Imorgon ska jag träffa psykologen som gjorde utredningen på mig. Det blir första (och förmodligen enda) gången sedan dess. Är det någon med erfarenhet av Asperger, Psykologer och/eller Soc som kan ge mig lite råd och tips om vad jag bör säga till henne för att hjälpa min situation. Det är mycket hon skrivit som jag inte håller med om men jag vet inte hur jag ska lägga upp det så hon inte bara kan peka på ett papper och säga att utredningen sa så, alltså är det så.

Hon utredde mig för en månad sedan ensam och använde då följande test

WAIS-III
Claeson-Dahls test för inlärning och minne
Winconsin Card Sorting Test
"Historier från vardagslivet", mentaliseringstest för Aspergers syndrom
Personlighetsinventoriet
DIP-Q (DSM-IV & ICD-10 Personality Qustionnaire
och Minesota Multiphasic Personality Inventory-2

Vilket ledde till denna sammanfattning

"Sammantaget utmynnar sammanställningen i att XXXX uppfyller kriterierna för Aspergers syndrom. ".."På grund av sin funktionsnedsättning är XXXX föräldraförmåga nedsatt, Han har ett annorlunda sätt att att uppfatta omvärlden på och det finns en risk att han inte förstår barnens primära behov eller har förmåga lära dom rätt avvägning beträffande mat, kläder hygien etc. allt eftersom de växer upp. Även XXXX förmåga till känslomässig interaktion är nedsatt eftersom han plågas att ett kaotiskt känsloliv och har svårt att sortera sina känslor (*Komentar: detta är helt fel föresten, jag är lugn som en filbunke och har snarare svårt att visa känslor alls!*) Trots att han älskar sina barn och vill dem väl är det tveksamt om han kan tillfredställa deras emotionella behov och om han orkar uppbära ett ansvar han uppenbarligen inte mäktar med idag (*Komentar: Ännu mer fel, sedan medicinen jag blev pålurad förra året avslutats och gått ur kroppen har jag knappt varit trött alls)" ... "XXXX behöver framför allt pedagogísk hjälp att hitta fungerande strategier så att livet kan fungera tillfredställande trots hans funktionshinder."

Denna utredning använde sedan Soc som grund för attbörja diskutera ett LVU omhändertagande av mina barn!

Jag skulle vilja ge dig råd men det är lätt att säga fel i sådan svår situation!

Men lycka till!

Jag vet hur det där käns.. vi har mer eller mindre fått samma utlåtande av diverse "tanter" i en utredning socialen gjort..

jag tycker du ska peka på att det står just att det pga ditt funktionshinder föreligger en massa konstiga om och men inte på grund av dig som person eller din situation.

Att en person med Asperger inte skulle kunna älska och ta hand om sina barn är Rent av kränkande och djävligt osmakligt.. jag blir förbannad!

Att det ses som normalt att maipulera sina barn och ljuga dem rakt i ansiktet i normal NT anda är ingen som klagar på näe nu var jag inte till mycket hjälp alls.. känner allt för väl igen den där känslan när man sitter med en bunt papper som mer eller mindre inkompetensförklarar en helt och hållet vad gäller i stort sätt allt pga en diagnos..

Hoppas det går bra för dig!

Lilith skrev:jag tycker du ska peka på att det står just att det pga ditt funktionshinder föreligger en massa konstiga om och men inte på grund av dig som person eller din situation.

Att en person med Asperger inte skulle kunna älska och ta hand om sina barn är Rent av kränkande och djävligt osmakligt.. jag blir förbannad!

Att det ses som normalt att maipulera sina barn och ljuga dem rakt i ansiktet i normal NT anda är ingen som klagar på :(

Jag håller med!!

Tala om för dem att du känner dej kränkt av det där omdömet! Det är precis som Lilith säger - osmakligt! Så länge dina barn är hela, rena, mätta och glada ska fan ingen psykeplågare komma och blanda sej i!

Borde inte gången vara :
1 Vad man klarar själv
2 Vad man klarar med stöd (vad du kan lära dig utifrån rätt pedagogik och metoder nu när diagnosen finns och vad duy kan klara med vård och stöd, som boendestöd, hemtjänst, copingutbildning mm)
3 När man prövat och utvärderat 1 och 2 och om dessa inte visar sig tillräckliga, först då borde det bli aktuellt med LVU. Allt annat är horribelt.

