Jagers skrev:

Neutrino skrev:Jag känner mig så dum.

Vi är alla dumma i huvet, glöm inte det

Prata för dig själv du

kullan skrev:

Jagers skrev:

Neutrino skrev:Jag känner mig så dum.

Vi är alla dumma i huvet, glöm inte det

Prata för dig själv du

Men det är sant juh i nåns ögon så är vi dumma i huvet, så med andra ord är vi alla dumma i huvet

Neutrino skrev:Jag känner mig så dum. Jag började studera vid universitetet för 3,5 veckor sedan. Jag förstår inte varför men jag kan inte koncentrera mig på lektionerna/föreläsningarna.

Det påminner om mig förr, när jag totalmisslyckades med högskolestudier.
Sen förstod jag bättre hur jag fungerar, och nu håller jag på att skaffa min tredje akademiska examen.

Jag har inte haft det minsta hjälp av de dyslexi-insatser som högskolornas handikappstöd brukar erbjuda studenter med Aspergers syndrom. (Även de som inte har dyslexi alltså.)

Det som istället gjort att jag klarar mina studier nu, är några enkla ändringar av mitt sätt att tänka, alltså psykologi:
1. Läs i förväg.
2. Läs tentainriktat. (Inte pärm till pärm).
3. Prioritera målet att ta poängen. (Inte att få ut något annat positivt av studierna.)
4. Planera in att det kommer ett antal (sociala och praktiska) problem per termin. (Så att de inte överraskar.)

TORatANDET skrev:4. Planera in att det kommer ett antal (sociala och praktiska) problem per termin. (Så att de inte överraskar.)

Hur kan man planera in det?

Neutrino skrev:

TORatANDET skrev:4. Planera in att det kommer ett antal (sociala och praktiska) problem per termin. (Så att de inte överraskar.)

Hur kan man planera in det?

Han menar säkert: förbered dig så gott du kan på eventuella sociala o praktiska problem som kan uppstå..?!

Neutrino skrev:

TORatANDET skrev:4. Planera in att det kommer ett antal (sociala och praktiska) problem per termin. (Så att de inte överraskar.)

Hur kan man planera in det?

Ställ in sig mentalt på ATT det kommer flera betydande människoproblem.
Då har man förutsättningar att avsätta tid/energi/uppmärksamhet för att hantera dem.
"På så sätt rubbas inte mitt fokus/flow när hindren dyker upp." (ur vit AS-grundbok)
Man skall alltså inte planera in NÄR eller HUR hindren kommer (ifall det var det som din fråga avsåg).

TORatANDET skrev:Ställ in sig mentalt på ATT det kommer flera betydande människoproblem.
Då har man förutsättningar att avsätta tid/energi/uppmärksamhet för att hantera dem.
"På så sätt rubbas inte mitt fokus/flow när hindren dyker upp." (ur vit AS-grundbok)
Man skall alltså inte planera in NÄR eller HUR hindren kommer (ifall det var det som din fråga avsåg).

Jag förstår. Men hur planerar man ATT det kommer fler problem? Jag menar, visst kan jag ställa in mig på det men när de väl dyker upp kommer de väl vara lika jobbiga och svåra och hantera ändå? Eller?

Det är viktigt för att klara de situationerna att man har energi över, du måste alltså under terminen "bunkra" energi så att du har något att ta av när det verkligen behövs och för att komma dit så måste du identifiera vilka aktiviteter som ger dig energi (och försöka utöka mängden av dessa aktiviteter) samt vilka som stjäl energi (samt minska dessa så gott det går, eventuellt att försöka införa moment i dessa aktiviteter som gör att de inte är lika energikrävande).

Med "energi" (ovan) syftar jag på ditt personliga mentala mående.

Neutrino,
gick på univ. i Linköping 79-87. Datateknik.
Första terminen kändes som en spark i huvudet av något kraftfullt, hovförsett djur.
Har tillräckligt med IQ!
Slappat igenom gymnasiet.. ingen utmaning.
Sviktade nu i mitt självförtroende.
Förstod inte vad om hände!

Insåg efter en tid att föreläsning inte var rätt form för mig.
Egna studier/läsning, specifika frågor till en mentor, snabbt prova att omsätta teori i praktik blev min metod.
I de (få) fall där närvaro på föreläsning var obligatorisk läste jag alltid igenom och praktiserade det avsnitt som skulle behandlas och lyssnade samtidigt som jag doodlade.

