Jag vet, förlåt igen!! Mitt humör drar iväg med mig, för jag anser att rdos inlägg var ett personangrepp och ilsknade till.

Mystiqa skrev:Hmm föresten. Apropå bisexuell som jag valde (tänder på samma och på motsatt kön) Är det bara könet du menar att man ska tända på? För isåfall har jag svarat fel.

Altså, det finns olika skolor i vad som är det relevanta.
Endel menar att man måste primärt "sexuellt åtrå" någon,
andra säger att man måste "bli kär i/älska" någon,
en tredje skola säger att man både måste kunna "vara kåt på och kär i känslomässigt"...

Så, upp till dig vad du vill kalla dig, för det finns ingen allmänt överenskommen regel kring detta

lindrin skrev:Kanske var det rent av väldigt länge sedan männen i fråga "fick sig ngt" ? som man säger i folk mun.

Jag har ju sällskap + barn

Det skulle inte falla mig in att kalla mig för asexuell när jag redan har barn. Det skulle liksom rimma ganska illa oavsett hur pass "asexuell" jag ansett mig. Jag tror att "lågsexuell" vore en bättre term för de som iaf haft sex några gånger och dessutom har haft "fortplantningsinstinkt" och fått barn.

Om man definierat asexuell lite striktare så att personerna har noll sexuell lust och fortplantningsinstinkt så skulle jag inte klagat.

Men "sexuell lust" och "fortplantningsinstinkt" måste ju inte per definition hänga ihop. Som Sam redan har skrivit rent ut.

[edit]
Jag känner till asexuella män också. Några har gått ut med det här på forumet med.
[/edit]

Nu måste jag bara ställa en fråga till rdos.

Varför skulle man inte ha någon som helst vilja att skaffa barn bara för att man är asexuell?
Det är ju lika korkat som att påstå att en homosexuell person inte är homosexuell om h*n vill ha barn. De kan ju, enligt konstens alla regler, inte heller fortplanta sig på det sätt som ter sig mest naturligt för dem (dvs sex med samkönad partner).

Jag har noll sexbehov/sexlust/drift, vad sjutton du än vill kalla det. Betyder det att jag inte borde ha någon som helst längtan efter barn?

Ditt resonemang håller inte.

Sedan tycker jag det är lite beklagligt att du inte kan se det sorgliga i det hela, nämligen att många människor ställer upp på något de inte alls har lust till eller ens vill för att de tror att man måste ha sex/måste tycka om sex eller för att en eventuell partner aldrig skulle acceptera ett sex-löst förhållande. Du väljer att hacka på det du inte förstår och undvika att se det viktigaste i den här frågan - att en hel del människor mår otroligt dåligt av detta.

(Att jag aldrig kan lära mig att vara tyst!)

Sam skrev:Kanske är längtan efter barn, som avgör om vi har råd att erkänna att vi är asexuella eller inte. Ens längtan efter ett biologiskt barn har inget med ens sexuella läggning att gör.

Det borde ha en hel del med medfödd asexualitet att göra. Sex är till för fortplantning, och biologiskt och evolutionsmässigt är dessa sammankopplade. Däremot så spelar det ingen roll i fortplantningshänseende om folk tycker sex är trevligt eller inte, huvudsaken ur ett rent evolutionsmässigt perspektiv är att de fortplantar sig.

Det må så vara att "lågsexuell" som jag hellre kallar de som yttrat sig här, kan vara relativt vanligt i AS-populationen, men att sakna fortplantningslust lär vara mycket ovanligt. Det vore direkt fatalt för en genetisk modell av AS om många skulle sakna fortplantningslust.

Tahlia skrev.
(Att jag aldrig kan lära mig att vara tyst!).

Vilken tur!!!!
Jag instämmer helt i det du skriver i ditt inlägg.

tahlia skrev:Det är ju lika korkat som att påstå att en homosexuell person inte är homosexuell om h*n vill ha barn. De kan ju, enligt konstens alla regler, inte heller fortplanta sig på det sätt som ter sig mest naturligt för dem (dvs sex med samkönad partner).

