Skall vi köra en träff på lördag?

Hej! Jag blev medlem nu. Undrar om åldersgränsen eftersom jag är vuxen...

@Kukeliku, Vi har inte sagt något om åldersgränser, så det är inga problem.

@tvilling99, Jag tycker att vi slår till på lördag, ska vi säga Pildammsparken igen?

Vi kör Margaretapaviljongen som vanligt tycker jag,är det fler som kommer?

Flyttar nu i veckan och kan därför inte komma på Lördag. Fanken.

Jag ska ta emot en kattunge på lördag. Om jag hittar en kattpassare så kommer jag. Återkommer med besked.

Lördag skulle kunna funka.

Var där kl.14,väntade till kvart över gick sedan när ingen annan dykt upp.

Folk har nog inte återhämtat sig från golfrundan ännu

Jag skall försöka mönstra mod att möta upp innan september övergår i oktober.

Väldigt synd att det blev så att du fick vänta förgäves tvilling99. Förhoppningsvis kan vi göra ett nytt försök, när skulle det fungera för er andra?

Jag är själv borta de närmsta två helgerna, men det känns ju som att det är öppet för diskussion, t.ex. om "schemat" vi höll tidigare inte funkar för så många.

Ni som *inte* kommit, eller ibland inte kommer, beror det på rena problem med initiativ/att våga (tror att de flesta av oss är välbekanta med olika aspekter av det), eller finns det något annat som ligger i vägen? En öppen diskussion hade varit välkommen.

Det var ingen fara att ingen kom,jag hade det på känn att få om ens någon skulle dyka upp för det var inte många som visat intresse för träffen.
Det är många som visar intresse för träffarna en gång men sedan hoppar av och inte visar intresse mer efter det har jag sett,vad det beror på vet jag inte.

ca skrev:Väldigt synd att det blev så att du fick vänta förgäves tvilling99. Förhoppningsvis kan vi göra ett nytt försök, när skulle det fungera för er andra?

Jag är själv borta de närmsta två helgerna, men det känns ju som att det är öppet för diskussion, t.ex. om "schemat" vi höll tidigare inte funkar för så många.

Ni som *inte* kommit, eller ibland inte kommer, beror det på rena problem med initiativ/att våga (tror att de flesta av oss är välbekanta med olika aspekter av det), eller finns det något annat som ligger i vägen? En öppen diskussion hade varit välkommen.

Jag blir så orolig och nervös när jag tänker på att träffa nytt folk att jag mår fysiskt illa. Ibland har det t.o.m. varit till den nivån att jag spyr. Det resulterar ofta i att jag aldrig tar steget utom när jag aboslut måste. Problemet är ju att jag verkligen vill egentligen då det oftast slutar som en trevlig, om än psykiskt krävande, händelse.

För mig hade det faktiskt hjälpt om någon kunde beskriva mer i detalj hur mötesprocessen ser ut:

* Vad man gör när man först möts. Hälsar vanligt? Med riktigt eller forumnamn? osv.

* Hur är aktiviteterna utformade? Vad gör man, i vilken ordning, under hur lång tid?

* Hur är kommunikationen? Är det mycket prat om AS och dylikt, frågar folk personliga saker, kan man smälta in utan att riktigt börja prata innan man känner sig bekväm med gruppen?

Och sånt. En beskrivning av ett typisk möte hade varit uppskattat och underlättat enormt då det blir lättare att förbereda sig psykiskt!

Förstår precis dina funderingar Swesse, tack för att du öppnade upp med en utförlig beskrivning och frågeställning! Hoppas jag kan ge lite svar, med brasklappen att det är ur mitt eget perspektiv förstås. Så här brukar våra reguljära träffar funka:

Vi brukar samlas runt ett bord och sitter i "cirkel" så gott det går. Det beror på hur många som kommer, men försöker att inte dela upp oss. Detta i sig självt gör det lätt att hitta oss, ju fler som redan kommit desto enklare så klart. Dessutom har ju tvilling99 bild på sig själv här och är duktig på att närvara på träffarna, vet att flera hittat rätt genom att känna igen honom.

Det är sedan bara att säga hej och sätta sig, inget krångligt och ingen väntar sig någon speciell ritual eller konventionsbaserad hälsning. Du kan ju med fördel nämna vad du heter på forumet, annars får du säkert frågan.

Det finns inget givet "format", vi sitter helt enkelt i grupp och (i bästa fall?) driver ett samtal där alla känner sig delaktiga. Vissa fikar, andra inte. Det är en otvungen atmosfär, ingen press alls. Vi är ju en brokig skara udda personer, ingen blir ju överraskad av att man är aspig och de flesta vet hur det kan yttra sig.

Även graden man vill eller vågar involvera sig är fri. Det beror nog för många på dagsformen och hur man är lagd allmänt. Om du mest vill lyssna är det helt okej och inget ovanligt. En del är av naturen pratglada, andra tystlåtna, och det blir (på gott och ont kanske?) ofta de pratglada som driver samtalet framåt. Vet knappt var jag själv hamnar på skalan, eftersom jag kan sitta tyst länge och sedan gå igång rejält om förutsättningarna är rätt. Är nog övervägande passiv och lyssnande ändå. Huvudsaken är att det är okej oavsett, och att det faktiskt känns i praktiken.

