Jag är sexton år och ska på egen begäran få en utredning om asperger, min pojkvän har diagnosen "lindrig" asperger som han vetat om sedan han var åtta, och både han och hans mamma håller med om att både mina sociala och skolrelaterade problem med stor sannolikhet kan bero på asperger. Båda mina föräldrar har också uppenbara problem med såväl attityd som hur man beter sig kring andra människor, min farsa är dock inte involverad i det här och vet inte att jag ska få en utredning, min morsa däremot är den som har fått köra mig till psykologer och läkare och vet därför hur det ligger till. Utöver det är hon inte det minsta insatt, när hon fick höra att min läkare och jag kommit överrens om att han skulle skriva en remiss åt mig blev hon rasande och började skälla ut mig. Det var dock några månader sedan och nu är det "lugnt".

Men nu går jag i alla fall och väntar på den här jävla utredningen som hade kunnat ske mycket fortare om min morsa hade ansträngt sig för att hjälpa mig. Min pojkväns mamma har hela tiden viljat hjälpa mig, och gett mig nummer och adresser till olika människor som kan skynda på en utredning, men min morsan vägrar helt enkelt att ringa. Hon tar även alla tillfällen hon kan för att påpeka hur normalt allting jag gör är och hur otänkbart det är att någon i hennes familj skulle kunna ha asperger - Eller något annat "fel".

Men pga hennes ovilja att hjälpa till vet hon ingenting om asperger, och inte heller om mina depressioner. Hon vet knappt varför jag hoppade av skolan i våras. Att jag varit borta från skolan nån/några dagar i veckan hela min skolgång sedan tredje klass har hon tydligen också missat helt och hållet, trots att jag alltid kom till henne på morgonen och klagade på ont i magen och alla möjliga sorters krämpor. Jag tycker själv att det är rätt konstigt att hon inte ens frågade mig om det fanns en anledning till att jag inte gick till skolan.
Men i vilket fall som helst, det är i alla fall lite om relationen jag har med min mamma, jag kan också tillägga att jag varken tycker om hennes sällskap eller "älskar" henne så som ett barn ska älska sin förälder.

Men en gång har min mamma i alla fall ringt till habiliteringen för att se till att min remiss hade kommit fram, då sa receptionisten eller psykologen eller vem de nu var hon pratade med, till henne att hela utredningen sker när både jag och min mamma är närvarande. Min mamma måste alltså sitta med på alla samtal eller vad det nu är, och säga sin mening och lyssna på vad jag har att säga. Jag förstår att de vill prata med henne, men får jag verkligen inte lov att vara ensam med den/dem som sköter utredningen alls?
Är det verkligen obligatoriskt att hon ska sitta med hela tiden?
Eftersom hon nu inte inovolverar sig i någonting om det här, känns det helt orimligt att hon ska sitta med. Jag vet inte ens om jag tänker gå dit i så fall.

Det blev ett längre inlägg än tänkt men hoppas någon här kan svara på det. Tack så jättemycket i så fall!

Moderator: Delade in texten i stycken för större läsbarhet.

Det där har ingen energi att läsa.

Använd paragrafer och håll de relativt korta.

Hur gammal är du?

Oj, förlåt, jag missade de första orden.
Ring dem själv och prata med dem - det behöver inte din mamma göra.

Och Eddie: - Jag orkade läsa det...

Hej velvetgoldmine (du har fint användarnamn tycker jag)!

Vad trist att din mamma inte bryr sig om dig, inte stöttar dig. Skriv och berätta om hur det går för dig med habilitering, om du vill? Och du kanske skulle testa att berätta för de på hab att du inte klarar av att din mamma sitter med? De borde ju inse att det inte funkar...

Och du. Det gick visst att förstå det du skrev. Men om jag får tipsa... gör gärna tomrad efter 10-12 rader så är det mycket lättare att läsa.

Massor av varm omtanke till dig.

Av Mandel (själv aspergare med inslag av DAMP och jätte-missförstådd nästan hela skoltiden)

Hej, jag gjorde min utredning hos BUP när jag var sjutton och jag hade inga gemensamma samtal med mina föräldrar utan vi pratade med psykologen enskilt både de och jag. Däremot är det möjligt att om dina föräldrar läser utredningen sen när den är klar så står det där en hel del om vad du sagt.

På den enda session där någon av mina föräldrar var med under utredningen (förutom återgivningen) så hade min doktor berättat om en av hans tidigare patienter som varit så arg på sin mamma (och vice versa) att han varit tvungen att sätta dem i olika ändar av rummet och gett dem en turordning i när de fick prata. Det var också den gången som det var meningen att föräldern skulle prata.

