Tänkte göra en liten improviserad omröstning för att se om det går att få fram någon användbar information om hur det faktiskt förhåller sig med kombinationen AS-föräldrar - AS-barn, om det är så himla dåligt som vissa myndigheter tror eller om det är så bra som en del av oss andra tror.

Vore fint om endast de som har eller misstänker att de har AS svarar. Om ni inte vet vad era föräldrar är/var så går det bra att gissa. Om inget av svaren passar exakt, ta det som hamnar närmast.

Kan nog varken pricka in vad jag ska döma ut för lägen av NT eller NPF, eller om det var en fördel eller en nackdel att de var vad de nu var. Ska fundera mer så får vi se om jag kommer fram till något...

Det ska bli jätteintressant att följa tråden framöver! Spännande ämne att utforska...

Jag kan ärligt talat inte svara på den här frågan.

Anledningen till detta är personlig så jag tänker inte redogöra för den här.

Känslig fråga.

Röstade men har ingen lust att kommentera mitt val.

Jag kan inte heller rösta. Jag vet inte hur min barndom hade blivit om mina föräldrar hade varit annorlunda map aspighet. Det är så lätt att tro att gräset är grönare på andra sidan.

Min inställning i frågan är att mina föräldrar var som de var och min barndom också var som den var. Det är inget jag kan ändra på nu och jag grubblar inte över om det hade kunnat vara bättre ifall mina föräldrar hade varit annurlunda.

Jag valde alternativet "En NT och en AS/NPF och jag upplevde det som en nackdel".

Min pappa har, med största sannolikhet, AS och det har jag bara upplevt som negativt. Jag har alltid upplevt honom som enormt egoistisk, totalt oförmögen att inse att alla inte är som honom och som en person som tror sig vara störst, bäst och vackrast. Inget positivt där inte.
Min mamma är väldigt NT. Inte heller det är någon direkt fördel. Den här tendensen att vara expert på saker, bara för att man har någon släkting som har den aktuella diagnosen-problemet, är tydligt där. Sedan förstår jag mig inte på henne allt som oftast.

Med det i åtanke så hade nog varken AS-föräldrar eller NT-föräldrar varit någon fördel för mig. Däremot kan jag tänka mig att AS-föräldrar som var medvetna om att de hade AS och därför också medvetna om sina svaga sidor, hade kunnat vara till fördel.

Kanske var det dumt att fråga ö h t?

Man måste ju få ganska stort underlag för att det ska ha minsta chans att vara lite representativt, eftersom det kan skilja så dramatiskt från person till person hur man upplevde sina föräldrar och sin barndom - t o m inom samma familj (syskonen Myrdal är ju ett bra exempel på det).

Allt behöver ju inte heller bero på NPF. Har man haft föräldrar med t ex missbruk eller andra problem så brukar det bli jobbigt oavsett om de är NT eller NPF.

Min halvaspiga mamma gjorde i alla fall sitt allra bästa och har på det stora hela varit en jättebra mor som hjälpt mig när jag behövt. Framför allt har hon aldrig försökt ändra på mig utan alltid accepterat mig som jag är. Pappa var också alltid snäll mot mig, han lärde mig simma, fiska aborre med kastspö och spela fotboll. (Tror att han var lite aspig men har för få minnen för att bilda mig någon tydlig uppfattning.) Även min aspiga morfar kom jag som sagt väldigt bra överens med.

Valde alternativet en NT och en AS och upplevde det som en nackdel. Fast det var svårt att svara på. Mamma NT och pappa AS. Att jag upplevde det som en nackdel beror på att de hade svårt att förstå varandra pga sina olikheter vilket ledde till en massa bråk. Hade min pappa förstått sig själv och fått bättre förståelse från andra så hade det säkert kunnat vara till fördel istället, för han hade många goda sidor. Istället kände han sig nog överlag missförstådd vilket ledde till en massa lagrad frustration som emellanåt blev till okontrollerad ilska. Jag tror inte att det behöver vara en nackdel att en förälder (eller båda för den delen) har AS bara de har en ömsesidig förståelse för varandra.

