All litteratur med budskap, poäng och som får en att stanna upp att tänka. Dostojevskij är den författare som påverkat mig allra mest,och får nog anses vara min favorit. Gillar dock det mesta av "klassisk" litteratur och en del sci-fi och fantasy. De senaste åren har jag inte kunnat läsa särskilt mycket alls (skulle vilja läsa minst 10 gånger så mycket som jag gör för tillfället, vilket jag gjorde när jag var 14-15 år), men det senaste jag läste var Thomas Pynchons Against the Day, och för nuvarande läser jag The Fry Chronicles av Stephen Fry, samt en biografi om Led Zeppelin vid namn Hammer of the Gods. Därefter ska jag läsa The Dice Man av Luke Rhinheart (George Cockcroft).

Det ligger med stor sannolikhet långt i framtiden, dock, då jag läser väldigt många kurser för tillfället, och har för lite fritid redan som det är. :/

Kahlokatt skrev:Tech Mathetes: Läser du verkligen Nikanor Teratologen?
Efter vad jag har hört är Äldreomsorgen i Övre Kågedalen fullständigt grotesk och en enda orgie i äckel. Du får gärna förklara vad du fick ut av den.

Man ska inte läsa boken bokstavligt utan intertextuellt.

KrigarSjäl skrev:

Kahlokatt skrev:Tech Mathetes: Läser du verkligen Nikanor Teratologen?
Efter vad jag har hört är Äldreomsorgen i Övre Kågedalen fullständigt grotesk och en enda orgie i äckel. Du får gärna förklara vad du fick ut av den.

Man ska inte läsa boken bokstavligt utan intertextuellt.

Och det betyder...?

Kortfattat betyder det att man ska se det som finns mellan raderna.

Hm den här tråden har jag missat. Jag läser många timmar om dagen och har gjort sen jag var ett litet barn. Dostojevskij, Gorkij och i princip alla ryska klassiker tycker jag mycket om. Söderberg tycker jag är fantastisk. Ivar Lo har länge tillhört mina favoriter, svensk arbetarlitteratur i allmänhet intresserar mig. Camus och Sartre delar uppenbarligen min syn på tillvaron. Hesse är utan tvekan en författare vilken jag håller högt.

Skönlitteratur läser jag gärna och då helst klassiker. Facklitteratur och populärvetenskap läser jag mycket. Sociologi, psykologi, historia, matematik, fysik, religion, ideologi, politik m.m.

Chomsky passar mig väl, likaså Antonovsky. Vårdprogram tycker jag av någon anledning är väldigt intressanta.

Jag samlar på böcker men jag försöker att lägga band på mig så att det inte blir för mycket. En del in och en del ut är principen jag följer.

Såg att Bukowski nämndes och jag har läst de flesta av hans böcker. Då jag blev introducerad i tonåren så fastnade jag direkt. "Postverket" är en höjdare helt enkelt.

Hm, nu är jag nödgad att gå men usch listan kan göras lång. Jag ville starta en bokcirkel på caféet här där jag bor men de stänger klockan 18 och det är för tidigt för min del. Kanske på helgerna ...

Termen intertextualitet har jag förknippat på ett helt annat sätt än att just "läsa mellan raderna", mer att utläsa en specifik koppling till annat författaren skrivit. Nu fick jag en mer vidgad syn när jag tänker efter lite. Jag har dock väldigt svårt att "läsa mellan raderna" men för min skönlitterära upplevelse är det inga problem då jag bestämmer helt själv och låter kritikerna roa sig med annat. "Stavrogins brott" av Dostojevkij är ett bra exempel där jag omöjligt kan utläsa det huvuddelen av läsarna tar till sig.

Hans "Anteckningar från ett källarhål" ser många som en programförklaring och det är måhända sant men för mig blev det en inkännande och igenkännande upplevelse utan dess like. "Farbrors dröm" är en novell jag ofta läser.

