tahlia skrev:Tja.. jag vet inte riktigt faktiskt.. jag har ju fått permanent sjukersättning på heltid och det kan inte direkt kallas att få livet tillbaka eftersom även mitt liv i princip handlar om att överleva från den ena månaden till den andra och lär så fortsätta resten av livet. Ingen kan ju hjälpa mig få mitt liv tillbaka sedan jag brände ut mig och numer dras med permanenta problem från detta - det finns liksom inget botemedel.

Klart är att en fast inkomst, om än tämligen låg, är att föredra tillika en fast bostad (vilket så klart blir lättare att få till med en fast inkomst) så i det avseendet skulle det säkerligen underlätta för dig om du t.ex fick sjukersättningsgarantin. Problemet idag är ju just att få ersättningen beviljad då det i princip inte spelar någon roll i hur taskigt skick man är, jobba ska man liksom klara ändå..
.
Fördjävlig situation det där. :/

Man måste ju ändå försöka lösa problemen med någon form av prioritering. Att slippa tigga för min överlevnad skulle innebära en enorm skillnad för mig. Jag skulle då också kunna använda mitt bankkonto på ett normalt sätt...

Jag är enligt Erik Ward berättigad till sjukersättning, tyvärr sk.. FK fullständigt i det. Så nu blir det år i domstol med väl investerade skattepengar...
Min erfarenhet är att Erik Ward är relativt försiktig i sina uttalande angående utgång i domstol men han anser det sannolikt att jag kommer att beviljas sjukersättning i domstol... Sen är det ju bara frågan om FK nöjer sig med en domstol eller överklagar till nästa instans.. Så nu är det någonstans mellan sex och 30 månader innan jag vet...

Som det är nu lever jag i total ovisshet. Soc. kan återigen ta beslutet att slånga ut mig på gatan vilken dag som helst... Den risken finns inte om jag har sjukersättning, det innebär för mig en extremt stor skillnad...
Kan fortsatta men jag antar att budskapet går fram. Jag inser att det är ur askan in i elden på många sätt. Men fortfarande inte samma eviga tortyr..

ElsaS skrev:Nä, du ska inte anmäla.
Din situation är urk, och ja det är så det ser ut i Sverige idag, de som redan är förnedrade förnedras mer. Jag tror ändå att det är din LSS-handläggare som kan göra största skillnaden i ditt liv, i samarbete med ditt PO. Men de verkar behöva påtryckning. De verkar behöva få veta att andra får ta del av deras urusla bemötande av dej. Att det inte är osynligt hur du ignoreras. Det måste bli synligt, deras beteende.
Hon måste få veta att hennes förfarande diskuteras.
Det kan komma in någon på denna tråden som är både kunnig och insatt och som inte har så svåra handikapp, och då kommer denna person att sopa mattan med henne.
Det vet hon.
Hon gömmer sej för att hon kan.

Min LSS-handläggare kan inte göra sk... mer än att skriva tandvårdsintyget... Som läget är nu i alla fall... I min situation finns det inga LSS-åtgärder som jag har någon som helst hjälp av... Och eftersom LSS-handläggarens handlingsutrymme begränsas av LSS-insatser så kan hon inte hjälpa mig ett dugg...
LSS är för min personliga situation en pappersdrake... Lagtexten börjar med allt som den ska upp nå... God livskvalité och allt vad där står... Men sen fortsätter man och säger att detta ska uppnås med dessa specifika verktyg... Om man som jag då inte har något behov av något av dessa verktyg är ju hela LSS lagstiftningen helt verkningslös...
Men det övergår förståndet på lagstiftarna att en mupp som jag inte tacksamt tar emot hjälpen som erbjuds... Så då är jag inte bara en mupp utan en otacksam sådan också... Och då har jag mig själv att skylla, antar jag att de resonerar.... Vad vet jag det är ju ingen som är intresserad att svara på frågorna jag ställer...

Miche skrev:@Gersa, du kanske kan vända dig till medierna, det har gjort skillnad för vår familj så mina barn fick den logopedhjälp som de hade rätt till enligt lag.

Har som jag sagt tidigare gjort så i sju års tid, men utan att någon ens har svarat... Så att en marginaliserad mupp behandlas som skit säljer inga lösnummer...
De idealistiska journalister jag tidigare trott finnas har jag inte lyckats hitta...
Men eftersom vi lever i ett land där "alla" vet att sådant som händer mig och många andra inte händer så tror jag att den enklaste vägen är att blunda...
Om man sedan är tjänsteman, politiker, journalist eller något annat spelar ingen roll. Det ligger i den mänskliga naturen att välja den enklaste vägen...

Har man en tjänsteman som inte sköter sig måste man gå högre upp. Kan du inte få ditt PO att påtala att din handläggare har lovat kolla om tandvårdsintyg i X månader och att du inte få något svar? Annars gör du det själv. Att inte få ett ärende handlagt inom rimlig tid är nog lättare att få dem att beklaga än om handläggandet varit till ens fördel eller inte.

