Det finns ju flera olika tekniker som fungera ganska olika...
Men om man ska ta skillnaden mellan meditation om avslappning så är det för mig att avslappning är en grundare form av sömn, medan all meditation vad jag känner till är väldigt medveten...
Det är inte så att meditationen liknar sömn på något sätt... Som någon skrev så har jag upplevt meditativa tillstånd när jag var ung och stark och orkade löpträna... Så hände det ibland att en halv mil försvann i skogen och man kände sig fräschare än innan man började springa... Vid sådana tillfällen hände det att jag sprang upp till 2,5 mil på ett pass, det var som att springa utan motstånd... Svårt att förklara, men kroppen kändes helt avslappnad fast man samtidigt sprang...
Mycket underlig känsla, som inte inträffade allt för ofta...
Men den meditativa känslan var ändå mycket ytligare än den man kan uppleva under meditation i vila...
Jag har bara lyckats koppla av så att jag kommit in i något jag skulle kunna kalla för meditativt tillstånd vid ett fåtal tillfällen... Men jag förstår verkligen att det illustrerats som flygande... Det är som att vara tyngdlös och totalt avslappnad... Om jag kunde uppnå denna känsla varje gång skulle jag antagligen inte ha några problem att motivera mig att meditera varje dag...
Men det är som olika nivåer av meditativa tillstånd, så när jag började så var det likadant de första fem gångerna, sen kom det som ytterligare en nivå av djup, sen en till osv...
Men den djupaste meditation jag upplevt var den på avslutningen av kursen... De sa innan att de som tyckte det var jobbigt att sitta så länge kunde gå ut... Jag var helt säker på att jag skulle gå ut efter en halvtimma. Men jag satt igenom de, jag tror det var två, timmarna och när de tände lampan i rummet var jag helt säker på att de avbrutit meditationen tidigare... Hade någon frågat hur länge jag suttit där hade jag svarat max 45 minuter... Men när jag försökt meditera längre pass hemma är det alltid någon som kommer i hissen eller något annat ljud som stör... Det konstiga var att på kursavslutningen så var det ju tio personer i rummet och det var de som gick ut under meditationen och jag hörde allt detta men det störde inte... Så antagligen är det så att tar man sig över en viss tröskel vid en meditation så störs man inte längre av ljuden runt om kring... Skumt eftersom jag normalt som sagt är extremt ljudkänslig...
Om man då tar den enklaste form av meditation att fokusera på andningen in genom näsan ut genom munnen så kan detta ha en viss avslappnande effekt men jag kan inte påstå att jag känner något meditativt tillstånd av att göra detta... Däremot kan det vara ett sätt att samla ihop sig snabbt...
Så i min värld är meditation något mer än bara avslappning...
Sedan finns det som sagt olika metoder att nå dit... När jag upplevde det när jag sprang så var det ju inte därför jag sprang, utan det var som en positiv överraskning.
Det var en nyttig tråd för mig det här, nu känner jag verkligen motivationen att komma igång med meditationen igen....
Det som egentligen liknar meditationen mest är nog morfin om man nu ska jämföra det med en drog... Det är lite samma känsla fast utan ruset...
Men att kroppen blir viktlös och det känns nästan som man svävar, och andning, tankar flyter fram utan ansträngning. Så tankarna blev åtminstone för mig aldrig en belastning i meditationen.... Så det fungerar som terapi också eftersom du släpper fram tankar du normalt skulle försöka stoppa... Så har man en stor ryggsäck av obearbetat material kanske man ska vara lite försiktig. Eller åtminstone beredd...
Därför tycker jag att det kan vara bra att lära sig meditera av folk som är medvetna om allt detta... Det är också motiveringen till att de ber en när man går kursen att inte lära ut det till andra utan att ha gått deras utbildningar först... Jag trodde när de sa det var för att det skulle vara någon form av mysticism runt det hela... Men sen var det som sagt två i gruppen som fick obehagliga minnesbilder under meditationen, så det var nog faktiskt det korrekta motivet som angavs...
Vill bara tillägga att jag är ateist och var extremt reserverad när jag gick dit... Jag kände sekt vibbar och allt möjligt.. Samt att jag var övertygad om att det var något som inte passade mig.... Problemet kan vara att hitta tystnaden i storstaden... När jag gick kursen så var det de som hade familj som gick ut i garaget och satte sig i bilen...
Lurar eller proppar fungerar tyvärr inte för mig då min puls blir för påtaglig... Men min mor mediterar med öron proppar, så det är inget generellt...
Jag kanske kan gå till Soc och fråga om de har något kreativt brainstorming möte, om jag kan få sitta med därinne måste det ju vara tyst som i graven...
Ska böja i morgon.....