Läs mer!

pjask skrev:Hm den här tråden har jag missat. Jag läser många timmar om dagen och har gjort sen jag var ett litet barn. Dostojevskij, Gorkij och i princip alla ryska klassiker tycker jag mycket om. Söderberg tycker jag är fantastisk. Ivar Lo har länge tillhört mina favoriter, svensk arbetarlitteratur i allmänhet intresserar mig. Camus och Sartre delar uppenbarligen min syn på tillvaron. Hesse är utan tvekan en författare vilken jag håller högt.

Skönlitteratur läser jag gärna och då helst klassiker. Facklitteratur och populärvetenskap läser jag mycket. Sociologi, psykologi, historia, matematik, fysik, religion, ideologi, politik m.m.

Chomsky passar mig väl, likaså Antonovsky. Vårdprogram tycker jag av någon anledning är väldigt intressanta.

Jag samlar på böcker men jag försöker att lägga band på mig så att det inte blir för mycket. En del in och en del ut är principen jag följer.

Såg att Bukowski nämndes och jag har läst de flesta av hans böcker. Då jag blev introducerad i tonåren så fastnade jag direkt. "Postverket" är en höjdare helt enkelt.

Hm, nu är jag nödgad att gå men usch listan kan göras lång. Jag ville starta en bokcirkel på caféet här där jag bor men de stänger klockan 18 och det är för tidigt för min del. Kanske på helgerna ...

Termen intertextualitet har jag förknippat på ett helt annat sätt än att just "läsa mellan raderna", mer att utläsa en specifik koppling till annat författaren skrivit. Nu fick jag en mer vidgad syn när jag tänker efter lite. Jag har dock väldigt svårt att "läsa mellan raderna" men för min skönlitterära upplevelse är det inga problem då jag bestämmer helt själv och låter kritikerna roa sig med annat. "Stavrogins brott" av Dostojevkij är ett bra exempel där jag omöjligt kan utläsa det huvuddelen av läsarna tar till sig.

Hans "Anteckningar från ett källarhål" ser många som en programförklaring och det är måhända sant men för mig blev det en inkännande och igenkännande upplevelse utan dess like. "Farbrors dröm" är en novell jag ofta läser.

Läs mer!

Bra smak!

KrigarSjäl skrev:Kortfattat betyder det att man ska se det som finns mellan raderna.

Där är det bakgrund. Tämligen innehållslöst.

nallen skrev:

KrigarSjäl skrev:Kortfattat betyder det att man ska se det som finns mellan raderna.

Där är det bakgrund. Tämligen innehållslöst.

Nej, tvärtom. Men är man van att läsa tekniska manualer så...

Rimbaudelaire skrev:

pjask skrev:Hm den här tråden har jag missat. Jag läser många timmar om dagen och har gjort sen jag var ett litet barn. Dostojevskij, Gorkij och i princip alla ryska klassiker tycker jag mycket om. Söderberg tycker jag är fantastisk. Ivar Lo har länge tillhört mina favoriter, svensk arbetarlitteratur i allmänhet intresserar mig. Camus och Sartre delar uppenbarligen min syn på tillvaron. Hesse är utan tvekan en författare vilken jag håller högt.

Skönlitteratur läser jag gärna och då helst klassiker. Facklitteratur och populärvetenskap läser jag mycket. Sociologi, psykologi, historia, matematik, fysik, religion, ideologi, politik m.m.

Chomsky passar mig väl, likaså Antonovsky. Vårdprogram tycker jag av någon anledning är väldigt intressanta.

Jag samlar på böcker men jag försöker att lägga band på mig så att det inte blir för mycket. En del in och en del ut är principen jag följer.

Såg att Bukowski nämndes och jag har läst de flesta av hans böcker. Då jag blev introducerad i tonåren så fastnade jag direkt. "Postverket" är en höjdare helt enkelt.

Hm, nu är jag nödgad att gå men usch listan kan göras lång. Jag ville starta en bokcirkel på caféet här där jag bor men de stänger klockan 18 och det är för tidigt för min del. Kanske på helgerna ...

