Flinta skrev:Jag spelade extrovert under grundskolan och gymnasiet. Först efter en kortare tids universitetsplugg föll jag ihop av utmattning bl a p g a mitt sociala skådespeleri.

D känns som att idag är jag mig själv; en introvert person. Tyvärr uppfattas detta beteende som sjukt av omgivningen. Men d beror ju på att ingen känner mig eftersom jag visat en falsk sida av mig själv under många år.

Fanns det ingenting gott med den extroverta sida av dig? Jag tänker att du s.a.s. kunde göra det bästa av båda världarna. Men självklart är det inget fel ifall du känner att du verkligen hittat "hem" i introverta du.

Intressant, det får mig att förstå mig själv bättre, t ex varför jag blir deprimerad så snabbt om jag inte har nåt upplyftande umgänge på flera dagar...

Under min uppväxt blev jag skrämd till tystnad, och jag blev uppfostrad till att det är finare att vara introvert. Jag led av det, för det var inte JAG. Nu när jag mer vågar släppa loss min extrovertitet mår jag mycket bättre.

Fast jag har ju fortfarande AS, och blir trött av umgänge och att förstå det sociala spelet och allt det där. Roligt men tröttande.

Jag trivs bäst med andra extroverta, för de ger mig den näring jag behöver. Jag tror det är enda anledningen till att extroverta försöker uppfostra introverta att bli mer extroverta, för att det blir roligare för de extroverta då. Och säkert också i all välmening, eftersom de utgår från sig själva och tror att alla är som de, och mår bra av det de mår bra av. Av förklarliga själ så är det de extroverta som hörs mest, och därför blir deras uppfattning mest spridd...

Den som är 100% extrovert får väl ADHD-diagnos...

barracuber skrev:

Flinta skrev:Jag spelade extrovert under grundskolan och gymnasiet. Först efter en kortare tids universitetsplugg föll jag ihop av utmattning bl a p g a mitt sociala skådespeleri.

D känns som att idag är jag mig själv; en introvert person. Tyvärr uppfattas detta beteende som sjukt av omgivningen. Men d beror ju på att ingen känner mig eftersom jag visat en falsk sida av mig själv under många år.

Fanns det ingenting gott med den extroverta sida av dig? Jag tänker att du s.a.s. kunde göra det bästa av båda världarna. Men självklart är det inget fel ifall du känner att du verkligen hittat "hem" i introverta du.

Jo mkt bra betyg, speciellt i ämnena i gymnasiet. Om jag bara övade o utsatte mig för sociala situationer så skulle den sociala ångesten med tiden klinga av, var min tanke då.. Tvingade jag mig bara tillräckligt mkt att göra jobbiga saker så skulle allt bli bra.. Jag skulle bli social..

Ångrar d inte idag. Jag behövde få göra mina misstag.

trevligt

En väldigt intressant tråd!

Alien skrev:Men introverta behöver inte vara totala enstöringar; de föredrar att umgås med bara en el några få, som de kan prata om djupare saker med

Känner igen mig själv helt och hållet i detta.

Baba Jaga skrev:Det var likadant redan på 70-talet, bl.a. på universitetet. Introvert var "fult" och extrovert var "duktigt". Det var mycket viktigt att "bjuda på sig själv". Det ansågs man inte göra om man var tyst och tillbakadragen.

Visst är det så. Oj vad jag har fått höra under hela min uppväxt: det är bara att ta för dig mer! Bjuda mer på dig själv, prata mer på lektionerna... Nästan så att jag fick skuldkänslor när jag var yngre och inte ville ha något socialt och statusfyllt jobb, förknippat med extraversion, framgång och därmed passa in i samhället. Jag ville och vill fortfarande jobba lugnt och avskilt men ha några kontakter jag trivs med och kan prata djupare saker med.
Trivs utmärkt med det och den personlighetstypen och att få vara social på villkor jag mår bra av.

***************************************************************

I våras gjorde jag ett studentarbete om extraversion, en enkel enkätundersökning med frågor om extraversion (frågorna var hämtade från ett vedertaget personlighetstest). Det som satte myror i huvudet på mig var att en förkrossande majoritet av gymnasieeleverna i undersökningen fick genomgående höga poäng på extraversion. En förklaring kan vara pressen på en i den åldern att vara det för att hänga med. En annan att det ligger så nära förknippat med framgång och högt värderat i arbetsliv och i socialt umgänge och tidigare extrovert fostran i dagens skolor. En tredje att det ligger något skamligt i att erkänna för sig själv och svarade efter hur de önskade att de vore.

