Zombie skrev:

KalleKus skrev:Men tycker man läser överallt att de man AS HAR svårt med ordspråk. Punkt.
Som att det är ett krav. Och då jag inte har det blir jag osäker....

Ja, det går så mycket sånt så det är inte klokt. Och gör folk på jakt efter en förklaring till vad som händer runt dem osäkra i onödan. Från föråldrad forskning och den gamla synen på aspergare som bara pojkar med flottiga glasögon, inga känslor och som sitter fast i tågtidtabeller, från förenklingar och missuppfattningar i media, från läkare och föreningsfolk som har uttalat sig för mycket utifrån dem de själva råkar ha träffat och godtagit som aspergare, kanske från en del aspergare som har utgått för mycket från sig själva.

Ett djävla otyg.

Särskilt när till och med vårdfolk tror på och går efter det, och det händer. Då blir det ju i praktiken extra diagnoskriterier som inte står i handboken.

Ja det är ett problem...
Men eftersom man själv (jag tydligen iaf) själv lätt tror saker och får för mig att det "ska" vara så så är det väl inte konstigare att andra gör samma.
Jag blir verkligen väldigt förvirrad och osäker om vem jag eg är och vad jag har och inte har problem med...

Själv vet jag ju mina, men alltså jag försöker ju hitta ett sammanhang där jag på nåt sätt "passar in" och när man då läser överallt att de med AS är bra på matte (inte jag), alltid bokstavstolkar (inte jag), är insnöade på tabeller (inte jag, men väl andra saker), inte kan tolka ansiktsuttryck (kan jag nog men kanske inte alltid svarar på det som majoriteten), inte kan hysa varma känslor (skitsnack!) inte kan fästa sig vid människor (jodå!) osv osv.... så känner man ju ändå att man inte passar inte här heller..

Zombie skrev:Ja, tack för kompletteringen. Ojämn kan man vara, kanske på sätt som förbryllar både omgivningen och en själv. Eller låg"presterande" på ett helt område, ordspråk och allt, och väldigt hög"presterande" på ett helt annat.

Man kan vara på alla möjliga sätt utom sådana som inte skulle ge asperger enligt en rimlig läsning av diagnoskriterierna av en person som kan läsa innantill (mindre vanligt än man tror!), håller sig à jour med forskningen och helst har lyssnat på vad olikartade aspergare själva kan berätta.

Ja det är väl just det... att vi är så ojämna.
Knepigt när man är "normal" på det mesta men sen tydligen brister i vissa så folk blir förbryllade. Och själv märker man ingenting..

Svar på det första av de båda inläggen ovan

Försök skita i vad någon har skrivit om oss här eller där och titta efter hur aspergare, här och på andra håll, faktiskt är istället. Kanske du kan försöka sikta på det där djävlaranammat som skymtade fram på tal om att vi inte skulle kunna hysa varma känslor:

KalleKus skrev:(skitsnack!)

Zombie skrev:

Svar på det första av de båda inläggen ovan

Försök skita i vad någon har skrivit om oss här eller där och titta efter hur aspergare, här och på andra håll, faktiskt är istället. Kanske du kan försöka sikta på det där djävlaranammat som skymtade fram på tal om att vi inte skulle kunna hysa varma känslor:

KalleKus skrev:(skitsnack!)

Du har rätt.
Jag är väl bara dum som går efter vad andra skrivit för hundra år sen om hur VI "ska" vara. Men har tyvärr dåligt självförtroende.

Jag vill vara självständig och klara mig själv, eftersom jag är en sån person, dvs jag har inget eg intresse av andra främmande personer och av att känna dem och vill då heller såklart inte vara beroende av andra.
Men samtidigt behöver jag be om och ta emot hjälp i vissa områden för att livet ska flyta på och gå bra, och det blir en konflikt här...

KalleKus skrev:Du har rätt.
Jag är väl bara dum som går efter vad andra skrivit för hundra år sen om hur VI "ska" vara. Men har tyvärr dåligt självförtroende.

Inte får jag något intryck att du är dum. Inte heller klumpigare än många andra. Jag misstänker dock att du kanske oftare gör fel för att du blir nervös och förväntar dig det av dig själv. Men du begriper ju uppenbarligen mer än vad du ger sken av. Du har att bygga på.

KalleKus skrev:Jag vill vara självständig och klara mig själv, eftersom jag är en sån person, dvs jag har inget eg intresse av andra främmande personer och av att känna dem och vill då heller såklart inte vara beroende av andra.
Men samtidigt behöver jag be om och ta emot hjälp i vissa områden för att livet ska flyta på och gå bra, och det blir en konflikt här...