Vad det gäller din ekonomiska situation är det värre. Har man väl trillat ur systemet så är det svårt att påtala att det inte skulle ha skett.

Men varför soc skulle slänga ut dig på gatan förstår jag inte riktigt?

Tekniker: Lade till ett välbehövligt inte (kursiverat).

Bjäbbmonstret skrev:Har man en tjänsteman som inte sköter sig måste man gå högre upp. Kan du inte få ditt PO att påtala att din handläggare har lovat kolla om tandvårdsintyg i X månader och att du inte få något svar? Annars gör du det själv. Att inte få ett ärende handlagt inom rimlig tid är nog lättare att få dem att beklaga än om handläggandet varit till ens fördel eller inte.

Vad det gäller din ekonomiska situation är det värre. Har man väl trillat ur systemet så är det svårt att påtala att det inte skulle ha skett.

Men varför soc skulle slänga ut dig på gatan förstår jag inte riktigt?

Tekniker: Lade till ett välbehövligt inte (kursiverat).

Detta är redan gjort, flera gånger utan något resultat.. Både att vända sig till chefen och försöka få mitt PO att agera..

Jag bor i en lägenhet som tillhör SKB. En kooperativ bostads förmedling, i deras upplägg binder man medlemsavgift samt en upplåtelse insatts in bostaden som formellt i övrigt är en hyresrätt.
Denna summa är 33390:- och Soc. anser i ett tidigare beslut att jag ska säga upp medlemskapet och lägenheten för att frigöra kapitalet. Problemet med detta är ju att jag då blir bostadslös vilket Soc. informerat mig om att det är mitt problem inte deras... En vecka innan jag var tvungen att säga upp lägenheten tog man tillbaka beslutet utan att ange någon orsak... En vecka innan det fick jag beslutet bekräftat av högsta chefen på Soc som tillsammans med "nämnden" gått igenom beslutet och konstaterat att det var korrekt på alla sätt och vis...

Nu säger dem bara att de inte kan säga om de kommer att fatta samma beslut igen eller inte, utan det måste enligt deras regler avgöras månad för månad. Jag har givetvis bett att få ta del av dessa "regler" men det har jag blivit lovad i över ett år nu utan resultat...
Det var bl.a. denna händelse jag anmälde till Socialstyrelsen som svarade att de inte kunde se någon orsak att utreda saken vidare...

Därav att jag inte vet om jag har någonstans att bo nästa månad, de kan när som helst ta samma beslut igen. Speciellt som de aldrig sagt att det tidigare beslutet var felaktigt. Tvärt om har de ju sagt att det var korrekt. Men orsaken till att de tog tillbaka beslutet har inte framkommit...

Jaha, nu gissar jag. Tycker det låter som att de har en regel som säger att man inte får ha bundet kapital men som de gör undantag från för dig av skäl som de inte redovisar. Antagligen har de en praxis eller en regel som säger att sådana undantag inte får vara permanenta och det är därför de fattar nytt beslut varje månad.

Det är tveksamt om du vinner att driva den frågan till sin spets. Du kan lika gärna förlora på det som vinna på det. Men jag förstår att detta måste vara väldigt oroligt. De tar ingen hänsyn till läkarintyg?

Bjäbbmonstret skrev:Jaha, nu gissar jag. Tycker det låter som att de har en regel som säger att man inte får ha bundet kapital men som de gör undantag från för dig av skäl som de inte redovisar. Antagligen har de en praxis eller en regel som säger att sådana undantag inte får vara permanenta och det är därför de fattar nytt beslut varje månad.

Det är tveksamt om du vinner att driva den frågan till sin spets. Du kan lika gärna förlora på det som vinna på det. Men jag förstår att detta måste vara väldigt oroligt. De tar ingen hänsyn till läkarintyg?

Ja, som svar på det första antagandet.
Vad det gäller läkarintyg har de förklarat för mig att det inte påverkar deras bedömning. Utan de hänvisar till LSS, som inte kan hjälpa mig med något jag behöver hjälp med..
När jag då hänvisade till att den enligt SoL är skyldiga att ta hänsyn till min hälsa, sa de att de gjorde det genom att jag har fått tillåtelse att mejla in bilagorna till min ansökan istället för att lämna in dem...
Så ena gången svarar dom si och andra gången så....
Det senaste läkarintyget jag lämnade var utredningsresultatet men Asperger diagnosen, som borde vara den som de tar hänsyn till om någon. Men det faktum att jag genom den tillhörde LSS så fråntogs i samma stund allt ansvar från Försörjningsstöd att behöva ta medicinska hänsyn...
Så att jag fortfarande får mejla in mina bilagor är enligt dem att se som en ynnest...
Detta har jag också ifrågasatt och fått beskedet att detta också är reglerat av de lokala politiska beslut som man inte har lyckats få fram...
Jag anser de konstigt att de inte kan få fram dessa dokument då de uppenbarligen styr deras verksamhet mer än SoL...
Och där står vi nu och försörjningsstöd pekar på LSS som inte kan göra något och hänvisar till Försörjningsstöd.. Allt detta är korrekt enligt de chefer jag haft kontakt med då de enligt förvaltningslagen har rätt att strukturera sin verksamhet som man anser vara bäst...