Grejen är att doktorerna ser till att föräldern får uttrycka sig ordentligt (trots allt är det deras session/er) men att den som utreds också får känna att han eller hon också får komma till tals och "rätta". (Det är därför det är fler möten mellan utredare-den som ska bli utredd än med föräldrarna/de anhöriga.)

Sedan ska man också kunna få be om att förälderns samtal är helt separat från ens eget och att man inte är i samma rum överhuvudtaget under hela utredningen. ^^ Så det går nog bra, så länge du är tydlig med dina utredare om vad du vill.

EDIT: Hoppas det här inte var allt för förvirrande... >.<

Har sett länge att mitt pm direkt till TS ännu står som oläst, att alltså ingen mailnotifikation har nått fram - eller att hon inte har brytt sig om den.

Hade glömt vem som var först med att svara henne i tråden. Nu gick jag för första gången på länge in och läste om den, och...

...jo, nu förstår man ju varför hon avskrev forumet som kontaktform...

Edit. Tog bort ett onödigt påhopp.

Varför dra upp kritik mot folk som inte är aktiva på forumet längre i över halvårsgamla trådar?

Råkade helt enkelt upptäcka först nu efteråt ett solklart exempel på en person som kom hit till forumet för råd och stöd och skrämdes all världens väg härifrån av en alldeles lysande första kommentar.

Dessutom en sextonåring som just skulle utredas för AS.

Då kunde jag helt enkelt inte hålla tand för tunga. Fast sista meningen var onödig. Hann trevligt nog ta bort den.

Många nu aktiva har tillkommit senare, och det kan rent allmänt vara bra att visa avskräckande exempel på hur det är... rätt dumt att bemöta en nytillkommen medlem efter hans eller hennes allra första inlägg.

Bra poäng Pemer! Synd på den som blir uthängd, men jag vet inte hur jag skulle ha gjort en bättre illustration. Och illustrationen behövs. Helst flera, olika.
När man vet att man har AS eller ADHD, så får man lov att skärpa sig i en sådan här situation. Eller låta bli att posta. Behöver man ta ut det någon annanstans, så får man göra det med gamla uvar.

Tack, Zombie! Ja, jag tyckte det kändes rätt belysande. Även om det förvisso känns taskigt att bråka på Eddie långt efter att han faktiskt har lämnat oss så kändes det som att tråden illustrerade något som vi alla kan lära något viktigt av.

Jag kan föreställa mig att mitt pm hade gett helt ett annat intryck av hurdana vi var här på forumet. Nu blev hennes enda kontakt med ett forum som måste ha verkat så lovande när hon hittade hit - att hon fick skäll för hur hon skrev. Jättetrist.

Man kanske borde ha en forum-regel som säger att man antingen bör bemöta nya medlemmar vänligt eller också hålla näbben om man inte kan det?

Å andra sidan så ÄR det väldigt jobbigt att läsa stora mängder text utan paragrafbrytning. Fast visst kan man först säga 'hej och välkommen' innan man påpekar det men så farligt var det väl inte? Hon fick ju en massa vänliga svar som hon inte brydde sig om att kommentera.

Jag tycker det är irriterande med folk som kommer till forum och ställer frågor och sen inte ens bryr sig om att svara när många lägger ner en massa tid på att ge detaljerade svar. Har hänt hur många gånger som helst i alla forum jag varit med i, även då de blivit vänligt bemötta.

Om inte PMet gick fram så kanske hon inte har ikryssat att hon vill bli meddelad, eller så kanske hon inte är medlem längre, eller så skiter hon i att läsa, eller i att svara. (Om det fortfarande ligger kvar i din Utkorg så har hon inte läst det.)

Sen är ju Eddie som sagt inte medlem längre och kan inte försvara sig så även jag undrar: varför gräva upp en så gammal tråd? Är detta något som fortfarande händer, eller? I så fall är det väl bättre att ta saken med de nuvarande medlemmar som gör samma sak - om det nu finns några sådana kvar.

Inger skrev:Man kanske borde ha en forum-regel som säger att man antingen bör bemöta nya medlemmar vänligt eller också hålla näbben om man inte kan det?

Ingen dum idé alls.

Inger skrev:Å andra sidan så ÄR det väldigt jobbigt att läsa stora mängder text utan paragrafbrytning. Fast visst kan man först säga 'hej och välkommen' innan man påpekar det men så farligt var det väl inte? Hon fick ju en massa vänliga svar som hon inte brydde sig om att kommentera.

