Som jag ser det:
Pinocchio gör påståendet -> Världsaltet kollar påståendet som visar att han ljuger -> Näsan växer likförbannat


Tahlia har en annan teori som hon får förklara


Co-Admin: tog bort en bokstav från rubriken.

nej, det är ingen paradox. det kommer vara en liten tidsförskjutning mellan att han säger "nu" och att näsan börjar växa. eftersom "nu" syftar på ett extremt kort tidsintervall och under den tiden växer inte näsan så är det ingen paradox.

För att kunna reda ut detta anser jag att man behöver reda ut mer i detalj hur Pinocchios näsa fungerar. Reagerar den så fort Pinocchio säger något som inte stämmer? Eller måste det vara något han vet inte stämmer?

Jag menar så här: Kan Pinocchio säga: "det kommer att regna i morgon", sedan titta på sin näsa och om den inte växer så vet han att det blir regn, men om den växer vet han att det blir uppehåll?

Den här bilden använder ordet Nose Growing Mechanism eller NGM

http://ompldr.org/vN2JkOA/Pinocchio-paradox-solved.jpg

Den nya bilden löser ju upp paradoxen. Jag tycker att jag var inne på de tankegångarna, även om jag inte hade tänkt igenom allt.

Man kan ju bygga vidare på det. Undviker alltid universum paradoxer som texten utgår ifrån? Varför finns i så fall paradoxer eller stämmer:

Micke skrev:Är inte alla paradoxer skenbara?

När omnipotens uppnåtts så upplöser sig alla paradoxer?

Nu vet jag inte i vilket sammanhang Micke undrade om inte alla paradoxer är skenbara, men Russells paradox är inte skenbar.

Mängdläran kollapsar om man tillåter en mängd att ingå som ett element i sig själv. "Mängden av alla mängder" låter ju som att det är en mängd och den borde ju då ingå som ett element i sig själv, men man måste förbjuda sådana mängder för att mängdläran inte ska kollapsa.

Kan inte se vilken logik Russells paradox utgår ifrån. Jag lär väl förstå allt fel men då är det ju "bara" o rätta mig: Säg att man väger allting i ett rum och i rummet finns en penna och ett papper. Man skriver ner den totala vikten på pappret. Vikten förändrades inte för att jag gjorde det. Är bara lite mer vikt på pappret istället. Micke citatet kommer från en tråd som heter just Paradoxer och tar upp flera olika. Möjligen skulle denna tråden vara del av den.

Russells paradox utgår från mängdlära.

Om man tillåter mängder som innehåller sig själva som element kan man dela in mängderna i två typer: de som innehåller sig själva som element och de som inte gör det.

"Mängden av alla heltal" är inte ett heltal. Det är exempel på en mängd som inte innehåller sig själv som element. "Mängden av alla mängder" däremot är en mängd och innehåller sig själv som element.

Bilda nu "mängden av alla mängder som inte innehåller sig själva som element". Har denna mängd sig själv som element? Om man antar att den har det så har den inte det enligt definitionen, och om man antar att den inte har det så har den det enligt definitionen.

Hittade en förklaring

Imagine a town with only one barber. Now everyone in town either shaves themselves or is shaved by the barber. In other words, the barber only shaves those who do not shave themselves. So the question is, who shaves the barber?

If we say "the barber shaves himself" this is a contradiction because the barber only shaves those who do not shave themselves. So if he shaves himself then he is not shaved by the barber (which is himself).

If we say the barber does not shave himself, then by definition he must shave himself because he only shaves those who do not shave themselves.

Men jag lägger denna för en paradox måste ha en relation till ens verklighet för att betyda något och detta må vara del av min egentliga verklighet men inget som jag förstår eller känner av.

The problem is as simple to resolve as the Barber problem. The resolution of the Barber paradox is that no such town can exist, despite the delusion that it can be imagined. The words describing it are understandable, but the situation (town) being described is not able to be instantiated in reality. To have a valid set, the set must be able to be instantiated. Russell showed it cannot be. That is the end of the matter. No theory of types is needed.

Pinocchio torde väl kunna ljuga om en sak OCH tala sanning om att näsan växer, då näsan växer p.g.a. den andra lögnen?

Det är väl inget problem för barberaren att låta sitt skägg växa? Även om Barberaren bara rakar dom som inte rakar sig själva så finns det inget som säger att han måste göra det. Bara att det enbart är dom som är hans möjliga kundkrets.

Grejen med barberaren är att det, inte någonstans, står att han faktiskt rakar sig öht eller ett enda ord som utesluter att det finns människor i staden som aldrig rakar sig. Vem säger att han inte kutar runt och ser ut som ZZ top?

Imagine a town with only one badass. Now everyone in town either shoots themselves or is shot by the badass. In other words, the badass only shoots those who do not shoot themselves. So the question is, who shoots the badass?

If we say "the badass shoots himself" this is a contradiction because the badass only shoots those who do not shoots themselves. So if he shoots himself then he is not shot by the badass (which is himself).

If we say the badass does not shoot himself, then by definition he must shoot himself because he only shoots those who do not shoot themselves.