Det är precis det som stör mig. En homosexuell person har inte heteosexuell sex med någon för att få barn. I normalfallet så antingen adopterar de ett barn eller så gör de artificiell insemination. Därmed så är homosexualitet gilitigt på så sätt att man inte frångår det för att fortplanta sig. Detta gäller uppenbarligen inte för de asexuella här som fortplantat sig.

tahlia skrev:Sedan tycker jag det är lite beklagligt att du inte kan se det sorgliga i det hela, nämligen att många människor ställer upp på något de inte alls har lust till eller ens vill för att de tror att man måste ha sex/måste tycka om sex eller för att en eventuell partner aldrig skulle acceptera ett sex-löst förhållande. Du väljer att hacka på det du inte förstår och undvika att se det viktigaste i den här frågan - att en hel del människor mår otroligt dåligt av detta.

Jag skulle själv kalla mig för lågsexuell men absolut inte för asexuell.

Att vara asexuell har inget med vår förmåga att genomföra ett samlag. I vårt land så är knappast sex mellan människor, bara till för att fortplanta sig. Om det vore så skulle inte preventivmedel behövas.

rdos skrev:
Det må så vara att "lågsexuell" som jag hellre kallar de som yttrat sig här, kan vara relativt vanligt i AS-populationen, men att sakna fortplantningslust lär vara mycket ovanligt. Det vore direkt fatalt för en genetisk modell av AS om många skulle sakna fortplantningslust.

Det må så vara att det är mycket ovanligt, men det betyder inte att det inte finns. Sedan kan jag ju informera herrn om att om att asexualitet inte är direkt förknippat med AS på något plan. Precis som med allt annat, förekommer asexualitet i alla läger.

Alla varelser kan ha perioder då de inte vill ha sex. Vissa har väldigt långa sådana perioder, andra har inga alls. Så är det även bland djur, sen kan man kalla det brunstperioder eller vad som helst.

Att några av människorna har en total avsaknad av sexuella lustkänslor har inte nödvändigtvis med de genetiska modellerna att göra. Allt är inte strikt genetiskt; tyvärr går det inte att resonera med rdos i den frågan eftersom han är uppenbarligen helt emot tanken att det finns en liten gnista av ens mänskliga personlighet som faktiskt INTE styrs av genetiken!

Det borde vara ganska känt att man absolut inte behöver känna sexuella lustkänslor även om man kan ägna sej åt den sexuella akten. Det mest extrema beviset torde vara ett våldtäkts- eller incestoffer - jag misstänker att få har några känslor av att de vill ha sexuell kontakt med förövaren, ändå genomförs den sexuella akten.

Om nu några här på forumet inte har intresse av den sexuella akten men ändå har barn behöver det inte betyda att de är sexuella varelser. Sedan kan ni kalla det vad ni vill. Jag har sett tahlia använda begreppet asexuell, vilket jag personligen tycker kan vara ganska rimligt.

Begreppet rdos förvirrar det hela med torde vara osexuell, dvs inte ha något sexliv alls, vilket asexuell inte behöver innebära.

Hänger alla med?

rdos, vad du väljer att kalla dig är upp till dig.
Här i Stockholm finns det träffgrupper för asexuella. precis på samma sätt som för oss med npf diagnoser.
Precis som för alla andra minoritetsgrupper så finns det ofta ett behov av att få känna att man inte är ensam och behöver bli ifrågasatt för sin läggning.

Sam skrev:Att vara asexuell har inget med vår förmåga att genomföra ett samlag. I vårt land så är knappast sex mellan människor, bara till för att fortplanta sig. Om det vore så skulle inte preventivmedel behövas.

Detta svarar ju inte på kritiken i godtyckligheten i begreppet. I likhet med en homosexuell så borde rimligen inte en asexuell person kunna frångå sin medfödda läggning i syfte att få barn. Det är därför jag inte köper modellen att asexualitet skulle vara en giltig sexuell läggning.

Dessutom så saknar näppeligen en homosexuell person förmåga att genomföra samlag med en person av motsatt kön. Vad man rimligen saknar är viljan.

rdos skrev:
Jag skulle själv kalla mig för lågsexuell men absolut inte för asexuell.

Sedan måste jag fråga dig vad detta "lågsexuell" kommer ifrån. Om man aldrig känt lust till sex, blivit kåt rent ut sagt, av någon eller något någonsin, så ser jag inte det som "lågsexuellt", utan icke befintlig sexualitet.

Sedan är det som Sam säger - alla kan utföra akten. Det finns många homosexuella som haft sex med det motsatta könet, av olika anledningar. Rent fysiskt så kan de flesta människor ha sex. Det måste inte betyda att de är upphetsade eller njuter av det på något vis.
Sedan är det ju självklart så att det är lättare, rent fysiskt, för en kvinna att ha sex även om hon inte tänder, än det är för en man.

