När jag ser tillbaka på mitt liv så ser jag ett tydligt mönster enligt följande:
Mycket energi ger mycket stress och ångest. Till slut klarar inte hjärnan av all stress och ångest och energi nivån sänks, i mitt fall genom depressioner som gradvis fördjupas, tills dess att energi nivån är så låg att man knappt orkar känna stress eller ångest. Jag menar inte att den försvinner men den blir aldrig lika intensiv som tidigare för att man helt enkelt inte orkar..
Sedan när man varit i ett mer eller mindre apatiskt tillstånd i en period, i mitt fall några år, så börjar energi nivån gå upp igen och med den följer ökad stress och ångest...
Tills dess att energi nivån är på topp och man är i princip helt ångest styrd och tokstressad hela tiden.. Och så har det rullat på i en relativt jämn sinuskurva med samma både våglängd och amplitud...
Sen har jag också som en mindre sinuskurva som följer den stora...
Frågan ställd med avseende på om detta kan vara något mönster som har koppling till Asperger eller ADHD... Jag tycker mig se liknade mönster i en del jag läst på forumet, men det kan vara iakttagelser i form att man finner vad man söker. Därav att jag ställer frågan...

Gersa skrev:När jag ser tillbaka på mitt liv så ser jag ett tydligt mönster enligt följande:
Mycket energi ger mycket stress och ångest. Till slut klarar inte hjärnan av all stress och ångest och energi nivån sänks, i mitt fall genom depressioner som gradvis fördjupas, tills dess att energi nivån är så låg att man knappt orkar känna stress eller ångest. Jag menar inte att den försvinner men den blir aldrig lika intensiv som tidigare för att man helt enkelt inte orkar..
Sedan när man varit i ett mer eller mindre apatiskt tillstånd i en period, i mitt fall några år, så börjar energi nivån gå upp igen och med den följer ökad stress och ångest...
Tills dess att energi nivån är på topp och man är i princip helt ångest styrd och tokstressad hela tiden.. Och så har det rullat på i en relativt jämn sinuskurva med samma både våglängd och amplitud...
Sen har jag också som en mindre sinuskurva som följer den stora...
Frågan ställd med avseende på om detta kan vara något mönster som har koppling till Asperger eller ADHD... Jag tycker mig se liknade mönster i en del jag läst på forumet, men det kan vara iakttagelser i form att man finner vad man söker. Därav att jag ställer frågan...

Jo jag känner igen.
Det är en svår balansgång som man säger att lyckas hitta ett liv som ger en lagom mängd med trygghet, återhämtning, stimulans, mölighet att dra sig tillbaka, känna att man duger, meningsfullhet, vila osv osv...
Jättesvårt!
Det mest märkbara är för mig, som jag märkt nu även för många andra kvinnor med AS, den begränsade energin...
Ibland kan den bara ta tvärt slut och så får jag ett väldigt behov av att bara lägga mig ner, sluta ögonen och sova.
Kan jag inte göra det då ganska snart så kommer jag att freaka ut totalt innan dagen är slut.
Det tar liksom tvärtstopp.

Du beskriver över en lång tid. Men känner igen precis det där också.
Numera är jag däremot mer konstant trött och energilös. Det är faktiskt betydligt enklare för då lurar jag inte mig själv att starta ett projekt som jag sen inte klarar när orken börjar försvinna igen..

KalleKus skrev:Det mest märkbara är för mig, som jag märkt nu även för många andra kvinnor med AS, den begränsade energin...

Så jag är en man med en feminin typ av AS då?
Men det kan ju stämma med min teori angående ADD/ ADHD. Som jag tror så är ADD inte alltid en avsaknad av hyperaktivitet, utan den är helt enkelt introvert istället extrovert.. Och eftersom tjej, och jag, är generellt mer introverta så kallar läkarna detta ADD, bara för att inte hyperaktiviteten syns utåt...
Denna teori har jag också till viss del funnit stöd för i viss forskning... Det finns en del som anser att inte ADD existerar, utan det är som sagt ADHD med introvert eller extrovert hyperaktivitet... Detta stämmer i alla fall helt in på mig, så jag har den feminina formen av ADHD också...

Gersa skrev:

KalleKus skrev:Det mest märkbara är för mig, som jag märkt nu även för många andra kvinnor med AS, den begränsade energin...