Som för så många av oss. I en eller annan variant. En del skulle vilja ha mer med andra att göra men orkar inte, av energi- eller ångestskäl. Man får pussla och prova sig fram. Med boendestöd, mentorer, Studentstödet eller vad det nu kan vara. Men aldrig glömma att hjälpen ska vara för ens egen skull och göra livet lättare för en, så om den inte gör det är man inte skyldig någon att nöja sig med det.

Jag skulle tro att det inte alls går att säga hur asperger tar sig uttryck. I mitt fall är jag på många sätt raka motsatsen till "hur en aspergare ska vara" enligt fördomar och manualer. Men nu är det ju inte så det är bara trist att bilden är så stark.

Även de formella diagnoskriterierna känns väldigt gammeldags. I mitt fall är det den sensoriska överkänsligheten som helt styr mitt liv. Och när jag blir trött, ja då får jag aspergerdrag eller mer än så, jag blir så trött att jag inte ens orkar/kan prata. Men sån är jag inte "i mitt normaltillstånd" eller hur man nu ska försöka förklara sitt beteende. Jag har inte sociala svårigheter (på det sätt som diagnoskriterierna föreskriver), men jag får sociala svårigheter när jag vistas bland väldigt mycket människor, sett över en dag (som man gör i en storstad tex), eller när jag överhuvudtaget är aktiv inom vad det än kan handla om. Då måste jag vila i absolut tystnad och stillhet. Vilket rimmar illa med familjeliv och försörjningsansvar och hela den biten. Jag blir så trött och orkar eller kan inte prata, ej heller lyssna på någon annans prat.

Vad som är mycket värre är att jag får huvudvärk väldigt lätt pga perceptionen. Och om man då tittar på hur jag är när jag är överstimulerad (som jag blir onormalt lätt) ja då hamnar jag i asperger fast på nåt sätt via bakvägen.

Vart jag vill komma med mitt resonemang är att det är mycket underligt att perceptionsbiten inte finns med i gällande diagnoskriterier, vilket får till följd att endast de med mycket stor erfarenhet av asperger kan förstå att det är det det rör sig om. Enbart ett testformulär fångar inte detta.

Detta har jag länge kompenserat för och bara trott att vi alla är olika (vilket vi ju är, men jag fattade inte att det kan se så otroligt olika ut i hur man tar in omvärlden). När tiden inte längre räcker till för att kompensera (som när man har barn tex)då tar tröttheten över.

Ursäkta att jag drar nån jäkla "story of my life" känner mig förbannat tjatig av att återkomma till detta tema, samtidigt känner jag att det finns så mycket oklarhet kring AS att jag gör det i a f, ni som läst mig tidigare kan ju bara strunta i att läsa .

Ugglan skrev:Jag skulle tro att det inte alls går att säga hur asperger tar sig uttryck. I mitt fall är jag på många sätt raka motsatsen till "hur en aspergare ska vara" enligt fördomar och manualer. Men nu är det ju inte så det är bara trist att bilden är så stark.

Även de formella diagnoskriterierna känns väldigt gammeldags. I mitt fall är det den sensoriska överkänsligheten som helt styr mitt liv. Och när jag blir trött, ja då får jag aspergerdrag eller mer än så, jag blir så trött att jag inte ens orkar/kan prata. Men sån är jag inte "i mitt normaltillstånd" eller hur man nu ska försöka förklara sitt beteende. Jag har inte sociala svårigheter (på det sätt som diagnoskriterierna föreskriver), men jag får sociala svårigheter när jag vistas bland väldigt mycket människor, sett över en dag(som man gör i en storstad tex ), eller när jag överhuvudtaget är aktiv inom vad det än kan handla om. Då måste jag vila i absolut tystnad och stillhet. Vilket rimmar illa med familjeliv och försörjningsansvar och hela den biten. Jag blir så trött och orkar eller kan inte prata, ej heller lyssna på någon annans prat.

Vad som är mycket värre är att jag får huvudvärk väldigt lätt pga perceptionen. Och om man då tittar på hur jag är när jag är överstimulerad (som jag blir onormalt lätt) ja då hamnar jag i asperger fast på nåt sätt via bakvägen.