Att döma av reaktionerna här så är det nästan så att jag tror det är "lättare" för en kvinna att erkänna sig asexuell, än för en man, vilket kan förklara ditt påstående att det är kvinnor som är uttalat asexuella. Vidare kan detta med fysisk möjlighet också förklara varför det är lättare för en asexuell kvinna att skaffa barn, än för en asexuell man.

Vidare så säger du att viljan saknas. Det du inte har förstått är pressen som ligger på en människa som är asexuell - både i relationer men även när det gäller omgivningen och deras påtryckningar.

tahlia skrev:Det må så vara att det är mycket ovanligt, men det betyder inte att det inte finns. Sedan kan jag ju informera herrn om att om att asexualitet inte är direkt förknippat med AS på något plan. Precis som med allt annat, förekommer asexualitet i alla läger.

Det stämmer inte. Asexualitet har nästan samma nivå av relevans för AS som hygien. Korrelation på ca 0.3.

rdos, har du hört talas om grupptryck, förväntnigar och krav från omgivningen. En del av dessa "saker" är vi nog inte ens medvetna om att de finns där i vårt bakhuvud. Alla gör vi val som ibland känns fel, av ovan nämnda anledningar.
Jag tro att nästan alla får det med sig, den här "mallen" över hur ett "riktigt liv" ska se ut och vad det ska innehålla.
Sett ur ett kvinno perspektiv; Man, barn, (helst två ska det vara) och ha ett aktivt sexliv. Helst ska vi klämma fram ett barn av varje kön. Sådär jaa, där har vi "mallen" för den "lyckliga och normala" familjen.

Även vi som är asexuella kan längta efter någon att dela vardagen med. Detta tillsammans med längtan efter egna biologiska barn, gör att vi försöker anpassa oss (gör våld på oss själva), för att passa in i "svenson normen" för hur ett bra och riktigt liv ska se ut.

Asexualitet och barnlängtan får jag inte riktigt ihop...

rods dra inte in dina undersökningar/"forskning" i debatten, du kan inte bevisa att det finns en sanninga bakom din forskning, så lämna den utanför är du snäll.
Även om det är en sanning för dig, så behöver det inte vara en sanning för för oss andra.
Starta en egen tråd om du vill ha debatt om asexualitet resultaten i din sk "forskning" .

Kristofer skrev:Asexualitet och barnlängtan får jag inte riktigt ihop...

Inte jag heller. Det är lite som att impotenta skulle skaffa barn.

Kristofer skrev:Asexualitet och barnlängtan får jag inte riktigt ihop...

Utveckla gärna det! Jag blir uppriktigt nyfiken på hur du menar.
Ingen förknippar väl sina barn med sexuell njutning, så personligen ser jag inte konflikten.

tahlia skrev:Utveckla gärna det! Jag blir uppriktigt nyfiken på hur du menar.
Ingen förknippar väl sina barn med sexuell njutning, så personligen ser jag inte konflikten.

De flesta som inte tror på storken förknippar nog barn med sexualitet.

Jag kan inte låta bli och undra, hur har ni det med hjärncellerna?
Varför är detta så svårt att accetera och respektera, att någon är asexuell?

Kristofer skrev:
Asexualitet och barnlängtan får jag inte riktigt ihop...

Nu får du förklara dig. Vad är det du inte får ihop?

rdos skrev:De flesta som inte tror på storken förknippar nog barn med sexualitet.

Där lär jag nog avvika då, för jag förknippar inte mina barn (eller någon annans) med sex på något vis. Visst vet alla hur de kom till, men det är knappast något som man tänker på öht.
Sedan kan det väl vara så jag funkar eftersom själva akten var totalt vedervärdig för mig.

Att barn blir till vid samlag, är nog allmänt känt för de flesta. Idag finnns det även andra metoder, vilket också är sant.

Barnlängtan har inget att göra med min olust, till att utöva sex. Även om jag inte har behov av sex, kan vi älska personen som är far till våra barn.
Tyvärr är en relation där någon part får avstå eller tvinga sig till att ha sex ohållbart i längden.

Barnlängtan är för mig, ett behov av att få föra en bit av mig själv och någon jag tycker om vidare. Men också ett behov av att få ta ansvar för någon annan, och att få känna sig behövd.