Avslappning kan jag förstå vitsen för, för dem som kan det. Om nu inte meditation är avslappning (man ser ju ibland lappar eller annonser för både meditiation och avslappning) så har jag ännu mindre förståelse för vad vitsen är med meditation. Har det inte liknande funktioner i alla fall?

Bjäbbmonstret skrev:Avslappning kan jag förstå vitsen för, för dem som kan det. Om nu inte meditation är avslappning (man ser ju ibland lappar eller annonser för både meditiation och avslappning) så har jag ännu mindre förståelse för vad vitsen är med meditation. Har det inte liknande funktioner i alla fall?

För mig ligger skillnaden som sagt i medvetandet i meditationen, medan avslappningen går ut på att koppla bort allt...
Där av också de andra effekterna av meditation vs avslappning...
Så avslappningen är något som sker i stunden, medan meditationen mer är något som ackumuleras. När jag mediterar regelbundet för det större effekt än om jag gör det då och då. Meditations tillfällena blir också djupare när jag mediterar regelbundet...
Det kanske är samma med avslappning jag vet inte jag har aldrig riktigt klarat av det... När jag bara ska slappna av kryper det bara i kroppen på mig... Det var ett av skälen till att jag inte trodde jag skulle kunna meditera, men det är helt annorlunda....
Vet inte hur jag ska beskriva det men det är som att när jag mediterar så gör jag faktiskt något. Men när jag bara försöker slappna av så blir jag bara stressad....
Så man kanske skulle kunna säga att meditationen är verktyget som gör att jag kan tillåta mig att slappna av, även om då meditationen för mig är mer än så..

Inser att det låter dj... flummigt... Men fråga gärna om det är något som är oklart så ska jag svara efter bästa förmåga...

Ni som varit med om meditation, kan ni beskriva konkret hur en tanke kan "flyga förbi"? Har ni något exempel?

Och en konkret fråga: Om ni sitter där och mediterar och så kommer funderingar på morgondagens matinköp upp i huvet. Hur ska man få det att "flyga förbi"?

Jag kan bara beskriva hur det är vad det gäller Acem meditation då det finns andra tekniker som fungerar på andra sätt.
I Acem meditation så använder man ett mantra som man upprepar för sig själv. Mantrat är det man fokuserar på. Alla tankar som sedan kommer låter man komma men man behåller fokuset på mantrat. Så vissa tankar fladdrar förbi och försvinner medan andra kommer tillbaka gång på gång... Men genom att hålla fokus på mantrat så låter man inte tankarna "sätta sig" eller hur jag ska uttrycka det...
Vart efter meditationens djup ökar så är det som egentligen händer att mantrat tar över mer och mer. De andra tankarna blir därför mer och mer lättflyktiga. När man når ett visst djup i meditationen så blir det som alla tankarna svävar fritt utan att fastna...
Svårt att beskriva men det är i alla fall så jag upplever det.
Så flyga förbi eller studsa fram och sen försvinna eller studsa upp igen, same same but different....
Så matlistan dyker upp men eftersom jag behåller min fokusering på mantrat finns det ingen möjlighet för matlistan att fastna... Detta är sk.. svårt i början och man blir bättre på det efterhand... Eller så fungerar det inte alls....
Alla är vi olika och jag tror att olika individer har olika lätt att hamna i djupare meditationstillstånd men alla, eller i stort sett alla, kan använda tekniken som sådan...
Sen är det också så att olika individer upplever meditationen olika och det är inte heller ovanligt att hur man upplever meditationen plötsligt förändras... Så har det i alla fall varit för mig...
Hoppas jag får fram något vettigt, annars är det bara att fråga...