Vart jag vill komma med mitt resonemang är att det är mycket underligt att perceptionsbiten inte finns med i gällande diagnoskriterier, vilket får till följd att endast de med mycket stor erfarenhet av asperger kan förstå att det är det det rör sig om. Enbart ett testformulär fångar inte detta.

Detta har jag länge kompenserat för och bara trott att vi alla är olika (vilket vi ju är, men jag fattade inte att det kan se så otroligt olika ut i hur man tar in omvärlden). När tiden inte längre räcker till för att kompensera (som när man har barn tex)då tar tröttheten över.

Ursäkta att jag drar nån jäkla "story of my life" känner mig förbannat tjatig av att återkomma till detta tema, samtidigt känner jag att det finns så mycket oklarhet kring AS att jag gör det i a f, ni som läst mig tidigare kan ju bara strunta i att läsa .

Jag tror dig!
Och vi kvinnor kompenserar ju mer på ett sätt tror jag... alltså vi kanske imiterar och tar efter andra mer eller mindre automatiskt och är mer måna om att vara sociala och uppfattas som trevliga av andra... alltså att fler kvinnor med AS-problem gör det men även många män såklart. Min teori.
För mig gick livet åt helvete i tonåren och redan då, direkt i kontakt med BUP misstänktes AS faktiskt. Men mycket var osäkert då och mitt liv var rörigt och hade självmordstankar och försök så hade troligen varit riskabelt att ge mig en diagnos då... hade antagligen inte fixat det..
Tack vare SNRI fick jag livslust iaf och har sedan dess försökt mig på att leva ett vanligt liv sas.
Men just jobbbiten med relationer till arbetskamrater och att energin inte räcker till är mitt problem!
Och kan inte förklara det annat än med att jag inte kan ta in för många intryck under kort tid för då blir jag överbelastad. Det har jag liksom insett nu efter 32 år. Och det är ju inte något jag vill ha det så!
Men det är bara så och det måste jag och andra faktiskt acceptera i fortsättningen. Det viktigaste är ju att det liv jag har och det jag gör blir bra! Samma för dig!

För mig innebär de sensoriska besvären att jag blästras med intryck. Försöker rycka upp mig varje morgon och klara av dagen, har i bästa fall fått lite ny energi.

Folkmassor, rutinmässig interaktion med människor, LJUD, växlingar i miljö, oväntade besked/ändrad planering, påtvingad "personlig" interaktion osv.. alla är enskilda strån i olika storlek som bildar ett stort lass. det handlar egentligen bara om hur snabbt jag bryts ner. Är jag i optimalt skick så kan jag också vara social och hantera de bitarna en stund. Men som bekant måste vi aktivt tänka oss genom allt det där som egentligen borde vara trivialt. Vi tvingas "emulera" en NT-person, och det drar massor av energi.

Jag får intrycket när du skriver att du INTE har sociala problem att du nog mest beskriver hur du kan fungera när du orkar, alltså hur du är i bästa fall? För direkt efter beskriver du nästan precis hur jag också känner det när orken brutits ner.

En sak jag fått erfara om diagnoskriterierna är att de är skrivna ur NT-perspektiv. Läser du dem med AS-blick så är risken att du tar dem alltför specifikt och bokstavligt, är för inflexibel i tolkningsutrymme eller helt enkelt inte kan bedöma dig själv ur ett utifrånperspektiv.

Så det handlar väl mer om att fråga sig: "hur yttrar det sig NÄR jag har problem?", och försöka att inte skönmåla det hela bara för att man klarar några timmar normalitet per dag.

Edit: Ordspråk var det ja.. jag hade inga problem med 7 av de 8 som utredaren läste upp, men hade ju hört de flesta tidigare och visste redan innebörden.

KalleKus skrev:Men det är bara så och det måste jag och andra faktiskt acceptera i fortsättningen. Det viktigaste är ju att det liv jag har och det jag gör blir bra! Samma för dig!

Ja man får tillämpa ett strikt ekonomiskt förhållningssätt till omvärlden! Dygnet har betydligt färre timmar än för normalsvennen.

ca skrev:Jag får intrycket när du skriver att du INTE har sociala problem att du nog mest beskriver hur du kan fungera när du orkar, alltså hur du är i bästa fall? För direkt efter beskriver du nästan precis hur jag också känner det när orken brutits ner.

