Alltså att få lite anpassning på ngt sätt?
Vad innebär lönebidrag, utvecklingsanställning, trygghetsanställning, skyddat arbete, RESA, personligt biträde, SIUS-konsulent?
Nån som har det?

Moderator Alien: Flyttade från Att leva som Aspergare.

Jag blev tilldelad en SIUS-konsulent, sen hände... ingenting...

Jag fick även jobbcoach, det var kul och bra, men det hjälpte mig inte att få något jobb (men ett CV och personligt brev som jag kände mig nöjd med).

Det verkar som om AF har vissa mallar de ska följa, passar man inte in i någon av mallarna så blir det ingen hjälp.

Miche skrev:Jag blev tilldelad en SIUS-konsulent, sen hände... ingenting...

Jag fick även jobbcoach, det var kul och bra, men det hjälpte mig inte att få något jobb (men ett CV och personligt brev som jag kände mig nöjd med).

Det verkar som om AF har vissa mallar de ska följa, passar man inte in i någon av mallarna så blir det ingen hjälp.

Så det är bara att ge upp alltså...

Innan jag hade min diagnos så och var arbetsbefriad, så gjorde AF inget. Meningslösa kurser och humanistiskt flamstrams in princip.
Nu var det bättre ton - huruvida det blir får en se om x antal veckor. Ska påbörja en "utbildning" (läs kartläggning) hos ett företag som nischat sig mot människor med npf (synnerhet Adhd, men tydligen så var As + Adhd inget hinder för att deltaga). Efter kartläggningen ska en matchas mot lämpliga praktikplatser som ska erbjuda en anställning efteråt - om det inte är något helt tokigt.

SIUS var ingen idé här i Skåne, eftersom väntetiden är väldigt lång.

Känner mig så satans misslyckad idag.
Meningslöst och värdelös.
Vad fan föddes man ens för?
Allt jag gör misslyckas. Allt.

När jag fick hjälp av SIUS-konsulent så blev jag först bedd att göra precis som jag gjorde innan: söka upp arbetsplatser själv och söka jobb. Men jag hade inte fått något jobb på det sättet, blev less på det, och det var därför som jag sökte om extra hjälp på arbetsförmedlingen. Jag blev snudd på förbannad, men då kunde de sedan anpassa sig till mig. Jag fick dock praktikplats på en ICA-butik i Östersund, vilket gav mig något över 2.000 kr/mån. Jobbade från 9-15, jag visste att jag inte skulle få något jobb efteråt, men jag ansökte andå om att få jobba en extra månad eftersom jag inte visste vad jag skulle göra annars.

Jag är glad att jag sökte till universitet den våren, annars hade jag varit sysslolös under en lång tid!

@DanneB: Vilken chef du måste haft som låtit dig jobba med en sådan låg lön..

Ingen som har nåt positivt å säga?
Jag fixar inte vanliga kontakter så är det bara.
Men det syns ju liksom inte!
Börjar känna paniken komma tillbaks.

KalleKus skrev:Så det är bara att ge upp alltså...

Tycker jag inte. Du måste utgå från dig själv, vad du kan göra, helst vad du är duktig på (för något är det).

Jag är rätt speciell i och med att jag jobbat i 30 år med avancerade saker men utan att ha någon utbildning för det, mina kunskaper är lite för smala för dagens arbetsmarknad och vid dryga 50 års ålder är det lite för tufft att bredda kunskaperna (IT-branschen utvecklas väldigt fort), det är nog huvudanledningen till att jag inte fått något nytt jobb.

Ja jag har fått hjälp av en SIUS-konsulent för några år sedan som ledde till ett jobb inom skogen i ca 8 månader han kom ut med jämna mellanrum och hörde med mig och min handledare hur det gick. Gäller bara att man får en SIUS-konsulent som lägger ner lite krut på att lära känna personen som dom ska försöka att hitta en praktik eller ett jobb till. Så dom vet vad som krävs av arbetsgivaren...

Har fått hjälp med det jobbet jag har nu via satsa projektet i örebro. Har jobbat snart i 12 månader på den arbetsplatsen. Från satsa kommer det ut en om jag behöver prata av mig eller bara kommer ut och hör hur det går på jobbet. Har en lönebidrags anställning där som gör att jag i praktiken bara behöver jobba 48 min per dag. Dom har satt en arbetsförmåga på 10% på mig vilket jag tycker är skrattretande när jag jobbar lika mycket som dom andra på jobbet om inte mer..

KalleKus skrev:Ingen som har nåt positivt å säga?
Jag fixar inte vanliga kontakter så är det bara.
Men det syns ju liksom inte!
Börjar känna paniken komma tillbaks.

