rapchic skrev:

Sheyen skrev:

rapchic skrev:alla i tråden har ju hitills påpekat det

Menar du att även jag har gjort det, då?

Alltså: Jag ställde frågor till dig. Det gjorde jag för att få veta vad dina avsikter var. Tycker att det är fult att ljuga så där för jag har inte skrivit så som du anklagar mig för ovan.

det kan ju såklart vara ett missförstånd emen det var så det kändes för mig

Okej, men tolka inte in sådant som inte ens har blivit skrivet.

slackern skrev:
Nej det har jag inte heller sagt eller påstått. Men om du går ut i skogen och plockar svamp eller matar djuren på gården. Kan FK få för sej att det är arbetsförmåga. Även om det är terapi för dej och du mår bra utav det.

Jag tänker inte anmäla Som jag skrev tidigare så tycker det verkar vara väldigt positivt en mysig livsstil. Jag har inga problem med det. Men det kan finnas människor som har. Och som kan anmäla till FK.

Så det är bara välmening ifrån min sida. Att du bör tänka på vilka följderna kan bli om du skriver så pass öppet som du gör.

Jag menade inget negativt mot dig (det är lite gulligt att folk bryr sig)
Men om det är arbete att nån gång per år gå i svampskogen eller mata ens husdjur då och då (min man matar ju också dom så jag kan inte skriva varje dag) så är väl att bygga kärnkraftverk, träna, samla på div saker också jobb? då borde ju allt vara "ogooglebart" eller?

Ibland kan bara det att veta vad man ska göra och att veta att man gör något man älskar ge en energi från oväntat håll.
Önskar att jag var i din situation och fick ärva en gård,
men det är slitigt jobb som sam sagt. Kanske ni skulle behöva nån som hjälpte till med arbetet på gården, typ en piga.

Jag känner någon som skulle kunna tänkas vilja vara något i stil med piga, fast det kallas väl jobb numera.

på ett annat forum finns det jättemånga som vill jobba för mat och husrum (för erfarenhet främst) men det känns lite fel
När man är en riktig går och faktiskt har en del att lära ut kanske man kan ta emot WOOF:are http://www.wwoof.org/
eller kanske nån skulle vilja praktisera/arbetsträna när man har nog att lära ut
för att arbeta med djur och natur kan ju vara väldigt läkande (jag skulle vilja ha en sån praktiskplats kan jag lätt säga) men man vill ju se till att man kan lära praktikanten nått så dom får ut nått av det också

Om vi får det som vi vill ha det ska vi defenitivt ta dit skolklasser (dom ska ju självklart inte jobba men kanske testa nått för att se hur det är/var)

Skaffa en sådan praktikplats! Det borde väl finnas, tänker jag.

Sheyen skrev:Skaffa en sådan praktikplats! Det borde väl finnas, tänker jag.

den enda praktikplatsen som möjligen skulle funka var det krav på att vara där varje dag och det klarar jag inte än.
bönder är en utdöende ras häromkring, mjölkbönderna slår igen för att dom inte får nog betalt för mjölken (svärfar var mjölkbonde och tjänade max 60 000kr/år), odling har aldrig varit stort häromkring pga odlingszonen så jag vet om häst/kobonden där man var tvungen att vara där varje dag, en grisbonde 8 mil bort och en potatisbonde ungefär lika långt bort och det är defenitivt inte det jag är intresserad efter (monokultur). det närmaste till vad jag är intresserad av är 13,5 mil bort

funderar nästan på om jag på nått sätt kan arbetsträna på det som blir min mans företag för att se hur det skulle gå men tror inte dom skulle tilåta det

Varför skulle de inte tillåta det?

Sheyen skrev:Varför skulle de inte tillåta det?

Jag tror inte dom skulle gilla det att jag bor på samma ställe som min praktik är
och att "chefen" skulle vara min man dom skulle väl skylla på att det är en väldigt ASovänlig arbetsplats.
(försökte komma på ett skämt om att jag skulle kunna få ett jobb inom det efter, jag har då aldrig fått praktisera nån stans där det finns jobbmöjlighet efter för "det är inte det viktiga, det viktiga är att öva upp arbetsförmågan". jag gissar att man inte kan öva upp arbetsförmåga på ställen man kan få jobb efter)

Det låter snarare som en ASvänlig arbetsplats.

Sheyen skrev:Det låter snarare som en ASvänlig arbetsplats.

enligt dom är AS vänlig arbetsplats träindustri el liknande

Som dotter till en mjölkbonde ska jag försöka svara lite på ditt inlägg.