Jag ser fram emot när boken om introversion kommer på svenska.

@ Kattkvinna:
Kan inte hjälpa att jag misstänker att stora delar av den "förkrossande majoriteten" i din undersökning förtränger sanningen. Just, som du säger, för att pressen är så stor. På att vara "lyckad", d.v.s. på att ha ett starkt självförtroende, social kompetens och jättemånga kompisar.
Att man är ängslig, osäker och ensam är kanske inget man vill erkänna, ens för sig själv, för var hamnar man då?
Nere i förtvivlans djup, troligen, precis som man gjorde när jag var ung. Men då var pressen inte så hård som idag. Och därför är nog förtvivlans djup ännu djupare nu.

Andra avsnittet av artikelserien i SvD:

Linus Jonkman trodde länge att han var mer utåtriktad än han egentligen är. Först i somras definierade han sig, via sin blogg, som introvert. Som många andra inåtvända har han försökt passa in i den extroverta normen.
– Jag lärde mig tidigt att det inte var okej att vilja vara för sig själv.

Hemma hos familjen Jonkman har han, den introverte, och hon, den extroverta, kommit överens om något de kallar för ”tremeningarsregeln”. Den riktar sig egentligen till henne, Hanna: Vill hon nå fram med information till sin man ska hon använda högst tre meningar.
– Vi introverta pratar inte så mycket, förklarar Linus Jonkman. Så jag har bett Hanna att försöka vara mer kärnfull: använd tre meningar, då kommer jag säkert att komma ihåg vad du säger…

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/int ... 453222.svd

Men jag kan inte hjälpa att jag tycker det påminner mycket om "typisk man" - "typisk kvinna" (Män är från Mars och kvinnor från Venus) och "aspie - NT".

De extroverta använder 80% fler ord än som behövs, påstår han något raljant.

Då blir det svårt för en introvert att följa med, förklarar Linus, för hans tankar börjar direkt associera till alla de där andra sakerna.

– Och så – mitt i allt – säger de något viktigt. I den där mosaiken av ord …

De här olikheterna menar Linus Jonkman är kopplade till belöningssystemet. Han som introvert klarar sig på ganska litet stimulans för att känna sig aktiverad. De extroverta behöver betydligt mer för att nå samma känsla.

– Om jag sitter i soffan och läser medan min fru tittar på film – för mig är det att umgås.

Javisst, inte behöver man prata hela tiden, det räcker att vara i närheten av varandra.

I tredje avsnittet intervjuas en psykolog, och Myers-Briggs-testen tas upp.

Man föds till att vara företrädesvis introvert eller extrovert, det är bara olika sätt att känna sig på hemmaplan, beskriver psykologen Björn Hillström. För extroverta är det dock vanligt att bli intresserad av sin inåtvända sida någon gång i 35-årsåldern. De introverta, däremot, har tvingats träna på att vara utåtvända sedan barnsben.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/per ... 455870.svd

Enligt Myers-Briggs-testen är de introverta 35%.

Enligt en undersökning som gjordes förra året (se faktruta nedan) av 22 000 Myers-Briggs­testade chefer från 116 länder är 35 procent introverta, 65 procent extroverta. Björn Hillström påpekar att Myers-Briggsmetoden inte är ett instrument för att rangordna folk, utan för att förstå hur olika människor fungerar. Han fastslår som alla andra att skillnaden mellan introvert och extrovert i första hand har att göra med hur man svarar på stimulans.

– Den introverta hjärnan är mer sysselsatt, kan man säga. Den extroverta behöver mer yttre stimuli för att engageras på samma sätt. Och den aktiviteten behövs rent biologiskt i hjärnan för den extroverta.

Faktarutan:

Den brittiska handelshögskolan Ashridge sammanställde förra året svar från 22 000 chefer från 116 länder som gjort personlighetstestet Myers-Briggs.
35 procent av samtliga i undersökningen är företrädesvis introverta.