Jag vill verkligen prova att meditera. Men det låter skitsvårt. Att inte få tänka klart en enda tanke... hur ska jag klara det?

Gersa: Hur känner du att meditationen förändra(t)s?

Jag ska nog börja meditera.

Jag ska ta in alla ljud och andra sinnessensationer och göra dessa till en del av min existens insida. Ibland dessa ljud och andra sinnessensationer skall jag bygga en fristad i vilken jag fritt dansar i upplevelser utan att värdera. Var funktion i min kropp skall pågå medan mina tankar sakta men säkert börjar avta till en form av stillhet.

Mycket energi kommer spruta ut ur mig (bildligt hoppas jag) medan jag inombords känner hur allting blir allt mindre stressigt. Lugnet kommer längst in i min själ i princip stå still och även om andra kommer se mitt beteende som en resa i rymden, så kommer jag egentligen inte vara där.

Jag ska kalla metoden "the spiritual experience of event horizon".


Förmodligen kommer jag tänka mer klart när jag är less fucked in the brain.

weasley skrev:Jag vill verkligen prova att meditera. Men det låter skitsvårt. Att inte få tänka klart en enda tanke... hur ska jag klara det?

Gersa: Hur känner du att meditationen förändra(t)s?

Som sagt i början var jag mest bara anti och tyckte det var krångligt, så de första gångerna jag var på kursen fattade jag inte hur det skulle gå till... Men eftersom jag fått det i födelsedagspresent av mina föräldrar kända jag att jag inte kunde strunta i att gå dit... Så rätt vad det var när jag satt där och gjorde som de sagt att jag skulle göra så började jag känna att det faktiskt funkade.. Första gångerna var det att det funkade korta stunder, kanske bara några tiotal sekunder innan jag fastnade i någon tanke. Sen började det fungera under längre och längre tidsekvenser och till slut kunde det i princip hur länge som helst...
Men det var ingen rätlinjig utveckling, dagar det var rörigare i huvudet var det svårare att meditera.... Men det blev enklare och enklare, syftet är ju att det ska gå av sig själv vilket inte kändes möjligt för mig med min taskiga koncentrationsförmåga. Men det gick tydligen att träna upp... Men jag hade väldigt mycket hangups i början, men när jag väl kommit över de värsta och märkte att det fungerade första gången så blev jag taggad att fortsätta försöka...
Förändringen låg/ ligger, för mig, i hur långa de sekvenser blev som jag kunde fokusera på mantrat. När dessa blev längre blev också meditationen djupare. Ju djupare meditationen blir desto mer lättflyktiga blir alla tankar och när meditationen blivit som djupast för mig är det som alla tankar flyter runt i ett sort moln runt mantrat, de finns där men de fastnar inte, inte ens för en sekund. Det gör att inget i den stunden är viktigare än något annat alla tankar blir på något konstig sätt bara en del av molnet... Det är som att alla tankarna svävar fritt runt mantrat, men man tänker inte på mantrat heller utan det bara flyter på. I det läget försvinner också känslan av tyngden mot stolen och eventuella ljud runt omkring in i samma moln... Men detta har jag bara upplevt några få gånger, jag tror det var ett av skälen till att jag inte tog mig tid att meditera. Har man väl upplevt det så vill man att det ska vara så varje gång... Men när det bara händer en gång på hundra, så vart det väl som allt annat, "nehe, det här klarade jag inte heller av att göra rätt".. Så när jag tänker tillbaka på det så var det nog det vanliga självföraktet som fick mig att sluta...
Ska som sagt testa om jag kan komma igång igen...