Räkna inte med Arbetsförmedlingen så mycket, men de kan vara bra ifall du vill ha lönebidrag eller någon arbetsmarknadsutbildning.
Det är du själv som måste göra huvudjobbet, om du (på sikt) skall få ett arbete som du trivs med. Och det känns bra om man kan lösa svåra problem själv.

Förslag: Läs kap. 3 i min ljusblå bok om arbete, så får du lite uppslag iallafall. (Om du PMar eller mailar mig din adress så får du ett gratis ex. med posten.)

Hur är det med asperger och sjukpension idag?
Riskerar ni att bli utförsäkrade som vi andra med
bokstavskombi? Jag har en lättare CP och går idag som
arbetslös.

Hade varit bra haft pension idag och kunnat gå hemma här
i mitt torp som jag då hyr men idag lever man på minimum.

Samtidigt säger dom att Sveriges ekonomi är stark och
man ska investera i utbildningar o.s.v. men satsa på att
sjukpensionera då det ändå inte finns arbeten för oss.

Miche skrev:

KalleKus skrev:Så det är bara att ge upp alltså...

Tycker jag inte. Du måste utgå från dig själv, vad du kan göra, helst vad du är duktig på (för något är det).

Jag är rätt speciell i och med att jag jobbat i 30 år med avancerade saker men utan att ha någon utbildning för det, mina kunskaper är lite för smala för dagens arbetsmarknad och vid dryga 50 års ålder är det lite för tufft att bredda kunskaperna (IT-branschen utvecklas väldigt fort), det är nog huvudanledningen till att jag inte fått något nytt jobb.

Tyvärr inte..

svempus skrev:Ja jag har fått hjälp av en SIUS-konsulent för några år sedan som ledde till ett jobb inom skogen i ca 8 månader han kom ut med jämna mellanrum och hörde med mig och min handledare hur det gick. Gäller bara att man får en SIUS-konsulent som lägger ner lite krut på att lära känna personen som dom ska försöka att hitta en praktik eller ett jobb till. Så dom vet vad som krävs av arbetsgivaren...

Har fått hjälp med det jobbet jag har nu via satsa projektet i örebro. Har jobbat snart i 12 månader på den arbetsplatsen. Från satsa kommer det ut en om jag behöver prata av mig eller bara kommer ut och hör hur det går på jobbet. Har en lönebidrags anställning där som gör att jag i praktiken bara behöver jobba 48 min per dag. Dom har satt en arbetsförmåga på 10% på mig vilket jag tycker är skrattretande när jag jobbar lika mycket som dom andra på jobbet om inte mer..

Kan du berätta mer vad satsa-projektet är för något?
Bor i Örebro nämligen..

TORatANDET skrev:

KalleKus skrev:Ingen som har nåt positivt å säga?
Jag fixar inte vanliga kontakter så är det bara.
Men det syns ju liksom inte!
Börjar känna paniken komma tillbaks.

Räkna inte med Arbetsförmedlingen så mycket, men de kan vara bra ifall du vill ha lönebidrag eller någon arbetsmarknadsutbildning.
Det är du själv som måste göra huvudjobbet, om du (på sikt) skall få ett arbete som du trivs med. Och det känns bra om man kan lösa svåra problem själv.

Förslag: Läs kap. 3 i min ljusblå bok om arbete, så får du lite uppslag iallafall. (Om du PMar eller mailar mig din adress så får du ett gratis ex. med posten.)

Tack för ditt svar, men jag är nog tyvärr inte i stånd att lösa detta svåra problem själv. Vilket jag skäms mycket för.
Så mycket att det gör att jag helst inte vill be om hjälp heller..
Skäms för att jag gör det men klarar inte kontakter alls bra själv.

Bastuper skrev:Hur är det med asperger och sjukpension idag?
Riskerar ni att bli utförsäkrade som vi andra med
bokstavskombi? Jag har en lättare CP och går idag som
arbetslös.

Hade varit bra haft pension idag och kunnat gå hemma här
i mitt torp som jag då hyr men idag lever man på minimum.

Samtidigt säger dom att Sveriges ekonomi är stark och
man ska investera i utbildningar o.s.v. men satsa på att
sjukpensionera då det ändå inte finns arbeten för oss.

Jag är redan utförsäkrad.
Jag vill inte leva på andra helst... jag kan ju jobba!
Men det är allt runtomkring som gör mig sjuk. Alltid fått depression och ångest.
Så jävla trött på det. Jag vill ju såklart må bra så jag kan fortsätta jobba som de flesta andra.
Nu vågar jag inte ens längre för vägrar vara med om ett misslyckande till..
Ska man bara hänga sig i närmsta träd?
Tror egentligen att det är det bästa för alla andra.

@KalleKus, har du någon utbildning eller några specialintressen?

Miche skrev:@KalleKus, har du någon utbildning eller några specialintressen?

