Hej!
För några veckor sedan fick jag börja med medikinet och har efter det mått riktigt uselt Är det vanligt med mycket biverkningar i början av medikinet? Finns det nån fler här med erfarenhet av den medicinen? Hur mådde ni i början?

Moderator: Slog ihop två trådar om Medikinet och ändrade rubriken lite.

På vilket sätt? Har du prövat typ concerta och såna också?

Nej, concerta har jag inte provat. Har inte ätit den här typen av mediciner överhuvudtaget förut. Jag har en asperger diagnos och även lite koncentrationsproblem. Därför fick jag nu prova medikinet för att försöka förbättra koncentrationen. Nu känns det som att jag hamnat i en ganska jobbig depression helt plötsligt . Jag har börjat minska dosen en liten aning för att se om det blir nån förbättring.

Okej, drygt, jag hoppas själv att en liknande medicin skall vara min räddning, men jag är rädd att det kommer bli likadant för mig.

Dessa mediciner är ju amfetaminliknande och jag har prövat amfetamin typ 5 ggr i mitt liv när jag var yngre, och det ger alltid samma sak, en depressionsliknande kall känsla, det är det stående intrycket av denna drog. I början känns det väl bra, men slutresultatet är alltid detta, självhat, depp, kallsvettningar, ihålighet, självfrämmandehet osv. Fattar inte de som börjar missbruka det.

Men det kanske är annorlunda med dessa mediciner och det kanske är nån övergångsgrej. Andra som äter det kanske kan ge svar, jag själv har aldrig ätit det.

Jag har ätit Medikinet 20 mg i en vecka nu och gillar inte mig själv längre... Jag är alldeles för ärlig, otrevlig (sanningstalande) och skrattar som besatt ibland.
Jag har gjort bort mig några gånger rejält.... sa till min bror att jag tyckte mer om min mamma när hon hade cancer..... Min mamma är konstig men man säger ju inte så... Gjorde bort mig för svärfar med, jag skäms bara jag tänker på det....

Jag känner mig mycket gladare och gör nog mer, men det måste man ju i jultid. Igår var jag på mellandagsrean med barnen i 4 timmar! Det hade aldrig gått tidigare.

Men problemet är ju min personlighet nu, och en till sak. Jag är extra känslig för dofter, hudberörig och smaker nu....

Joda. jag hittade tråd i ämnet. Men den stämde inte helt med vad jag ville veta.

Idag träffade jag utredaren pluss kontaktpersonen.
Läkaren frågade hur det kändes att få en så "tung" diagnos.
Jag är ju samma människa som förut, svarade jag.

Men visst känns allt konstigt. Föresten så är hela livet konstigt.
Nu skall jag börja med Medikinet. Detta för att det är ett billigare preparat.
HAHA.

Kommer hela jag bli bra nu?

Jag har ju AS/ ADHD. + lite annat..

Dela era erfarenheter med en gammal kvinna, tack.

Ritalin depot, Medikinet modifierad frisättning, Equasym depot och Concerta är alla depå-preparat, men de löser absolut inte upp sig på samma sätt i magen. De har olika "farmakokinetisk profil" som en apotekare (kanske?) skulle sagt. Man får pröva sig fram, och blir det "ryckigt i effekten" får man pröva något annat. Men hela en själv blir nog aldrig bra av ett piller, tyvärr, i så fall borde jag vara superplusbra som har hadft alla möjliga mediciner Med detta menar jag, att mycket är att förhålla sig till hur man är, och hur man fungerar, lika mycket som det kan vara att man behöver en medicin. Någon silverkula som skjuter bort ens "skavanker" i själen finns ju inte, lika lite som det finns tabletter som omdanar ens existens.

sirap skrev:Ritalin depot, Medikinet modifierad frisättning, Equasym depot och Concerta är alla depå-preparat, men de löser absolut inte upp sig på samma sätt i magen. De har olika "farmakokinetisk profil" som en apotekare (kanske?) skulle sagt. Man får pröva sig fram, och blir det "ryckigt i effekten" får man pröva något annat. Men hela en själv blir nog aldrig bra av ett piller, tyvärr, i så fall borde jag vara superplusbra som har hadft alla möjliga mediciner Med detta menar jag, att mycket är att förhålla sig till hur man är, och hur man fungerar, lika mycket som det kan vara att man behöver en medicin. Någon silverkula som skjuter bort ens "skavanker" i själen finns ju inte, lika lite som det finns tabletter som omdanar ens existens.