Så man kan i princip säga att alla meditationstillfällen är olika, beroende av ens dagsform och yttre omständigheter... Men de är alltid energi givande, så det är ju precis vad jag behöver... Men som Aspergare behöver jag någon som sparkar mig i arslet för att komma igång...

Jag gick en kurs i Acem meditation, det är bara att söka på Acem på Google så hittar du deras hemsida. De finns lite varstans runt om i Sverige.
Men du kan läsa mer om dem och meditation på deras hemsida om du är intresserad...

Lycka till

Jag satt 20 min nu på morgonen.
Jag tror också att man ska vara lite försiktig om man har en massa jobbigheter i ryggsäcken, som sagts tidigare i tråden. Jag använder själv inget mantra. Man kan säga "tanke" till sig själv (inte högt alltså, utan i huvudet) för att både markera att man gled iväg, men också för att markera att tanken i sig inte är viktig, det är bara en tanke, oavsett om man tänkte på att dricka te eller mörda grannen.
Ens tankar inte är mer åtråvärda än inga-tankar. De utgör inget löpsedel stoff, utan har samma värde som inga-tankar. Ens tankar kan utgöra en behaglig bubbla, och att tacka nej till det en stund kan till en början vara svårt. Efter ett tag inser man dock att man faktiskt missar en massa saker för att man går i sina egna tankar, och man börjar värdesätta "tanklösheten".

Krillo skrev:Jag satt 20 min nu på morgonen.
Jag tror också att man ska vara lite försiktig om man har en massa jobbigheter i ryggsäcken, som sagts tidigare i tråden.

Du menar nog inte "i ryggsäckern" utan "för stunden". Det lät som att det skulle vara olämligt att meditera om man har "jobbigheter i ryggsäcken" men det tror jag inte det finns några belägg för, Åsa Nilsonne exv påstår ju precis tvärtom i TV4-intervjun. Däremot som förra inlägget skrev, så kan dagsformen påverka meditionens resultat.

Mycket intressanta inlägg! Gersa du borde någon gång samla dina tankar i bokform!

Jag minns att Sammelsurium skrev på forumet förra gången meditation diskuterades: "Det är ju bara att sätta igång!" vilket inspirerade mig. jag har ännu inte kommit igång men det ligger "i pipelinen" (typiskt stressad västerlänning )

Lite lustigt att vi just gör ett grupparbete i skolan om Buddhism i en kurs om människan socialt och kulturellt. Bland annat fick vi en timmes intervju med en buddhistisk munk i GBG som menade att "alla kan lära sig meditera" i teorin åtminstone.

Keep'em coming, folks!

Jag försökte mig på meditation under ett par månader och mediterade då oftast i två pass á 20 minuter per dag.

Det fungerade väldigt bra i början. Jag kunde under meditation uppleva en slags känslomässig renhet (här brister vokabuläret) som kändes väldigt påtaglig. Jag jobbade då också med att styra mina känslor, tankar och handlingar i enlighet med ett Buddhistiskt synsätt.

Senare lade jag till metta bhavana i mina sessioner vilket fungerade väldigt dåligt för mig. Till slut blev det bara stressande att sätta sig och försöka känna positiva känslor för andra människor vilket ledde till att jag slutade helt.

Jag kommer eventuellt försöka ta upp meditationen igen, eftersom jag trots allt fick bra resultat av "avslappningsmeditationen" och mindfulness-delen. Den ständigt påtagliga inre stressen och gnagande oron minskade helt klart för mig.

Det är dock ingen mirakelkur och kräver lite disciplin. Man måste nog ta det långsamt och vara tålmodig. Det krockade med min aspiga allt eller inget-mentalitet.