Först och främst. Har du någon koll alls på vad det innebär att driva en gård? Har du arbetat på en någon gång? Vad dina föräldrar bönder?

Du skriver att du idag bara går hemma och knappt orkar städa. Vad kommer förändras om några år när du och din man ska driva gården? Du skriver att du matar djuren men på sättet du skriver det låter det som att det är något jobbigt, men naturligtvis kan jag ha tolkat det fel.

Ska ni ha kor? Jag vet inget om getter, men kor måste mjölkas två gånger per dag annars mår de mycket dåligt. Jag misstänker starkt att även getter måste mjölkas regelbundet (minst en gång per dag) för att inte må dåligt. Kommer du orka det?

Mark måste skötas om. Det man odlar måste skördas. När höet ska in blir det helt plötsligt väldigt stressigt. Man kan inte planera det på något sätt eftersom det måste vara perfekt väder för det och det vet man ju tyvärr inte förrän dagen kommer. Här hemma får alla släppa det de hade planerat för dagen när det är dags att ta in höet.

Vem kommer sköta bokföringen? Inköpen av foder?

Om din man åker bort i några dagar, kommer du då klara av att sköta gården helt själv?

Jag vill inte verka negativ mot dig, men när jag läser det du skrivit blir jag mycket skeptisk. Jag vet många som mått psykiskt dåligt som haft storslagna planer på hur de ska flytta till gård och ha djur osv och sedan har det visat sig att det visst inte var så lätt som det verkar.. Det är mest djuren jag är väldigt orolig för varje gång jag hör någon som mår psykiskt dåligt berätta om hur de ska skaffa djur eller skaffa fler djur. För även om jag vet själv hur otroligt bra medicin djuren är, så kan det gå riktigt jävla fel.

Min far jobbar från klockan 5 på morgonen och kommer sällan in förrän väldigt sent på kvällen och då stupar han i säng. Då har han ändå mellan 7 och 10 anställda beroende på årstid. Det var likadant för 20 år sedan när han tog över gården från sina föräldrar då de bara hade 60 mjölkkor så det är inte för att gården är enorm eller så. Men det är så otroligt mycket jobb med en gård!

colaflaska skrev:Som dotter till en mjölkbonde ska jag försöka svara lite på ditt inlägg.

Först och främst. Har du någon koll alls på vad det innebär att driva en gård? Har du arbetat på en någon gång? Vad dina föräldrar bönder?

Det närmaste jag kommit ät svärföräldrarna och mormor/morfar och det som vi hunnit bygga upp (inte så mkt men mer än inget) jag har hjälpt till lite men inte så jättemkt, min man däremot har ju vuxit upp med småbruk och hjälp hans mor och styvfar mer.

colaflaska skrev:Du skriver att du idag bara går hemma och knappt orkar städa. Vad kommer förändras om några år när du och din man ska driva gården? Du skriver att du matar djuren men på sättet du skriver det låter det som att det är något jobbigt, men naturligtvis kan jag ha tolkat det fel.

jag blir bättre och bättre att hantera "livet", jag är mkt bättre på att hantera det mesta nu än för några år sen, men det senaste året har jag fått en extra sjukdom som jag måste lära mig leva med så jag har gått tillbaka några steg i "utvecklingsstegen" men jag är redan på väg upp igen. och mina problem är också väldigt varierande, vissa dagar är det bra andra inte. men tex den här "nereperioden" jag har nu har jag fått massa ideer om hur jag ska klara nästa bättre etc etc.

colaflaska skrev:Ska ni ha kor? Jag vet inget om getter, men kor måste mjölkas två gånger per dag annars mår de mycket dåligt. Jag misstänker starkt att även getter måste mjölkas regelbundet (minst en gång per dag) för att inte må dåligt. Kommer du orka det?

vi kommer ju gå sakta fram, så om jag tex märker att mjölkning inte funkar kommer vi ha dom för "slyröjning", kött och bevarandearbete.
Vi kommer inte ha en "mjölkningsras" så dom kommer inte vara beroende av insemination eller ha högt mjölktryck.

colaflaska skrev:Mark måste skötas om. Det man odlar måste skördas. När höet ska in blir det helt plötsligt väldigt stressigt. Man kan inte planera det på något sätt eftersom det måste vara perfekt väder för det och det vet man ju tyvärr inte förrän dagen kommer. Här hemma får alla släppa det de hade planerat för dagen när det är dags att ta in höet.

jo vi vet, det är ganska svårt att få morfar att sluta prata om det när han väl börjar vi har ju börjat i liten skala (lite åt våra kaniner, behöver vi mer slår morfar fortfarande varje år men han har inga djur som äter det så han är bara glad att bli av med det)

colaflaska skrev:Vem kommer sköta bokföringen? Inköpen av foder?