Om detta verkar rörigt så är det för att det är en extrem förenkling.. I realiteten har de snurrat in sig så till den milda grad i sina egna lögner så de inte vet vad de sagt.
Vilket de också kategoriskt nekar till, att ha sagt något...
Trots att jag har alla samtal inspelade....

Men det har nu löst sig för nu har alla inblandade utöver min LSS-handläggare slutat...

Så nu börjar allt om från början igen............

Gersa skrev:
Jag uppfattar det som nuvarande läkare och psykolog gör vad de kan för att hjälpa mig... Men jag har också haft några läkare som varit till större belastning än nytta... Det gäller som sagt att våga säga ifrån och byta...

Ok.. jag förstår vad du menar såklart och du beskriver läget för dej nu.. i flesta fall gör dom vad dom kan jo säkert det tvivlar jag inte på men i mitt fall har jag haft samma psykolog över fem år och har kört fast sen en längre tid tillbaka och senast sa han att det va uttömt inom psykiatrin till och med.. inte för att jag vill tillhöra psyk men har kämpat många år nu och söker inte hjälp för skojs skull nä verkligen inte, undviker att läggas in på psyk så länge det går för att jag vet att det finns absolut ingen garanti att man får nån hjälp mer än i värsta fall slänger de åt en piller i slutändan..tror inte alls att dom kommer med nåt trollspö och kan bota ens problem nej nej.

Va väl en aning klumpigt av mej att skriva att jag skulle avskeda psykologen.. säger så här istället att jag har kommit fram till det beslutet att nu får det bli ett avslut eftersom jag känner att stödet är som bortblåst sen länge sen men kan göra det på ett schysst sätt jo det är klart!

Sen är det som det verkar nu där jag bor brist på läkare och så.. anledningen till att det sas från psykologen va uttömt inom psyk handlar väl bland annat då om att jag inte tillhör dom som behöver akut hjälp anser dom.. men visst just nu känner jag definitivt inte att jag behöver läggas in för vård.. skulle förresten nog inte hamna på sjuan vad jag kan förstå utan slussas till stället för såna med diagnoser också för den delen jo antar det, men i dagsläget så är jag inte i behov av att läggas in så tja det pendlar från dag till dag.. har också nu inställningen att försöka själv se till att må hyfsat åtminstone det är ju egentligen enda alternativet man har ja!

Uddaaspergare skrev:

Gersa skrev:
Jag uppfattar det som nuvarande läkare och psykolog gör vad de kan för att hjälpa mig... Men jag har också haft några läkare som varit till större belastning än nytta... Det gäller som sagt att våga säga ifrån och byta...

Ok.. jag förstår vad du menar såklart och du beskriver läget för dej nu.. i flesta fall gör dom vad dom kan jo säkert det tvivlar jag inte på men i mitt fall har jag haft samma psykolog över fem år och har kört fast sen en längre tid tillbaka och senast sa han att det va uttömt inom psykiatrin till och med.. inte för att jag vill tillhöra psyk men har kämpat många år nu och söker inte hjälp för skojs skull nä verkligen inte, undviker att läggas in på psyk så länge det går för att jag vet att det finns absolut ingen garanti att man får nån hjälp mer än i värsta fall slänger de åt en piller i slutändan..tror inte alls att dom kommer med nåt trollspö och kan bota ens problem nej nej.

Va väl en aning klumpigt av mej att skriva att jag skulle avskeda psykologen.. säger så här istället att jag har kommit fram till det beslutet att nu får det bli ett avslut eftersom jag känner att stödet är som bortblåst sen länge sen men kan göra det på ett schysst sätt jo det är klart!

Sen är det som det verkar nu där jag bor brist på läkare och så.. anledningen till att det sas från psykologen va uttömt inom psyk handlar väl bland annat då om att jag inte tillhör dom som behöver akut hjälp anser dom.. men visst just nu känner jag definitivt inte att jag behöver läggas in för vård.. skulle förresten nog inte hamna på sjuan vad jag kan förstå utan slussas till stället för såna med diagnoser också för den delen jo antar det, men i dagsläget så är jag inte i behov av att läggas in så tja det pendlar från dag till dag.. har också nu inställningen att försöka själv se till att må hyfsat åtminstone det är ju egentligen enda alternativet man har ja!

