Har ni också fantasivänner?
30 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Har ni också fantasivänner?
Ok, det kanske är lite löjligt, men har märkt att jag väldigt ofta kan gå runt och hitta på en hel del världar, fantasivarelser och framför allt vänner. Skriver om dem ofta i en bok jag håller på att skriva just nu, och när jag tänker på att jag umgås med dem tycker jag verkligen det är jättekul.
Men när jag väl träffar en riktig människa är jag totalt ointresserad, om inte han/hon har liknande intressen. Har ni det likadant?
Men när jag väl träffar en riktig människa är jag totalt ointresserad, om inte han/hon har liknande intressen. Har ni det likadant?
- Autismsmurfen
- Inlägg: 525
- Anslöt: 2012-05-20
Har ni också fantasivänner?
Autismsmurfen skrev:Men när jag väl träffar en riktig människa är jag totalt ointresserad, om inte han/hon har liknande intressen. Har ni det likadant?
Ja, jag har det lika som du (hoppas det inte gjorde något att jag "klippte bort" en del av ditt inlägg?).
Mvh geocache
Har ni också fantasivänner?
Nej, varför ska man ha såna?
Tror inte ens jag hade några fantasivänner när jag var liten faktiskt. Har alltid haft väldigt bra fantasi men jag fantiserar mer om platser än om karaktärer.
Tror inte ens jag hade några fantasivänner när jag var liten faktiskt. Har alltid haft väldigt bra fantasi men jag fantiserar mer om platser än om karaktärer.
- Deadly_Nightshade
- Inlägg: 881
- Anslöt: 2009-07-03
- Ort: Stockholm
Har ni också fantasivänner?
Jag behöver inga fantasivänner, då jag har mina mjukisdjur att umgås och prata med.
Människor tycks jag generellt inte finna något nöje i att umgås med och jag blir synnerligen uttråkad (och tyst) av samtal (eller aktiviteter) som inte handlar om mig och mina intressen.
Människor tycks jag generellt inte finna något nöje i att umgås med och jag blir synnerligen uttråkad (och tyst) av samtal (eller aktiviteter) som inte handlar om mig och mina intressen.
Har ni också fantasivänner?
Riktiga människor är bara extremt energikrävande och jobbiga att försöka umgås med, men med mina fantasivänner kan jag vara mej själv. Ja, jag har haft fantasi"vänner" i hela mitt liv.
Har ni också fantasivänner?
Inga fantasivänner för min del, men fantasiplatser finns det gott om i mitt huvud.
Har ni också fantasivänner?
Autismsmurfen skrev:Ok, det kanske är lite löjligt, men har märkt att jag väldigt ofta kan gå runt och hitta på en hel del världar, fantasivarelser och framför allt vänner. Skriver om dem ofta i en bok jag håller på att skriva just nu, och när jag tänker på att jag umgås med dem tycker jag verkligen det är jättekul.
Men när jag väl träffar en riktig människa är jag totalt ointresserad, om inte han/hon har liknande intressen. Har ni det likadant?
Japp, men jag kan tycka om att umgås med riktiga personer också, men bara ibland. Då kan det också vara intressant med saker jag inte förstår mig på, dejter till exempel, men ofta blir det för jobbigt. Vad gäller fantasivänner, har jag till och med fiender, eller nja, jag tror inte vi egentligen tycker illa om varann men vi står på olika sidor. Jag kallar allt det där Avalon, efter Arthur-sagans Avalon.
Har ni också fantasivänner?
Nej, jag har riktiga vänner och bekanta och jag gillar att träffa nytt intressant folk och att diskutera.
Har ni också fantasivänner?
+1Ugglan skrev:Nej, jag har riktiga vänner och bekanta och jag gillar att träffa nytt intressant folk och att diskutera.
Fantasivännerna övergav jag som ett litet barn. Föredrar att leva i verkligheten.
Har ni också fantasivänner?
Inte direkt fantasivänner, men jag fantiserar ofta ihop romanhjältinnor eller fantiserar om mina idoler. Inget erotiskt, alltså, bara fantasier om hur vi spelar teater tillsammans och sådant...
Har ni också fantasivänner?
Nej, jag har nog väldigt torftig fantasi. När jag var i 6-årsåldern försökte jag hitta på en fantasivän (jag hade förstått att många barn i den åldern har fantasivänner och eftersom jag inte hade några riktiga vänner så verkade det som en praktisk lösning att uppfinna en låtsaskompis). Tyvärr gick det inte alls särskilt bra.
Jag gillar människor, tycker det verkar som om jag tycker mer om andra än vad som är "normalt". Jag är helt enkelt väldigt positivt inställd till nästan alla jag träffar på, även såna som jag egentligen kanske inte har så mycket gemensamt med.