Om din man åker bort i några dagar, kommer du då klara av att sköta gården helt själv?

om man nu skulle lyckas få honom att vara borta (han hatar att vara borta från mig och djuren) så klarar jag iallafall nu det grundläggande... faktiskt brukar jag vara bättre på att arbeta när han inte är hemma kanske har det blivit lite som ett specielintresse.

colaflaska skrev:Jag vill inte verka negativ mot dig, men när jag läser det du skrivit blir jag mycket skeptisk. Jag vet många som mått psykiskt dåligt som haft storslagna planer på hur de ska flytta till gård och ha djur osv och sedan har det visat sig att det visst inte var så lätt som det verkar.. Det är mest djuren jag är väldigt orolig för varje gång jag hör någon som mår psykiskt dåligt berätta om hur de ska skaffa djur eller skaffa fler djur. För även om jag vet själv hur otroligt bra medicin djuren är, så kan det gå riktigt jävla fel.

Min far jobbar från klockan 5 på morgonen och kommer sällan in förrän väldigt sent på kvällen och då stupar han i säng. Då har han ändå mellan 7 och 10 anställda beroende på årstid. Det var likadant för 20 år sedan när han tog över gården från sina föräldrar då de bara hade 60 mjölkkor så det är inte för att gården är enorm eller så. Men det är så otroligt mycket jobb med en gård!

å gode gud 60 mjölkkor!!! har bara hört talas om en som ens kommit i närheten av det och dom startade upp med den mängden (var väl 50 st). Är det så gårdar ser ut söderut kanske? så stora gårdar överlever inte här uppe, vi tänker mer satsa på småskaligt, närodlat, många bäckar små inte stor monokultur det tror jag varken skulle ge glädje i längden eller löna sig häromkring (vi har inte heller så stor mark att det kommer att gå). vi kommer ha några stöttestenar som kommer drain lite mer av inkomsten (bin, hyra ut stugan, hyra ut stallplats ev getter) och sen annat som kan följa mer, vara på sesong efter möjlighet och tid.

Jag tror du ser en större verksamhet än vad vi tänker då förstår jag om du är otroligt skeptisk.

rapchic skrev:
Jag tror du ser en större verksamhet än vad vi tänker då förstår jag om du är otroligt skeptisk.

Ja det har du nog rätt i. Jag bor i Skaraborg (Västra götaland) och den minsta gården i trakterna häromkring har precis utökat till 60 mjölkkor och jag tycker den gården är väldigt gullig eftersom den är så otroligt liten.. Haha. Just nu har "vi" plats för 360 mjölkkor men om några år byggs det ut för att bli plats för minst 100 till. Pappa är eld och lågor men jag förstår inte hur han ska orka.. Å andra sidan har jag tänkt så varje gång de byggt ut.

Själv skulle jag älska att kunna ta över pappas gård när det är dags för honom att gå i pension (hur man nu ska få en bonde att gå i pension.. ) men skulle aldrig klara av det enorma jobbet. En liten gård som du beskriver skulle nog passa bättre då.

Har ni funderat på köttkaniner? De kräver väldigt lite skötsel, plats och mat genemot hur mycket kött de ger ifrån sig om man jämför med andra köttdjur som nötdjur, gris och höns. Å andra sidan måste man tyvärr ha rätt många för att det ska löna sig. Men bara för eget bruk är det delvis ett otroligt trevligt djur och dessutom väldigt gott kött. När jag flyttar hemifrån kommer jag skaffa några, just nu nöjer jag mig med "bara" hoppkaninerna.

Bor förresten i Sveriges kotätaste kommun :p

Sällar mig till skeptikerna. Har sett alltför många entusiaster som inte orkat med allt de tänkt. Ofta har det handlat om misskötta djur och det gör mig mycket illa berörd.

colaflaska skrev:

rapchic skrev:
Jag tror du ser en större verksamhet än vad vi tänker då förstår jag om du är otroligt skeptisk.