Ja, ha ha allt fungerar bra när jag inte utsätts för stress och en alltför stökig omvärld! Jag fattar ju samtidigt att det inte är normalt att vara sån. Men när jag är i Norrland då "får" jag inte asperger för då blir jag inte överlastad med intryck annat än i undantagsfall. Det är detta att det är så situationsbundet. Grejen är att jag bara har min egen diagnos och de stela diagnoskriterierna att förhålla mig till. Jag känner ingen, rättare sagt, har aldrig träffat någon som jag vet haft diagnos. Så jag vet inte hur "asperger kan se ut i praktiken" annat än hos mig själv.

Men då tillbaka till detta med ordspråk, allt blir alltid så mycket större, det måste väl finnas aspergare såväl som vilken människa som helst som kan ha svårt med det. Man har lyft fram vissa saker och gjort dem till aspergersignalement när det i själva verket kan vara precis tvärt om lika ofta. Tänker mig att det också kan vara så att råkar man inte vara road av ordspråk, eller ogillar vissa ordspråk osv, kanske rentav påpekar vissa brister i endel ordspråk, ni fattar, då kan det lätt framstå som om man inte fattat ordspråket. Någon stel typ läser in att man inte fattar ordspråk överhuvudtaget. Bara för att man vill bena i grejer som ingen annan börjar rota i. Ja det hela kan väl bli till nån underlig sanning om att aspergare inte fattar ordspråk. Ungefär som leken där man viskar i någons öra och efter ett varv har meningen blivit en helt annan, nåt åt det hållet.

Har för mig att det föreslås inför DSM-5 att en kort passus om överkänslig perception ska tas med i de nya autismkriterierna. Den enda moderniseringen av själva kriterierna jag såg när jag tittade (!) (visserligen för flera månader sedan), och den var liten. Det övriga var en viss åtstramning jämfört med nuvarande aspergerkriterier, och på samma föråldrade kunskaps- (eller empati-?)nivå.

Men det tas bättre här.

Inte heller har jag hört om någon ny diagnos som kan täcka de aspergare där grundorsaken tycks vara perceptionsproblem som till exempel filterbrist. Har någon annan det?

För det är ju det som är det rimliga alternativet – inte att slänga tillbaka folk som behöver hjälp i det odiagnosticerbara helvetet med den obegriplighet och därmed automatiskt uteblivna respekt det bevisligen brukar föra med sig för både en själv och alla andra (och inte minst i vården).

KalleKus skrev:Och vi kvinnor kompenserar ju mer på ett sätt tror jag... alltså vi kanske imiterar och tar efter andra mer eller mindre automatiskt och är mer måna om att vara sociala och uppfattas som trevliga av andra... alltså att fler kvinnor med AS-problem gör det men även många män såklart. Min teori.

Stämmer med nyare forskning. Bland annat av Svenny Kopp i Göteborg. Som inte heller finns med i diagnoskriterierna, inte planeras att tas med vad jag har sett, och som inte alla diagnostiker känner till.

ca skrev:Jag får intrycket när du skriver att du INTE har sociala problem att du nog mest beskriver hur du kan fungera när du orkar, alltså hur du är i bästa fall? För direkt efter beskriver du nästan precis hur jag också känner det när orken brutits ner.

En sak jag fått erfara om diagnoskriterierna är att de är skrivna ur NT-perspektiv. Läser du dem med AS-blick så är risken att du tar dem alltför specifikt och bokstavligt, är för inflexibel i tolkningsutrymme eller helt enkelt inte kan bedöma dig själv ur ett utifrånperspektiv.

Så det handlar väl mer om att fråga sig: "hur yttrar det sig NÄR jag har problem?", och försöka att inte skönmåla det hela bara för att man klarar några timmar normalitet per dag.

Viktigt. Många önsketänker nog också och solskenstolkar sig själva därför. Och väldigt många har nog inget perspektiv efter att ha kämpat hela livet utan något att jämföra med. Inser inte hur mycket lättare det är för alla som uppfyller normen.

Och det där om alltför bokstavlig tolkning på grund av AS-blick misstänker jag också gäller en del läkare av den typ som inte ger folk diagnos för att de har känslor, kan förstå andra människor och kan spela enter. Läkare som är aspiga bokstavstolkare alltså.

"Man ska inte ropa hej innan man är över bäcken."

Min fundering: Jaha, man får inte hälsa på folk på andra sidan bäcken? Man måste gå över bäcken helt innan man vinkar och säger hej?

"Stämma i bäcken"

Aha, man kan använda sådana där metallbäcken som man kissar i, för att stämma instrument? Kan man få en ton i dem?