Samtalsämnet varierar och ändras hela tiden, men brukar röra sig kring AS och frågeställningar kring det. Just i AS har vi ju våra största likheter och det är många som tycker det är intressant att spinna kring detta, jämföra hur man tänker och fungerar. Ofta tar man avstamp i egna tankar, eller ställer en fråga till gruppen vilket brukar leda till att samtalet är igång. Men det kan lika gärna vara tyst en liten stund om ingen har något särskilt att säga.. i en NT-grupp hade detta antagligen känts märkligt, men här tycker jag det är mer naturligt att samtalet har sin egen rytm och inte tvunget ska flöda på ett visst sätt. Det är också intressant att vi för det mesta faktiskt har lätt för att tala med varandra på ett lite djupare och mer givande sätt än vad NTs kanske gör - även om vi knappt träffats.

En annan generell skillnad är att NTs gärna för flera samtal och parallela trådar kring ett bord, vilket kan leda till ett "kackel" där folk talar korsvis med vandra och lite huller om buller. De brukar marinera samtalsämnet i jargong, blickar och andra parallella kommunikationsformer... alltså det som är klassiskt sådant vi inte är bra på. Vi är mer fokuserade på vad som faktiskt sägs, det skadar därför inte diskussionen om man mest stirrar i sin kaffekopp och turtagningen blir något tydligare eftersom bara den som har något konkret att inflika faktiskt säger något. Det blir heller inte mer personligt än man själv känner för.

Att smälta in tror jag inte är svårt, som sagt är vi alla olika men ändå enade i vi faktiskt har likartade egenheter, oavsett den stora diversiteten. Dessutom är vi medvetna om allt detta, vilket gör att stämningen i mitt tycke blir öppen och lätt att bara "vara" i.

För min egen del var det väldigt nervöst i början, just eftersom jag inte visste vad jag skulle bereda mig på. Det var naturligtvis inte alls farligt, och oron i sig själv var det enda hotet. Just denna ovisshet tror jag folk kan fastna i och därför inte komma till skott.

I korta drag - dyk upp, sitt med oss en stund eller hur länge du vill, gå när du känner för det, och ingen kommer att tycka du gör fel. Jag tror nog du blir glatt överraskad när du väl provat på.

Märkte nu hur enormt långt det här inlägget blev, jag hade nog kunnat fila en timme till för att få det mer läsbart men får väl sätta gränser. Hoppas du fick lite av de svar du ville ha, annars bara fråga så försöker vi igen.

Bra inlägg,ca!
Jag tycker att träffarna är enkla och anspråkslösa och tror de flesta tycker det är lätt att komma in i gänget.
Det har förvånat mig att så många bara kommer på en träff och sedan aldrig syns till mer,för många har skrivit att de trivdes och skulle återkomma men gör inte detta av någon anledning.

Som svar på tvillings inlägg om anledningen till att många väljer att inte återvända. Jag tror det beror på samma anledning som har gjort att jag hoppat över en del träffar. Det handlar om att vara obekväm inför att prata framför allt för många människor samtidigt.

Jag har inga problem att prata i mindre grupper och skulle nog klassas som social av de flesta som känner mig. Att sitta med 10-12 personer runt ett bord kräver för mycket energi för mig. Jag stänger då istället av och blir tyst. Det blir helt enkelt för många intryck att hålla reda på. Jag vet att jag inte är ensam om dessa känslor och tror att fler avhopp kan bero på liknande känslor.

Jag har tidigare föreslagt att vi ska dela oss i två grupper (eller fler) när vi är många deltagare. Om det går att genomföra skulle åtminstone jag återvända, men kanske också andra med liknande tankegångar

Vad tycker ni andra som varit med på träffar att vi skall tänka på?

Tack så väldigt mycker för inlägget ca! Det känns verkligen mycket bättre nu när man har koll och kan förbereda sig för vad som komma skall!

En träff hade varit intressant, är ny inom detta så träffa andra bör vara intressant då jag aldrig träffat(vad jag vet)andra som jag. Har ju säkert gjort det men inget jag märkt

Det skulle väl enligt tidigare praxis vara en träff 6/10? Någon som har tid och lust?

Kan inte den 6 som det ser ut just nu

Väldigt ledsen, jag kan inte heller på grund av jobb halva dagen. Har missat så många gånger nu, men jag vill verkligen. Svårt ibland när man bor 22 mil bort.

Hej igen

Jag fick en del positiv PM-respons på mitt förra inlägg. Det har resulterat i att vi har startat en mindre grupp för alla som känner på samma sätt över träffarna. Planen är att vara 4-5 högfungerande personer som ses regelbundet för att fika, umgås och diskutera AS-problematik.

Skicka ett PM om du som vi är intresserade av att ses i mindre grupper så berättar jag mer.

Nej, jag känner nog inte på samma sätt som er, och får dåliga vibbar av uttrycket "högfungerande personer".

Om det är fler som känner på samma sätt, så PMa gärna. Annars får man väl anse den här träffverksamheten som avslutad.