Så jag är en man med en feminin typ av AS då?
Men det kan ju stämma med min teori angående ADD/ ADHD. Som jag tror så är ADD inte alltid en avsaknad av hyperaktivitet, utan den är helt enkelt introvert istället extrovert.. Och eftersom tjej, och jag, är generellt mer introverta så kallar läkarna detta ADD, bara för att inte hyperaktiviteten syns utåt...
Denna teori har jag också till viss del funnit stöd för i viss forskning... Det finns en del som anser att inte ADD existerar, utan det är som sagt ADHD med introvert eller extrovert hyperaktivitet... Detta stämmer i alla fall helt in på mig, så jag har den feminina formen av ADHD också...

Ja du är nog det...
Näe men menar att vad jag läst iallafall så är det vanligare bland kvinnor med AS att ingenting märks utåt i regel utan det är hon själv som känner sig tömd på energi och bryter ihop hemma och inte orkar någonting efter skola, jobb eller sociala tillställningar.
Självklart kan detta säkert även vara så för män med AS. Menade inte så....
Men där är det lite vanligare att det märks mer för andra att han fungerar på ett lite eget sätt.
Kanske har jag fel... men det är vad jag läst av vad bl a psykologer skrivit.

Jag har också ADD och psykologen sa till mig att det betyder svårt att fokusera och starta/slutföra projekt, svårt att organisera, att minnas vissa saker, att inte störas av stimuli omkring och lite annat också..
Men det märks inte utåt utan det är jag som märker detta och andra bara på att jag misslyckas med saker. Vilket de tyvärr tolkar som att jag är lat, bekväm, ovillig och gör det bara för att djävlas typ!
När det ju eg är jag som lider mest av det ändå..

KalleKus skrev::lol: Ja du är nog det...
Näe men menar att vad jag läst iallafall så är det vanligare bland kvinnor med AS att ingenting märks utåt i regel utan det är hon själv som känner sig tömd på energi och bryter ihop hemma och inte orkar någonting efter skola, jobb eller sociala tillställningar.
Självklart kan detta säkert även vara så för män med AS. Menade inte så....
Men där är det lite vanligare att det märks mer för andra att han fungerar på ett lite eget sätt.
Kanske har jag fel... men det är vad jag läst av vad bl a psykologer skrivit.

Jag har också ADD och psykologen sa till mig att det betyder svårt att fokusera och starta/slutföra projekt, svårt att organisera, att minnas vissa saker, att inte störas av stimuli omkring och lite annat också..
Men det märks inte utåt utan det är jag som märker detta och andra bara på att jag misslyckas med saker. Vilket de tyvärr tolkar som att jag är lat, bekväm, ovillig och gör det bara för att djävlas typ!
När det ju eg är jag som lider mest av det ändå..

Men det är ju också ett introvert beteende det du beskriver först... Gällande ADD så menar jag att för mig så är jag tokstressad inom mig hela tiden när energin finns, men människor i min omgivning tror att jag är väldigt lugn... Men det är bara på ytan, inom mig är jag som sagt tokstressad och ångestdriven, så min hyperaktivitet är introvert... Som barn for jag omkring oavbrutet men detta slutade i och med puberteten..
Och istället riktades all energi inåt genom självförakt och skam.
När jag fick min ADD/ ADHD diagnos sa han som gjorde utredningen att det absolut vanligaste de som han utrett hört under sin uppväxt var "tänk om du bara ansträngde dig lite, tänk vad bra det skulle gå för dig då.." ofta syftande på skolgången... Och jag kan ju säga att det var precis vad mina föräldrar, lärare, kuratorer och alla jag hade kontakt med ständigt sa till mig....
Som sagt så har mina diagnoser gjort att jag kan vara mycket mer förlåtande mot mig själv och ställer inte så höga krav på mig själv som jag alltid gjort tidigare. Tillåter mig till och med att göra fel ibland... Om sen Soc. kunde vara en hundradel så empatiska så skulle det göra livet betydligt lättare...

Näe känner inte riktigt igen mig. Men är kanske för ung än för att märka nått som återkommer så, plus att jag typ inte minns nästan nått som varit.

Vet inte om jag känner igen allt. Men att väldigt mycket energi går åt till att
tänkta igenom varje liten sak och åt stress osv gör mig väldigt trött.

Om jag är ute en heldag så känns det som jag arbetat mer än vad jag egentligen har gjort :/