Annan lustig sak:

Jag riktigt njuter av att inte ha börjat komma igång med meditation ännu!

Av flera skäl. Dels har jag upplevelsen av att lära mig meditera framför mig!

Dels tänker jag på den som sade att han ångrade att han hade läst Sagan om Ringen, för då kunde han aldrig återskapa upplevelsen av att läsa den!

Men jag vill hissa en varningsflagg!

Det finns en stor risk (jag läser just nu en hel del om Buddhism och religionshistoria) att vi i väst överskattar vår egen förmåga att ta oss till saker som meditation och mindfulness. Vi blir (av våra egna media) matade med en kommerciell, paketerad och grovt förenklad (för att inte säga direkt skev) bild av österländsk visdom, religiositet och andlighet.

Vi riskerar att misslyckas just därför att vi tror att vi kan "lyfta ut" en del (exv mindfulness) ur exv Buddhismen (eftersom vi saknar förmåga att ta till oss hela budskapet) och tro att det skall vara en quick fix på alla våra egna stressproblem.

Vi riskerar att bli ytterligare mer självcentrerade och ännu mer individualistiska än vad vi redan är och därmed tappa ännu mer av vår redan låga solidaritet, gruppkänsla och medkänsla med den fattiga, förtryckta delen av världen.



Moderator atoms - ändrade teckenstorlek.

barracuber skrev:

Krillo skrev:Jag tror också att man ska vara lite försiktig om man har en massa jobbigheter i ryggsäcken, som sagts tidigare i tråden.

Du menar nog inte "i ryggsäckern" utan "för stunden". Det lät som att det skulle vara olämligt att meditera om man har "jobbigheter i ryggsäcken" men det tror jag inte det finns några belägg för, Åsa Nilsonne exv påstår ju precis tvärtom i TV4-intervjun. Däremot som förra inlägget skrev, så kan dagsformen påverka meditionens resultat.

Jag menar att man kan vara lite försiktig när man börjar, det var allt. Att det skulle vara olämpligt har jag inte påstått.
Jag tycker att man ska undvika att tänka på resultat. Risken är att det blir annat än meditation. Ett slags tävling eller så.

Äsch! Jag skiter i det här nu!

Krillo skrev:Jag menar att man kan vara lite försiktig när man börjar, det var allt. Att det skulle vara olämpligt har jag inte påstått.
Jag tycker att man ska undvika att tänka på resultat. Risken är att det blir annat än meditation. Ett slags tävling eller så.

Håller med föregående talare!

weasley skrev:Jag vill verkligen prova att meditera. Men det låter skitsvårt. Att inte få tänka klart en enda tanke... hur ska jag klara det?

Jag tror på att börja med att fuska, genom att faktiskt tänka på nånting intressant men ändå nåt så luddigt att andra tankar kommer stickande. Så man får träning på förbisläppande av tankar under tänkande på nästan-ingenting.

I början måste man kanske byta ut det man tänker på rätt ofta, för att hålla intresset uppe.

Rätt idealiskt är nog att träna nåt fysiskt samtidigt, särskilt om man har en instruktör som säger intressanta saker hela tiden. Det är väl så qi gong "funkar".

barracuber skrev::!: Men jag vill hissa en varningsflagg!

Det finns en stor risk (jag läser just nu en hel del om Buddhism och religionshistoria) att vi i väst överskattar vår egen förmåga att ta oss till saker som meditation och mindfulness. Vi blir (av våra egna media) matade med en kommerciell, paketerad och grovt förenklad (för att inte säga direkt skev) bild av österländsk visdom, religiositet och andlighet.

Vi riskerar att misslyckas just därför att vi tror att vi kan "lyfta ut" en del (exv mindfulness) ur exv Buddhismen (eftersom vi saknar förmåga att ta till oss hela budskapet) och tro att det skall vara en quick fix på alla våra egna stressproblem.

