Aspergare som låtsas vara förmer
42 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Choklad skrev:Jag klarar av att studera och klarar av att ha vänner. Jag har ändå asperger men mina problem ligger inte på de typiska områdena som problemen brukar göra.Gersa skrev:När det för att ställa en Asperger diagnos finns ett kriterium som ser ut som följer:
C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
Då är det ju så som du säger, att dessa individer helt enkelt är feldiagnostiserade???
Om det nu inte är så att dessa individer fungerar så dåligt i "andra viktiga avseenden" och inte har den insikten själva och kanske inte är bekväma med att dela med sig av den biten??
Jag vet inte vad... Men jag blir konfunderad över att det finns individer med Asperger diagnos, som enligt egen utsago inte har några som helst problem???
Sen finns det dem som fick aspergerdiagnos för länge sen och inte har problem i nuläget, dem är inte feldiagnostiserade bara för att de nu inte har några problem. Man kan bli helt problemfri trots diagnos.
Jag tycker att man borde inte få diagnosen om man inte har några problem men man kan ändå vara aspergare. Jag är aspigare än en del som har större svårigheter än vad jag har. Har man inte problem så tycker jag man kan nöja sig med en självdiagnostisering.
Jag hade klarat mig utan mina diagnoser, borde jag då inte fått dem? Att jag hade klarat mig betyder inte att jag är problemfri.
Diagnosen existerar ju för att Vården är strukturerad efter diagnoser eftersom det ger någon form av administrativ struktur.
Nu säger jag det för sista gången... Jag sk.... i vilken diagnos man har eller inte har. Det som är viktigt är att hjälpen anpassas efter behovet och inte diagnosen som tyvärr ofta är fallet i dag. Detta gör att en massa individer inte får tillgång till den hjälp de behöver utan får tillgång till den hjälp den som ger hjälpen tror att en t.ex. Aspergare behöver...
Och just det faktum att du använder epitet Aspergare som en personlighetstyp är en tanke som jag inte kan förlika mig med.
För att svara direkt på din fråga. Nej, jag tror inte att du kan bli "frisk" från Asperger. Har du det så har du det. Har du inga problem inom de områden som anges i diagnos kriterierna så är du enligt mig feldiagnostiserad...
Därmed inte sagt att du inte kan leva ett bra liv, relativt bekymmersfritt som vilken annan individ som helst... Men den "funktionsnedsättning" eller kalla det "funktionspåverkan" som diagnosen Aspeger innebär försvinner inte. Den kan däremot, mycket beroende på hur din omgivning ser ut, upphöra att vara ett hinder... Men tyvärr så innebär inte detta att "problematiken" inte existerar.
Åter igen detta är som jag tolkat det jag läst...
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Känner inte igen det här alls.
Cut to the chase: vem är det du är förbannad på/har talat med?
Cut to the chase: vem är det du är förbannad på/har talat med?
- Deadly_Nightshade
- Inlägg: 881
- Anslöt: 2009-07-03
- Ort: Stockholm
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Jag är inte dum det förstår jag mycket väl eftersom aspergers inte är en sjukdom. Jag menar att man kan hitta strategier för att klara av sin vardag så pass bra att man inte har problem. Det är inte så att man blir dömd som helt oduglig för att man har aspergers och jag tycker det är hemskt med alla aspergare som inte tror att de kan utvecklas trots att de inte ens gett det ett ordentligt försök.Gersa skrev:För att svara direkt på din fråga. Nej, jag tror inte att du kan bli "frisk" från Asperger. Har du det så har du det.
Det har jag men jag har inte de typiska problemen som många aspergare har mina sociala problem yttrar sig inte alls på samma sätt som för många andra eftersom jag är extrovert.Gersa skrev: Har du inga problem inom de områden som anges i diagnos kriterierna så är du enligt mig feldiagnostiserad...
Jag kommer förmodligen inte kunna övertala någon om att det går att utvecklas de som har gett upp har redan gjort det. Jag kan bara säga att hade det varit omöjligt att utvecklas och lära sig så hade jag fortfarande suttit och inte förstått mig på något alls av det sociala.
Så som det ser ut med hjälp till aspergare i dagsläget tycker jag det är alldeles för inriktat på acceptans och anpassning, istället så borde träning ligga i stort fokus.
Menar du att man inte kan vara aspergare utan diagnos eller?Gersa skrev:Och just det faktum att du använder epitet Aspergare som en personlighetstyp är en tanke som jag inte kan förlika mig med.
Jag menade med min fråga anser du att jag är feldiagnostiserad om jag hade klarat mig utan diagnos? Och att jag hade klarat mig utesluter inte att jag har problem.