Termen intertextualitet har jag förknippat på ett helt annat sätt än att just "läsa mellan raderna", mer att utläsa en specifik koppling till annat författaren skrivit. Nu fick jag en mer vidgad syn när jag tänker efter lite. Jag har dock väldigt svårt att "läsa mellan raderna" men för min skönlitterära upplevelse är det inga problem då jag bestämmer helt själv och låter kritikerna roa sig med annat. "Stavrogins brott" av Dostojevkij är ett bra exempel där jag omöjligt kan utläsa det huvuddelen av läsarna tar till sig.

Hans "Anteckningar från ett källarhål" ser många som en programförklaring och det är måhända sant men för mig blev det en inkännande och igenkännande upplevelse utan dess like. Farbrors dröm är en novell jag ofta läser.

Läs mer!

Bra smak!

Instämmer med föregående talare. Camus, Sartre, Bukowski & Dostojevskij räknar jag till det absoluta litterära toppskiktet.
Hesse är myckt bra och Söderbergs Doktor Glas är märkligt tidlös.

Kul att Tranströmer har fått Nobelpriset! Fast tyvärr har jag knappt läst något av honom, några enstaka dikter bara, tror jag. Mamma har en massa diktsamlingar, jag undrar om hon har något av Tranströmer...
Sorgegondol tror jag att jag skall försöka få tag på.
Jag fick en poesibok för barn när jag var 5 och det var en del rätt allvarliga dikter i den, så jag började tidigt läsa poesi. I tonåren läste jag Boye och Södergran som alla "djupa" tjejer; senare började jag uppskatta rimmad vers. Tage Danielson är underbar.
I dag varken läser eller skriver jag särskilt mycket poesi, tyvärr.

Rolig recension av Bukowski.

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/c ... owski-pulp

weasley skrev:Rolig recension av Bukowski.

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/c ... owski-pulp

Jag förstår inte vad Thente menar när han säger Bukowskis bildningskomplex är intakt, eftersom huvudintrigen går ut på att en privatdetektiv får i uppdrag att hitta den franske författaren Louis-Ferdinand Céline, med komplikationen att Céline varit död i ett antal decennier.


Varför skulle det tyda på bildningskomplex? De som känner till Bukowski vet att Céline betytt en hel del för honom och i en roman som Pulp, som delvis handlar om honom själv, är det inte konstigt att Céline dyker upp.

Inte för att jag vill ge sken av att ha eller vilja en inblick i Thentes tankevärld kan man kanske försöka sig på en tolkning i linje av att "Pulp" utgör ett försök för Bukowski att knyta an till en litterär frände och skriva in sin tolkning och sitt behov av Céline i ett eget verk.

Iofs många år sedan nu jag läste "Pulp", men minns den inte som så usel som Thente vill göra gällande. Inte någon av hans mest lysande stunder som författare, och inte ens som bäst är han så värst intressant, men en ok roman i ett försök att använda ett annat stilgrepp än vanligt.

KrigarSjäl skrev:

weasley skrev:Rolig recension av Bukowski.

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/c ... owski-pulp

Jag förstår inte vad Thente menar när han säger Bukowskis bildningskomplex är intakt, eftersom huvudintrigen går ut på att en privatdetektiv får i uppdrag att hitta den franske författaren Louis-Ferdinand Céline, med komplikationen att Céline varit död i ett antal decennier.


Varför skulle det tyda på bildningskomplex? De som känner till Bukowski vet att Céline betytt en hel del för honom och i en roman som Pulp, som delvis handlar om honom själv, är det inte konstigt att Céline dyker upp.

Science fiction, gärna hård sådan (samt den betydligt mindre hårda avarten cyberpunk). Några enstaka fantasyböcker (Pratchetts Discworldböcker är roliga, samt A Song Of Ice And Fire, älskar Michael Moorcocks Elricböcker). Facklitteratur om det som för tillfället är mest intressant, just nu är det stenåldern, tidig bronsålder och nulevande primitiva folk.