Att göra en utredning och ta denna som intäkt för LVU utan att pröva utbildning och stöd låter som sagt HELT FEL. Frågan är om det ens är lagligt? *mutter*morr* Håller tummar för er!

(Kan inte din egen diagnos vara en tillgång för dina barn också, du med vuxenerfarenhet kan utifrån egen erfarenhet se och stötta barnens upplevelse av diagnosens konsekvenser i livet)

Säg att den som är funktionshindrad behöver stöd i så fall, inte att man tar barnen ifrån honom/henne. Undersökningar har visat att det inte brukar gå så bra för barn som hamnat i fosterhem. Barnen är fästa vid sina föräldrar och lider av att vara skilda från dem, även om föräldrarna inte är perfekta.

Det finns ju föräldrar med Downs syndrom som får behålla sina barn men med stöd. Dessa föräldrar har ju pga lägre intelligens också svårt att "tillfredsställa barnens behov".

Finns ju många föräldrar som har AS men ändå klarar av att ta hand om sina barn. Nu har ju min man inte AS, det kan vara därför som det gått bra. Men hade jag varit ensamstående hade det varit bättre med en kontaktfamilj, arbetsterapeut och städhjälp än att ta barnet ifrån mig.

Är du ensamstående förälder el har mamman också AS?

Ja, lycka till!
Och ställ till "bråk", om du (och vänner osv.?) orkar och det inte går på annat sätt (som andra på det här forumet har tipsat om)!

*önskar jag hade trollspö*

Manar skrev:WAIS-III

Det är väl ett IQ-test

Manar skrev:Claeson-Dahls test för inlärning och minne

Låter inte relaterat till AS

Manar skrev:Winconsin Card Sorting Test

Låter inte heller relaterat till AS

Manar skrev:"Historier från vardagslivet", mentaliseringstest för Aspergers syndrom

Har jag aldrig hört talas om. Dessutom så saknar de frågor som finns i AQ testet kring "mentalisering" relevans för AS.

Manar skrev:Personlighetsinventoriet

Saknar helt relevans.

Manar skrev:DIP-Q (DSM-IV & ICD-10 Personality Qustionnaire

Ej relevant för AS

Manar skrev:och Minesota Multiphasic Personality Inventory-2

Låter inte heller relevant för AS.

Med tanke på att du testar "neurotypisk" på Aspie-quiz, så skulle jag föreslå att du oxå gör AQ-testen (om din engelska är bra nog), http://www.wired.com/wired/archive/9.12/aqtest.html. Om du inte heller där testar som AS, tycker jag du ska begära en ordentlig AS-utredning av ett riktigt NPF-team istället. Psykologer kan inte ställa sådana här diagnmoser på egen hand. De försöker bara hitta skäl för att ta dina barn!

Jag är liiite beredd att hålla med rdos, även om jag inte vill gå så långt som till att påstå att de med flit skulle vilja ta dina barn. Mycket möjligt att jag är extremt naiv!

Har de någon som helst rimlig anledning att ta dem ifrån dej, förutom din diagnos?

Och som rdos säger - en ensam psykolog ska INTE få ha sådan här bestämmanderätt!

Det här går ju emot principen att endast ställa diagnos om det är till gagn för patienten och patienten uppfattar det som positivt, vilket i alla fall är den princip som sjukvården sade sig ha när jag fick diagnos. Att det sedan är en privatutredare som jobbar på uppdrag av soc, och troligen är intresserad av att få fler uppdrag, gör ju dela hela aningen suspekt. Dags att kontakta Janna Josefsson kanske?

Han har ju inte fått en diagnos,Kvasir. Det verkar vara en psykolog som påstår att personen uppfyller kriterierna o vad de har för påverkan på dennas liv.

Du måste överklaga. Antagligen till Länstyrelsen, är det itne dit man överklagar socc beslut?

Tyvärr hjälper det inte med våld i denna situation, risken att det blir värre är större då annars hade du fått låna mitt basebollträ.