Jag är väldigt förtjust i ditt sätt att skriva. Min känsla stämmer med det du säger.
Man är helt enkelt bara en legal jävla pundare. Som försöker bli tillrättalagd så gott det går.

Tack!
m.v.h. Yv

Hela mitt hår har halverats, snart är allt borta. Det är en ständig klåda i hårbotten och en konstig smak i halsen/munnen typ. Gjorde sköldkörtelprov, den fungerade tydligen normalt? Så man kanske kan få liknande symptom av medikinet som hypertyros eller nåt?

Började tappa hår (succesivt)när jag började med medikinet. Äter bara 3 st 10 mg om dagen. Lite hår kunde jag gå med på, men nu är nästan allt borta och det slutar aldrig!!

NÅGON som varit med om samma förjävliga grej!? Kommer håret tillbaka när jag slutar med det? vad kan jag göra? livet fungerar absolut inte utan adhd medicin. Provar strattera nu (det är ju en antidepp ju) men vill hellre ha metamina. Någon som tappat hår av concerta/ritalin men sedan bytte till metamina och håravfallet slutade?

Det här bryter ned mig psykiskt... Läkaren bara skrattar åt mig, och vill absolut inte söka metamina. Utan vill bara dra in medikinet. Jo, men jag kan ju inte komma upp ur sängen utan medicinen heller så är i ett desperat läge.

Ja enligt FASS är håravfall en vanlig biverkning. Och sjukvården har en tendens att ta lätt på sånt men jag tycker inte att det är något att skratta åt:

http://www.fass.se/LIF/produktfakta/art ... erTypeID=2

Vill du veta mer om biverkningar kan du pröva med läkemedelsupplysningen:
http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp ... lysningen/

Välkommen till forumet förresten!

jag tappar också hår men inte av den medicinen. Jag vet inte varför jag tappar faktiskt men jag vet hur jobbigt det är. Tjata på din läkare, man ska inte behöva stå ut med nästan totalt håravfall, det är ju skitjobbigt! Alternativt byt läkare.

Stress kan orsaka att man tappar hår i förtid. Hade en bekant som började tappa år redan i tonåren.

När vården betraktar håravfall som en kosmetisk fråga tycker jag att de har fel. Man tappar inte hår utan anledning om det inte är åldersrelaterat och orsaken bakom kan vara viktig att klara ut. Samt att det säkert kan trigga depression att bli av med sitt hår.

Tycker omgående du skall byta läkare om denne skrattar åt dig!

Det finns något ganska dyrt men effektivt medel du kan tala med dem på apoteket om.

Jag höll på att förlora allt hår. Men det var under en deppresion.
Jag upplevde att jag började tappa hår när jag tog Medikinet. Men nu har det upphört. Och deffinitivt inte så mycket som du.

Prata med apoteket! Dom är ofta mera hjälpsamma en läkare!

Bjäbbmonstret skrev:Stress kan orsaka att man tappar hår i förtid. Hade en bekant som började tappa år redan i tonåren.

Och när man är kvinna (som jag) ska man väl inte tappa så mycket hår alls någon gång i livet, utom möjligen i klimakteriet.

Jag har tappat hår p.g.a. mediciner i kombination med stress säkert (och halvkass sköldkörtel).

Alltså, vårdens prover är inte att lita på. Eller rättare sagt: läkarnas tolkning. Det står t.o.m. i deras eget utbildningsmaterial hur provsvar ska tolkas - och det är INTE så som görs.

Ex. kan du ligga på allra yttersta nedersta gränsen, och då få höra "du har optimala värden". Men gränserna är för det första inte satta efter vad som är friskt, utan följer en normalkurva över vad de flesta har enligt det lab som satt gränserna. Om alla är sjuka, så skulle gränserna visa sjukdom. Så är det med järn, nedre gränsen är INTE bra alls, men vanlig.

För det andra så ska man INTE ligga nära några gränser alls om man har symptom. Ex, låga järnvärden, men inom det som är friskt, samtidigt som man har symptom på järnbrist, ska medicineras enligt läkarutbildningens litteratur. För att man ska se om personen behövde ligga högre och har sina optimala värden högre (eller lägre beroende på vad det handlar om).

Sedan håravfall. Jävlar vad jag mått dåligt av sådant. Jag har supertjockt hår, men det hjälps ju inte. Syns inget direkt än, men jag tappar för mycket på höstarna, ca 8 ggr mer än under våren. Inte normalt. Har en del småhår, miniatyriserade, som ser ut som korta strån över hjässan. Många som har, men p.g.a. mitt hårs underliga struktur, syns de mer när de vill locka sig.