Min första läkare inom psyk. vägrade att ta emot mig under drygt 18 månader vilket sen gjorde att jag inte vågade säga något i rädslan av att samma sak skulle hända igen... Det är en av anledningarna till att jag sitter dör jag sitter i dag... Hade min andra läkare varit kvar och fullföljt det hon påbörjat hade jag antagligen haft min diagnos 2008 eller senast 2009. Då hade jag fortfarande kvalificerande inkomst för sjukersättning och mitt liv hade sett hela annorlunda ut...
När jag fick mitt stolpskott till läkare nr. tre i ordningen så såg hon till att inget hände på flera år...
Hade jag inte väntat tre år innan jag vågade säga stopp hade detta kanske gjort skillnad.. Men jag vågade inte för jag var så rädd för att inte få några tider igen. Varför jag var så rädd för det när hon inte gjorde något vet jag inte... Men efter jag åkte in till psykakuten första gången släppte rädsla och jag vågade säga ifrån... Från det ögonblicket tog det ändå över ett år innan någon hände...
I och med att jag fattade att om jag inte fick någon tid och jag inte orkade längre så kunde jag som sista utväg åka in till akuten...
Tyvärr så insåg jag detta ett antal år för sent och så var det livet över.....
Om det är samtalskontakt man har behov av finns det ju andra resurser än psykologer. En bra terapeut eller kurator som man har förtroende för tillsammans med en läkare kan förmodligen skapa ett större behandlingsutrymme än en Psykolog man kört fast med....

Men min grundsyn är att det inte är jag som gjort fel... Så varför är det då jag som blir straffad???

Hej!

Jag önskar jag kunde hjälpa, men jag stöttar redan en utförsäkrad ekonomiskt. Hennes utförsäkring ledde till cancer. Hon flyttade till en stad där det fanns en lägenhet!
Det gäller kanske att hitta rätt kommun.

Jag tycker som någon här att du borde campa utanför LSS-handläggarens dörr. Själv skickade jag ett brev en gång till ett sjukhus som inte hade tid att hjälpa mig då jag var dödssjuk. Det stod så här:

MAYDAY!

Det var allt. Då ringde läkaren upp mig och jag fick hjälp.

Kan du tänka dig ett särskilt boende för aspergare enligt LSS? Om man har andra människor och lite att göra så kan livet bli mera uthärdligt. Bor man ensam betyder pengar allt: dator, internet, TV etc.

Det här boendet verkar rätt mysigt, fast jag vet ju inte...

http://www.syrsagarden.se/

Djur och natur är ju helande.

Den här föreningen verkar inte kunna göra så mycket längre, men kanske ett lämpligt forum?

http://resurs.ning.com/forum/topics/nya ... t%3A357835

Det finns en del kyrkor som kan tänkas stötta lite när det gäller. Man behöver inte vara troende för att söka hjälp.

Massmedia är väl trött på alla tragiska fall. Men reglerna för sjuka håller ju på att ändras gradvis, kanske något att hoppas på?

Det är ju inget fel på dig utan felet är att Sverige har blivit fascistiskt. Man diskriminerar alla slags svaga grupper. Antisemitismen breder ju t ex ut sig. Även de andra länderna förfasar sig över Sveriges förfall.

Verkar inte så...
Har förmodligen missförstått nåt igen, brukar göra det..
På Hab sa de att de skulle "hjälpa mig" att ta kontakt med och prata med AF om mig. Sen skulle de skicka mig en ny kallelse, tror jag..
Jag är hopplös med att missuppfatta och inte komma ihåg vad som gjorts upp.
Men iaf rätt säker på att DE skulle ta kontakt med mig igen. Men nu var det 3,5 v sen jag var där och har inte hört ett ljud..
Blir mer och mer orolig att jag skulle höra av mig igen.. men varför då?
Kontaktpersonen sa tydligt att hon skulle prata med AF. Det minns jag.
Rädd att de eg skrattar åt mig och skiter totalt i mitt miserabla liv.
Känns meningslöst att gå själv till AF igen också, då handläggaren närmast dumförklarade mig för att jag kom en andra gång och ville planera... "hade jag inte fattat första gången att tar man ut FP-dagar (skit samma om det är 2/v typ) så får man ingen hjälp av AF." Inte ens för en planering.
Detta verkade även förvåna Hab...

Undrar vad som händer?
Eller troligen inte händer...?

Debbido skrev:Hej!

Jag önskar jag kunde hjälpa, men jag stöttar redan en utförsäkrad ekonomiskt. Hennes utförsäkring ledde till cancer. Hon flyttade till en stad där det fanns en lägenhet!
Det gäller kanske att hitta rätt kommun.

Jag tycker som någon här att du borde campa utanför LSS-handläggarens dörr. Själv skickade jag ett brev en gång till ett sjukhus som inte hade tid att hjälpa mig då jag var dödssjuk. Det stod så här:

MAYDAY!

Det var allt. Då ringde läkaren upp mig och jag fick hjälp.

Kan du tänka dig ett särskilt boende för aspergare enligt LSS? Om man har andra människor och lite att göra så kan livet bli mera uthärdligt. Bor man ensam betyder pengar allt: dator, internet, TV etc.

Det här boendet verkar rätt mysigt, fast jag vet ju inte...

http://www.syrsagarden.se/

Djur och natur är ju helande.

Den här föreningen verkar inte kunna göra så mycket längre, men kanske ett lämpligt forum?

http://resurs.ning.com/forum/topics/nya ... t%3A357835

Det finns en del kyrkor som kan tänkas stötta lite när det gäller. Man behöver inte vara troende för att söka hjälp.

