Kära Aspergerforum,

Detta är lite av en "rant". Jag måste skriva av mig någonstans och ni verkar vara de enda personer i världen som förstår mig ungefär.

Jag känner mig så dum. Jag började studera vid universitetet för 3,5 veckor sedan. Jag förstår inte varför men jag kan inte koncentrera mig på lektionerna/föreläsningarna. Jag sitter där i en stol och fastnar i mitt huvud medan läraren/professorn/adjunkten/lektorn står och pratar. Istället för att klara av att lyssna så sitter jag och observerar folk, försöker förstå mina tankar och känslor, har ångest, distraheras av saker/personer som rör sig, surrandet från fläkten/projektorn samt andra ljud (elementen, folk som småpratar, folk som stampar med fötterna osv osv). Förra veckan hade jag en stor "shutdown" under en matematikföreläsning. Vet inte varför (tror det hade med för mycket intryck och/eller känslor att göra) men jag satt och bet på min knoge i ca 15 minuter och slutade under tiden uppmärksamma saker som hände runtomkring mig. Jag bara "försvann" i mitt eget huvud. När jag "vaknade" var tavlan full med matematiska tal och folk runtomkring mig nickade förstående. Jag får ofta gå tidigare från föreläsningar/lektioner för att jag inte klarar av att koncentrera mig.

Varje gång en lärare frågar saker som "är det rimligt?", "förstår ni?", "hänger ni med?" så nickar klassen och säger "ja" i kör. Men jag sitter där och tänker "what the freaking heck?!" och förstår ingenting. Ibland kan jag till och med lyssna fast jag ändå inte lyssnar. Förstår ni vad jag menar? Jag vet att jag egentligen är ganska intelligent men sedan jag började på universitetet känner jag mig dum i huvudet. Och jag går "bara" Tekniskt-naturvetenskapligt basår än så länge. Hur ska det fungera nästa år när jag börjar "på riktigt"? Jag klarar inte av att starta projekt heller, vilket gör studera hemma extremt svårt. Det var likadant i gymnasiet men då trodde jag att jag bara var skoltrött. Men nu, när jag var motiverad att börja studera igen, och detta fortfarande händer så undrar jag om det kanske ligger något annat bakom det hela. Antingen är jag lat och dum eller så har jag problem med något.

Jag tror att de få personer jag lärt känna lite under universitetstiden tycker jag är lite konstig. Jag har flera gånger fått höra "vad är det med dig?" när jag inte kan koncentrera mig och de kommenterar mina konstiga matvanor (jag klarar inte av att starta projekt så jag lagar i princip aldrig mat vilket betyder att jag får köpa mackor i kafeterian väldigt ofta) osv.

Samtidigt som allt detta händer så väntar jag på att få gå på läkarbesök för första bedömning av min psykiska hälsa på måndag samt "nybesök i grupp" hos NPF-portalen 1 oktober. Ingen aning om jag kommer få en NPF-utredning eller ej. Har hört att de bara skickar mig vidare till Habiliteringen som ska bedöma om jag får en utredning eller inte. Jag är så orolig att de ska säga nej. Att de ska säga att jag inte visar tillräckligt med "symptom" för att få utredas för AS/AD(H)D. Jag är så rädd att alla ska säga att inget är "fel" på mig. Att inget går att fixa. Då vet jag inte vad jag gör med mig själv. Jag vet att jag skrivit om dessa saker tidigare och jag hoppas ni förlåter mig för att jag skriver igen. Jag orkar bara inte bära på allt detta själv. Jag vet egentligen inte vad jag vill få ut av att skriva detta heller men om någon av er har varit i liknande situationer och/eller har några tips så skulle det verkligen uppskattas! Jag dör ångestdöden här (bildligt talat).

Tack,

Neutrino.

Jag tror du skulle behöva prata med din högskolas handikappombud. Denne skulle möjligen kunna hjälpa dig få studierna att gå lättare.

Förövrigt verkar det rätt tydligt att du har problem av någon art så stå på dig om att du behöver hjälp. Kanske slipper du oroa dig lika mycket sedan.

Neutrino skrev:Varje gång en lärare frågar saker som "är det rimligt?", "förstår ni?", "hänger ni med?" så nickar klassen och säger "ja" i kör. Men jag sitter där och tänker "what the freaking heck?!" och förstår ingenting.

Igenkänning på att flyta iväg på tankarna under föreläsningar etc. Jag tenderar också att försvinna in i mig själv i sådana situationer.