Svarade 1 av varje o upplever det som en fördel. Mina föräldrar bodde inte ihop speciellt länge. Men det finns andra saker än AS som jag skulle ändrat före just AS ifall jag hade haft makt att göra det.

Frågan är högst relevant & bäddar för många intressanta infallsvinklar. Men det är för privat för mig. Jag diskuterar öht inte familjemedlemmar offentligt. Diskuterar mest utifrån mina åsikter, och är inte för generös med personuppgifterna.

Jag tycker vissa här blir lite för intima av sig ibland och blajar på om det mest privata...tror ni tjänar på att tänka över vad ni skriver.

Svarade 5a. Farsan har helt klart Aspergers. Morsan är introvert, jag tycker hon kan klassas som schizoid, så helt neurotypisk är inte hon heller.

Nackdelen: De kunde inte kommunicera så bra med varandra. Det ledde till skilsmässa. Ingen av dem skaffade sig någon ny partner. Än i dag nästan tjugo år senare lever de båda ensamma. Tycker synd om dem, för ingen vill egentligen vara ensam. Känslokylan dem emellan var skum sett genom mina barnaögon.

Men jag förstår deras personligheter och varför det blev som det blev. Farsan fick nog lite panik när vi barn föddes: Vad skall man göra med dessa små liv? Hur sköter man en familj? Allt var nog en stort frågetecken för stackars Aspiga pappa. Och morsan, hon hade väl förväntat sig att han skulle vara som andra pappor, ta med barnen ut på aktiviteter, gå på föräldramöten i skolan, delta i barnuppfostran etc, men hon fick sköta den biten själv.

Fördel: Jag har alltid blivit accepterad för den jag är och de ser mig som normal. Hemmiljön var mycket lugn och stillsam och jag trivdes i min familj.

Jätteintressant!
I all informell anspråkslöshet - för naturligtvis har du rätt om underlaget och det, Inger.

Törs inte outa hur jag röstade.

Bortsett från det, tror jag man till en annan gång kanske borde lägga till alternativparet "en AS och en med annat NPF".
________________________________________________

Och, tja, ska det sedan bli allvar av så lär man väl få lägga till dimensioner med psykisk sjukdom och sådant också, som kan tänkas ha färgat enskilda personers uppväxt minst lika mycket som trikotomin AS/annat NPF/NT...

Ja, det borde man haft med. Synd att det bara går att ha max 10 frågor.

Intressant att ingen hittills enligt egen bedömning tycks ha haft 2 NT-föräldrar.

Den som inte vill berätta hur de röstade behöver naturligtvis inte göra det. Förstår att sånt kan vara känsligt, särskilt på ett öppet forum.

Jag har lagt en röst nu i alla fall.

Inger skrev:Ja, det borde man haft med. Synd att det bara går att ha max 10 frågor.

Anade att det kanske var något sådant.

5a. En NT och en AS/NPF och jag upplevde det som en fördel


Far är aspig, rätt gött att slippa anstränga sig i den interfamiljära relationen iaf... mor fattar ju inte att jag inte glömmer saker med vilja osv.

KrigarSjäl skrev:Jag tycker vissa här blir lite för intima av sig ibland och blajar på om det mest privata...tror ni tjänar på att tänka över vad ni skriver.

Precis! Liknande har jag skrivit i en annan tråd för någon dag sedan!

Båda mina föräldrar är NT. Ev. finns små AS. drag, men det går definitivt inte att säga säkert o. det enstaka "sakerna" som verkar vara AS-drag kan även verka helt normalt. Har haft en otroligt bra uppväxt o. önskar att fler barn fått en lika bra uppväxt!! Får ett otroligt stöd även som vuxen!! Sedan finns det vissa saker som är mindre bra, men det finns i alla familjer o. de som funnits i min familj är högst vanliga förekommande.

Mina föräldrar har oftast förstått mig,inte minst mamma fast de inte har ngt. funktionshinder. Beror säkert på deras sunda förnuft o. inställning + erfarenheter av olika slag.

