Jag har inte lyckats ta körkort... Vet inte riktigt om jag vågar heller. Skulle inte ha några problem alls med teorin, den sitter redan i huvudet då jag har varit inskriven på körskola och tagit körlektioner. Men slutade pga att själva körningen inte funkade. Och för att det blev för jobbigt att sitta och kallprata med kör-läraren som jag samåkte med hem...

Vissa säger att det kanske krävs mer tid och övning för mig och andra med AS men jag har en släkting med AS som kör bil felfritt och är otroligt säker i trafiken.

Jag har ju t o m problem med att cykla på en trafikerad väg, brukar gå med cykeln istället. Så jag är inte säker på att det är någon bra idè för mig att ta körkort.

Men det vore ju bra med körkort, lättare att få jobb t ex.

Förstår jag saken rätt att när man får en AS-diagnos så måste läkaren meddela Transportstyrelsen att inga hinder för att behålla körkortet finns? Eller är det så att läkaren bara tar kontakt med Transportstyrelsen utifall hinder föreligger?

Jag kommer troligen få en AS-diagnos väldigt snart (är i slutet av min utredning). Behöver jag på allvar oroa mig att de skall ta mitt körkort (B) ifrån mig? Jag har haft det i snart 5 år och kört helt felfritt

Jag har fått ett körkortintyg eller vad det heter, innan det ens fanns på kartan att jag kunde ha asperger.

Gick hela teorikursen, läste böckerna om och om igen, och misslyckades ändå TOTALT på provet, fattade noll.

Och köra bil var det läskigaste jag varit med om. Tog flera lektioner med samma lärare innan jag självmant slutade, men hon var så snabb och gick så fort fram och förstod inte att jag tyckte det var otäckt.
Dessutom drömmer jag fortfarande mardrömmar ibland om att jag ska köra i trafiken... går ju inte att hålla reda på koppling, broms, gas, växel, blinker, trafik, styrning, hastighet osv osv på samma gång, helt omöjligt i min hjärna! Får smått panik bara av att tänka på det.

Så nej, inget körkort för mej vad det verkar som. Dessutom är det sjukt otäckt att lära sej nya saker tillsammans med en okänd människa, var mest därför jag slutade övningsköra.

Jag har förövrigt problem med att cykla i trafiken också, och kan inte starta upp min cykel särskilt fort om jag fått stanna.

DrPepper skrev:Förstår jag saken rätt att när man får en AS-diagnos så måste läkaren meddela Transportstyrelsen att inga hinder för att behålla körkortet finns? Eller är det så att läkaren bara tar kontakt med Transportstyrelsen utifall hinder föreligger?

Jag kommer troligen få en AS-diagnos väldigt snart (är i slutet av min utredning). Behöver jag på allvar oroa mig att de skall ta mitt körkort (B) ifrån mig? Jag har haft det i snart 5 år och kört helt felfritt

Ingen kontaktade transportstyrelsen vad gäller mig. Vet inte om de måste. Kanske de bara måste om de tycker att personen inte bör köra bil. Så som du själv föreslår. Så fungerar det med dementa och sådana som får synskador.

DrPepper skrev:Jag kommer troligen få en AS-diagnos väldigt snart (är i slutet av min utredning). Behöver jag på allvar oroa mig att de skall ta mitt körkort (B) ifrån mig? Jag har haft det i snart 5 år och kört helt felfritt

Jag tycker inte att du ska oroa dig. Själv höll jag på att lära mig köra när jag fick reda på min diagnos men brydde mig inte om att meddela Transportstyrelsen eftersom jag ville slippa en lång handläggningstid under vilken jag inte hade fått fortsätta övningsköra. Min läkare meddelade alltså inte heller något till Transportstyrelsen. Läkare verkar generellt sett inte vara så flitiga med att anmäla, inte ens om det handlar om äldre förare som är uppenbart olämpliga för att de ser dåligt.

Om jag hade haft AS-relaterade problem med min bilkörning skulle jag förstås ha tagit upp frågan med läkaren.

Ah ok! Tack så hemskt mycket för ditt svar, Musicus!