På senare år har jag blivit förtjust i fantasy; det handlar väl om att jag behöver fly från verkligheten, antar jag. Inom sci/fi gillar jag i regel bara dystopi/post-apokalyps.

Kahlokatt, om du inte har något emot att läsa en ungdomabok så kan jag rekommendera The Pit Dragon Trilogy av Jane Yolen, de är science fiction och utspelar sig på en avlägsen ökenplanet där det finns fria och livegna människor samt en ras reptiloida varelser som kallas drakar. De finns även på svenska och den första boken heter Den röda draken. Jag tyckte mycket om dem när jag var liten, funderar på att låna dem igen för nostalgins skull. Kan även tipsa om Michael Moorcocks Elricböcker, den första heter Elric of Melnibone kort och gott.

Nej, jag läser gärna ungdomsböcker. Däremot har jag inte så mycket till övers för just drakar, tyvärr...

Läser allt, förutom deckare-/thrillers.

Det finns nån bok om öar uti i havet av nån amerikansk brud. Lite överjordiskt trams som är helt ok. Hon är helt ok.

I en del är en liten tjej fångad i en jordhåla. Hon ger igen. Jag gillar historier om figurer som ger igen.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Det finns nån bok om öar uti i havet av nån amerikansk brud. Lite överjordiskt trams som är helt ok. Hon är helt ok.

I en del är en liten tjej fångad i en jordhåla. Hon ger igen. Jag gillar historier om figurer som ger igen.

Lennart Frimodig

Hon heter Ursula Le Guin. Den bästa boken heter Tombs of Atuan. Det handlar om en liten tjej.

Lennart Frimodig

Läser gärna axplock ur filosofiska källtexter för att få en överblick över de stora tankeströmmarna, de centrala problemställningar och de avgörande framstegen i filosofins historia. Läser även idéhistorisk och miljövetenskaplig facklitteratur samt en del poesi.

Har tyvärr inte läst så mycket böcker de senaste åren.
Har haft lust att hitta någon bok att liksom försvinna i, men det har inte blivit av.
Enda som fastnat i mig och som jag tycker om är poesin av Bruno K Öijer. Minns inte diktsamlingens namn nu men.

Denna tråden gav mig lite lust igen faktiskt.
Jag ska kolla upp en del av författarna som nämnts här, bl.a Sara Lidman, Edgar Allan Poe och Camus.
Sen fick jag även lust att läsa Öijer igen.

KrigarSjäl skrev:Antar att jag inte är den enda bokmalen här. En inte helt vild gissning är att många här gillar sci-fi och fantasy. Säg till om jag har fel.

Själv gillar jag Camus, Sartre, Celine, Bukowski, Strindberg, Hesse, Dostojevskij, Guillou, Cervantes, Moberg, Steinbeck, Myrdal, Balzac, Kafka, Stolpe och den store Jack London. Förutom dessa skönlitterära exempel läser jag mycket biografier, historiska, journalistiska, sociologiska & politiska arbeten, mm.

Deckare läser jag praktiskt taget aldrig, förutom Leif GW Perssons böcker.

Vad är det du gillar hos Guillous böcker, bortsett från Ondskan?

Lennart Frimodig

GuteS skrev:Läser gärna axplock ur filosofiska källtexter för att få en överblick över de stora tankeströmmarna, de centrala problemställningar och de avgörande framstegen i filosofins historia. Läser även idéhistorisk och miljövetenskaplig facklitteratur samt en del poesi.

Om du vill få en bra översikt över filosofi-historien utifrån logisk-empiristisk syn så bör du pröva Wedbergs 3 böcker om Filosofins Historia.

När det gäller filosofi så tycker jag det är bäst att börja med de här extremt smarta.
Platon, Hume och Berkeley. Och Popper.
Man känner sig lite ödmjuk när man läser såna jockar.

Lennart Frimodig