Det som gör kvinnor tunnhåriga helt normalt, är samma funktion som hos männen, bara att vi har lägre av vissa hormoner så det blir inte lika illa. Däremot kan det komma både tidigt (ofta vid barnafödsel och hormonomsvängningar) och vara riktigt rejält. Det kan vara rent genetiskt, men också sättas igång av hormonssvängninar, hypothyreos, stress, mediciner m.m.

Klåda och smärta i hårbotten hänger ihop med håravfall. Jag har trichodynia (burning scalp syndrome) under höstarna. Känns som när man tar ned en hög hårt spänd tofs och har tjockt tungt hår - fast överallt i hårbotten och dygnet runt. Fruktansvärt ont och gör att tankarna är på håret oavbrutet.

Jag är övertygad om att mitt elände satte igång p.g.a. för långvarig medicinering, stress samt stressföljden adrenal fatigue. Det senare anser jag vara orsak till min subkliniska hypothyreos.

Jag råder dig att besöka Ali H på Hagakliniken i Göteborg (om du har möjlighet), om du vill få järn och sköldkörtel undersökt ORDENTLIGT. Han är villig att provmedicinera vid subkliniska TSH på 2,5, om man har symptom på hypothyreos. Han vill även se optimala järnvärden, och nöjer sig inte med hb på 117 eller ferritin på 30 om man är trött och tappar hår. Jag går hos honom. Jag har dock avböjt provmedicinering för sköldkörteln i nuläget, då jag blivit piggare och ju anser att jag har adrenal fatigue i botten (då kan problemen faktiskt bli värre om man medicinerar sköldkörteln men har halvkass binjure). En kostomläggning har gjort mig piggare, och jag avvaktar ett år (ett halvår kvar nu).

Håravfall är inget kul.

Det du kan göra NU, är att äta rätt (ofta lite GI- LCHF- och stenåldersinspirerat, men helst inget extremt om man inte vet att man klarar det - jag klarar inte ren LCHF och tror inte heller på det längre), motionera lugnt men rätt mycket, typ promenera 1 timme om dagen, lära dig stressa av om du inte kan det samt komma ut eller iväg och göra saker du gillar. Kan vara att göra saker hemma också, bara man inte sitter och glor in i datorn och inte gör något konstruktivt, kreativt, givande, whatever.

Bror duktig, det här med att man kan tappa hår vid barnafödsel. För mig var det så att jag tappade hår en period när jag ammade min dotter, sedan upphörde håravfallet men satte igång igen lite senare. Jag har tappat hår sedan dess, nästan ett år, och nu har jag blivit väldigt tunnhårig. Kan det alltså vara en hormonell förändring som uppstått efter förlossningen och som aldrig försvinner, eller hur menar du?

Jester'sTear skrev:Bror duktig, det här med att man kan tappa hår vid barnafödsel. För mig var det så att jag tappade hår en period när jag ammade min dotter, sedan upphörde håravfallet men satte igång igen lite senare. Jag har tappat hår sedan dess, nästan ett år, och nu har jag blivit väldigt tunnhårig. Kan det alltså vara en hormonell förändring som uppstått efter förlossningen och som aldrig försvinner, eller hur menar du?

Dels så tappar man normalt mycket hår efter en förlossning eftersom man inte tappar mycket hår under graviditeten. Så är det för så gott som alla.

Men hormonsvängningarna kan även sätta igång androgenetiskt håravfall (det som är det som män har men som blir lindrigare för kvinnor).

Sedan är det många som beskriver att de fått tunnare hår efter de fick barn. Vet inte, men jag misstänker att det har med hormoner att göra, kanske de som ger det androgenetiska. Dessa ser helt normala ut i allas ögon, men med tunnare hår än förr, och kanske något högre hårfäste.

Den som får svår AGA (AndroGenetiskt Alopecia - det som män får alltså, men som är nästan lika vanligt hos kvinnor, fast då lindrigare och ofta inte ens märkbart) ser man ofta att den har ovanligt höga manliga flikar, eller tunt hår uppepå så hårbotten syns tydligt.

Mitt hår är torrt och extremt tunt nu. Innan jag fick barn och under amningen var det också tunt, men normaltunt, och väldigt glansigt, starkt och fint. Säger torrheten något om vilken sorts håravfall det kan vara?

Jester'sTear skrev:Mitt hår är torrt och extremt tunt nu. Innan jag fick barn och under amningen var det också tunt, men normaltunt, och väldigt glansigt, starkt och fint. Säger torrheten något om vilken sorts håravfall det kan vara?