Parvlon skrev:Han har ju inte fått en diagnos,Kvasir. Det verkar vara en psykolog som påstår att personen uppfyller kriterierna o vad de har för påverkan på dennas liv.

Sant, jag läste lite slarvigt. Men då är det ju ännu allvarligare, om soc agerar på ett utlåtande bara och det inte ens finns en formell diagnos.

Kvasir skrev:Sant, jag läste lite slarvigt. Men då är det ju ännu allvarligare, om soc agerar på ett utlåtande bara och det inte ens finns en formell diagnos.

Alltså det kan ju vara en diagnos h*n fått men jag tycker det låter jävligt dåligt i vilket fall. Bara att en psykolog på uppdrag kan förklara någon annans familjelämplighet (för värdering) osv är för mig jävligt äcklande. Låter faktist som att det är som du säger att psykologen jobbar för SOC.

Fast ska de upp till de siffrorna som det var förra året, tror det var 20,000 omhändertagna barn från SOC sida så måste de nog rappa på lite. Finns väl inte så många barn kvar snart.

Alien skrev:Säg att den som är funktionshindrad behöver stöd i så fall, inte att man tar barnen ifrån honom/henne. Undersökningar har visat att det inte brukar gå så bra för barn som hamnat i fosterhem. Barnen är fästa vid sina föräldrar och lider av att vara skilda från dem, även om föräldrarna inte är perfekta.

Det finns ju föräldrar med Downs syndrom som får behålla sina barn men med stöd. Dessa föräldrar har ju pga lägre intelligens också svårt att "tillfredsställa barnens behov".

Finns ju många föräldrar som har AS men ändå klarar av att ta hand om sina barn. Nu har ju min man inte AS, det kan vara därför som det gått bra. Men hade jag varit ensamstående hade det varit bättre med en kontaktfamilj, arbetsterapeut och städhjälp än att ta barnet ifrån mig.

Är du ensamstående förälder el har mamman också AS?

Det sa jag till Soc på senaste mötet med dom idag. Dom verkade tveksamma till det dock då dom menade att jag redan fått stöd från Råd och Stöd. Jag påpekade dock att 1) Dom varit mer till hinder än hjälp. 2) Jag inte tackat nej till någon av deras hjälp. och 3) Om det verkligen var Asperger så var dom inte kvalificerade att hjälpa med det.
Det fick tyst på dom, men jag vet inte om dom tog det till sig.

Jag är ensamstående men har kontakt med mamman. Hon har också en diagnos, dock inte Asperger.

Bra svarat, Manar! Låt inte några tanter köra över dig med sina fula tricks.

Tyvärr så finns det en bias emot män som vårdnadhavare, samt mycket fördomar om AS.

Själv har jag inte på något vis tagit skada av att ha haft en halvaspig mamma och helaspig morfar, tvärtom.

rdos skrev:

Manar skrev:WAIS-III

Det är väl ett IQ-test

Jo, jag tyckte väl att jag kände igen delar från Mensas inträdestest.

Sammanfattningen om den delen sa att jag var smart på alla punkter (129-143 poäng) utom snabbhet där jag "bara" hade 103 (medel är 100) Detta tolkade hon som att jag hade ojämn begåvning och dåligt arbetsminne.

rdos skrev:

Manar skrev:Claeson-Dahls test för inlärning och minne

Låter inte relaterat till AS

Man skulle memorera 10 svenska ord och återge dom, först efter 15 sekunder och sen efter 30 min. Jag hade 48 och 29 poäng (medel 50+-10)
vilket betydde inlärningsproblem enligt henne. Desutom hade jag svårt att minnas vilken ordning orden kom vilket enligt henne betydde "svårigheter beträffande planering och organisering i de exekutiva funktionerna"

rdos skrev:

Manar skrev:Winconsin Card Sorting Test

Låter inte heller relaterat till AS

Den mäter abstrakt slutledningsförmåga samt förmåga att hålla kvar en strategi. Man skulle utifrån en oändlig serie bilder avgöra hur nösta bild skulle vara, och när serien ändrades snabbt anpassa svaren till det.
HOn tyckte att jag tappade uppmärksamheten på slutet men hade annars bra abstrakt komunikationsförmåga men dålig på att behålla uppmärksamheten.

rdos skrev:

Manar skrev:"Historier från vardagslivet", mentaliseringstest för Aspergers syndrom

Har jag aldrig hört talas om. Dessutom så saknar de frågor som finns i AQ testet kring "mentalisering" relevans för AS.