Vi riskerar att bli ytterligare mer självcentrerade och ännu mer individualistiska än vad vi redan är och därmed tappa ännu mer av vår redan låga solidaritet, gruppkänsla och medkänsla med den fattiga, förtryckta delen av världen.

Skulle vilja påstå att det är precis tvärt om vad det gäller Acem. Där har man tagit ut en fungerande metodik, förfinat den för det syfte den är avsedd för. Samtidigt rensat bort allt ovidkommande runt omkring... Jag kan inte se vad detta skulle ha för koppling till, filosofi, religion eller bristande solidaritet... Det är i alla fall så jag ser på saken.

Weasley, jag tror att du redan mediterar, nämligen när du stickar. Ibland har du säkert stort tankeflöde då men ibland kanske du är helt inne i stickningen och tänker på vad du gör just nu, under en längre tid. Det är en bedrift. Vissa kan meditera gnm att titta på ngnting som en ljuslåga eller bara tänka på en sak, stickning eller andningen tex, men för kvinnor så funkar oftast handarbete bäst har jag läst. När man kommit så långt att man kunnat stilla tankeflödet till en enda tanke i just nu, så är nästa steg att vara i just nu'et längre. Poängen med denna tankestillhet och att låta påträngande tankar bara passera utan vidare värdering är att när du gjort den här övningen så har du blivit en mer avslappnad, lugn och mer närvarande person med större välmående. En fantastisk grej faktiskt!

Jag saknar självdiciplinen som behövs, så mina bästa meditationstillfällen har varit i samband med yoga i en grupp. En avslappningsövning som hjälper mig mkt är att lägga sig ner och föreställa sig en kartong/låda på min vänstra sida där jag 'lägger' alla mina tankar om vad som varit, där får de ligga i förvar och vänta en stund. Föreställer mig sedan en till kartong/låda på min högra sida där jag 'lägger' alla tankar om vad som kommer att hända sen, och fokuserar på nuet tex min andning. Man kan andas i olika 'mönster' som tex trekantsandning där man gör en paus efter inandningen eller att man gör en paus i andningen efter utandningen om och om igen, lugnt. 3-kants andning kan vara lugnande eller uppiggande beroende på när man tar pausen. Man kan meditera när man promenerar, diskar eller sitter eller ligger still. I många år när jag överpresterade och jobbade all min vakna tid i intensivt tempo, hade jag bara lugnt när jag gick på toa, svarade i tel eller åkte t-bana. Till min förvåning när jag var på min första avslappningskurs så hamnade jag i en t-banevagn när vi skulle föreställa oss en mjuk plats bland molnen, jag kände tom t-banans rörelser. Det var den platsen min hjärna kopplade ihop med lugn och vila, fastän det eg är allt annat än vilsamt i t-banan!

Jag har hört att om man är deprimerad ska man undvika meditation, för det kan göra en än mer deprimerad, att man kommer djupare ner i mörkret. Sista helgen i oktober kommer det att hållas en alternativ hälsomässa igen i Solna hallen, där det kommer att hållas föredrag och seminarier i bla meditation men även övrigt som kan få oss att må bättre. Tarotkort och handläsning osv lämnar jag till andra, jag vill få hjälp med att få min hjärna i rätt spår. http://www.harmoniexpo.com/20120908.htm Jag går gärna dit med sällskap om ngn/ngra känner sig manade?

Gersa skrev:

barracuber skrev::!: Men jag vill hissa en varningsflagg!

Det finns en stor risk (jag läser just nu en hel del om Buddhism och religionshistoria) att vi i väst överskattar vår egen förmåga att ta oss till saker som meditation och mindfulness. Vi blir (av våra egna media) matade med en kommerciell, paketerad och grovt förenklad (för att inte säga direkt skev) bild av österländsk visdom, religiositet och andlighet.

Vi riskerar att misslyckas just därför att vi tror att vi kan "lyfta ut" en del (exv mindfulness) ur exv Buddhismen (eftersom vi saknar förmåga att ta till oss hela budskapet) och tro att det skall vara en quick fix på alla våra egna stressproblem.