Ja det har du nog rätt i. Jag bor i Skaraborg (Västra götaland) och den minsta gården i trakterna häromkring har precis utökat till 60 mjölkkor och jag tycker den gården är väldigt gullig eftersom den är så otroligt liten.. Haha. Just nu har "vi" plats för 360 mjölkkor men om några år byggs det ut för att bli plats för minst 100 till. Pappa är eld och lågor men jag förstår inte hur han ska orka.. Å andra sidan har jag tänkt så varje gång de byggt ut.

Själv skulle jag älska att kunna ta över pappas gård när det är dags för honom att gå i pension (hur man nu ska få en bonde att gå i pension.. ) men skulle aldrig klara av det enorma jobbet. En liten gård som du beskriver skulle nog passa bättre då.

Har ni funderat på köttkaniner? De kräver väldigt lite skötsel, plats och mat genemot hur mycket kött de ger ifrån sig om man jämför med andra köttdjur som nötdjur, gris och höns. Å andra sidan måste man tyvärr ha rätt många för att det ska löna sig. Men bara för eget bruk är det delvis ett otroligt trevligt djur och dessutom väldigt gott kött. När jag flyttar hemifrån kommer jag skaffa några, just nu nöjer jag mig med "bara" hoppkaninerna.

å gode gud jag får hjärtklappning bara att läsa om antalet kor, min svärfar hade som mest 25 kor? och det är kanske inte stort men inte heller litet häromkring (men nu finns det ju knappt några kvar)

Köttkaniner har vi redan (gotlandskaniner) men då för bevaringsarbete, gödsel och "eget bruk" som det är nu (däremot kan en kaninhona ge ca 40 kg i kött/år räknat i ungar och det är ju inte hur lite som helst med tanke på hur små dom är).
Vi har just fått vår första kull som ska bli gryta (åt min man jag är ju vegetarian) och en kull för bevaringsarbete
Vi har inte hunnit räkna ungarna (om man är där för tidigt blir mamman stressad och biter ofta ihjäl dom) så om man inte räknar ungarna har vi 2 hanar och 3 honor.
Problemet med kaniner är ju att det inte finns nått slakteri för kaniner häromkring och slakta på gården kräver ju antingen special lokaler (nått man kan kolla in på när det är ett riktigt företag men inte nu) eller så är det bara för eget bruk, min man däremot arbetar ju i läder så skinnen skulle tex kunna säljas även om vi väljer att inte göra köttproduktion så att man säljer.

Selma skrev:Sällar mig till skeptikerna. Har sett alltför många entusiaster som inte orkat med allt de tänkt. Ofta har det handlat om misskötta djur och det gör mig mycket illa berörd.

Det är jag också mycket orolig för. Undrar lite hur din man mår rapchic? Om du har någon som kan "backa upp" och kanske se till att det inte går så långt att djuren blir misskötta låter det bättre i mina öron. Jag sålde av väldigt många av mina kaniner när jag mådde som sämst, det + min farmors och mammas underbara hjälp gjorde att jag fortfarande kunde ge dem väldigt bra skötsel. Hade jag däremot bott ensam och haft alldeles för "höga tankar" eller vad man ska kalla det om mig själv hade de tyvärr blivit misskötta. Vet flera inom kaninvärlden som hamnat i depression och sedan misskött sina djur något enormt. Har varit med och "tömt" en kaningård där ägaren gick in i väggen och det är något av det värsta jag sett. Sedan dess blir jag alltid lika orolig när en djurägare blir deprimerad eller någon som är speciellt frisk psykiskt skaffar djur.

rapchic skrev:Köttkaniner har vi redan (gotlandskaniner) men då för bevaringsarbete, gödsel och "eget bruk" som det är nu (däremot kan en kaninhona ge ca 40 kg i kött/år räknat i ungar och det är ju inte hur lite som helst med tanke på hur små dom är).
Vi har just fått vår första kull som ska bli gryta (åt min man jag är ju vegetarian) och en kull för bevaringsarbete
Vi har inte hunnit räkna ungarna (om man är där för tidigt blir mamman stressad och biter ofta ihjäl dom) så om man inte räknar ungarna har vi 2 hanar och 3 honor.
Problemet med kaniner är ju att det inte finns nått slakteri för kaniner häromkring och slakta på gården kräver ju antingen special lokaler (nått man kan kolla in på när det är ett riktigt företag men inte nu) eller så är det bara för eget bruk, min man däremot arbetar ju i läder så skinnen skulle tex kunna säljas även om vi väljer att inte göra köttproduktion så att man säljer.