Jag gillar människor, tycker det verkar som om jag tycker mer om andra än vad som är "normalt". Jag är helt enkelt väldigt positivt inställd till nästan alla jag träffar på, även såna som jag egentligen kanske inte har så mycket gemensamt med.
Har ni också fantasivänner?
Vad är en fantasivän?
Fantasin går på av sig självt. Ibland är den helt koko, men oftast bara lustiga tankar. Nej, jag har inga vänner jag fantiserar om.
Fantasin går på av sig självt. Ibland är den helt koko, men oftast bara lustiga tankar. Nej, jag har inga vänner jag fantiserar om.
Har ni också fantasivänner?
Fantasivänner har jag inte längre, däremot har jag fantasiplatser som jag flyr undan till ibland.
Har ni också fantasivänner?
Jag har haft fantasivänner. Nu tror jag att jag har det också fast jag har konverterat dem till karaktärer i mina romaner. Jag brukar spendera mycket tid till att i tysthet berätta historier om dessa karaktärer för mig själv. Resten av tiden ägnar jag åt att skriva om dem i mina historier på datorn. Jag skulle nog säga att mina karaktärer är mina fantasivänner. I alla fall får jag starka relationer till dem.
Har ni också fantasivänner?
Ingen fantasivenner, hvis det altså innebærer å omgås oppdiktede personer. Derimot har jeg generelt god fantasi, men er aldri i tvil om hva som er fantasi, virkelighet og midt imellom. Åja, også har jeg fantastiske bestevenner. Noen ganger tenker jeg at de er omtrent så fantastiske at det umulig kan være virkelig, og at jeg lurer meg selv. Men de er virkelige, så jeg er nok bare veldig heldig.
Har ni också fantasivänner?
Batte skrev:Ingen fantasivenner, hvis det altså innebærer å omgås oppdiktede personer. Derimot har jeg generelt god fantasi, men er aldri i tvil om hva som er fantasi, virkelighet og midt imellom. Åja, også har jeg fantastiske bestevenner. Noen ganger tenker jeg at de er omtrent så fantastiske at det umulig kan være virkelig, og at jeg lurer meg selv. Men de er virkelige, så jeg er nok bare veldig heldig.
Har ni också fantasivänner?
Tror mina fantasivänner dött. De är borta iallafall. Numera handlar "fantasierna" ofta om jobbiga konversationer jag kan bli tvungen att ha. Så nu är både min inre och yttre värld lika jobbiga. Men tror det handlar om att försöka vara så beredd som möjligt.
Har ni också fantasivänner?
Fantasivänner, det är nog dom ända vänner jag har, förutom den ständiga värken och mörkret, men dom överger mig aldrig, mina ständiga följeslagare...
Har ni också fantasivänner?
Tror det var nån engelsk författare, har glömt vem, som sa: - Många av de trevligaste människor jag träffat har jag uppfunnit själv!
Som ung hade jag fantasikompisar och dagdrömde kopiöst om vad vi hade för oss. Fantasier fick ersätta (och kompensera) ett "normalt" tonårsliv som jag aldrig orkade med. Ibland skrev jag ner sånt som utspelades i mitt huvud. Då kunde jag ju läsa det nästa gång och slapp uppfinna nytt. Mina manus var riktigt bra ...
Men ofta blev jag superdeprimerad, när jag jämförde med mina skolkamrater som gjorde allt det här "på riktigt".
Sånt som jag aldrig skulle klara i verkligheten. Då kändes mina fantasier bara torftiga.
Som ung hade jag fantasikompisar och dagdrömde kopiöst om vad vi hade för oss. Fantasier fick ersätta (och kompensera) ett "normalt" tonårsliv som jag aldrig orkade med. Ibland skrev jag ner sånt som utspelades i mitt huvud. Då kunde jag ju läsa det nästa gång och slapp uppfinna nytt. Mina manus var riktigt bra ...
Men ofta blev jag superdeprimerad, när jag jämförde med mina skolkamrater som gjorde allt det här "på riktigt".
Sånt som jag aldrig skulle klara i verkligheten. Då kändes mina fantasier bara torftiga.
Har ni också fantasivänner?
kiddie skrev: Numera handlar "fantasierna" ofta om jobbiga konversationer jag kan bli tvungen att ha. Så nu är både min inre och yttre värld lika jobbiga. Men tror det handlar om att försöka vara så beredd som möjligt.
Känner igen mig! Jag går hela tiden och förbereder olika "försvarstal" i huvudet och försöker komma på dräpande svar, eftersom jag förutsätter att alla skall trakassera mig på olika sätt. Men det jag tror skall hända händer aldrig. I stället händer sådant jag inte har förutsett. För alltid är det någon som stör sig på mig...
Återgå till Att leva som Aspergare