För mig var det ingen känslig fråga alls. Jag har en pappa som har TS och i princip ADHD och mamma som är NT. Jag har lidit svårt av pappas tics under alla år, har knappt vågat bjuda hem folk och knappt velat kännas vid honom i offentliga sammanhang. Min hjärna har förstörts av alla dessa tics, och det har även skadat relationerna inom familjen. Mkt gräl mellan mamma och pappa, och pappa och mig bl a.

KrigarSjäl skrev:Jag tycker vissa här blir lite för intima av sig ibland och blajar på om det mest privata...tror ni tjänar på att tänka över vad ni skriver.

Att tänka över det är ett bra råd. Grejen är att när jag "blajar" så gör jag det om saker som alla inblandade (och/eller alla som betyder något i frågan) redan vet (oftast för att jag talar om för folk precis vad jag tycker och tänker).
Det är det som är det viktiga. Om sedan Nisse i Närke blir informerad så må det vara hänt. Han kan ändå inte göra någon skada.

sommar skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag tycker vissa här blir lite för intima av sig ibland och blajar på om det mest privata...tror ni tjänar på att tänka över vad ni skriver.

Precis! Liknande har jag skrivit i en annan tråd för någon dag sedan!

Det är - som jag förmodar att en hel del här redan erfarit - inte ovanligt att AS-folk är ärliga och t o m lite för ärliga i förhållande till de normer som finns i NT-samhället. En del m AS har ingen känsla för t ex hur mycket som anses normalt att lämna ut.

Har själv problem med detta ibland, eller rättare sagt omgivningen brukar ha problem med det.

Flinta skrev:

sommar skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag tycker vissa här blir lite för intima av sig ibland och blajar på om det mest privata...tror ni tjänar på att tänka över vad ni skriver.

Precis! Liknande har jag skrivit i en annan tråd för någon dag sedan!

Det är - som jag förmodar att en hel del här redan erfarit - inte ovanligt att AS-folk är ärliga och t o m lite för ärliga i förhållande till de normer som finns i NT-samhället. En del m AS har ingen känsla för t ex hur mycket som anses normalt att lämna ut.

Har själv problem med detta ibland, eller rättare sagt omgivningen brukar ha problem med det.

Jag vet att det kan vara så. Själv brukar jag inte göra det, men det har hänt. Har dessutom lärt mig med åren! Jag har träffat folk med AS. som är FÖR ärliga, vilket kan bli synd om dem på ett sätt för de kan bli utnyttjade pga. det o. det kan bli otrevligt oxå. Fast ibland är det bra o. våga säga ifrån o. säga vad man tycker är sällan fel. Stå för vad är viktigt, men HUR man säger en sak är i stort sett lika viktigt som Vad man säger. Har märkt att många med AS. är lite väl raka, vilket kan såra motparten men den med AS. märker inte alltid det. Visst sådant händer bland NT. oxå, men verkar inte lika vanligt.

Däremot upplever jag att folk med AS. i genomsnitt är ärligare/rakare än NT. De håller inte på med "spel", vilket många NT. tyvärr kör med o. det är tyvärr inte ovanligt att NT. drar för gott utan att säga ngt. när det inte passar längre. Sådant fullkomligen avskyr jag
Något som jag upplevt svårt med vissa som har AS. är att de inte vet vad det innebär att hålla ett förtroende mao. att det intima som en kompis berättar om sig själv berättar man inte vidare för någon annan. En del NT. förstår inte det heller eller oftare vill inte förstå det, men överlag kan de det. En outtalad social kod som kan vara svår för AS. att förstå.
Själv undviker jag att umgås med folk som ljuger och/eller inte kan hålla ett förtroende. Som väl är märker jag det snabbt fast jag har AS. när en person inte är ärlig. Då säger jag först till o. blir det inte bättre (vilket det sällan blir tyvärr) meddelar jag att kontakt inte är aktuell längre o. varför. Ärlighet & pålitlighet är grunden i alla former av relationer tycker jag.

Mamma var aspig och det var bra eller dåligt. Olika gånger och på olika sätt. Men både mamma och pappa var noga med att göra klart hur mycket de älskade mig och min syster, det är nog det viktigaste. Skål för er i er himmel!