Mycket matematikämnen. Mitt sätt att ta in dessa är.. oortodoxt
När jag väl förstod det och utformade min egen strategi gick det bra.

Summa: Om formen inte passar dig, formulera en egen form. Kan ta lite tid. Lita på dig själv, din förmåga. (Jag vet, tulipanaros men det går!)

Tog examen och har arbetat med datorer i 30 år, fortfarande entusiastisk.

Men på vägen har det funnits stunder där jag frågat mig själv det du frågar Dig.
Du kan! Sluta inte tro på det!! Det är inte fel på dig, du har endast en annan form än systemet är utformat efter.

TORatANDET skrev:Det som istället gjort att jag klarar mina studier nu, är några enkla ändringar av mitt sätt att tänka, alltså psykologi:
1. Läs i förväg.
2. Läs tentainriktat. (Inte pärm till pärm).
3. Prioritera målet att ta poängen. (Inte att få ut något annat positivt av studierna.)
4. Planera in att det kommer ett antal (sociala och praktiska) problem per termin. (Så att de inte överraskar.)

Det låter ju fruktansvärt. Med den strategin har jag svårt att förstå hur man orkar studera någonting!!!

Om inte det man läser i sig själv är motiverande, eller man kan övertyga sig själv att det är intressant så man får ut något positivt av innehållet av studierna så blir ju studier rena tvångsarbetet.

Bäst är att ta en paus och ordna saker för att sedan fortsätta. Kan man inte studera så kan man inte, eller jobba. Då finns det ofta en förklaring vilken inte behöver vara så speciall. Jag vet inte, men blir man bara frisk på det sätt att man inte är deppig inte tar andras energi för mycket och kan hålla sig till sitt så går nog de mesta.men lyssna inte på mig...:-/

lillmupp skrev:Neutrino,
gick på univ. i Linköping 79-87. Datateknik.
Första terminen kändes som en spark i huvudet av något kraftfullt, hovförsett djur.
Har tillräckligt med IQ!
Slappat igenom gymnasiet.. ingen utmaning.
Sviktade nu i mitt självförtroende.
Förstod inte vad om hände!

Insåg efter en tid att föreläsning inte var rätt form för mig.
Egna studier/läsning, specifika frågor till en mentor, snabbt prova att omsätta teori i praktik blev min metod.
I de (få) fall där närvaro på föreläsning var obligatorisk läste jag alltid igenom och praktiserade det avsnitt som skulle behandlas och lyssnade samtidigt som jag doodlade.

Mycket matematikämnen. Mitt sätt att ta in dessa är.. oortodoxt
När jag väl förstod det och utformade min egen strategi gick det bra.

Summa: Om formen inte passar dig, formulera en egen form. Kan ta lite tid. Lita på dig själv, din förmåga. (Jag vet, tulipanaros men det går!)

Tog examen och har arbetat med datorer i 30 år, fortfarande entusiastisk.

Men på vägen har det funnits stunder där jag frågat mig själv det du frågar Dig.
Du kan! Sluta inte tro på det!! Det är inte fel på dig, du har endast en annan form än systemet är utformat efter.

Jag vet inte vad som fungerar för mig dock. Jag kan inte fokusera på föreläsningar (eftersom ljud, saker som rör sig samt mina egna tankar distraherar mig). Jag kan inte studera hemma eftersom jag har igångsättningssvårigheter. Hur ska man då studera? Det enda som hjälpt hittills var när en lärare, för någon vecka sedan, satte sig ner med mig och hjälpte mig att strukturera upp vad jag skulle studera när och hur (det gällde bara en liten del av en kurs). Då gjorde jag som hon sa att tog mig igenom det. Det var inte lätt, men det var lättare. Men jag kan ju inte ha en lärare som sitter ner med mig så varje gång.

Jag har pratat med dem på universitetet om mina svårigheter och de vill ge mig "särskilt stöd" i form av anteckningsstöd samt en mentor. Det tar dock ganska lång tid innan man kan få det av Studentstödet på grund av kö. Vi får se hur det går tills dess. Börjar dock få lite panik nu.