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Choklad skrev:Jag är inte dum det förstår jag mycket väl eftersom aspergers inte är en sjukdom. Jag menar att man kan hitta strategier för att klara av sin vardag så pass bra att man inte har problem. Det är inte så att man blir dömd som helt oduglig för att man har aspergers och jag tycker det är hemskt med alla aspergare som inte tror att de kan utvecklas trots att de inte ens gett det ett ordentligt försök.Gersa skrev:För att svara direkt på din fråga. Nej, jag tror inte att du kan bli "frisk" från Asperger. Har du det så har du det.
//Det är ungefär vad jag skriver i samma inlägg... Men med andra ord...
Choklad skrev:Det har jag men jag har inte de typiska problemen som många aspergare har mina sociala problem yttrar sig inte alls på samma sätt som för många andra eftersom jag är extrovert.Gersa skrev: Har du inga problem inom de områden som anges i diagnos kriterierna så är du enligt mig feldiagnostiserad...
Jag kommer förmodligen inte kunna övertala någon om att det går att utvecklas de som har gett upp har redan gjort det. Jag kan bara säga att hade det varit omöjligt att utvecklas och lära sig så hade jag fortfarande suttit och inte förstått mig på något alls av det sociala.
Så som det ser ut med hjälp till aspergare i dagsläget tycker jag det är alldeles för inriktat på acceptans och anpassning, istället så borde träning ligga i stort fokus.
//Som jag skriver det tidigare inlägget så är behovet individuellt och att det därför ska kopplas till individens behov och inte diagnosen, så återigen ungefär vad du skriver men med andra ord...
Choklad skrev:Menar du att man inte kan vara aspergare utan diagnos eller?Gersa skrev:Och just det faktum att du använder epitet Aspergare som en personlighetstyp är en tanke som jag inte kan förlika mig med.
//Eftersom Aspergers syndrom är ett diagnos kriterium så måste du ha diagnosen för att ha diagnosen...... Att du sedan kan uppfylla kriterierna för en diagnos utan att ha den är väl ganska självklart....
Och vad jag menar är hur är en Aspergare???????? Asperger är ett diagnos kriterium som innefattar en enorm bredd av olika personligheter... Så jag förstår inte hur man kan klumpa ihop denna mängd olika individer med vitt skilda personligheter till att vara en viss persontyp...
Choklad skrev:Jag menade med min fråga anser du att jag är feldiagnostiserad om jag hade klarat mig utan diagnos? Och att jag hade klarat mig utesluter inte att jag har problem.
//Jag förstår inte riktigt frågan. Men om jag tokar den rätt så är svaret självklart nej. Som jag skriver i inlägget ovan och som jag skrivit ett antal gånger innan så anser jag att behovet ska styra inte diagnosen... Och om du läser vad jag skriver utöver det du klippt ut så ser du att jag skriver att en Asperger diagnos inte är något hinder för att leva ett bra liv...
Läst mitt inlägg igen så tror jag du inser att vi inte tycker så olika i grunden. Det enda vi inte verkar vara överens om är om man kan säga att en person är på ett visst sätt för att personen ifråga har en Asperger diagnos. Jag tycker inte det.... Du verkar koppla ihop Asperger med en specifik typ av personlighet... I så fall vet du betydligt mer än vad jag vet för jag har aldrig sett någon sådan specifik personlighet kopplad till att person har en Asperger diagnos...
Alla är vi individer och olika oavsett om vi har en diagnos som heter Asperger eller inte.
Läs vad jag skrivit tidigare så hoppas jag du förstår vad jag menar.
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Nej det är man inte. Men jag menar att man kan vara aspergare utan diagnos, jag var precis lika mycket aspergare innan min diagnos som efter den.Gersa skrev:Det enda vi inte verkar vara överens om är om man kan säga att en person är på ett visst sätt för att personen ifråga har en Asperger diagnos.
Nej det gör jag inte hade jag gjort det så hade jag inte passat in då min personlighet skiljer sig från många andra aspergares. Jag menar en person som inte har diagnos men har otroligt många kännetecken på aspergers ibland även fler än någon med diagnosen det anser jag är en aspergare.Gersa skrev:. Du verkar koppla ihop Asperger med en specifik typ av personlighet...
Ska man bedöma på det sättet så utesluter man många från att få hjälp. Jag behövde/behöver hjälp för att lösa de problemen jag har och för att få någon tillgång till vettig hjälp så krävdes det att jag hade diagnos. Jag hade alltså klarat av ett liv utan att vara inblandad med psykiatrin eller habiliteringen men jag har problem som gör det otroligt jobbigt för mig på många plan.Gersa skrev:Men om jag tokar den rätt så är svaret självklart nej.