Vi riskerar att bli ytterligare mer självcentrerade och ännu mer individualistiska än vad vi redan är och därmed tappa ännu mer av vår redan låga solidaritet, gruppkänsla och medkänsla med den fattiga, förtryckta delen av världen.

Skulle vilja påstå att det är precis tvärt om vad det gäller Acem. Där har man tagit ut en fungerande metodik, förfinat den för det syfte den är avsedd för. Samtidigt rensat bort allt ovidkommande runt omkring... Jag kan inte se vad detta skulle ha för koppling till, filosofi, religion eller bristande solidaritet... Det är i alla fall så jag ser på saken.

Jag är inte kritisk till meditation som sådan om det uppfattades så - tvärtom. Jag vill varna för att det finns en risk att vi får en övertro på möjligheterna. Inte utifrån våra egna förutsättningar utan genom att vi blir massmedialt matade med en bild av meditation/mindfulness/buddhism mm som inte riktigt stämmer med den riktiga bilden. Men visst, det finns ändå många västerlänningar som lärt sig meditationskonsten.

Hoppas jag inte rubbade tråden. Det är jätteintressant att läsa om folks erfarenheter.

barracuber skrev:Jag är inte kritisk till meditation som sådan om det uppfattades så - tvärtom. Jag vill varna för att det finns en risk att vi får en övertro på möjligheterna. Inte utifrån våra egna förutsättningar utan genom att vi blir massmedialt matade med en bild av meditation/mindfulness/buddhism mm som inte riktigt stämmer med den riktiga bilden. Men visst, det finns ändå många västerlänningar som lärt sig meditationskonsten.

Som jag skriver så har inte Acem meditation ett dyft att göra med religion, man har som jag skriver tagit en fungerande metodik förfinat den för att nå de syften man vill uppnå. Det finns ingen "felaktig" bild i/ av detta, det är vad det är...
"Meditationskonsten" som du uttrycker det i någon form av religiöst sammanhang, är inte vad Acem är... Som jag ser det är det du som köpt den kommersiella synen på meditation där enda vägen till att nå framgång i sin meditation är att köpa en kurs av guru x för 15k...
Eller åka till ett buddist tempel och tillbringa x antal år där.. Det har inget eller lite med meditation att göra. Det har med religion att göra och de sakerna hänger inte ihop enligt mig.
Kom just att tänka på utöver tidigare beskrivna meditativa tillstånd... Det som brukar kallas ett "stirr" är en form av ofrivilligt meditativt tillstånd, om man nu inte fastnar i en specifik tanke, men så är inte mina "stirr" i alla fall... När man t.ex. som någon skrev stirrar in en ljuslåga och någon får knacka en på axeln för att nå igenom...

Det finns ett spärr jag tror man måste lyckas komma förbi för att starta. I allvarets namn så kompliceras det alldeles för mycket.

Finn en tid.
Finn en plats.
Börja enkelt.
Andas.
Blunda.

Låt allt som kommer strömma genom en. Värdera inget, låt det bara vara där.

Jag tycker styrketräning och MTB kan försätta en lite i trans. När man åker på smala stigar och är tvungen att köra tekniskt så är det full fokus. Otroligt givande.

jonsch: Välkommen åter. Trevligt!

mondo beyondo skrev:Vissa kan meditera gnm att titta på ngnting som en ljuslåga eller bara tänka på en sak, stickning eller andningen tex, men för kvinnor så funkar oftast handarbete bäst har jag läst.

Jag mediterar genom att spela piano. Det är väldigt behagligt när det känns som att jag inte har några tankar och det enda jag uppfattar är musiken.
Jag spelade i tre timmar en gång, kändes som tio minuter. Efteråt kändes det som att jag rensat bort mina känslor eller dämpat dem på något sätt. Svårt att förklara. Kände mig "ren", avslappnad och klar i huvudet.