58 procent av cheferna i Sydkorea är introverta, vilket är den högsta andelen. Sverige har lägst andel med 23 procent.

49 procent av cheferna inom jordbruk, skogsbruk och fiske är introverta, att jämföra med 31 procent av cheferna inom till exempel kommunikations- och underhållningsföretag.

Källa: Ashridge MBTI research

Man kan träna sig till att bete sig mer extrovert, men man kan inte ändra sin grundläggande personlighet.

Många beger sig direkt från kontorslandskapet till yogapasset..

Man måste ju bjuuuuda på sä', och va en häääärlig person.

Tror jag med åren blivit mer och mer introvert. Försökte tidigare anpassa mig och vara lite extrovert, men dt funkade inte i längden.
Eftersom jag inte är så snabbtänkt, så blev jag ofta missuppfattad, hade svårt att hänga med i resonemang där andemeningen drunknade i en massa utfyllnadsord. Jag behöver mycket tid för att kunna svara adekvat i en diskussion När jag formulerat mig har ofta diskussionen passerat den punkt där jag skulle kunna göra mitt inlägg.

Då blir det svårt för en introvert att följa med, förklarar Linus, för hans tankar börjar direkt associera till alla de där andra sakerna.

Numera har jag nog till största delen isolerat mig eftersom folk inte respekterar mig, dom försöker tvinga på mig saker jag inte är intresserad av. Dom lyssnar aldrig på vad jag försöker säga.

Kul med artikelserier av denna typ, tänker även på HSP-serien i DN i våras. Skulle vara väldigt kul om likheterna/överlappningarna kort sagt allt i detta som är en variant av asperger, lyftes fram (visst vi är alla olika osv osv MEN för mig är det just en beskrivning av AS utan att kalla det diagnos!)

Betr Myers-Briggs-testet och AS finns det en tråd om det här:

myers-briggs-resultaten-har-de-korrelation-med-as-t853.html

Och här kan man rösta om det (inte oväntat är de flesta av oss I-typer):

myers-briggs-personlighetsstyper-vilken-ar-du-omrostning-t19589.html

Visserligen står det i artikelserien att introvert inte är detsamma som blyg. Men ofta sammanfaller de. Här en tråd om blyghet: aspergers-och-blyghet-t6476.html

Mera Susan Cain i dagens DN:

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/maste-alla-horas-och-synas-hela-tiden

Har inte undersökt om denna artikel tillför något utöver de tidigare, men det är bra att detta uppmärksammas i media.

Kvasir skrev:Mera Susan Cain i dagens DN:

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/maste-alla-horas-och-synas-hela-tiden

Har inte undersökt om denna artikel tillför något utöver de tidigare, men det är bra att detta uppmärksammas i media.

Jag nämnde samma artikel i tråden om att lära sig vara social, kanske OT i den tråden men det flaggade jag för.

Det går tydligen att träna sig till att hålla föredrag inför en massa okända människor, trots att man är introvert.

DN skrev:Då hon själv har en introvert personlighet har hon tränat sig på att ge intervjuer och hålla föredrag inför en stor publik.

– Eftersom det strider mot min natur tycker jag att det är extremt obehagligt att resa jorden runt och föreläsa så mycket som jag faktiskt gör. Men samtidigt innebär det att jag ständigt kommer i kontakt med nya idéer och människor.

– Den värsta skräcken har jag lärt mig att hantera. Jag började i mind­re skala genom att öva mig på att tala inför en liten grupp på kanske fem personer. Sedan trappade jag upp med fler och så småningom släppte det. Nu är min kalender helt fullbokad för jag vet inte hur lång tid framöver, herregud.

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/ma ... hela-tiden

Det verkar som om såväl skolan som arbetet anpassas mer och mer för de extroverta.

Det är inte samma sak som att vara blyg, vilket handlar mer om att vara rädd för att bli bedömd. Att vara introvert handlar i stället om hur man svarar på social stimulans. Introverta upplever ofta mindre sociala sammanhang som de mest kreativa och stimulerande miljöerna att befinna sig i. Därför är det viktigt att arbetsplatser och klassrum, som ofta är anpassade för utåtriktade, även anpassas för att de introverta ska få stimulans och utrymme, menar Susan Cain.