Det var ett antal historier/situationer som hon läste upp och jag sen fick svara på frågor om.
"Vi läste fyra berättelser där XXXX besvarade ett antal frågor om fysiska och mentala tillstånd i varje berättelse. Han svarade rätt på de flesta kontrollfrågorna men hade problem att uppfatta underliggande budskap som sarkasm, ironi och vit lögn. Han svarade istället på ett analyserande konkret sätt."
Det kan stämma att jag inte såg någon ironi eller lögner att tala om i berättelserna, men hur mycket av den varan kan det finnas i en story om hur någon t.ex går till banken, deponerar pengar och sen går hem ?

rdos skrev:

Manar skrev:Personlighetsinventoriet

Saknar helt relevans.

Det var där hon fiskade fram mest tror jag med ångest, ängslan, grubblerier, misstänksamhet mot andra, lätt trött och svårt att få saker gjorda. Dessutom överskattar jag tydligen mina förmågor, har dålig impulskontroll och har svårt att stå på mig.

Allt stämmer, i allafall för vissa delar och för vissa dagar. Andra dagar är det andra delar.

Men är man Asperger bara för att man är deppad ibland och allmänt svårstartad? Jag var mycket mindre deprimerad innan Soc kom in i bilden.

rdos skrev:

Manar skrev:DIP-Q (DSM-IV & ICD-10 Personality Qustionnaire

Ej relevant för AS

Hon fick det till att jag hade Schitzoid personlighetsstörning eftersom jag inte var bra på att ta personliga kontakter, samt ängslig personlighetsstörning på grund av mitt mindervärdshetskomplex. Dessutom var det schitzotypa drag som medförde social isolering, udda tankar och udda beteende.

Den första av dom tre stämmer, de andra vet jag inte vad hon talar om. Udda ? Jag ?

rdos skrev:

Manar skrev:och Minesota Multiphasic Personality Inventory-2

Låter inte heller relevant för AS.

Det var ett formulär med 567 frågor som jag skulle besvara i ett sträck. På den skriver hon ungefär som på Personlighetsinventoriet men också att jag omedvetet överdriver mina symptom och har svårt för en korrekt självbedömning. Jag har också enligt henne svårt att följa sociala vedertagna normer vilket gör att har svårt att fungera i familjesituation och arbete.

Arbete kan jag ge henne en poäng för, men vad gäller familjen fungerar vi perfekt. Särskillt med min asperger son.

rdos skrev:
Med tanke på att du testar "neurotypisk" på Aspie-quiz, så skulle jag föreslå att du oxå gör AQ-testen (om din engelska är bra nog), http://www.wired.com/wired/archive/9.12/aqtest.html. Om du inte heller där testar som AS, tycker jag du ska begära en ordentlig AS-utredning av ett riktigt NPF-team istället. Psykologer kan inte ställa sådana här diagnmoser på egen hand. De försöker bara hitta skäl för att ta dina barn!

Jag testade 22 poäng på AQ.

Manar skrev:

Alien skrev:Säg att den som är funktionshindrad behöver stöd i så fall, inte att man tar barnen ifrån honom/henne. Undersökningar har visat att det inte brukar gå så bra för barn som hamnat i fosterhem. Barnen är fästa vid sina föräldrar och lider av att vara skilda från dem, även om föräldrarna inte är perfekta.

Det finns ju föräldrar med Downs syndrom som får behålla sina barn men med stöd. Dessa föräldrar har ju pga lägre intelligens också svårt att "tillfredsställa barnens behov".

Finns ju många föräldrar som har AS men ändå klarar av att ta hand om sina barn. Nu har ju min man inte AS, det kan vara därför som det gått bra. Men hade jag varit ensamstående hade det varit bättre med en kontaktfamilj, arbetsterapeut och städhjälp än att ta barnet ifrån mig.

Är du ensamstående förälder el har mamman också AS?