Alla utbildningar jag försökt mig på har ej avslutats korrekt tyvärr pga att jag utvecklat ångest, sömnproblem och depression.
Har särskilda områden jag är intresserad av ja, men inte alls sådär intensivt totalt i just ett som jag skulle kunna ha nytta av.
Så jag vet att det inte är något alternativ.
Men tack för att du försöker!

Bastuper skrev:Hur är det med asperger och sjukpension idag?
Riskerar ni att bli utförsäkrade som vi andra med
bokstavskombi? Jag har en lättare CP och går idag som
arbetslös.

Hade varit bra haft pension idag och kunnat gå hemma här
i mitt torp som jag då hyr men idag lever man på minimum.

Samtidigt säger dom att Sveriges ekonomi är stark och
man ska investera i utbildningar o.s.v. men satsa på att
sjukpensionera då det ändå inte finns arbeten för oss.

jag undar egentligen detsamma för vet iaf att jag aldrig lkommert kunna jobba heltid.....

Nej, det har jag inte fått och tänker troligen inte be om det i framtiden heller.
Har dåliga erfarenheter av hur arbetsgivare ser på personer med AS. Det här med att "hjälpa" personer till att få en anställning ställer jag mig starkt kritisk till. Jag vill få jobbet för att jag har rätt kompetens och inte för att arbetsgivaren får bidrag av staten för att anställa mig. Det är i mina ögon nedvärderande och kränknade.

BOHICA skrev:Nej, det har jag inte fått och tänker troligen inte be om det i framtiden heller.
Har dåliga erfarenheter av hur arbetsgivare ser på personer med AS. Det här med att "hjälpa" personer till att få en anställning ställer jag mig starkt kritisk till. Jag vill få jobbet för att jag har rätt kompetens och inte för att arbetsgivaren får bidrag av staten för att anställa mig. Det är i mina ögon nedvärderande och kränknade.

Jag vill naturligtvis också helst av allt (vem vill inte det??) få ett jobb för att jag är passande och inte BARA för att arbetsgivaren "mutas" ( ) att ta emot mig... Men om man som jag försökt med det första alternativet i 12 år och uppenbarligen misslyckats totalt.... och man dessutom har fått barn... så är det viktigaste att man får ett någorlunda meningsfullt liv och framförallt att man kan klara sig någorlunda ekonomiskt!

Jag tror dessutom inte att jag är särskilt värdelös som anställd....
Bara att jag har stora hinder mot att ta kontakt med arbetsgivare och svårt att "skryta" om mig själv så som man förväntas göra idag för att ev kunna få en anställning... det blir fel direkt för att jag inte kan göra det = jag får aldrig ens en chans att visa vad jag faktiskt kan!

Jag var nere på AF häromveckan för att få råd och hjälp att komma med i nåt program jag trodde jag skulle passa in i, men fick höra att deras regler mest skulle ställa till problem och ta tid etc för mig och att jag hellre skulle söka småjobb på egen hand.

Jag fick igår låna en bok från bibblan som heter "Arbetsboken - handbok när man anställer människor som har Aspergers syndrom". Skriven av Gunnel Norrö som själc fick diagnos AS i vuxen ålder.
Den stämmer så otroligt bra in på hur jag upplevt arbetslivet.
Rekommenderar verkligen denna bok!
Den är ny, utgavs i april i år.

Ta t ex denna text: "Det heter ju "funktionshinder", AS hindrar en att utföra det man egentligen är kapabel till. När någon har ett fysiskt funktionshinder, kompenserar man på det aktuella området, så minimierar man hindret, och då är det möjligt att uträtta sådant man annnars inte skulle kunna. Så här kan man givetvis göra även vid kognitiva funktionshinder som AS. För att minimera hindren och göra arbetet till den produktiva insats som det ska vara, behöver introduktionen i arbetslivet vara och bemötandet på arbetsplatsen vara AS-anpassade."
Jag håller med om detta. Det största hindret med just detta är dock... att många av oss med AS inte gillar alls att bli synligt särbehandlade och absolut inte under några omstämdigheter vill bli bemötta som "freaks" eller mindre vetande/som barn t ex...... vilket alltför många gånger är precis vad som sker om arbetskamrater t ex får denna information!

Men men, i grunden behöver många av oss (men långt ifrån alla såklart) anpassningar för att klara av ett helt arbetsliv.

Har bara läst lite i boken så ska se vilka bra förslag Gunnel verkar ha!
Rekommenderar iallafall denna bok till alla med AS som vill arbeta och ännu mer till alla som vill försöka hjälpa till med att förmedla jobb.
Vi kan ju jobba liksom! Många med AS är de mest lojala och effektiva anställda man kan få. Men ofta är det de andra (mindre arbetsvilliga?) anställda som gör livet svårt för personen med AS som denne mer eller mindre tvingas sluta jobba....

Istället för funktionshinder, vad sägs om alternativt funktionssätt?