i de fall föräldrarna lider av psykisk ohälsa. Föreläsaren tog ADD hos modern som något man ska vara uppmärksam på. Jag vet att de finns de som har problem att sköta sin föräldraroll pga diagnos och är väl rädd för att bli dömd på förhand.

Jag tror att en ADD diagnos och medicinering skulle göra mig till en bättre mamma. Väldigt jobbigt nu med mycket studier och jag har svårt att fokusera på dem. Är så lätt distraherad och blir så trött av all stimuli skola innebär.

Det här forumet verkar vara värt min stationära dators vikt i guld. Finns det någon egen del på forumet för kvinnor med asperger?

Angerboda skrev:Det här forumet verkar vara värt min stationära dators vikt i guld. Finns det någon egen del på forumet för kvinnor med asperger?

Tycker du undervärderar forumet , utan det här forumet är jag inte säker på om jag tagit mig ända hit...

Nej, här görs ingen åtskillnad på män eller kvinnor med diagnos, det verkar inte som om det är någon större skillnad mellan oss, problemen är väldigt likartade.

Angerboda skrev:Visst räknas asperger till utvecklingsstörning?

Om den detaljen går det mycket missförstånd. Citerar mig själv ur en tråd om det:

Zombie skrev:Störning i utvecklingen eller utvecklingsstörning betyder i medicinen bara just det. På vardagssvenska betyder utvecklingsstörning "förståndshandikapp". Därför lär medicinskt lekfolk tro att AS är ett förståndshandikapp om de hör att det är en "utvecklingsstörning". Och som vanligt är inte medicinarna särskilt lyhörda för sådana problem. ("Ingen empati" har ju också fått valsa runt tills det var för sent.)

Vi har ju mer än förståndet som utvecklas, och som därmed kan bli stört i utvecklingen. För oss kan det gälla sociala färdigheter och uttryck, kontakt med kropp och/eller känsloliv, allmänt att balansera de här sakerna mot varandra och sådant. Utvecklingen behöver inte heller bara gå "för" långsamt, den kan också gå ryckvis, ojämnt, "för" fort eller kanske "för" långt. (Sistnämnda kan man tänka sig för dem av oss som är överkänsliga på något område – för det kan vi också vara.)

Miche skrev:

Angerboda skrev:Det här forumet verkar vara värt min stationära dators vikt i guld. Finns det någon egen del på forumet för kvinnor med asperger?

Tycker du undervärderar forumet , utan det här forumet är jag inte säker på om jag tagit mig ända hit...

Förstår din poäng, men det är ett sväldigt stort och tungt åbäke. Helt otroligt men det är verkligen givande att läsa här. Förstår mig själv allt mer.

Nej, här görs ingen åtskillnad på män eller kvinnor med diagnos, det verkar inte som om det är någon större skillnad mellan oss, problemen är väldigt likartade.

OMG! Män och kvinnor likartade?!

Zombie skrev:

Angerboda skrev:Visst räknas asperger till utvecklingsstörning?

Om den detaljen går det mycket missförstånd. Citerar mig själv ur en tråd om det:

Zombie skrev:Störning i utvecklingen eller utvecklingsstörning betyder i medicinen bara just det. På vardagssvenska betyder utvecklingsstörning "förståndshandikapp". Därför lär medicinskt lekfolk tro att AS är ett förståndshandikapp om de hör att det är en "utvecklingsstörning". Och som vanligt är inte medicinarna särskilt lyhörda för sådana problem. ("Ingen empati" har ju också fått valsa runt tills det var för sent.)

Vi har ju mer än förståndet som utvecklas, och som därmed kan bli stört i utvecklingen. För oss kan det gälla sociala färdigheter och uttryck, kontakt med kropp och/eller känsloliv, allmänt att balansera de här sakerna mot varandra och sådant. Utvecklingen behöver inte heller bara gå "för" långsamt, den kan också gå ryckvis, ojämnt, "för" fort eller kanske "för" långt. (Sistnämnda kan man tänka sig för dem av oss som är överkänsliga på något område – för det kan vi också vara.)

Tack fantastiskt väl formulerat, en riktigt bra förklaring. Jag vet och förstår det och ska försöka föra det vidare när jag stöter på fördomar eller okunnighet.

Angerboda skrev:OMG! Män och kvinnor likartade?!

Det skrev han faktiskt inte. Han skriver att "problemen" är likartade. Han skriver inte heller att de är likadana.

Välkommen till forumet förresten!

Hej och välkommen!

AS-diagnos ger inte per automatik en soc-utredning. Soc får INTE ta del av journaler utan ditt godkännande. Det enda som skulle kunna hända är om skolan får för sej att ditt barn far illa och därför sätter igång nån sorts ståhej kring det. Då kan det hända att din diagnos blir känd.

Och nej, det finns ingen del av forumet för kvinnor med asperger, eftersom asperger är så otroligt individuellt olika och spektrat så stort att det vore meningslöst att försöka dela in folk efter kön. Däremot finns det indelningar efter arbetslivssituation och föräldraskap. I övrigt får du försöka klara dej på ett könsneutralt forum... ;-D

weasley skrev:I övrigt får du försöka klara dej på ett könsneutralt forum... ;-D

I många fall vet man inte ens könet på den som skriver, ibland gissas det fel med intressanta effekter som följd...

Kul att du (Angerboda) hittade hit!

Bjäbbmonstret skrev:

Angerboda skrev:OMG! Män och kvinnor likartade?!

Det skrev han faktiskt inte. Han skriver att "problemen" är likartade. Han skriver inte heller att de är likadana.

Välkommen till forumet förresten!

Tack för välkomnandet!

Jo jag förstod vad hen menade jag har bara lite svårt för att överföra min humor ned i skrift.

weasley skrev:Hej och välkommen!

AS-diagnos ger inte per automatik en soc-utredning. Soc får INTE ta del av journaler utan ditt godkännande. Det enda som skulle kunna hända är om skolan får för sej att ditt barn far illa och därför sätter igång nån sorts ståhej kring det. Då kan det hända att din diagnos blir känd.

Och nej, det finns ingen del av forumet för kvinnor med asperger, eftersom asperger är så otroligt individuellt olika och spektrat så stort att det vore meningslöst att försöka dela in folk efter kön. Däremot finns det indelningar efter arbetslivssituation och föräldraskap. I övrigt får du försöka klara dej på ett könsneutralt forum... ;-D

Tack, kul att ha hittat hit!
Jag har inga problem med att det är ett könsneutral forum, det tilltalar mig. Har bara inte kollat igenom det helt än. Vet att människor på forum brukar starta trådar utefter likartad problematik. Annars så tycker jag att det i litteratur brukar poängteras att asperger hos kvinnor är ett mer osynligt problem.

Miche skrev:

weasley skrev:I övrigt får du försöka klara dej på ett könsneutralt forum... ;-D

I många fall vet man inte ens könet på den som skriver, ibland gissas det fel med intressanta effekter som följd...

Kul att du (Angerboda) hittade hit!

Tänker mig att det kan vara både roligt och befriande. Jag passar ytterst dåligt i vanliga tjejjiga miljöer, såväl irl som på forum. Hm lite jobbigt dock att jag hittat hit nu när jag egentligen borde skriva på en inlämningsuppgift som ska in i morgon. Har nu större problem än vanligt att koncentrera mig på den. Finns så mycket intressant läsning här.