Det sa jag till Soc på senaste mötet med dom idag. Dom verkade tveksamma till det dock då dom menade att jag redan fått stöd från Råd och Stöd. Jag påpekade dock att 1) Dom varit mer till hinder än hjälp. 2) Jag inte tackat nej till någon av deras hjälp. och 3) Om det verkligen var Asperger så var dom inte kvalificerade att hjälpa med det.
Det fick tyst på dom, men jag vet inte om dom tog det till sig.

Jag är ensamstående men har kontakt med mamman. Hon har också en diagnos, dock inte Asperger.

Vad menade de att deras Stöd och Råd skulle leda till? Att du/din familjesituation därmed blev precis som deras "normalfamilj"? Du kanske fick för lite stöd el fel stöd.
Just det, har du Asperger så är det Vuxenhabiliteringen som är kvalificerad, inte soc. Har dina barn också AS, så är det Barnhabiliteringen som är experter.

Brukar barnen bo hos mamman ibland el funkar inte det? Om inte, kanske du blir utmattad och skulle ha hjälp av en kontaktfamilj. Det är ju bättre att försöka med en sån, än att ta barnen helt och hållet. Har barnen AS, så klarar de nog en omflyttning dåligt.

Jag har en kontaktfamilj och den fungerar hyffsat. Barnen har svårt att acceptera att de ska sova någon annanstans, men väl där brukar det gå (ganska) bra. Dessutom har barnens mamma barnen varannan helg. Soc är dock emot det och tycker att dom inte ska sova natt hos henne på grund av hennes problem. Finns viss grund då hon har svårt att förstå deras och omgivningens reaktioner ibland, men det är långt ifrån så illa som Soc vill ha det till och hon blir bättre på det för varje gång. Dessutom älskar barnen henne och gråter hemskt då dom måste skiljas.

Soc medger dock att de inte kan göra något så länge hon har sin del av vårdnaden.

Det kan bli en oerhört konstig förändring att få en kontaktfamilj. Jag har t o m så svårt att finna hur det hjälpte mig under alla dessa år att jag inte kommer på en enda grej.

Edit: Det var väl kanske inte det som var meningen heller.

Manar skrev:Det sa jag till Soc på senaste mötet med dom idag. Dom verkade tveksamma till det dock då dom menade att jag redan fått stöd från Råd och Stöd. Jag påpekade dock att 1) Dom varit mer till hinder än hjälp. 2) Jag inte tackat nej till någon av deras hjälp. och 3) Om det verkligen var Asperger så var dom inte kvalificerade att hjälpa med det.
Det fick tyst på dom, men jag vet inte om dom tog det till sig.

Jag är ensamstående men har kontakt med mamman. Hon har också en diagnos, dock inte Asperger.

Bra att du sa åt dem! Jag hoppas verkligen att de tar åt sej av kritiken och inte går hem och surar över att du är "osamarbetsvillig"!

Jag tror att rdos är rätt man att hjälpa dej i den här situationen, han har stor erfarenhet av att bråka med myndigheter. Han lär ju iaf veta vilken av dem du ska vända dej till.

http://www.advokatmassi.se/lvumal.php skrev:I vissa särskilda fall kan sociala myndigheter ingripa då ett barn far illa. Barnet kan då omhändertas av socialtjänsten och överflyttas till den andre föräldern, en fosterfamilj eller ett annat hem anordnat av socialtjänsten. Skulle föräldrarna vägra en sådan överflyttning kan sociala myndigheter tvångsomhänderta barnet mot föräldrarnas vilja, ett så kallat omedelbart omhändertagande. Ett sådant beslut underställs förvaltningsdomstolen som fastställer eller undanröjer socialtjänstens beslut om tvångsomhändertagande. Förvaltningsdomstolen prövar därefter frågan om barnet har ett behov av LVU-vård.

Frågor kring omedelbara omhändertaganden samt LVU-vård regleras i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

1990:52.

I och med att vägran av omhändertagande leder till domstol så går det kanske att vända sig till en advokat med erfarenhet av den typen av mål, för råd eller delaktighet i samtalen med soc.