"Skåda inte given häst i mun"

Stackars sate. Om man får en häst, så får man inte sköta dess tänder!

"Köp inte grisen i säcken"

Hur ska man då bära hem den?

Bättre en fågel i handen än tio i skogen. Vadå, jag är djävligt glad att jag har senor och ben och sånt i mina händer, fåglar vill jag faktiskt ha i skogen. Eller inte ha då, men, äh.

Några som irriterade mig eftersom de inte stämmer:

"Det som inte dödar, härdar."
"Den som viskar han ljuger."
"Det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl."

Ny för mig, hittade den här precis...
"En knuten näve kan varken ge eller ta."

Den stämmer ju inte alls. En knuten näve kan vara full av saker att ge, medan en öppen näve mer sannolikt är tom. Hur ofta lämnar man över något utan att kröka fingrarna?

Det är en metafor förstår du. För en mental hållning. Det kallas abstrakt tänkande. *klappar på huvudet*

Zombie skrev:Bättre en fågel i handen än tio i skogen. Vadå, jag är djävligt glad att jag har senor och ben och sånt i mina händer, fåglar vill jag faktiskt ha i skogen. Eller inte ha då, men, äh.

Den där fick jag förklarad för mig under utredningen, eller jag lyckades faktiskt gissa mig till vad den betydde. Jag har inte förstått den riktigt innan, utan hakat upp mig på de stackars fåglarna hela tiden. Efteråt när jagskulle berätta om episoden, så kastade min hjärna om ordspråket och så blev det:

Bättre en hand i fågeln än tio i skogen.

Min väninna skrattade så hon grät.


Har inte AS, väntar på dom.

Bror Duktig skrev:"Man ska inte ropa hej innan man är över bäcken."

Min fundering: Jaha, man får inte hälsa på folk på andra sidan bäcken? Man måste gå över bäcken helt innan man vinkar och säger hej?

"Stämma i bäcken"

Aha, man kan använda sådana där metallbäcken som man kissar i, för att stämma instrument? Kan man få en ton i dem?

"Skåda inte given häst i mun"

Stackars sate. Om man får en häst, så får man inte sköta dess tänder!

"Köp inte grisen i säcken"

Hur ska man då bära hem den?

Den första vet jag. Inte ta ut någonting i förskott.

Den andra aldrig hört om och fattar inte.

Den tredje fattar jag inte.

Den tredje vet jag. Man måste veta vad man köper/väljer.

Men måste inte alla människor lära sig ordspråk??
Jag menar, ett barn kan ju knappast förväntas förstå... någon måste förklara eller man måste läsa sig till det.
Isåfall är det ju precis samma för de med AS.

Zombie skrev:Bättre en fågel i handen än tio i skogen. Vadå, jag är djävligt glad att jag har senor och ben och sånt i mina händer, fåglar vill jag faktiskt ha i skogen. Eller inte ha då, men, äh.

Nä den där förstår jag inte...

Stämmer med nyare forskning. Bland annat av Svenny Kopp i Göteborg. Som inte heller finns med i diagnoskriterierna, inte planeras att tas med vad jag har sett, och som inte alla diagnostiker känner till.

Jaha, intressant!
När jag väl kommit igång och prata så brukar jag använda uttryck och språk som min mor har märker jag... men det gör väl de flesta kanske?
Hon använder en del uttryck och de använder jag också.
Tar inte alla människor efter andras sätt att prata?
Det trodde/tror jag.. Eller, jag tänker ju självständigt såklart men anpassar väl hur jag talar med den andre personen.
Men det tror jag alla gör!

Konstigt att de inte bryr sig om perceptionsöverkänslighet....
Jag t ex avskärmar mig ju frivilligt och automatiskt hela tiden för att kunna bygga upp energi som jag sen använder när jag måste, till sociala situationer. Och då är jag väl som de flesta tror jag.. men tröttnar ju fort och sen måste jag avskärma mig igen och bygga upp ny energi.
Så gör jag hela tiden. Men pga det så märks väl inte min överkänslighet/uttröttbarhet i korta möten/samtal!
Det är över en längre period som jag dukar under..

Bättre stämma i bäcken än i ån, som är den fullständiga formen av att "stämma i bäcken", syftar på att det är lättare att dämma upp en bäck än en hel å – det vill säga angrip ett problem innan det har hunnit växa.

Skåda inte given häst i mun: på tänderna lär man kunna se hur gammal en häst är. Syftar på att det är oartigt att kritiskt granska vad man har fått till skänks, åtminstone så att givaren ser det.