Jag vet att det finns en del i tråden innan men man vet ju inte om saker ändras. Jag tycker inte heller att jag har några problem med perception etc. som skulle göra mig olämplig att köra bil, tvärtom kör jag som en gammal gubbe och är sjukt försiktig men ok 110 är lite långsamt ibland

Jag tog körkort 1984, har uppskattningsvis körs ca 75000 mil. I stort sett alla dessa mil i Storstockholm. Visst var det lite motoriska problems i början, men alla är vi ju olika.

Sen tror jag också att det sitter i den, för diagnosen, vanligt förekommande lägre stresströskeln... Vet man att man har lätt för att få motorstopp, svårt att växla, köra i rondell eller vad det nu kan vara...
Under dessa år har jag varit vållande till en olycka när jag körde på en bil bakifrån på väg in i en rondell och personen framför hade det dåliga omdömet att bromsa... )
Tjejen som körde bilen hoppade ut och bad om ursäkt för att hon bromsat fast det var tomt i rondellen. Jag svarade "Jag körde på dig. Du har inget att be om ursäkt för." sen fick hon mitt visit kort om det senare skulle visa sig att det var några skador på hennes bil.
Jag tror inte detta gör att jag på något sätt är överrepresenterad i olycksstatistiken.

Det är klart att min ADHD och Asperger till vissa delar kanske gör mig mindre lämplig som bilförare. Men om vore ett stort problem borde jag ha lyckats skapa fler olyckor på de har snart 30 åren...

Men för några år sedan, innan jag fått mina diagnoser, fick jag för mig att jag skulle ta MC-körkort. Köra MC i trafik inga problem, manöver prov i fart fungerade också. Men lågfarts övningarna, helt dj.. omöjligt. Hade skrivit teorin och skulle "bara" få till lågfartsprovet innan uppkörningen... Jag hade möjlighet att öva på egenhand, men efter säkert x-antal 100 timmar gav jag upp... Kände mig som vanligt helt misslyckad och skämdes... Fattade inte hur det kunde vara så dj... omöjligt. Testade olika hojar och det påverkade det hela lite grann men inte så jag skulle ha en chans att klara provet...

Efter allt detta har jag nu fått mina diagnoser...

Så frågan är då om jag under nästan 30år och ca 75000mil med vållande till en "olycka" utgjort någon stor trafikfara?????

Blir därför rätt irriterad, minst sagt, när man utifrån diagnoser bedömer individers förmåga... Alla är vi individer en ADHD eller Asperger diagnos gör oss inte mer eller mindre lämpliga att utföra vissa uppgifter...

Men frågan jag också ställer mig är: Om jag vetat om mina diagnoser under de år jag kört bil, hade detta då gjort mig till en bättre eller sämre bilförare???
Jag inbillar mig att om en individ har en "dom" hängande över sig som säger det här är du inte lämplig till att göra, så bättrar inte det direkt på chanserna att utföra uppgiften i enlighet med individens bästa förmåga...

Lite små tips:
Har ni problem med att växla. Testa att köra lite med automatlåda. Då kanske ni blir bekvämare med allt annat runt omkring, då kanske växlingarna sedan inte är ett problem längre för ni behöver då inte lägga lika mycket energi på allt annat...
Har ni jobbigt med något specifikt strunta i det, träna på allt annat ett tag. Då när det övriga flyter på av sig själv så är det ursprungliga problemet borta...
Det är den som är er utbildare som är ansvarig för att se till att ni inte hamnar i situationer som ni inte bemästrar... Det är inte fel på er om ni upprepat hamnar i sådana situationer... Sen kan man ju hur duktig körlärare man än är inte förutsäga allt.....

Det är ju ändå så att en läkare ska utfärda ett lämplighetsintyg och min känsla är att de numera är betydligt försiktigare med detta än förr. Så har en läkare ansett att du är lämplig att köra bil, så är det sedan "bara" upp till ditt eget tålamod att komma dit.

carolina skrev:Vissa säger att det kanske krävs mer tid och övning för mig och andra med AS men jag har en släkting med AS som kör bil felfritt och är otroligt säker i trafiken.

Jag har ju t o m problem med att cykla på en trafikerad väg, brukar gå med cykeln istället. Så jag är inte säker på att det är någon bra idè för mig att ta körkort.

Men det vore ju bra med körkort, lättare att få jobb t ex.