– I ett typiskt klassrum när jag växte upp satt vi i rader och tittade mot katedern. Vi jobbade självständigt. I dag ska barnen sitta mitt emot varandra i solfjädrar och göra grupparbeten. Barn som drar sig tillbaka för att arbeta ses som avvikande.

Ett annat exempel är trenden med de öppna kontorslandskapen, som hon menar har kommit för att stanna.

– Positivt är att de som utformar de här kontorslandskapen har blivit mer medvetna och förstått att de anställda behöver ställen de kan dra sig tillbaka till för att arbeta ostört.

Men det fattar jag inte. Om man måste "dra sig tillbaka" varje dag (som jag skulle behöva), då behöver man ju ett eget rum.

På den gamla goda tiden, när de flesta jobbade som bönder, gick det bra att vara introvert.

Många introverta lär sig att spela sällskapliga och gör allt för att försöka trivas i strålkastarljuset eftersom pratsamma personer uppfattas som mer attraktiva och intressanta. Det idealet växte fram i 1900-talets USA när allt fler jordbrukare flyttade till städerna för att ta anställning i urbana företag, enligt Susan Cain.

– Det var då vi började värdera utåtriktade, karismatiska männi­skor som kunde hävda sig i anställningsintervjuer. Samtidigt uppstod Hollywood som började producera filmstjärnor som var utåtriktade och som alla dyrkade.

Introverta och extroverta agerar olika i en konflikt och det kan ge upphov till missförstånd i ett förhållande:

Enligt Susan Cain är extroverta personer mer beredda att agera i konflikter, medan introverta försöker undvika dem. Det kan lätt missuppfattas. Den ena kanske tror att den agerar respektfullt genom att sänka rösten och lägga band på sig. Men det kan av den andra lika gärna uppfattas som ett sätt att dra sig undan och inte bry sig.

Extroverta personer å sin sida har en tendens att ge utlopp för sin upprördhet och utgå ifrån att alla uppfattar det som en uppriktig önskan att reda ut det som orsakat konflikten. För den introverta kan detta uppfattas som okänsligt och elakt. För att lösa den här typen av missförstånd gäller det att förstå att man är olika och att det krävs strategier och kompromisser, menar Susan

Jag tycker det är uppfriskande med att se på det som intro-/extrovert som personlighet bortsett från eventuella diagnoser.

Jag gillar teorierna i hennes bok och jag är definitivt på introverta sidan, men samtidigt är jag inte introvert, bara asocial... Och det är en stor skillnad!

Pieohpah skrev:Jag gillar teorierna i hennes bok och jag är definitivt på introverta sidan, men samtidigt är jag inte introvert, bara asocial... Och det är en stor skillnad!

Jag undrar om du, liksom jag, gör skillnad på asocial och osocial? Jag är definitivt inte asocial men klart osocial.

Titti skrev:

Pieohpah skrev:Jag gillar teorierna i hennes bok och jag är definitivt på introverta sidan, men samtidigt är jag inte introvert, bara asocial... Och det är en stor skillnad!

Jag undrar om du, liksom jag, gör skillnad på asocial och osocial? Jag är definitivt inte asocial men klart osocial.

Aja, mja... Nåja. Jag är mer osocial än asocial. Rätt ska vara rätt!

Moderator:

Diskussionen om asocial kontra osocial fortsätter här: oscocial-asocial-antisocial-t7720.html

Svensk bok i ämnet,
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137140485

I vår tid verkar "utåtriktad och flexibel" vara de mest eftersökta egenskaperna på arbetsmarknaden, social kompetens värderas högre än yrkeskompetens och den som skriker högst får oftast som den vill. Det är en tid där inåtriktade, eftertänksamma och stillsamma karaktärsdrag har klassats som mentala sjukdomstillstånd. En tid där introversion ofta förväxlas med blyghet, arrogans och asocialt beteende. Inget kunde vara mer fel.

Kul med Jonkmans bok! Och att Cains kommer på svenska i maj (som kanske någon nämnt), förbannat skönt att fokus börjar förflyttas en aning ifrån att alla ska vara skrikiga gaphalsar och synas och höras men alltför ofta inte har så mycket mer att bidra med än just det, och om man då inte tycker att det ens är ett bidrag...eller ens ett plus.

Jo, man kan ju åtminstone hoppas att pendeln svänger.