Med anledning av att jag misstänker att jag har ett syskon med Aspergers så började jag läsa på och upptäckte att en hel del stämmer in på mig också.

- Utfryst under delar av mellan -och högstadie. Var väldigt tyst och inbunden, varför vet jag inte. Det jag vet är att
jag inte accepterades som jag var. Jag tyckte ofta att andras beteende (grupp beteende) var löjligt och jag varken kunde eller tilläts delta i det.
- Hatade gymnastiken. Kunde inte förstå mig på lagsporter ochblev desorienterad på planen. Även livrädd för att hoppa bock. Badminton är dock något jag uppskattar samt ensamsporter.
- Kan ej fokusera på det jag tycker är ointressant.
- Startar gärna projekt men utan att avsluta. Mkt frustrerande.
- Periodvisa specialintressen, tex sömnad, då jag nästan bränner ut mig. Håller i sig några månader och kan sedan i vissa fall återkomma. När det gäller stickning och virkning så har jag slängt många oavslutadr projekt som jag inte orkat färdigställa.
- Kan även få specialintressen i form av personer (mest kända) och ibland även grupper (musik). Brukar hålla i sig några månader.
- Snäll och vill ofta vara till lags. Livrädd för att såra någon.
- Manipulerar aldrig. Har en rak kommunikation. Kan använda ironi men fattar inte alltid själv.
- Känslig för stämningar och en del människor som inte verkar snälla påverkar mig starkt.
- Självmedveten i sociala situationer. Mkt analyserande och med folk jag inte känner så kommer inget med automatik.
- Stresskänslig, speciellt när det är mycket runtomkring.
- Tänker för mycket. Ögonen ofta ur fokus och jag försvinner bort lite.
- Trivs i mitt eget sällskap.
- Var som barn och yngre tonåring helt ointresserad av mode.
- Fnyser åt gruppbeteende. Förstår mig ej på grupptryck.
- Tyr mig gärna till äldre personer och gärna lite udda personer. Kommer bra överens med aspergerspersoner (förutom de som enbart pratar om sina intressen utan att bry sig om att bry sig om andra). Umgicks gärna med yngre barn när jag var liten.
- Var godtrogen och lättlurad som barn. Även rädd av mig.
- Umgås gärna två och två. Blir lätt illa till mods när det är fler med i bilden. Parmiddagar är ok och även om det är folk jag känner mig trygg med och där man inte behöver spela några spel/förställa sig.
- Svårt att behålla kontakter (speciellt de man inte lärt känna så väl).
- Svårt att uttrycka känslor även om det svämmar över inombords och jag bara vill skrika och gråta.
- Jag kan bli mkt arg men håller det inom mig.
- Mkt bra långtidsminne, tyvärr för bra så det är svårt att lämna saker bakom sig.
- Kan tex läsa en bok jätteintensivt, sedan tröttnar jag och lämnar de sista sidorna olästa.
- Tror inte jag har så mkt ansiktsmimik. Skrattar med munnen men runt ögonen händer det inget.
- Svårt för hälsningsfraser. "Glömmer" ofta att fråga tillbaka när någon tex undrar hur jag mår eller hur helgen varit. Tidigare har det även känts konstigt att tacka för saker men detta fungerar bättre nu.
- Ser lättare detaljer än helheten

Jag tycker att du ska be om en utredning, vi kan inte ställa diagnos här!

Kan ju tillägga att uppväxten såklart påverkat mig men jag tror att jag haft vissa drag med mig sedan födseln. I släkten finns många psykiska sjukdomar och jag skulle inte bli förvånad om det är en och annan npf-diagnos också. Depression och tvång är vanligt i min släkt och då min pappa hade kontakt med psyk för länge sedan sa de att han hade borderline, vilket jag inte tror stämmer. Tippar då hellre på adhd även om han fungerar ok idag.

Själv arbetar jag inom det beteendevetenskapliga området. Har barn och fungerar utåt sett ok. Dock när jag ser tillbaka så inser jag ju att jag varit och är annorlunda. Ibland vill jag bara ha ett jobb där jag får sitta för mig själv och göra det jag tycker är intressant, men hur många har det så bra?

Miche skrev:Jag tycker att du ska be om en utredning, vi kan inte ställa diagnos här!

Jag tror inte jag är ute efter en diagnos, mer om ngn känner igen sig.

Både Borderline och ADHD är sjukdomar man kan bli fri ifrån, däremot Asperger måste man lära sig att leva med och kan mildra delvis genom olika kompensationsstrategier som man var för sig får bedöma om de är värda den energi som krävs för att upprätthålla.

Många med AS har gått in i väggen pga energikrävande strategier, jag själv har släppt de flesta och blivit mer Aspig vilket en del personer i min omgivning tolkat som att jag har blivit folkilsken när jag i själva verket känner mig mer harmonisk. Jag orkar helt enkelt inte med det spel som krävs för att vara inställsam.

Miche skrev:Både Borderline och ADHD är sjukdomar man kan bli fri ifrån, däremot Asperger måste man lära sig att leva med och kan mildra delvis genom olika kompensationsstrategier som man var för sig får bedöma om de är värda den energi som krävs för att upprätthålla.

Menar du allvar? Varken Borderline eller ADHD är sjukdomar!

Kahlokatt skrev:Menar du allvar? Varken Borderline eller ADHD är sjukdomar!

Jag är nog trött idag...

Jag kan säga att jag känner igen mig ja, finns en del likheter.

Är dock ingen psykolog så har ingen aning, men ja, om du vill veta närmare kan du kontakta psykiatrin för ett inledande samtal, där det bestäms om du kan vara föremål för utredning eller ej, sen är det upp till dig om du vill fortsätta ifall de tror du kan ha nåt!

Jag känner igen mig i allt du beskriver i princip.
Men fortfarande är det så att om man har betydande problem inom ett eller flera viktiga livsområden pga detta: då är det motiverat med en npf-utredning.
Annars är det ju ingen mening...

I övrigt kan jag säga att skit i att vara så j-a till lags!
Var dig själv!

Miche skrev:Både Borderline och ADHD är sjukdomar man kan bli fri ifrån

Botad? Skulle vilja se den som kunde bota ADHD, däremot kan det växa bort.

ADHD triggas väldigt mycket av socker så en omläggning av kosten gör väldigt mycket.

Känner igen mig i mycket av de saker du beskriver.