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Choklad skrev:Nej det är man inte. Men jag menar att man kan vara aspergare utan diagnos, jag var precis lika mycket aspergare innan min diagnos som efter den.Gersa skrev:Det enda vi inte verkar vara överens om är om man kan säga att en person är på ett visst sätt för att personen ifråga har en Asperger diagnos.Nej det gör jag inte hade jag gjort det så hade jag inte passat in då min personlighet skiljer sig från många andra aspergares. Jag menar en person som inte har diagnos men har otroligt många kännetecken på aspergers ibland även fler än någon med diagnosen det anser jag är en aspergare.Gersa skrev:. Du verkar koppla ihop Asperger med en specifik typ av personlighet...Ska man bedöma på det sättet så utesluter man många från att få hjälp. Jag behövde/behöver hjälp för att lösa de problemen jag har och för att få någon tillgång till vettig hjälp så krävdes det att jag hade diagnos. Jag hade alltså klarat av ett liv utan att vara inblandad med psykiatrin eller habiliteringen men jag har problem som gör det otroligt jobbigt för mig på många plan.Gersa skrev:Men om jag tokar den rätt så är svaret självklart nej.
Utifrån vad du skriver nu så är vi helt överens om allt.... Om du bara tar dig tid att läsa hela inlägget istället för att klippa ut enskilda meningar så borde du kunna se det samma...
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Jag tror att vi båda två har missförstått varandra lite här.Gersa skrev:Utifrån vad du skriver nu så är vi helt överens om allt.... Om du bara tar dig tid att läsa hela inlägget istället för att klippa ut enskilda meningar så borde du kunna se det samma...
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Choklad skrev:Jag tror att vi båda två har missförstått varandra lite här.Gersa skrev:Utifrån vad du skriver nu så är vi helt överens om allt.... Om du bara tar dig tid att läsa hela inlägget istället för att klippa ut enskilda meningar så borde du kunna se det samma...
Jo, jag har en benägenhet att formulera mig omständlig. Ber om ursäkt om det blev svårt att begripa.
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Jag ser inte vad detta har med Asperger att göra.
Känns snarare som en specifik personlighetstyp som är minst lika vanlig/ovanlig blad icke-aspergare.
Vad är poängen?
Känns snarare som en specifik personlighetstyp som är minst lika vanlig/ovanlig blad icke-aspergare.
Vad är poängen?
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Är det inte logiskt att den är vanligare bland Aspergare som har krockande behov mellan ensamhet och socialt umgänge? Bland Aspergare som tenderar ta intelligens som en stor del av sin identitet. Som behöver säga att de är något bortom att vara handikappad osv. Tycker jag redan visat det logiska resonemanget och relationen med Asperger.passanger skrev:Jag ser inte vad detta har med Asperger att göra.
Känns snarare som en specifik personlighetstyp som är minst lika vanlig/ovanlig blad icke-aspergare.
Vad är poängen?
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
KrigarSjäl skrev:Larvigt att starta en tråd som så uppenbart handlar om en särskild medlem på det här viset.
+1.
DIProgan, du kan påstå hur mycket du vill att det inte handlar om någon särskild men när du startar den direkt efter Fords tråd så blir det ju inte alltför svårt att fatta vem du huvudsakligen syftar på. Visst, jag har också stört mig på Ford ibland tidigare, men jag tycker det är dålig stil att passa på att ge kängor under bältet när någon har problem och ber om råd. Och sen inte ens vilja stå för att vem du huvudsakligen syftar på.
Och jag tycker du kastar väldigt mycket sten i glashus när du raljerar över att andra inte är 'mogna', 'inte vågar släppa in någon emotionellt' etc. Mognad visar man genom att uppträda moget, inte genom att posta kränkande analyser i bästa Hermann-still och trycka ner alla som man tycker inte är lika mogna, modiga, stresståliga, sociala etc som man själv.
Att hantera arbetsrelationer ÄR svårt, även för vanliga människor. För där är det inte frågan om att skapa intima band och 'våga släppa in andra' utan om att få jobbet gjort så friktionsfritt som möjligt.
Och då finns det tyvärr många som inte alls är så intresserade av att jobba utan mer av att göra livet surt för de få som faktiskt gillar det och är bra på det. Tror inte det är helt ovanligt för aspergare att bli både jättetrötta och utfrusna (ibland direkt mobbade) av arbetskamrater som bara inte tål att någon gör ett bättre jobb (känner flera som råkat ut för just det). Vems fel är det då? Ska man lära sig göra ett sämre jobb bara för att inte andra inte kan hantera sin avundsjuka?