Apropå det citerade så hade vi en fuskföreläsning min första dag på universitetet. Föreläsaren började gå igenom vad han kallade grundläggande matematik, men som i själva verket var på doktorandnivå.
Han frågade flera gånger under föreläsningen om någon inte hängde med, men ingen i salen sade något trots att ingen kan ha förstått något alls av föreläsningen.
Att alla i din klass ger sken av att hänga med betyder alltså inte att de faktiskt gör det.

Testa att skumma igenom materialet som ska gås igenom på föreläsningarna innan. Då är inte begreppen helt nya när föreläsaren tar upp dem och du kan mer koncentrera dig på förklaringar etc. Men det är lättare sagt än gjort vet jag av egen erfarenhet.

Jag känner igen mig jättemycket i ditt inlägg. Det är ju inte säkert att du har någon npf men samtidigt finns många tecken som skulle kunna tyda på att du har det. Om du beskriver alla dina svårigheter så bör du inte nekas en utredning. Jag tror och hoppas åtminstone inte det!

Du är ju iaf inte ensam om detta att ha svårt att hänga med i muntliga föreläsningar.
Men det är också ett typiskt drag hos AS...
Det blir helt enkelt för mycket att processa på för kort tid samtidigt som man störs av intryck runtomkring.
Tycker du verkar kunna ha AS just pga detta..

Har du också svårt att följa med i någons samtal/tal för att ljudet från denn drunknar i ljuden/samtalen från andra runtomkring?
Så är det för mig.
Första gången jag på riktigt uppärksammade att jag hörde vad andra sa långt ifrån mig men inte vad de nära sa blev jag rätt paff...
Och att jag hade så svårt att koncentrera mig på endast att samtala med en person just därför att jag hela tiden hör och registrerar vad andra säger runtom istället och vad som händer där.

Du är inte dum i huvudet.
Du har bara ett annat sätt att uppfatta omvärlden.
Ibland kan det faktiskt vara bra att kunna det.

Vissa av oss klarar inte av universitetsstudier öht trots betydande begåvning. Kan också vara så att dina koncentrationssvårigheter beror på att situationen är ny och därutöver att du inte känner att du klarar att anpassa dig vilket ökar stressen samt att du har det här med diagnoserna hängande över dig. Personligen kan jag inte fungera normalt om jag vet att något ska göras eller hända (även om det är obetydligt) eller om jag ställs inför en situation jag är ovan vid eller om det är något som nyligen hänt. Att hitta en stabilitet är ett oerhört problem för mig och kanske är det det även för dig och därför något som bör prioriteras till och med högre än studier eftersom det är en förutsättning för att kunna studera (åtminstone för mig).

Brukar du anteckna under föreläsningarna? Jag undviker detta då jag har bra minne (subeidetiskt (eidetiskt=fotografiskt) är en bra beskrivning) och får svårare att hänga med men det kanske kan vara bra för att motverka att man flyter bort in i sin egna värld.

Jag vet människor som koncentrerar sig bättre när de har något annat att pyssla med samtidigt som avleder uppmärksamheten från oväsentligheter så som fläktljud, småprat osv. Många (som utger sig för att vara NT) kluddar i ett block, andra spelar något enkelt spel på mobilen och därmed kan koncentrationen riktas mot det som är väsentligt, dvs föreläsningen i det här fallet.

Tror också att alla nya intryck, ny miljö och nytt slags liv för dig spelar väldigt stor roll till att du har svårt att koncentrera dig nu.
Du blir också trött av allt fortare.
Och såklart att detta med din oro för utredning eller ej stör väldigt.

Vet dock inte riktigt vad du bör göra just nu....

KalleKus skrev:Har du också svårt att följa med i någons samtal/tal för att ljudet från denn drunknar i ljuden/samtalen från andra runtomkring?

Ja. Exempel: För ett tag sedan satt jag hemma i soffan hos mina föräldrar och pratade med min pojkvän. TVn var på i bakgrunden och mamma och min syster pratade samtidigt. Kunde inte filtrera bort bakgrundsljuden riktigt så det var väldigt svårt för mig att koncentrera mig på konversationen min pojkvän och jag hade. Det hela slutade med att jag började känna mig overloaded/panikslagen.

Krake skrev:Brukar du anteckna under föreläsningarna?

Ja, jag brukar anteckna. Brukar dock endast anteckna tills dess att jag tappar koncentrationen och "halkar efter" och då inte hinner anteckna resten. Förstår du vad jag menar?