Massmedia är väl trött på alla tragiska fall. Men reglerna för sjuka håller ju på att ändras gradvis, kanske något att hoppas på?

Det är ju inget fel på dig utan felet är att Sverige har blivit fascistiskt. Man diskriminerar alla slags svaga grupper. Antisemitismen breder ju t ex ut sig. Även de andra länderna förfasar sig över Sveriges förfall.

Enligt den jurist som hjälper mig med kontakten med FK så kommer jag troligen få sjukersättning i slutändan. Problemet är att det behövs x antal år i domstol för att få rätt...
Juristen ifråga har tidigare varit chefsjurist på FK i Blekinge, så han borde ha hyfsad koll på vad som gäller... Men för att få rätt måste man gå till domstol som ju till skillnad från FK måste följa gällande lagstiftning...

Eftersom jag lever på försörjningsstöd så gäller inte den fria rörligheten inom EU. Jag måste ansöka om tillstånd om jag vill flytta till annan kommun. Sedan måste den befintliga och den nya kommunen godkänna min ansökan....

Det är det jag hatar med att tvingas leva på försörjningsstöd man är helt rättslös och ska tacksamt ta emot vad man får och hålla käften...

Massmedia vill ha artiklar med bilder, så ett barn i rullstol det är sådant som säljer lösnummer. En vuxen mupp som ser mer eller mindre normal ut är inget som folk fattar så varför ta sig tid att skriva om det...

Som telefonisten sa till mig första gången jag ringde FK för att jag insåg att jag behövde hjälp efter att ha hankat mig fram i 40 år. "Du får väl för hel.. göra som alla andra och skaffa dig ett jobb" sen kopplade hon bort samtalet...

Sen tog det nästan ett år innan jag orkade ringa dit igen....

Sjukförsäkringslagen är i grunden från 1962, sen har det gjorts några ändringar på början av 80-talet... Sen gjordes det några små ändringar 2008...
Men hade det funnits något politisk intresse av att ha en fungerande sjukförsäkring så har ingen politiker eller parti gjort ett sk... för att ordna det... Trots att de haft nästan 50 år på sig att reagera...

De tar tre månader att bli av med rätten till sjukpenning hur många vet överhuvudtaget om det??? Jag fick lära mig det den hårda vägen...
Men jag anser detta helt absurt, jag har betalat skatt i över 20år sen blir jag av med rätten till sjukpenning för att jag saknar anställning i tre månader... Och så har det som sagt varit sedan -62 utan att en enda politiker eller parti tyckt att detta varit något som bör ändras...

Så ju mer jag lär mig om hur systemet är uppbyggt desto mer fascinerad blir jag över att vårt land fortfarande existerar.... Det är inte logik kontroll och struktur som har hållit ihop det i alla fall.... Utan mer en dj.. massa tur och brandkårsutryckningar, sedan går resten av tiden åt till att dölja hur illa det egentligen är ställt...

KalleKus skrev:Verkar inte så...
Har förmodligen missförstått nåt igen, brukar göra det..
På Hab sa de att de skulle "hjälpa mig" att ta kontakt med och prata med AF om mig. Sen skulle de skicka mig en ny kallelse, tror jag..
Jag är hopplös med att missuppfatta och inte komma ihåg vad som gjorts upp.
Men iaf rätt säker på att DE skulle ta kontakt med mig igen. Men nu var det 3,5 v sen jag var där och har inte hört ett ljud..
Blir mer och mer orolig att jag skulle höra av mig igen.. men varför då?
Kontaktpersonen sa tydligt att hon skulle prata med AF. Det minns jag.
Rädd att de eg skrattar åt mig och skiter totalt i mitt miserabla liv.
Känns meningslöst att gå själv till AF igen också, då handläggaren närmast dumförklarade mig för att jag kom en andra gång och ville planera... "hade jag inte fattat första gången att tar man ut FP-dagar (skit samma om det är 2/v typ) så får man ingen hjälp av AF." Inte ens för en planering.
Detta verkade även förvåna Hab...

Undrar vad som händer?
Eller troligen inte händer...?

Mina erfarenheter är precis tvärt om, de enda jag fått någon som helst hjälp av är AF. Men eftersom jag saknar arbetsförmåga är jag ju inte längre aktuell där...
På den AF jag tillhörde hade de specialhandläggare för personer med psykiska funktionsnedsättningar så de visade betydligt mer både respekt och förståelse än någon annan myndighet jag haft kontakt med... Men det beror väl på hur stor förmedling man tillhör om de har dessa resurser eller inte. Jag fattade det dock som att man kan be att få en handläggare med specialkompetens men då kanske man måste ta sig till någon annan förmedling...

Du ska inte behöva oroa dig över att göra bort dig eller att göra fel... Om du är osäker på vad som gäller så fråga. Om din fråga inte möts med respekt och ett vettigt svar så är det dom som gör fel inte du....

Min väninna nekades efter utförsäkringen rätt till försörjningsstöd i vår kommun därför att hon då måste stå till arbetsmarknadens förfogande.