Trolsk skrev:I och med att vägran av omhändertagande leder till domstol så går det kanske att vända sig till en advokat med erfarenhet av den typen av mål, för råd eller delaktighet i samtalen med soc.

Inte en bra idé. Domstolar är en sista nödlösning när allt annat havererat. Soc har dessutom en stor fördel om ärendet går till domstol eftersom de vinner nästan alla dessa mål. Det gäller att se till att de olika momenten i LVU inte är tillämpliga, t.ex. så kan man inte använda LVU om det finns möjlighet till frivilliga åtgärder.

Nu har jag träffat psykologen igen och diskuterat utredningen. Tyvärr gick det inte som önskat på något sätt.

Jag kom dit förberedd efter att ha läst på om de olika test som gjorts och om andra test som varit mer Aspergerinriktade. Dessutom hade jag analyserat hennes kommentarer noga och jämfört dom med hur jag och andra sagt att jag fungerar. Allt detta visade sig ha noll effekt.
Vad jag än sa eller försökte förklara om hur jag faktiskt fungerade så fick jag bara svaret att utredningen sade som den sa, jag hade själv svarat på frågorna och resultatet var klart. Samtalen gick ungefär såhär.

Jag - Men varför använde du dom här testerna? De flesta verkar inte relevant för Asperger.
Hon - Jo men det är dom.
Jag - Men är inte exempelvis ASDI testet mer relevant, den anses vara det enda tillförlitliga för högfungerande personer.
Hon - Inte alls. Ta bara WAIS-III testet här..
Jag - Det är ett IQ test.
Hon - Inte bara. Har man mer än 14 poängs skillnad här och här så är något fel.
Jag - Men även de lägsta värderna ligger över medel för gemene man
Hon - Jo men det är 14 poäng så något är fel. Du har inlärningsproblem. Dessutom misslyckades du på din universitetsutbildning.
Jag - När jag läste till Teknisk Fysik till civilingenjör ja. Vet du hur många som missar ?
Hon - Hade inget varit fel skulle du ha klarat det.
Jag - Jag har också hört att Vuxenpsyk här i staden inte ger en diagnos om det inte skulle vara till gagn för den som undersöks. Något som borde varit uppenbart att det inte var för mig.
Hon - *Paus* Men hur ska dom då få sin diagnos?
Jag - *suck*

Efter en halvtimme av samma sak och ett intensivt hävdande att det är kartan som gäller och inte terrängen, så begärde hon mötet avslutat eftersom hon inte tyckte att jag hörde på eller ville ta till mig hennes förklaringar. Jag tyckte ungefär samma om henne så vi avslutade.

Efteråt hade jag ett till långt möte med Soc där dom tog upp hur oroliga dom var eftersom dom tyckte att golvlisterna hemma hos mig varit dammiga och att en tröja jag köpt nyligen krympt i tvätten.
Dessutom var det hemskt att min son (som har asperger) inte hade några jämnåriga kompisar och inte ville leka med andra, men istället hade blivit så glad då Råd och Stöd kommit och hälsat på. Jag försökte förklara att inom Aspergerdiagnosen så var det inte ett ovanligt beteende och just sociala situationer var starkt påverkade. Dom svarade dock bara att alla Aspergers var inte sådana, flera hade många jämnåriga vänner, och mina försök att förklara att min son inte var en av dom var fruktlösa.

Ibland önskar jag nästan att jag hade det kaotiska känsloliv psykologen säger att jag har, för då skulle jag kunna säga dom rakt upp i ansiktet vad jag tycker om dethär

Det är då själva fan att folk i dessa yrkesgrupper ska sitta med sådan FÖRBANNAD okunnighet om dessa diagnoser, och äventyra människors liv med sin obstinata maktfullkomlighet.

Det här måste bekämpas. En eller annan sakkunnig borde höra av sig och vädra sitt missnöje med denna behandling av dig. Hade vi varit igång med OA:s riksorganisation, så att jag hade någon position där, hade det kanske låtit lite bättre, men ordförande i Organiserade Autister Stockholm ställer hemskt gärna upp ändå.

Men frågan är om de här galna jävla maktmänniskorna bara skulle bli ännu mer förnärmade och ge sig på dig än mer. Fan vet med sådana här äckliga maktmissbrukare.