Känner så fullständigt igen det här!

Jag vet en person med AS som tog bil- och busskörkort, jobbade som bussförare och var mycket uppskattad i sitt jobb.
Vi hade en diskussion via mejl om att det ofta krävs fler körlektioner för personer med AS. När det väl sitter är de precis lika bra förare som andra.

Jag har problem med att automatisera saker jag lär mig med kroppen, exempelvis maskinskrivning. Teorier och resonemang har jag istället lätt för. Det är en helt annan typ av lärande.

Upptäckte för många år sedan att det skulle vara en mycket lång och kostsam process att få övningskörningen att sitta i ryggmärgen. Jag övervägde att avstå eftersom jag utöver längre process att automatisera, har svårt att sålla bland många intryck, bedöma avstånd, tajming och blir lättstressad. Rusningstrafik är inget för mig!

När jag sedan fick min diagnos sa läkaren på NPU att det var klokt av mig att jag avstått från körkort. Nu gäller det förstås inte alla med AS. I mitt fall kände jag lättnad och att det inte berodde på att jag varit lat eller omotiverad.

Har körkort sen 19 års ålder. Hade inga problem med teorin men uppkörningen klarade jag på 2:a försöket vilket iofs är rätt normalt. Är så glad att jag gjorde det när jag var ung, nu hade det inte gått lika lätt. Kör rätt ofta men blir lätt speedad och trött när jag kör så några långa sträckor är det inte frågan om. Jag har inga som helst problem att manövrera bilen, men har lite väl mycket tunnelseende ibland, vilket inte är så bra i sammanhanget.

VaiSing skrev:Jag har så svårt för att lära mig köra bil, både svårt att lära mig "driva bilen framåt" på ett vettigt sätt och tolka trafiken om det blir mycket information att sortera tex. i en korsning. Efter 1 år av körlektioner fick jag fortfarande motorstopp i varannan korsning, min körlärare både tuggade på naglarna och hyperventilerade......

Undrar om nån känner igen sig?

Jag kan trafikreglerna och klarade teorin ganska lätt men jag förstår inte vem som ska ha tålamodet att övningsköra med mig i en evighet...

Från en som lagt körkortet på is...känns motigt att ta tag i det på nytt då jag vet vilken tid det kommer ta.

För mig tog det typ 3 år innan jag fick körkortet i handen och det är det största som hänt i mitt liv, det som nästan var omöjligt fixade jag till slut! Jag hade ungefär samma problem som dig och fick repetera och repetera och repetera..! Uppmärksamheten var mitt största problem och det fick jag kritik för hela tiden. Dessutom var motoriken riktigt kass när jag skulle gasa, bromsa och koppling etc. Jag gick till och med en intensivkurs till slut för att lära mig köra men det blev inte bättre för det, snarare tvärtom - jag blev stressad!. För mig var det nog tvunget att ta tid, idag kör jag bra och kan ofta trafikreglerna bättre många andra bilister!

Hej!

Om man som jag har ADHD, krävs det ett läkarintyg varje år som ska skickas in till Transportstyrelsen för att jag ska få behålla mitt AM-kort. Får Transportstyselsen inget läkarintyg så drar de in AM-körkortet.

Jag tog "Förarbevis för EU-moped klass I" utan problem. När jag skulle börja övningsköra krävdes det ett läkarintyg för det. Då skrev läkaren att jag har ADHD men att jag kan köra moped utan problem. I samma veva bytte jag in "Förarbevis för EU-moped klass I" mot ett AM-körkort.

Jag slutade övningsköra, men eftersom Transportstyrelsen vet om att jag har ADHD vill de ha in ett läkarintyg varje år.

Jag tror att om man ska börja övningsköra och har ADHD, ska man vara beredd att skicka in ett läkarintyg till Transporstyrelsen varje år, både under övningskörningen och sen när man fått B-körkortet. Om man tog B-körkortet innan man fick diagnosen, vet ju Transportstyrelsen inget och då är det helt lugnt.

Om det är samma regler vid AS vet jag inte.