Har olika kommuner olika praxis här? Hur kan då du få rätt till försörjningsstöd om du inte är arbetsför? För det är du väl inte?

Hon avvisade från FK och Soc, fick svår chock och cancer och sedan sjukskrivning i kortare etapper. Hon måste ju leva i ovisshet. Men hon kunde i alla fall flytta.

Jag känner till hur samhället fungerar i detalj och jag vill bara kräkas! Jag kan inte emigrera just nu av hälsoskäl men hoppas på det längre fram. Jag har en gammal sjukpension, inget bostadstillägg och är alltså fri. Jag känner mig förstås väldigt privilegierad eftersom jag vet hur de runt omkring mig har det - ungefär som du! Och jag orkar inte se på.

Jag talade med en ung somalier nyss som sa: "Det här är ett d-a skitland, där man bara blir diskriminerad fast jag talar bra svenska och kan jobba hårt. Jag tänker flytta tillbaks till Somalia!" Hmm, tänkte jag - om man skulle följa med?

Jag talade med en skotte förra året och han sa: "Det finns bara EN bra sak med Sverige - och det är ABBA!" Han hade förmodligen rätt..

Gersa skrev:Om det är samtalskontakt man har behov av finns det ju andra resurser än psykologer. En bra terapeut eller kurator som man har förtroende för tillsammans med en läkare kan förmodligen skapa ett större behandlingsutrymme än en Psykolog man kört fast med....

Men min grundsyn är att det inte är jag som gjort fel... Så varför är det då jag som blir straffad???

Mmm precis..men frågan är ju hur man ska gå tillväga och hur man ska finna en bra terapeut? om man har en psykolog som aldrig nämner om att det är dags att lämna över ansvaret på någon annan.. säger inget nånsin om att nu kan jag inget mer göra för dej utan istället halkar in på saker man gjort som inte har varit lämpligt och så vidare och utan att vilja hjälpa en tillrätta med det.. så snacka om handlingsförlamning!!!!!! borde ju inse att nu fungerar det inte och det måste då ske en förändring.. träffas gång på gång utan att det leder nån vart.. jag kan inte fatta det hur en psykolog kan låta det få ske????? så i det här fallet är det inte bara jag som gör fel utan även psykologen som inte inser att nu har det körts fast och nu måste vi göra nåt kreativt av det hela.. så.. fattar inte poängen med att ses gång på gång en längre tid när det inte känns givande från nåt håll

Debbido skrev:Min väninna nekades efter utförsäkringen rätt till försörjningsstöd i vår kommun därför att hon då måste stå till arbetsmarknadens förfogande.

Har olika kommuner olika praxis här? Hur kan då du få rätt till försörjningsstöd om du inte är arbetsför? För det är du väl inte?

Hon avvisade från FK och Soc, fick svår chock och cancer och sedan sjukskrivning i kortare etapper. Hon måste ju leva i ovisshet. Men hon kunde i alla fall flytta.

Jag känner till hur samhället fungerar i detalj och jag vill bara kräkas! Jag kan inte emigrera just nu av hälsoskäl men hoppas på det längre fram. Jag har en gammal sjukpension, inget bostadstillägg och är alltså fri. Jag känner mig förstås väldigt privilegierad eftersom jag vet hur de runt omkring mig har det - ungefär som du! Och jag orkar inte se på.

Jag talade med en ung somalier nyss som sa: "Det här är ett d-a skitland, där man bara blir diskriminerad fast jag talar bra svenska och kan jobba hårt. Jag tänker flytta tillbaks till Somalia!" Hmm, tänkte jag - om man skulle följa med?

Jag talade med en skotte förra året och han sa: "Det finns bara EN bra sak med Sverige - och det är ABBA!" Han hade förmodligen rätt..

Försörjningsstödet är kopplat till att du som sökande måste göra det som Soc. säger att du ska göra. Så det är dom som har rätt att bestämma vad den sökande ska göra. Har man äläkarintyg eller utredningar från AF som visar att man saknar arbetsförmåga kan de ju inte gärna kräva att man ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Men som jag fattar det kan de begära att du kommer till dem varje dag och anmäler dig. Nu har dom som tur inte tid med det.... Men jag hörde en person som var tvungen att anmäla sig en gång i veckan när soc. kommit på att han vistades på annan ort...
Så länge man befinner sig inom ramarna för vad som anses "normalt" och inte som jag lever på sparade pengar istället för att söka bidrag och andra ansvarslösa dumheter så är nog Sverige ett ok land att leva i... Men långt ifrån så bra som folk i allmänhet tror.

En annan sak jag har svårt att förstå är att en sammanboende person har försörjningsplikten över sin sambo om denna inte kan försörja sig själv... Så som jag ser det är detta samma sak som att man om man inte kan klara sin egen försörjning blir omyndig förklarad... I detta tror jag också det finns ett mörkertal på x antal hundra tusen individer som inte syns i någon statistik...