Att mamman blir stressad och biter ihjäl dem är en myt som många kaninägare tyvärr fortfarande tror på. Tvärt om är det väldigt viktigt att kolla i boet så fort som möjligt eftersom döfödda ungar är vanligt bland kaniner, speciellt större raser som ofta föder väldigt många ungar. Ligger det en död unge där i flera dagar dör oftast allihop pga. bakterierna. Man behöver ju inte plocka upp dem en och en men känna i boet så att alla är varma. Dessutom är det viktigt att kolla till dem varje dag så man vet att de får mjölk och mamman tar hand om dem.

Skinnet är också väldigt roligt med kaniner, kan ni inte bereda själva finns det säkert någon som kan. Bor du i norrbotten?

colaflaska skrev:Det är jag också mycket orolig för. Undrar lite hur din man mår rapchic? Om du har någon som kan "backa upp" och kanske se till att det inte går så långt att djuren blir misskötta låter det bättre i mina öron. Jag sålde av väldigt många av mina kaniner när jag mådde som sämst, det + min farmors och mammas underbara hjälp gjorde att jag fortfarande kunde ge dem väldigt bra skötsel. Hade jag däremot bott ensam och haft alldeles för "höga tankar" eller vad man ska kalla det om mig själv hade de tyvärr blivit misskötta. Vet flera inom kaninvärlden som hamnat i depression och sedan misskött sina djur något enormt. Har varit med och "tömt" en kaningård där ägaren gick in i väggen och det är något av det värsta jag sett. Sedan dess blir jag alltid lika orolig när en djurägare blir deprimerad eller någon som är speciellt frisk psykiskt skaffar djur.

Min man är helt frisk/normalfungerande utan han skulle jag inte ge mig in på det, släkt och vänner med mer eller mindre erfarenhet har vi också i krokarna. min mamma var tex hus/djurvakt då vi var på bröllopsresa och hon kan en hel del, min moste bor inte många minuter bort med bil ifall vi är borta ca 1 dygn eller så (eller bebhöver mekhjälp eller god marmelad) och dom har haft kaniner i minst 10 år så lite kan dom väl. mormor och morfar, hammelfarmors lillasyster och gammelmormrrs lillasyster finns också i krokarna eller ett telefonsamtal bort iafll vi behöver goda råd. grannen trodde vi äremot vi skulle ha i närheten men han ska visst inte bo här i vinter så helt ensam är vi då defenitivt inte
edit: deprission tror inte jag att jag har (längre) andra saker som tex att jag blir superstressad av att vara bland folk, ångest, smärta m.m. men inte deprission som tur är

Att mamman blir stressad och biter ihjäl dem är en myt som många kaninägare tyvärr fortfarande tror på. Tvärt om är det väldigt viktigt att kolla i boet så fort som möjligt eftersom döfödda ungar är vanligt bland kaniner, speciellt större raser som ofta föder väldigt många ungar. Ligger det en död unge där i flera dagar dör oftast allihop pga. bakterierna. Man behöver ju inte plocka upp dem en och en men känna i boet så att alla är varma. Dessutom är det viktigt att kolla till dem varje dag så man vet att de får mjölk och mamman tar hand om dem.

Skinnet är också väldigt roligt med kaniner, kan ni inte bereda själva finns det säkert någon som kan. Bor du i norrbotten?

ah jag räknar "kolla till dom" och räkna dom till olika tillfällen, jag vill inte vara där för länge i början så rent räkna dom gör jag senare då jag vågar. däremot har jag ju hört av alla (när vi hade kaniner då jag var liten tog ju mamma hand om ungarna så det minns jag inte så mkt om) det där med stress så vi tänkte kolla till den nya kullen imorgon (3 dagar in) kanske kan man kolla det tidigare nästa gång då uppskattat antal nya kaniner är däremot 8-9 kaniner i kull 1 (inga döda ittade) och ca 5 i kull 2 (kollas imorgon men det rördes friskt där)

och nej jag bor inte i norrbotten men jag vet att man kan skicka iväg skinnen om man vill men min man (aka superman eller nått) vill iallafall testa att garva själv

Blir nog jävligt bra. Inte för att jag ser nån större poäng i att låta djur växa upp och sen äta upp dem men att komma från stadslivet borde fler prova på.