Jag får alltid svårt att sova om jag inte spelar piano innan.

Eftersom meditation går ut på att fokusera på något, starkare än de tankar som dyker upp så borde i princip allt som kräver koncentration kunna framkalla ett meditativt tillstånd... Förutsättningen är att det man koncentrerar sig på inte har någon mening i sig som kan påverka tankarna.
Så det är säkerligen massor med människor som "mediterar" utan att veta om det...
Jag refererar då återigen till Acem meditation som är den enda form av meditation jag testat. Det finns ju också meditations tekniker som går ut på att styra tankarna och då är det ju vitsen med det att det man fokuserar på har en mening, så det finns ju inget rätt eller fel så, utan det är ju som sagt beroende på syftet...


Minns nu varför jag slutade meditera... Testade idag för första gången på åratal att meditera fokuserat eller vad man ska kalla det. Jag försökte mao meditera utan att göra något annat samtidigt...
Det gick inte alls kan man sammanfatta det med...
Och när det hände så insåg jag att det var det som fick mig att sluta, jag blev så arg på mig själv när jag inte klarade att koncentrera mig... Nu när jag har mina diagnoser kan jag som sagt vara mer förlåtande mot mig själv och inse att det kanske är mer otroligt att jag faktiskt ibland lyckas koncentrera mig tillräckligt än att jag ibland inte klarar av det...
Så den här gången ska jag inte ge mig....
Insåg också att även om meditationen i sig var misslyckad i det hänseende att jag aldrig lyckades fokusera helt på mitt mantra, så var det ändå så att det dök upp tankar och reflektioner som varit borta länge... Så det kanske inte var att se som bortkastad tid som jag tyckte förr när jag inte lyckades hålla koncentrationen uppe...

Vad det gäller det meditativa tillståndets djup försöker man i bl.a. Acem meditation att få detta djupare genom att använda mer komplicerade mantran, så man börjar med ett med två stavelser sen kan man om man vill försöka lägga till stavelser eller byta till ett mantra med flera stavelser. Detta kräver ju då mer koncentration och då är tanken att meditationen också ska bli djupare... Själv har jag och min hjärna fullt upp med det två stavelser långa mantra jag använder så något byte eller tillägg är inte aktuellt för mig...

Kommer inte ihåg om det var inom buddismen de kan använda mantran som är så långa att de är det som styr längden på meditationen, de har mao ett så komplicerat mantra att det tar kanske timmar att gå igenom det... Det jag läste om hade en repetitiv bas som återkom i intervaller men mellan dessa så var det nya partier genom hela mantrat om det nu heter så i detta fallet?? Minns inte heller om det i detta fallet var så att man försökte styra tankarna och att "mantrat" hade en innebörd... Kan nästan misstänka att det var så, annars kan det vara knepigt att minnas ett mantra som tar timmar att gå igenom... Men inte omöjligt...

mondo beyondo skrev:Weasley, jag tror att du redan mediterar, nämligen när du stickar.

Det har du helt säkert rätt i, mondo! Weaslan fäktar nog allaredan lätt bort tankarna när de kommer stickande.

Gersa skrev:Eftersom meditation går ut på att fokusera på något, starkare än de tankar som dyker upp så borde i princip allt som kräver koncentration kunna framkalla ett meditativt tillstånd... Förutsättningen är att det man koncentrerar sig på inte har någon mening i sig som kan påverka tankarna.
Så det är säkerligen massor med människor som "mediterar" utan att veta om det...

Det tror jag helt på det också. Kromatiks pianospel är väl ett perfekt exempel. Ännu mer som man för många hantverks-/musikkonster lämpligen håller en kroppsposition som neutraliserar spänningar och ger maximal frihet åt de muskler man använder i hantverks-/musikkonsten. Inga rörelser fastnar - och då undviks även lätt att tankar fastnar. Tror jag.

Earlydayminer - tack!!