Det finns/ fanns ett föredrag på kunskapskanalen där en finsk forskare föreläser om utvecklingen av levnadsstandard inom EU. De flesta svenskar lever i illusionen att Sverige ligger i topp, men Sverige är ett av de länder där levnadsstandarden sjunker i förhållande till övriga EU.. Vilket kan tyckas rätt underligt när vi i kamp med Danmark har EUs högsta skattetryck...
Så jag anser detta bekräftar min tes att den huvudsakliga politiska gärningen går ut på att dölja hur illa det faktiskt är ställt...

Uddaaspergare skrev:

Gersa skrev:Om det är samtalskontakt man har behov av finns det ju andra resurser än psykologer. En bra terapeut eller kurator som man har förtroende för tillsammans med en läkare kan förmodligen skapa ett större behandlingsutrymme än en Psykolog man kört fast med....

Men min grundsyn är att det inte är jag som gjort fel... Så varför är det då jag som blir straffad???

Mmm precis..men frågan är ju hur man ska gå tillväga och hur man ska finna en bra terapeut? om man har en psykolog som aldrig nämner om att det är dags att lämna över ansvaret på någon annan.. säger inget nånsin om att nu kan jag inget mer göra för dej utan istället halkar in på saker man gjort som inte har varit lämpligt och så vidare och utan att vilja hjälpa en tillrätta med det.. så snacka om handlingsförlamning!!!!!! borde ju inse att nu fungerar det inte och det måste då ske en förändring.. träffas gång på gång utan att det leder nån vart.. jag kan inte fatta det hur en psykolog kan låta det få ske????? så i det här fallet är det inte bara jag som gör fel utan även psykologen som inte inser att nu har det körts fast och nu måste vi göra nåt kreativt av det hela.. så.. fattar inte poängen med att ses gång på gång en längre tid när det inte känns givande från nåt håll

På de mottagningar jag gått, iofs bara två, så har det alltid varit ett fastställt antal samtalsmöten som sedan utvärderats tillsammans med terapeuten eller läkaren. Efter detta har man sedan bestämt om en ny period ska på börjas. I mitt fall har det varit allt från tre till tio tillfällen per gång. Vid ett tillfälle också fram till ett visst datum.
Men att fortsätta utan någon utvärdering eller plan/ målsättning verkar som upplagt för att misslyckas...

Gersa. Problemet verkar ju vara att du har varit hänvisad till att driva ditt eget ärende vilket alla andra också har varit. Folk mals ner i att driva sina egna ärenden mot oförstående myndigheter som pressas av organisationsförändringar och sparbeting. De få som är vettiga inom varje myndighet mals också ner.

"Kommunarresten" för folk med försörjningsstöd som du beskriver är ett dolt problem som jag tror att få är medvetna om. Men vad skulle egentligen hända om du sade upp bostaden, tog ut dina 33000 och använde dem till att flytta till någon helt annan kommun med potentiellt humanare socialtjänst och gott om bostäder, levde upp pengarna och sedan sökte försörjningsstöd där?

De skulle inte kunna hindra dig och du skulle förmodligen få socialbidrag på det nya stället utan att de tjafsade om lägenheten, eller?

Gersa skrev:Men att fortsätta utan någon utvärdering eller plan/ målsättning verkar som upplagt för att misslyckas...

Jo exakt det är sant! men misslyckande i det här fallet är jag inte ensam om för det är samma då för psykologen som lägger ner tid på något som inte har någon målsättning eller plan framåt... jag kan behöva lite vägledning, lite förslag.. men men som jag nämnt tidigare här så säger det väl en del i att han snackar om att jag ska gå och köpa ett wienerbröd.. finns det för logiskt i det?

Gersa skrev:De tar tre månader att bli av med rätten till sjukpenning hur många vet överhuvudtaget om det??? Jag fick lära mig det den hårda vägen...
Men jag anser detta helt absurt, jag har betalat skatt i över 20år sen blir jag av med rätten till sjukpenning för att jag saknar anställning i tre månader... Och så har det som sagt varit sedan -62 utan att en enda politiker eller parti tyckt att detta varit något som bör ändras...

Man måste skydda sin SGI, ja... Det visste inte jag heller men som tur var började jag plugga med studiemedel från CSN direkt när jag slutade jobba så när jag blev sjukskriven drygt ett år senare så hade jag min SGI kvar. *ha tur*

Info från Fk om att skydda sin SGI

Bjäbbmonstret skrev:Gersa. Problemet verkar ju vara att du har varit hänvisad till att driva ditt eget ärende vilket alla andra också har varit. Folk mals ner i att driva sina egna ärenden mot oförstående myndigheter som pressas av organisationsförändringar och sparbeting. De få som är vettiga inom varje myndighet mals också ner.

"Kommunarresten" för folk med försörjningsstöd som du beskriver är ett dolt problem som jag tror att få är medvetna om. Men vad skulle egentligen hända om du sade upp bostaden, tog ut dina 33000 och använde dem till att flytta till någon helt annan kommun med potentiellt humanare socialtjänst och gott om bostäder, levde upp pengarna och sedan sökte försörjningsstöd där?