En till med asperger (+mer sjukdomar ) som drog: http://original.nu

rapchic skrev:på ett annat forum finns det jättemånga som vill jobba för mat och husrum (för erfarenhet främst) men det känns lite fel

Vad är det för forum?

rapchic skrev:Om vi får det som vi vill ha det ska vi defenitivt ta dit skolklasser (dom ska ju självklart inte jobba men kanske testa nått för att se hur det är/var)

Det avråder jag extremt starkt ifrån. Min pappa tog emot skolklasser under några år när jag var liten men slutade efter bara några klasser. Barnen sprang iväg hej villt, lyssnade inte på sina lärare eller de föräldrar som var med och stojade och stimmade i ladugården trots att han var väldigt klar och tydlig med att djuren inte tycker om det och är de inte tysta kommer klassen få gå ut ifrån ladugården. Visst, de var tysta och lugna i 5-6 minuter..

(detta är inget jag minns eftersom jag var väldigt liten, han berättade det när jag frågade varför han slutade. jag minns bara att det kom barn ibland och kollade på korna)

Naturligtvis menar jag inte att barn är hemska varelser, men de blev helt enkelt så uppspelta av djuren och att vara ute på studiebesök att de inte kunde lugna ner sig. Det var mest för djurens skull han slutade vilket jag förstår.

För 2 år sedan tog han emot en klass för att prova igen, men det blev samma historia igen plus att han blev besviken över hur otroligt lite barnen visste om jordbruk jämfört med bara 10 år sedan då han sist hade en skolklass. De var dessutom okunniga om djur i allmänhet och vissa var tom. elaka mot djuren. När jag gick i skolan hade nästan alla en nära släkting (oftast far- eller morföräldrar) som var bönder men precis som hos dig är det få som fortsätter. När de gamla dör och det inte finns någon som tar över gården säljs den oftast till barnfamiljer med hästar eller liknande häromkring.

rapchic skrev:

Sheyen skrev:Det låter snarare som en ASvänlig arbetsplats.

enligt dom är AS vänlig arbetsplats träindustri el liknande

Ok, men om du vill arbetsträna på gården så gör det.

ullstrumpan skrev:

rapchic skrev:på ett annat forum finns det jättemånga som vill jobba för mat och husrum (för erfarenhet främst) men det känns lite fel

Vad är det för forum?

alternativ.nu
det finns en hel del med AS där också

colaflaska skrev:

rapchic skrev:Om vi får det som vi vill ha det ska vi defenitivt ta dit skolklasser (dom ska ju självklart inte jobba men kanske testa nått för att se hur det är/var)

Det avråder jag extremt starkt ifrån. Min pappa tog emot skolklasser under några år när jag var liten men slutade efter bara några klasser. Barnen sprang iväg hej villt, lyssnade inte på sina lärare eller de föräldrar som var med och stojade och stimmade i ladugården trots att han var väldigt klar och tydlig med att djuren inte tycker om det och är de inte tysta kommer klassen få gå ut ifrån ladugården. Visst, de var tysta och lugna i 5-6 minuter..

(detta är inget jag minns eftersom jag var väldigt liten, han berättade det när jag frågade varför han slutade. jag minns bara att det kom barn ibland och kollade på korna)

Naturligtvis menar jag inte att barn är hemska varelser, men de blev helt enkelt så uppspelta av djuren och att vara ute på studiebesök att de inte kunde lugna ner sig. Det var mest för djurens skull han slutade vilket jag förstår.

För 2 år sedan tog han emot en klass för att prova igen, men det blev samma historia igen plus att han blev besviken över hur otroligt lite barnen visste om jordbruk jämfört med bara 10 år sedan då han sist hade en skolklass. De var dessutom okunniga om djur i allmänhet och vissa var tom. elaka mot djuren. När jag gick i skolan hade nästan alla en nära släkting (oftast far- eller morföräldrar) som var bönder men precis som hos dig är det få som fortsätter. När de gamla dör och det inte finns någon som tar över gården säljs den oftast till barnfamiljer med hästar eller liknande häromkring.

vi vet inte riktigt vilken årskull m.m vi skulle "välja" om/när det blir börjar vi nog med byaskolan här i närheten där har nästan alla familjer häst eller liknande så det kanske funkar bättre då.

det vi villa ha betoning på skulle däremot antagligen inte vara djuren utan lite info "hur man gjorde förr" tex med hässjor etc hursomhaver börjar vi nog med byaskolan vilket borde innebära 10-15 ungar så det är nog enklare än stadsskolor att hålla koll på