Colours skrev:Bäst är att ta en paus och ordna saker för att sedan fortsätta. Kan man inte studera så kan man inte, eller jobba. Då finns det ofta en förklaring vilken inte behöver vara så speciall. Jag vet inte, men blir man bara frisk på det sätt att man inte är deppig inte tar andras energi för mycket och kan hålla sig till sitt så går nog de mesta.men lyssna inte på mig...:-/

Tar jag en paus kommer jag känna mig sämst i världen samt ha massor av skulder till CSN. Jobba kunde jag inte riktigt innan jag började studera. Jag hade ett jobb ett tag men jag kunde inte ens jobba 15-20 timmar per vecka utan att bli så deprimerad, utmattad samt fylld med ångest att jag var tvungen och ringa in och sjukanmäla mig.

Alltså, förlåt att jag skriver igen men jag vet inte vad jag ska göra nu. Sitter på universitetet och försöker studera men folk är så fruktansvärt högljudda. Trots att jag använder öronproppar känner jag i princip för att skära av mig öronen och/eller skrika, kasta saker, slå saker, slå mig själv i huvudet och skrika på folk. Jag har ordentligt med ångest nu med. Så fort jag börjar tänka på hur mycket jag ligger efter och hur mycket jag har att göra så är det som att min hjärna fastnar. Känner nästan för att hoppa av. Men det går inte för då har jag skulder till CSN, ingen utbildning, inget jobb (kan i princip inte jobba heller), ingen inkomst (och då ingenstans att bo) osv. Har en fruktansvärt obehaglig känsla i bröstet/maggropen just nu. Vill bara slå saker.

Rant over.

Neutrino skrev:Sitter på universitetet och försöker studera men folk är så fruktansvärt högljudda. Trots att jag använder öronproppar känner jag i princip för att skära av mig öronen och/eller skrika, kasta saker, slå saker, slå mig själv i huvudet och skrika på folk. Jag har ordentligt med ångest nu med. Så fort jag börjar tänka på hur mycket jag ligger efter och hur mycket jag har att göra så är det som att min hjärna fastnar.

Kan du inte vänta tills du kommer hem med att läsa så du kan koncentrera dig i lugn och ro? Träffar du någon på öppenpsykiatrin angående din ångest? Såg i en annan tråd att du tidigare skrivit att du skulle träffa någon angående bedömning av din psykiska hälsa.

Wine skrev:

Neutrino skrev:Sitter på universitetet och försöker studera men folk är så fruktansvärt högljudda. Trots att jag använder öronproppar känner jag i princip för att skära av mig öronen och/eller skrika, kasta saker, slå saker, slå mig själv i huvudet och skrika på folk. Jag har ordentligt med ångest nu med. Så fort jag börjar tänka på hur mycket jag ligger efter och hur mycket jag har att göra så är det som att min hjärna fastnar.

Kan du inte vänta tills du kommer hem med att läsa så du kan koncentrera dig i lugn och ro? Träffar du någon på öppenpsykiatrin angående din ångest? Såg i en annan tråd att du tidigare skrivit att du skulle träffa någon angående bedömning av din psykiska hälsa.

Men det hjälper ju inte heller. När jag väl är hemma har jag massor av ingångsättningssvårigheter (gäller inte endast studier). Ja, jag var på vårdcentralen och bad om remiss för en vecka sedan. Ska tydligen få träffa psykolog på vårdcentralen om ca 2 veckor.

Neutrino skrev:Jag kan inte studera hemma eftersom jag har igångsättningssvårigheter. Hur ska man då studera?

Man hittar ett bra bibliotek. Själv satt jag gärna på Juridiska Biblioteket eller någonstans på Ekonomikum. Ångström tyckte jag inte så mycket om. Stolarna irriterade mej.

Stadsbiblioteket går fetbort för det är stora ytor med mycket folk så man inte kan fokusera ordentligt.

Jag tror det är bra om du hittar ett bibliotek som inte är inriktat på något av dina intressen. Förutom stolarna var Ångströmbibblan så full med intressant litteratur att jag gärna hamnade med näsan långt ner i någon, för min kurs, helt irrelevant bok. Ekonomikum var suveränt iom att det var bra stolar och fullständigt ointressant litteratur. Det finns även bibliotek för afrikanska studier, geo-biblioteket, historicum och massor av studieplatser på BMC.

weasley skrev:Man hittar ett bra bibliotek.