Hälsningar

Lilla Gumman

Har övningskört bara och det går bra att köra så länge ingen springer ut i vägen eller att det är mycket bilar. Vill dock inte ha körkort än då jag inte vill lägga pengar på en bil/bensin/trafikskatt/bildelar och allt vad det kan vara när det endå är lättare med buss. Bara att sätta sig och läsa ett tag.

Även om många påstår att man kan skaffa körkort även fast man inte vill köra så uppstår dilemmat att man förlorar vanan att köra samt inte är lika uppdaterad angående nya trafikreger (från det att du tog körkortet). Så vill man ha körkort och vara en potential fara med bristande kunskaper om 10 år eller så eller vänta med körkort tills det faktiskt är nödvändigt.

tyvär så har jag inget körkort men testade att övningsköra vid 23 års ålder men det gick aldrig något bra det var för svårt med teorin och alla trafik relger tyckte jag..??

köra bilen var lätt men att hålla koll på allt och så..hade en polare som hade körkort på förra boendet och han buskörde hela tiden fort somm fan han gasen i botten..
patrik var väl ca 20 år och hade en jeep wrangler med v 6 och den gick fort och han körde cab nervevat runt i hela täby och gasade av bara helvete med hög volym i sterion..han gillade att göra munkar på grusplanen och köra karussel runt och runt dära i cirklar..
sedan så körde han lätt upp för kullar och backar på fotbolsplanen..

jag håller på med http://www.bonnierstrafikskola.se/ och har klarat en del av kursen men den verkar på tok för svår blir nog inte körkort för min del..och då så kan jag ej åka ner till skåne och se de delar jag har bott på förut..

så har ni körkort och vilken ålder tog ni det då.??

Är 40+ och nej jag har inte körkort, har alltid känt mig obekväm med för mycket folk. Att framföra ett fordon i en stad t.ex låter inte som en bra grej för min del. Kan tycka att det blir påfrestande bara av att åka kollektivtrafik ibland.

Fast på senare år har nog latmasken kommit fram och att gå helatiden har börjat bli tröttsamt så det där med körkort kanske inte vore så dumt ändå.

Jag håller på att ta körkort nu (är 26)
problemet för mig är främst min värksjukdom som gör att jag tex inte kan få nån mängdträning annars går det ganska bra, teorin är tråkig för att den är för lätt osv.

Jag tog körkort när jag var 18, utan det klarar man sig knappt när man bor avsides

Ja.

Tog bilkörkort vid 18 och lastbil vid 19 (under värnplikten). Aldrig haft något problem att köra. Körde typ yrkesmässigt bil i Stockholm under ett år (värnplikt). Men vet inte om jag klarat att köra upp i Stockholm, körde upp i något mindre stad i närheten av där jag bor.

Jag tog körkort förra året, när jag var 34. Kände mig rätt gammal bland alla ivriga 18-åringar på körskolan. Tyvärr är jag för lättstressad och orutinerad för att våga köra ensam (särskilt i stan, har svårt för stadskörning), men jag jobbar på saken.

Sjuckert skrev:Jag tog körkort förra året, när jag var 34. Kände mig rätt gammal bland alla ivriga 18-åringar på körskolan. Tyvärr är jag för lättstressad och orutinerad för att våga köra ensam (särskilt i stan, har svårt för stadskörning), men jag jobbar på saken.

det förstår jag jag känner mig gammal och jag är "bara" 26

Nope. Säkrast så för både mig och min omgivning.

Svar ja. Utan KK är man ju helt handikappad.

Japp, det har jag. Tog det när jag var 18.

Ja jag har haft körkort så länge jag har kunnat och jag använder det frekvent. Exempelvis tvättade jag båten igår och jag hade omöjligen kunnat bära med mig 90 liter varmvatten på bussen. Även om man huvudsakligen lever i städer där man kan gå eller cykla dit man ska så är det bra att ha körkort eftersom det ändå dyker upp situationer där det kan behövas. När man flyttar är det bekvämt att kunna köra sina saker själv, när man ska till fjällen får man fler resmål och stugor att välja bland och i många jobb är det meriterande att ha körkort: inte enbart p.g.a. dess faktiska utnyttjande i anställningen utan även som ett bevis på den arbetssökandes kapacitet. Dessutom är det ju tillfredsställande att köra bil, i vart fall om man tycker om stora friheter och höga hastigheter.