När min kille och jag för en tid sen bodde tillsammans i en gemensam lägenhet hade jag en bra relation med hans mamma.

Hon och jag träffades nästan dagligen och hon hjälpte mig ibland med saker.

Efter ett tag så hände det tråkigheter vilket som sagt ledde till att hon tvingade mig att flytta från lägenheten hem till mina föräldrar.

Hon ansåg att det var bara min killes lägenhet även fast vi båda stod på hyreskontraktet.

Som jag känner det vill jag flytta i hop med min kille i en gemensam bostad och funderar som sagt mycket på om det då går att hindra henne från att göra likadant om förhållande tar slut?


Funderar på om jag förstorar upp det hela eller om det ligger något i det jag skriver?

blue30 skrev:Som jag känner det vill jag flytta i hop med min kille i en gemensam bostad och funderar som sagt mycket på om det då går att hindra henne från att göra likadant om förhållande tar slut?

Om ni flyttar ihop i gemensam bostad och ni båda står för lägenhetskontraktet så har din killes mamma ingen som helst rätt eller juridisk möjlighet att tvinga dig att flytta från lägenheten, hur illa hon än kommit/kommer att tycka om dig. Det har ingen som helst betydelse i sammanhanget.

Lycka till så mycket!

blue30 skrev:Funderar på om jag förstorar upp det hela eller om det ligger något i det jag skriver?

Nej, du har inte förstorat upp något genom det du skrev, tycker jag. Enbart beskrivit situationen som den är.

blue30 skrev:Men om killen och jag sen flyttar i hop på riktigt i en gemensam lägenhet går det som sagt hindra att hans mamma tvingar mig att flytta om förhållandet tar slut?

Funderar på om hans mamma medvetet gör det tufft för mig i och med att han och jag en gång har separerat och blivit tillsammans i gen eller inbillar jag mig?

Är du verkligen säker på att du gör rätt om du ska flytta ihop med din nuvarande när du samtidigt har kontakt med en annan som du skrivit om i en annan tråd:

post857066.html#p857066

blue30 skrev:Nej, det jag menar att jag måste ta mig en rejäl funderar om jag verkligen älskar killen jag är tillsammans eller gör slut med honom.

Börjar få mer och mer känslor för den andre killen och tror att han och jag passar ihop.

Vi kom bra överens på utbildningen nu i sommar och har som sagt kontakt på Facebook

Han gillar ibland mina inlägg där och svarar på mina pm där

Till Wine:

Grejen är att jag har börjat känna mig osäker om jag verkligen älskar min nuvarande pojkvän

Det känns lite som att han inte tar till sig det jag säger till honom te.x att jag vill att han har de mesta av sina saker i min lägenhet+att han ständigt är trött vilket gör att jag ofta måste anpassa mig efter honom.

Som jag känner det behöver jag en aktiv kille+att relationen till hans familj fungerar smärtfritt.

Så frågan är om jag ska göra slut med han jag är tillsammans med och i stället försöka få mer kontakt med den andre killen?

Hur gör jag i så fall för att få kontakt med honom?

Mår fortfarande dåligt angående min killes mamma

Har några frågor som gnager mig fortfarande:

Är det så att min killes mamma har bestämt att han ska sova borta två dagar i veckan istället för att sova hos mig alla dagar i veckan?

Påverkar hans mamma honom till att inte flytta i hop med mig på riktigt dvs i en gemensam lägenheten och gemensamt hyreskontrakt?

Jag vill så gärna komma till den punkten där hans mamma inte har möjlighet att att bestämma utan visa för henne att det är jag och min kille som bestämmer helt!

Men vad fan är det för fel på killen som är så jävla beroende och påverkad utav sin mamma?
Har han ingen egen vilja. Kan han inte besluta själv vad han vill? Varför är han så pass kontrollerad utav sin mamma? Har han någon form utav diagnos som gör han osjälvständig?

Till slackern:

Vad jag vet har han ingen diagnos utan är fullt frisk

Anledningen till att jag ställde frågorna beror på att han och jag tidigare bodde i gemensam lägenhet dvs stod båda på hyreskontraktet.

Tråkigheter uppstod vilket ledde till att förhållandet tog slut.
Hans mamma bestämde då att det var jag som var tvungen att flytta från lägenheten hem till mina föräldrar.

Nu är han och jag tillsammans i gen och undrar hur jag gör så att hans mamma inte kan sätta mig i samma situation i gen om min kille och jag flyttar i hop i gemensam lägenhet/ hus?

Vill så gärna markera för hans mamma att det inte är hon som bestämmer+att hon inte får bete sig ohövligt mot mig

Nu tycker jag det kan vara nog ältat om detta....
Det går sällan eller aldrig att få ut något exakt svar på såna frågor om varför nån beter sej som ett arsel mot en eller påverkar nån annan att ta en viss distans. Ingen idé att fundera på det helt enkelt. Det du kan göra är att vara tuffare mot både din kille och hans morsa, inte acceptera otrevligheter, kräva att dom ska förklara sej om dom uttalar sej konstigt. Ett tips att hålla i minnet är att om man säger nåt som bokstavligt låter väldigt elakt eller fult men med neutral eller till och med glad röst så är det i 99% av fallen sarkastisk humor. Det man ska göra då är att:
1. Förvissa sej om att det är skoj.
2. Om man redan vet det, antingen skita i det eller också driva tillbaks på samma sätt.
För att ta exemplet med att din svärmor säger "har du bästa korten stryper jag dej" svara bara med snäll röst "tror inte du skulle trivas på Hinseberg, så coola ner" eller "tror nog din familj skulle sakna dej om du satt på kåken".
Tjafsar hon mer om det du gjort tidigare så säg bara att det var då och att du nu lärt dej av dina felsteg och inte kommer göra om det, att du förstår att hon känner sej osäker och arg på dej men att ni nu ska se framåt istället, att du verkligen är seriös med din kille.

En fråga...har du gett upp den andra killen och satsar helt på den du har nu?

Till Kostymhippie:

Det har hjälpt mig ganska så mycket genom att skriva om problemet här på AS Forumet dvs fått många olika synvinklar på problemet.

Precis som du skrev är det nog ältat nu om detta!

Jag tycker om min kille väldigt mycket och kommer fortsätta vara tillsammans med honom.

I och med att kärleken till min kille är väldigt stark ska jag för hans skull att hantera hans mamma på ett bra även fast att jag mår dåligt av att ha henne i mitt liv.

Slut nog om detta!

Lycka till, det känns som om du behöver det.

Önskar dej också lycka till och hoppas det går bra.

Jag tycker att det låter som att den kille mår dåligt av situationen vilket inte är konstigt. Det är något han borde ta tag i själv oavsett hur det går med erat förhållande. Men det kan nog vara svårt för honom att göra det på din uppmaning.