De skulle inte kunna hindra dig och du skulle förmodligen få socialbidrag på det nya stället utan att de tjafsade om lägenheten, eller?

Ja, de unga som börjar på Socialtjänsten i tron om att de ska hjälpa människor i problematiska situationer blir snabbt omskolade av mer erfarna kollegor och chefer....
Detta har jag också informerat Soc om, att de faktiskt har ett uppdrag från riksdagen och att detta borde vara överordnat de lokala politikernas idéer. Men eftersom de som sitter i riksdagen inte har en susning om vad som händer i kommunerna så blir det ju de lokala politikerna som har den reella makten...

Problemet med lägenheten är att det är ett medlemskap med 30 års kötid med i potten. Blir jag av med lägenheten, blir jag av med möjligheten att någonsin få tag i en lägenhet i Stockholm igen. Säger jag upp lägenheten och flyttar någon annanstans kan jag aldrig flytta tillbaka...
Och de få människor som betyder något för mig finns i Stockholm, så även om jag egentligen skulle vilja bo på någon lugnare plats så är en flytt i nuläget irreversibel. Det skulle vara helt annorlunda om jag inte levde på försörjningsstöd...

Det är det jag anser det absurda med min situation, jag sitter fast in försörjningsform som är avsedd för personer med tillfälliga problem... För enligt ansvariga politiker kan jag inte hamna i den situation jag befinner mig i på grund av att man är sjuk....
Politikerna tror att det rör sig om ett fåtal personer som råkat hamna "mellan stolarna" de fattar inte hur många det är som sitter i liknande situationer..
Det kommer att ta år innan de förstår det, om nu inte man ser till att dölja det i statistiken så att man kan fortsatta agera med huvudet en halvmeter ned i sanden...

Uddaaspergare skrev:

Gersa skrev:Men att fortsätta utan någon utvärdering eller plan/ målsättning verkar som upplagt för att misslyckas...

Jo exakt det är sant! men misslyckande i det här fallet är jag inte ensam om för det är samma då för psykologen som lägger ner tid på något som inte har någon målsättning eller plan framåt... jag kan behöva lite vägledning, lite förslag.. men men som jag nämnt tidigare här så säger det väl en del i att han snackar om att jag ska gå och köpa ett wienerbröd.. finns det för logiskt i det?

Därav förslaget med t.ex. en kurator som oftast är något mer praktisk i sin problemlösning..

Zima33 skrev:

Gersa skrev:De tar tre månader att bli av med rätten till sjukpenning hur många vet överhuvudtaget om det??? Jag fick lära mig det den hårda vägen...
Men jag anser detta helt absurt, jag har betalat skatt i över 20år sen blir jag av med rätten till sjukpenning för att jag saknar anställning i tre månader... Och så har det som sagt varit sedan -62 utan att en enda politiker eller parti tyckt att detta varit något som bör ändras...

Man måste skydda sin SGI, ja... Det visste inte jag heller men som tur var började jag plugga med studiemedel från CSN direkt när jag slutade jobba så när jag blev sjukskriven drygt ett år senare så hade jag min SGI kvar. *ha tur*

Jo men jag tror inte detta är något som är allmänt känt... Gäller iofs "bara" om man är över 29år, men jag har kompisar som varit över 29 som sagt upp sig från sitt jobb för att resa. Sen har de varit borta några månader, ingen av dem jag känner har haft en aning om att de varit "oförsäkrade" de första sex månaderna när de kommit tillbaka och börjat jobba igen... Men eftersom detta inte drabbar så många och framförallt drabbar det inte människor som syns/ gör sig hörda så har man i femtio år sk... i att det fungerar på detta vis.
Vilket visar den sanna formen av politisk humanism, dvs populism.
Sedan står politikerna och kliar sig i huvudet och undrar hur politikerförakt uppstår....

Tekniker: Flyttade slutcitatstaggen så att citatet blev rätt.

Som en lite uppföljning så kan jag meddela att jag nyss fick ett mejl av min LSS-handläggare...
Hon skrev att eftersom jag hade diagnosen ADHD så var jag inte berättigad till något tandvårdsintyg.......

Jag svarade då att om jag "bara" haft ADHD skulle jag inte tillhöra LSS och hon skulle då inte heller vara min handläggare..........
Samt att det var pga av min Asperger diagnos som jag blev överflyttad från Socailpsyk till LSS......
Sen bad jag henne göra ett rätt en gång och skriva det dj.. tandvårdsintyget...
"Kanske" uttryckte jag mig dock något skarpare i mejlet...

I dag fick jag också ett mejl från soc att de ville ha bilagorna till min ansökan, vilka jag redan mejlat till dem den 17:e......

Hur dj.....dum i huvudet kan man vara???? Eller hur dåligt kan en organisation fungera...
Det är bara att be att få göra ett studie besök på min lokala stadsdelsförvaltning....
Vars stolte chef fortsatt upprepar "jag kan inte se att något fel har begåtts" som en papegoja så snart hennes telefon ringer eller det plingar till i inkorgen...