Nej, det kan man onekligen också tycka, så........

Inger skrev:Jag tycker det är irriterande med folk som kommer till forum och ställer frågor och sen inte ens bryr sig om att svara när många lägger ner en massa tid på att ge detaljerade svar. Har hänt hur många gånger som helst i alla forum jag varit med i, även då de blivit vänligt bemötta.

...........kanske hon trots allt var en mer typisk sådan som du nämner här.

Inger skrev:Om inte PMet gick fram så kanske hon inte har ikryssat att hon vill bli meddelad, eller så kanske hon inte är medlem längre, eller så skiter hon i att läsa, eller i att svara. (Om det fortfarande ligger kvar i din Utkorg så har hon inte läst det.)

Jo, precis, att det aldrig blivit öppnat över huvud taget är alltså just vad jag är väl medveten om. Å andra sidan är valet att man vill bli meddelad om pm default-inställning, så man måste aktivt se det valet i profilinställningarna och ändra till att bli inte meddelad, och här var någon som gick med en dag, skrev ett eget inlägg och fick en drös svar i tråden och åtminstone ett pm, vad jag vet, inom några timmar, och aldrig mer skrev några inlägg, och åtminstone aldrig mer kom in på forumet och öppnade i varje fall ett pm. Minst långsökt överlag förefaller mig vara att hon av någon viss anledning fick total avsmak för forumet och aldrig mer ville veta av det. Och i just det här fallet finns en tydlig faktor väl synlig som i högsta grad skulle förklara en sådan reaktion.

Inger skrev:Sen är ju Eddie som sagt inte medlem längre och kan inte försvara sig så även jag undrar: varför gräva upp en så gammal tråd? Är detta något som fortfarande händer, eller? I så fall är det väl bättre att ta saken med de nuvarande medlemmar som gör samma sak - om det nu finns några sådana kvar.

Ja, det är väl möjligt. Jag har redan nämnt att det var mer i stundens ingivelse när jag väl klickade mig ända in i tråden, såg hur den hade "förlöpt", och tyckte det kunde tjäna som avskräckande exempel.

Jag hade just skickat ett pm och råkade en stund efteråt kika in i utkorgen för att se om det låg kvar där, eller om det hade blivit läst och låg i skickat-mappen, och när det var läst och därför inte låg kvar råkade jag öppna ett av de gamla pm som däremot finns där, alltså det till velvetgoldmine. Det var så det här kom sig.

Ah, ok. Då fick det som verkade lite ologiskt en naturlig förklaring. Då är min inre professor nöjd och kan gå och lägga sig nu.

Hehe... ja, jag är också på väg att försöka slita mig bort till bingen. Sov gott!

Haha, och upp stiger jag

Inger skrev: [...]
Å andra sidan så ÄR det väldigt jobbigt att läsa stora mängder text utan paragrafbrytning. Fast visst kan man först säga 'hej och välkommen' innan man påpekar det men så farligt var det väl inte?

Inte i sak. Men tonen.
Det finns folk som har svårt för att skriva.
Eller som det krävs en väldig mobilisering av mod och energi för för att börja skriva något alls i ett forum. Större andel, skulle jag tro, bland
folk med AS;
folk som är sexton år bland mestadels vuxna;
folk som redan har farit illa (vilket man måste räkna med att en NPF:are kan ha gjort).

Inger skrev:Hon fick ju en massa vänliga svar som hon inte brydde sig om att kommentera.

Jag tycker det är irriterande med folk som kommer till forum och ställer frågor och sen inte ens bryr sig om att svara när många lägger ner en massa tid på att ge detaljerade svar. Har hänt hur många gånger som helst i alla forum jag varit med i, även då de blivit vänligt bemötta.
[...]

Måste inte vara att man inte bryr sig. Kan också vara som jag skrev ovan.
Det kan också vara mycket svårt och känsligt för en att gå ut med sådant här - ens under ett nick.
Man kan vara en känslig och sårbar människa själv, i grunden eller förvärvat (också överrepresenterat bland NPF:are, skulle jag gissa).

Och just därför kan det här forumet framstå som en livlina för en, när man hittar det.
Inte gott kamratskap att klippa av den.

*tog jag färg nyss så tar jag färg nu*

Jag har också sett mycket bra om och av Eddie The Man. Och jag gör dumheter själv.

Mmm... Eddie har gjort massor av Bra Saker också. Han och Agatha samlade bl a på privat initiativ in synpunkter via forumet och åkte upp till Stockholm och uppvaktade LSS-kommittén. Det är makalöst bra gjort!