Hjälper det verkligen? Jag har nämligen igångsättningssvårigheter oavsett var jag är. Anledningen till att jag har sådan panik över allt detta nu förresten är att jag verkligen inte hade räknat med detta. Det var så längesedan jag studerade så det har definitivt kommit som en chock.

Nu har ju inte jag AS men:

Överjävlig planering?
Om du schemalägger ordenligt innan - vart du ska vara, och exakt vad du ska göra?

Reglerade distraktioner?
Om du omväxlande uppmuntrar eller "mutar" dig själv med saker du får göra en viss tid ifall du tar dig igenom avsnitt så eller så. Kan exempevis vara fika, promenad eller någon distraherande sysselsättning. Välj sånt som är begränsat i tid och som du inte kan fastna i! Det handlar om att reglera vila och avkoppling så att inte all tid går åt till att oroa dig för det du inte gör samtidigt om du inte gör det.

Inga distraktioner?
Tysta läsesalar där det inte finns någonting annat med än just det man kan göra kan funka för en del.
En person jag var bekant med som höll på med teater brukade sätta sig på ett tåg varje gång det var dags att läsa in ett nytt manus.

Personligt stöd
Tjata om den där mentorn. Eller häng på någon kurskamrat som ska sitta och plugga någonstans om det hjälper dig. Då kan det hända att man triggar varandra att koncentra sig.

Vad det gäller det ekonomiska - det är dyrare att misslyckas med en stor kurs än en liten kurs. Så går det absolut inte att klara kursen kan det vara bättre att hoppa av efter halva terminen än efter hela för för då blir det en mindre summa du blir återbetalningsskyldig för. Särskilda regler gäller ifall man ska vara sjukskriven från studier ifall det känns aktuellt. Jag kan inte dem. Problemet med att vara skyldig CSN pengar är ju att man riskerar att inte får låna. Jag kan inte de reglerna heller.

Det kan också finnas kurser du kan efteranmäla dig på som börjar efter halva terminen om du tror att det skulle funka bättre att studera något annat. Men det var ju det här du var inriktad på.

En hjälp kan ibland också vara att skriva ner vad man faktiskt åstadkommer.

En variant som funkar för många är en lista på det som man behöver göra, bocka av så fort någon del av listan är klar så att du känner att du gör framsteg, vilket samtidigt kan fungera som en belöning.

Om en punkt på listan känns överjävlig vid en tidpunkt, hoppa över den och gå tillbaka senare, då kanske det känns lättare att genomföra den punkten (sånt kan ju variera med hur man mår för tillfället).

Gör inte punkterna för omfattande, helst ska du kunna bocka av minst en punkt per dag, gärna några så att du känner att du gör framsteg.

Neutrino skrev:Hjälper det verkligen?

Det hjälpte för mej. Är det ett bibliotek med andra som sitter och pluggar, samtidigt som det är typiskt trista ämnen (som ekonomi) i hyllorna så får man lite extra energi att sätta igång med det man ska. Eller, så funkar det för mej iaf.

Ekonomikum har ju rätt många studieplatser, inte bara i biblioteket.

En sak till. Även om det inte går nu kan det hända att det går sen. Om du har möjlighet att skaffa dig rätt förutsättningar. Det är därför det är bra om du tar tag i allt ordentligt nu så du inte bränner dessa.

Bjäbbmonstret skrev:En sak till. Även om det inte går nu kan det hända att det går sen. Om du har möjlighet att skaffa dig rätt förutsättningar. Det är därför det är bra om du tar tag i allt ordentligt nu så du inte bränner dessa.

Vad menar du nu?

Neutrino skrev:Tar jag en paus kommer jag känna mig sämst i världen samt ha massor av skulder till CSN. Jobba kunde jag inte riktigt innan jag började studera. Jag hade ett jobb ett tag men jag kunde inte ens jobba 15-20 timmar per vecka utan att bli så deprimerad, utmattad samt fylld med ångest att jag var tvungen och ringa in och sjukanmäla mig.

Har du lite stora krav på dig?
Dåligt självförtroende?


Colours