Bättre en fågel i handen än tio i skogen: Man har större nytta av det man har än av det man inte har, hur mycket bättre det än vore att ha det andra också. Man kan ändå bara gräva där man står. Stammar väl från äldre tiders falk- och hökjakter, antar jag, då man hade rovfågeln som ett slags jakthund sittande på ens välbehandskade hand.

Zombie skrev:Har för mig att det föreslås inför DSM-5 att en kort passus om överkänslig perception ska tas med i de nya autismkriterierna.

Ja ja, alltid något och tack för upplysningen. Men det är ytterst märkligt att det inte utgör en stor del av diagnoskriterierna, antar det har att göra med att det är mycket svårt att vetenskapligt kunna precisera och förklara perceptionsskillnaden. Men ordspråk är kul!

Zombie skrev:Bättre stämma i bäcken än i ån, som är den fullständiga formen av att "stämma i bäcken", syftar på att det är lättare att dämma upp en bäck än en hel å – det vill säga angrip ett problem innan det har hunnit växa.

Aha! Nu har jag lärt mig ett ordspråk till! Tack Zombie. Jag trodde detta betydde något helt annat förut...

... eller angrip det vid roten.

(Vill du säga vad du trodde? Kanske är fler som tror...)

Zombie skrev:Bättre en fågel i handen än tio i skogen: Man har större nytta av det man har än av det man inte har, hur mycket bättre det än vore att ha det andra också. Man kan ändå bara gräva där man står. Stammar väl från äldre tiders falk- och hökjakter, antar jag, då man hade rovfågeln som ett slags jakthund sittande på ens välbehandskade hand.

Eller kanske inte förresten – det heter ju i handen. Kanske snarare "hellre en orre här, att plocka till middag, än tio som flyger omkring i skogen"? Om nu inte något *på handen har ändrats av oförstående allmoge, eller (...)

KalleKus skrev:

Bror Duktig skrev:"Man ska inte ropa hej innan man är över bäcken."

Min fundering: Jaha, man får inte hälsa på folk på andra sidan bäcken? Man måste gå över bäcken helt innan man vinkar och säger hej?

"Stämma i bäcken"

Aha, man kan använda sådana där metallbäcken som man kissar i, för att stämma instrument? Kan man få en ton i dem?

"Skåda inte given häst i mun"

Stackars sate. Om man får en häst, så får man inte sköta dess tänder!

"Köp inte grisen i säcken"

Hur ska man då bära hem den?

Den första vet jag. Inte ta ut någonting i förskott.

Den andra aldrig hört om och fattar inte.

Den tredje fattar jag inte.

Den tredje vet jag. Man måste veta vad man köper/väljer.

Men måste inte alla människor lära sig ordspråk??
Jag menar, ett barn kan ju knappast förväntas förstå... någon måste förklara eller man måste läsa sig till det.
Isåfall är det ju precis samma för de med AS.

Glömde denna: "Gå inte över ån efter vatten."

Nähä, men vad fan ska man göra då, om sötvattenkranen är på andra sidan ån?

Alltså de här tolkningarna är exakt så som jag tänkte som barn. "Liten tuva välter ofta stort lass" hade jag nog lättast att förstå. Den är lite mer talande. Kanske är de andra för gamla för att man ska kunna lista ut dem hur man än försöker, utan det kräver en NT-förmåga att "känna in vad folk menar".

Om de jag skrev först:
"Stämma i bäcken": JAG VET INTE ÄN IDAG

"Skåda inte given häst i mun" betyder att man inte ska leta fel eller klaga på något man fått gratis. Typ.

Sånt går ju att lära sig att inte tolka bokstavligt. Min hjärna ser och tolkar det mesta konkret och bokstavligt men sen har jag ju ett intellekt som gör att jag logiskt kan dra slutsatsen att det verkar föga troligt att någon vill bära hem en gris i någon säck eller skåda en häst i munnen även om jag kan ha svårt att fatta skämt eftersom jag inte har kunnat på förhand lära mig vad det "rätta" svaret är.

Jag tror många med AS med tiden har hela scheman i huvudet för alla möjliga situationer som de kan "exekvera" i huvudet för de flesta situationer. Sådant lär man sig med tiden och det är bra att man gör det. Men det kräver fortfarande en massa extra steg för mig att hänga med ibland och om något hamnar utanför mitt inre schema för "socialt umgänge med arbetskamrater" så tappar jag bort mig ganska direkt.