Miche skrev:Jag vet människor som koncentrerar sig bättre när de har något annat att pyssla med samtidigt som avleder uppmärksamheten från oväsentligheter så som fläktljud, småprat osv. Många (som utger sig för att vara NT) kluddar i ett block, andra spelar något enkelt spel på mobilen och därmed kan koncentrationen riktas mot det som är väsentligt, dvs föreläsningen i det här fallet.

Tror inte det funkar för mig dock. Jag koncentrerar mig då fullt på det jag pysslar med istället för det jag behöver lyssna på. Ibland sitter jag till exempel och skriver 0-9 efter varandra flera gånger (vi snackar tusentals gånger). Men det blir som någon slags liten "shutdown" och jag uppmärksammar då inte saker runtomkring mig riktigt.

KalleKus skrev:Tror också att alla nya intryck, ny miljö och nytt slags liv för dig spelar väldigt stor roll till att du har svårt att koncentrera dig nu.
Du blir också trött av allt fortare.
Och såklart att detta med din oro för utredning eller ej stör väldigt.

Vet dock inte riktigt vad du bör göra just nu....

Det kan mycket väl vara så. Mina koncentrationssvårigheter kanske "bara" har med ångest och förändringar att göra. Men jag var ju likadan under mina tre år på gymnasiet. Tänker att jag borde haft tid att anpassa mig då? Eller?

Neutrino skrev:Det kan mycket väl vara så. Mina koncentrationssvårigheter kanske "bara" har med ångest och förändringar att göra. Men jag var ju likadan under mina tre år på gymnasiet. Tänker att jag borde haft tid att anpassa mig då? Eller?

Fast det låter som att det är något annat än ångest och förändring, jag kan känna igen mig i ljudkänsligheten. Jag pluggade länge men det är några år sen nu och den totala ljudvolymen har sen dess ökat överallt, bara det att folk kan sitta och viska under en föreläsning är egentligen oacceptabelt. En grej kan vara att spela in föreläsningen så du kan lyssna på den sen ifred, men jag misstänker att det kanske inte fungerar när det är matematik, att det som skrivs på tavlan är det mest relevanta. Kanske kan du sitta på första raden och därmed fånga in mer av det som sägs och mindre av det andra (fast det kanske du redan gör). Men som andra skrev, en utredning måste göras, har du papper blir det enklare att ställa krav på anpassning, men samtidigt ska du redan nu kontakta studieombudsman eller handikappombudet vad det nu kan heta (det faktum att du väntar på utredning bör vara ett argument för dem att ta till sig). Jag tycker känsligheten stämmer in det verkar som att känsligheten i vissa fall kan vara "det hela" med asperger.

Ugglan skrev:Fast det låter som att det är något annat än ångest och förändring, jag kan känna igen mig i ljudkänsligheten. Jag pluggade länge men det är några år sen nu och den totala ljudvolymen har sen dess ökat överallt, bara det att folk kan sitta och viska under en föreläsning är egentligen oacceptabelt. En grej kan vara att spela in föreläsningen så du kan lyssna på den sen ifred, men jag misstänker att det kanske inte fungerar när det är matematik, att det som skrivs på tavlan är det mest relevanta. Kanske kan du sitta på första raden och därmed fånga in mer av det som sägs och mindre av det andra (fast det kanske du redan gör). Men som andra skrev, en utredning måste göras, har du papper blir det enklare att ställa krav på anpassning, men samtidigt ska du redan nu kontakta studieombudsman eller handikappombudet vad det nu kan heta (det faktum att du väntar på utredning bör vara ett argument för dem att ta till sig). Jag tycker känsligheten stämmer in det verkar som att känsligheten i vissa fall kan vara "det hela" med asperger.

Jag brukar sitta långt bak i salarna. Att sitta långt fram i en sal är både bra och dåligt. Det är bra eftersom jag slipper bli lika distraherad av folk som rör sig osv, men samtidigt blir jag väldigt självmedveten och jag tycker inte om när folk sitter/går/står bakom mig. Så då tänker jag på det en del istället. Förstår du vad jag menar?

Jag har pratat lite med en som jobbar på universitetet och tyvärr kan man endast få officiell hjälp om man har en officiell diagnos (på psykiskt eller neurologisk problematik). Det betyder att jag inte kan få hjälp än. Hon jag pratade med tipsade mig dock om en grupp en SYO och en student skapat för några år sedan. Det är en grupp för folk med NPF och andra svårigheter (koncentrationssvårigheter, social fobi osv) där man kan gå på träffar och prata om studieteknik osv. Det krävs ingen diagnos för att gå dit. Gick dit för första gången igår. Hann inte riktigt bilda mig någon uppfattning om hur nyttigt det kommer vara för mig men jag tänker gå dit nästa gång med så får vi se. Men ja, någon officiell och "riktigt" hjälp kommer jag inte kunna få förrän jag har någon slags diagnos.