Man kan få torrt hår av adrenal fatigue. Eller överfunktion i sköldkörteln. Googla på symptom. Båda kan ge håravfall. Underfunktion brukar ge fett hår, men i kombination med adrenal fatigue kan det bli torrt ändå (jag har supertorrt hår, trots halvdana sköldkörtelprover, men har ju adrenal fatigue).

Hypothyreos kan även ge underlig grov och lockig struktur på håret, och ihop med adrenal fatigue ge håravfall på hela kroppen (mer eller mindre, man måste inte bli helt kal, men man kan tappa könshår och armhålehår) och särskilt: yttre delarna av ögonbrynen.

Alla mediciner kan man räkna med påfrestar kroppen, och alla påfrestningar kan ge håravfall.

Dito kan alla hormonsvängningar ge. Och sådana kan orsakas av allt från stress och sjukdom till graviditet och åldrande. Eller förstås rena hormonsjukdomar som hypo, hyper, binjureproblem, PCOS, osv.

Okej tack så mycket för alla svar! Jo jag vet inte vad jag har. Men det är absolut någon hormonellgrej, som kan ha orsakats av min adhd medicin?
det är olika för mig, jag har får lätt fett hår nu samtidigt det är en klåda i hårbotten, för några veckor sedan hade jag hög puls och överproduktion (förbrände allt jag åt) och nu, trots att jag inte har gjort något speciellt ( går på samma dos av medikinet) så har jag istället fått underproduktion... skiftar hela tiden. Vad kan man göra åt detta? har hört att det kan handla om levern också.
Jag har också i grund och botten supertjockt hår med starka rötter. Känns som att medikinet är ett gift för mig... Står somsagt i ett dilemma att välja mellan pest och.. pest. För jag måste ju klara av vardagen och det gör jag ju inte utan medicinen. Samtidigt så tar jag mig ändå inte ut nu pga att jag inte har något hår kvar. Och att byta läkare går inte! Världens köer överallt. Så jag är fast vid min idiotläkare som bara verkar vilja förstöra för mig. Får heller ingen psykolog.. Brist på resurser överallt! Jag är tydligen inte något allvarligt fall trots att jag har tre diagnoser och bara sitter hemma med grov ångest osv. Hur gör man för att få hjälp igentligen!? Man måste ju vara frisk för att vara sjuk idag....

Vet att man kan äta sån där medicin för sköldkörtelrubbning. Men det verkar ju väldigt dumt och oöndigt om det handlar om att jag får detta av MEDIKINET...

Tack för väldigt informativa svar, Bror Duktig. Min läkare säger att mina sköldkörtelvärden är jättebra och att mitt järnvärde visserligen är ganska bra men kan behöva lyftas lite. Jag började med järntillskott för ett litet tag sedan, kanske blir det bättre snart tack vare det... jag hoppas det. Jag är ovanligt trött också, vilket blivit lite bättre sedan jag började med omega 3.

Dadalife, jag förstår att du har ett riktigt jobbigt dilemma. Om du mår så dåligt av medicinen så borde du ju få testa en annan. Har du testat ritalin eller concerta?

dadalife skrev:Vet att man kan äta sån där medicin för sköldkörtelrubbning. Men det verkar ju väldigt dumt och oöndigt om det handlar om att jag får detta av MEDIKINET...

Ja det är det såklart

Jester'sTear skrev:Tack för väldigt informativa svar, Bror Duktig. Min läkare säger att mina sköldkörtelvärden är jättebra och att mitt järnvärde visserligen är ganska bra men kan behöva lyftas lite. Jag började med järntillskott för ett litet tag sedan, kanske blir det bättre snart tack vare det... jag hoppas det. Jag är ovanligt trött också, vilket blivit lite bättre sedan jag började med omega 3.

Be att få se provsvaren. Begär ut labrapporten för det. TSH som visar viss del av sköldkörtelfunktionen, ska INTE ligga på 2 eller mer, om man har symptom. Hb (indirekt järn) ska ligga helst över 130, INTE under 123,kvinna eller ej (om man har symptom). Ferritin (järndepå) ska ligga över 70 för att håret ska växa åter - > enligt läkare som är inriktade på hår eller järn. VC-läkare nöjer sig med gränsvärdet 30 och kan helt fräckt påstå att det är optimalt. Min hjärtspecialistläkare vill se Ferritin på 100 och hb på över 130. Han anser att TSH ska vara under 2.

Så säger aldrig VC-läkare, som faktiskt har instruktioner om att sålla bort folk ur vården (enligt en chefsläkare på NÄL). Därför bra att kolla värdena på pappret.