Hej again!

Befinner mig själv någonstans där nere på botten för tillfället, både psykiskt och fysiskt, så jag har inte ork att läsa/skriva så mycket, men jisses vad glad jag blev över att läsa detta:

again skrev:Men som sagt tack för detta forum och era svar, kommer nog "hänga" här mer
/ Lite gladare kille!

Varmt välkommen hit, again!

geocache skrev:Hallå igen, again! (Ursäkta min dåliga vits)!

Stavanger har jag inte varit i. Jag hade tidigare en jobbarkompis från Stavanger, och jag gillar den norska dialekten de pratar där, med de där "rullande" r-en.

Hur fungerar det med "insättning" av Cipramil? Har du tid för (fortlöpande) utvärdering av medicineringen?

/g

Haha hej.

Ja fast jag rullar över dom med min skånska såatte hehe.

Förstår inte riktigt vad du menar, men jag fick skrivet 60 piller 20mg var som jag ska ta en om dagen, sen ny tid bokat slutet av nästa månad.

again skrev:

geocache skrev:Hallå igen, again! (Ursäkta min dåliga vits)!

Stavanger har jag inte varit i. Jag hade tidigare en jobbarkompis från Stavanger, och jag gillar den norska dialekten de pratar där, med de där "rullande" r-en.

Hur fungerar det med "insättning" av Cipramil? Har du tid för (fortlöpande) utvärdering av medicineringen?

/g

Haha hej.

Ja fast jag rullar över dom med min skånska såatte hehe.

Förstår inte riktigt vad du menar, men jag fick skrivet 60 piller 20mg var som jag ska ta en om dagen, sen ny tid bokat slutet av nästa månad.

Jo asså denna medicinen ska ta motverka oro i kroppen direkt, men ångest och deppression kommer inte förens 3-4 veckor. Så Får helt enkelt se hur de går. Men ska absolut skriva om den har funkat för mig när de kickat igång

Bali skrev:Hej again!

Befinner mig själv någonstans där nere på botten för tillfället, både psykiskt och fysiskt, så jag har inte ork att läsa/skriva så mycket, men jisses vad glad jag blev över att läsa detta:

again skrev:Men som sagt tack för detta forum och era svar, kommer nog "hänga" här mer
/ Lite gladare kille!

Varmt välkommen hit, again!

Haha jag blir glad att du blev glad, tydligtvis ett trevligt forum tack för ett varmt välkommnande

Bali skrev:men jisses vad glad jag blev över att läsa detta:

+1

Varsågod så mycket, again!

Med "insättning" menas att man börjar med låg dos, med kanske en tablett, sedan några flera till dess man är uppe i maxdos. Det är ett ord vi medlemmar på ett forum för "utbrända" brukar använda. Jag är medlem där sedan kanske femton år, efter att jag slet ut mig både fysiskt och psykiskt på bara tre år. Min rehabilitering började med att företaget jag då jobbade åt gick i konkurs 1992, och sedan dess har jag inte haft någon anställning. På grund av att jag har Aspergers syndrom med inslag av DAMP har jag heltids förtidspension sedan slutet av 1990-talet (numera kallas det viss sjukersättning).

again skrev: Jo asså denna medicinen ska ta motverka oro i kroppen direkt, men ångest och deppression kommer inte förens 3-4 veckor. Så Får helt enkelt se hur de går. Men ska absolut skriva om den har funkat för mig när de kickat igång

Cipramil tar, precis som du säger, sisådär 2 mån innan de "kickar in" ordentligt. Suveränt att du ska ha uppföljning om en månad. För, precis som du säger, kan man i början blir MER ångestig och MER deprimerad än man var när man började ta medicinen. Det har tydligen att göra med att hjärnan behöver lite tid på sej att ställa in signalsubstanserna på "rätt" nivåer.

Min första antidepp var Cipralex, en lite effektivare variant av Cipramil. Jag upplevde en stor förbättring i humöret efter några månader. Blev av med den mesta "känsligheten", slutade ta åt mej av minsta lilla, etc. Fick mer ork att ta itu med saker som jag upplevde som alltför jobbiga och som därför bara blivit liggande - det kunde vara allt från att städa rummet till att ta kontakt med gamla vänner igen.

Men som sagt, SSRI verkar inte JÄTTEfort utan det är en gradvis förbättring så man måste jämföra typ "hur mådde jag för en månad sej? och hur mår jag just nu?".

Man ska dock inte förakta den stolthet och känsla av lycka man får av att öht ha tagit sej till doktorn och börjat prata om problemen. Bara att ta det steget är stort, eller det var det för mej iaf, och något jag var väldigt stolt över att jag hade klarat av.