Sen väntar jag ju inte riktigt på någon utredning heller. Jag menar, jag har inte ens fått en bedömning om jag kommer få en utredning än. Det ska jag dock få. Vet bara inte när. Det är ett helvete allt det här.

Neutrino skrev:Det kan mycket väl vara så. Mina koncentrationssvårigheter kanske "bara" har med ångest och förändringar att göra. Men jag var ju likadan under mina tre år på gymnasiet. Tänker att jag borde haft tid att anpassa mig då? Eller?

Tänkte mer att om du har AS så har du ju sannolikt svårare och det tar längre tid och energi att anpassa dig än för de flesta...

Tekniker: Reparerade citatet och satte ägare på det.

Neutrino skrev:Jag har pratat lite med en som jobbar på universitetet och tyvärr kan man endast få officiell hjälp om man har en officiell diagnos (på psykiskt eller neurologisk problematik). Det betyder att jag inte kan få hjälp än. Hon jag pratade med tipsade mig dock om en grupp en SYO och en student skapat för några år sedan. Det är en grupp för folk med NPF och andra svårigheter (koncentrationssvårigheter, social fobi osv) där man kan gå på träffar och prata om studieteknik osv. Det krävs ingen diagnos för att gå dit.

I Uppsala, där jag studerade, kunde man få hjälp oavsett diagnos. Däremot var det svårt att få tag på rätt person. Det finns numera en NPF-grupp på uu som kan hjälpa till med sådana kontakter. Kanske den grupp du kommit till kan göra likadant?

Tekniker:

Flyttade tråd till rätt avdelning.

KalleKus skrev:Tänkte mer att om du har AS så har du ju sannolikt svårare och det tar längre tid och energi att anpassa dig än för de flesta...

Sant. Jag hanterar inte förändringar särskilt bra rent generellt. Plötsliga samt stora förändringar är värst. Hade ett riktigt stort meltdown för ett par veckor sedan pga det (det var inte vackert). Förändringar i allmänhet kan göra mig riktigt nedstämd.

weasley skrev:I Uppsala, där jag studerade, kunde man få hjälp oavsett diagnos. Däremot var det svårt att få tag på rätt person. Det finns numera en NPF-grupp på uu som kan hjälpa till med sådana kontakter. Kanske den grupp du kommit till kan göra likadant?

Hmm. Det är på Uppsala Universitet som jag studerar. Menar du att man kan få hjälp utan diagnos?

Jag fattar! Ok, nej du skrev att det var nån bedömning via hab och jag tycker det låter helt galet..uppenbarligen behöver du göra en utredning eftersom överkänsligheten verkligen ställer till det och du inte kan få hjälp utan papper. Jag hade lite svårt att få göra en utredning, läkaren på VC tyckte inte alls jag verkade ha problem, detta var efter studier och om du nu har problem innan studier så tycker jag det hela låter minst sagt underligt. Hoppas att de du träffar kan sina saker (det ligger en problematik i detta också). Men ok det är nog bra att gå till de där träffarna om det kan ge nåt. Men att de skulle kunna neka en utredning har jag svårt att se, det är ju dock kö så ja situationen är inte bra. Kan du ta kontakt med kurssamordnaren och be om föreläsningsmaterial (dvs anteckningar och sådant som föreläsaren har), ibland delar de ju självmant ut väldigt bra material. Sen är det ju så att det allt finns i böckerna, men det är också så att ett så pass avancerat ämne nog kräver att föreläsningarna fungerar (för dig) för att det ska gå att sätta sig in i det på djupet.

Jag brukar sitta långt bak i salarna. Att sitta långt fram i en sal är både bra och dåligt. Det är bra eftersom jag slipper bli lika distraherad av folk som rör sig osv, men samtidigt blir jag väldigt självmedveten och jag tycker inte om när folk sitter/går/står bakom mig. Så då tänker jag på det en del istället. Förstår du vad jag menar?

Stor igenkänning!
Jag blir (eller blev kanske är mer rätt)också väldigt självmedveten om jag sitter längst fram. Är som att ställa sig mitt i händelsernas centrum och det är liksom inte min grej...
Gillar heller inte alls att ha människor bakom mig!

Smatidigt kan man nog lättare höra och koncentrera sig på den som man vill höra.
För mig har det här blivit mycket bättre med åren och många ggr (men inte alltid) kan jag nu medvetet bestämma mig för att skita i allt omkring och bara ha fokus på det jag vill. Men då blir det också så att då märker jag ofta verkligen ingenting av vad som försiggår omkring och kan ha lite svårt att ställa om sedan.

Neutrino skrev:Hmm. Det är på Uppsala Universitet som jag studerar. Menar du att man kan få hjälp utan diagnos?

Jepp. De i NPF-gruppen vet säkert mer än jag vem du ska vända dej till. Du kan inte få ALL hjälp man får med en pappersdiagnos, men de kan göra väldigt mycket och har överlag väldigt stor förståelse för att man funkar lite annorlunda. Jag läste ju till civing F så där är de extremt vana vid folk som är lite eljest...

Ett tips ang det här med att inte vilja sitta längst fram... Sitt längst ut på kanten längst fram! På det sättet har du koll på hela salen eftersom du sitter i ett hörn samtidigt som du lättare ser och hör föreläsaren.

weasley skrev:Jepp. De i NPF-gruppen vet säkert mer än jag vem du ska vända dej till. Du kan inte få ALL hjälp man får med en pappersdiagnos, men de kan göra väldigt mycket och har överlag väldigt stor förståelse för att man funkar lite annorlunda. Jag läste ju till civing F så där är de extremt vana vid folk som är lite eljest...

Ett tips ang det här med att inte vilja sitta längst fram... Sitt längst ut på kanten längst fram! På det sättet har du koll på hela salen eftersom du sitter i ett hörn samtidigt som du lättare ser och hör föreläsaren.

Men om man kan få hjälp utan diagnos varför säger de då att man inte kan få det (de som jobbar på UU alltså)? Jag förstår inte.

Jag kanske borde prova att sitta längst fram. Problemet är bara att de platserna blir upptagna ganska fort.

EDIT: Vet du VAD för hjälp man kan få utan diagnos?

Attwood föreslår, om det är möjligt att man spela in föreläsningar, om möjlighet finns skulle det kanske vara bäst att filma för din del, då kommer ju det som händer på tavlan med.
Då skulle du kunna sitta hemma och gå igenom föreläsningen, dessutom har du något som distraherar dig under föreläsningen.

Men det behövs troligen tillstånd av både föreläsare och högskola för att spela in en föreläsning.

Neutrino skrev:Men om man kan få hjälp utan diagnos varför säger de då att man inte kan få det (de som jobbar på UU alltså)? Jag förstår inte.

Det finns ju flera förklaringar till det...

1) Personen vet inte att man kan få hjälp öht.

2) Personen har inte förstått vilken sorts hjälp du behöver.

3) Personen tror att man måste ha diagnos för att få hjälp med allt.

4) Personen du frågade var inte rätt person att gå till när det gäller studiehjälp.

5) Personen känner inte till att man kan få hjälp med vissa saker även utan diagnos.

Det finns säkert fler anledningar än jag radat upp här. Det korta svaret är: Jag har ingen aning.



Moderator atoms - kastade om ett par meningar för att maximera det estetiska uttrycket.

weasley skrev:Det finns ju flera förklaringar till det...

1) Personen vet inte att man kan få hjälp öht.

2) Personen har inte förstått vilken sorts hjälp du behöver.

3) Personen tror att man måste ha diagnos för att få hjälp med allt.

4) Personen känner inte till att man kan få hjälp med vissa saker även utan diagnos.

5) Personen du frågade var inte rätt person att gå till när det gäller studiehjälp.

Det finns säkert fler anledningar än jag radat upp här. Det korta svaret är: Jag har ingen aning.

Fair enough
(Synd att du inte bytte plats på nr 4 och 5. Hade blivit ett fint mönster.)

lasseivägen skrev:Attwood föreslår, om det är möjligt att man spela in föreläsningar, om möjlighet finns skulle det kanske vara bäst att filma för din del, då kommer ju det som händer på tavlan med.
Då skulle du kunna sitta hemma och gå igenom föreläsningen, dessutom har du något som distraherar dig under föreläsningen.

Men det behövs troligen tillstånd av både föreläsare och högskola för att spela in en föreläsning.

Det där tror jag verkligen är något man behöver en officiell diagnos för och som du säger både tillstånd från föreläsare och universitet för att få göra överhuvudtaget. Bra idé dock.

Meditation är ett bra sätt att öka sin förmåga bl a till koncentration.
http://youtu.be/e0rSmxsVHPE

Neutrino skrev:Jag känner mig så dum.

Vi är alla dumma i huvet, glöm inte det