Och har man någon begränsning som gör att man är sämre på något annat så tåls ju inte det heller. Vad gör man då? Visst, man kan utvecklas och jobba på sig själv, men vissa saker ligger i ens konstitution och är inte nåt man bara ändrar på för att bättre passa in. Då hade man väl gjort det för länge sen? Ev kanske det kommer med åren att kanterna slipas av och man blir lite mer smidig socialt. Men om det var så lätt skulle man ju inte behöva någon diagnos?
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
@Iridia ^----^
+1
+1
- lasseivägen
- Inlägg: 4798
- Anslöt: 2009-07-20
- Ort: På havet kaparkapten inte Rövare
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Iridia skrev:KrigarSjäl skrev:Larvigt att starta en tråd som så uppenbart handlar om en särskild medlem på det här viset.
+1.
DIProgan, du kan påstå hur mycket du vill att det inte handlar om någon särskild men när du startar den direkt efter Fords tråd så blir det ju inte alltför svårt att fatta vem du huvudsakligen syftar på.
Ja, för det är ju helt otänkbart att vissa situationer och diskussioner på forumet kan få någon att börja fundera över saker i ett större perspektiv samt att vilja försöka förstå dessa saker/handlingar/åskter/whatever och således vilja skapa en diskussion i frågan för att få fler perspektiv... (ja det där var sarkasm).
Det är så vansinnigt tröttsamt med enkelspåriga och kortsiktiga resonemang och dessa är säkerligen en av de bidragande orsakerna till att människor på det här stället får för sig att de är påhoppade åt höger och vänster.
Hur lång tid är det lämpligt att vänta med att starta en diskussion vars ursprungstanke väcktes i en annan tråd av någon medlem? Jag vill gärna veta så jag själv kan undvika att få skit för någon tanke eller fundering i framtiden.
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
DIProgan skrev:Är det inte logiskt att den är vanligare bland Aspergare som har krockande behov mellan ensamhet och socialt umgänge? Bland aspergare som tenderar ta intelligens som en stor del av sin identitet. Som behöver säga att de är något bortom att vara handikappad osv. Tycker jag redan visat det logiska resonemanget och relationen med Asperger.passanger skrev:Jag ser inte vad detta har med Asperger att göra.
Känns snarare som en specifik personlighetstyp som är minst lika vanlig/ovanlig blad icke-aspergare.
Vad är poängen?
Jag "ser" din "projicerade" orsak- och sambandskedja, men den är bara en godtycklig sådan av många förklaringsmodeller.
Det är intressant att det är just denna som är din tolkning. Kan det bero på att det är en självbiografisk iakttagelse som gör dig så perceptiv för just detta? För i egenskap av att vara aspergare blir du ju inte automagiskt insiktsfull i hur alla andra aspergare fungerar och hur det ser ut i arbetslivet generellt om du nu inte bygger detta på något övertygande underlag i form av en riktig undersökning eller ett riktiga obsersvationer med signifikant statistiskt underlag.
Om det senare inte är fallet är detta bara din egen personliga vinklade bild av någon sorts fantasi-arketyp vilket är att vara ute och cykla.
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
tahlia skrev:Ja, för det är ju helt otänkbart att vissa situationer och diskussioner på forumet kan få någon att börja fundera över saker i ett större perspektiv samt att vilja försöka förstå dessa saker/handlingar/åskter/whatever och således vilja skapa en diskussion i frågan för att få fler perspektiv... (ja det där var sarkasm).
Det är så vansinnigt tröttsamt med enkelspåriga och kortsiktiga resonemang och dessa är säkerligen en av de bidragande orsakerna till att människor på det här stället får för sig att de är påhoppade åt höger och vänster.
Hur lång tid är det lämpligt att vänta med att starta en diskussion vars ursprungstanke väcktes i en annan tråd av någon medlem? Jag vill gärna veta så jag själv kan undvika att få skit för någon tanke eller fundering i framtiden.
Så du fattar inte skillnaden mellan att vilja diskutera något på ett konstruktivt och vänligt sätt som kanske kan hjälpa andra, eller att t ex berätta om sina egna erfarenheter, och att slänga ur sig en kränkande och svepande analys i värsta psykopatstil som bara talar om hur dåliga alla eller vissa (onämnda) aspergare är (och som om det vore fakta och inte en åsikt)?
Hur bra hjälper det på en skala, tror du?
Jag fattar vad han menar, och du kan också ha en och annan poäng ibland, men ni är så otroligt jävla negativa jämt. Mår ni inte dåligt av det själva? Och har inte du alltid haft just den attityden att hela tiden markera distansen till andra här?
Nu är jag väl rätt gnällig själv som sagt, så ursäkta den stenen i glashuset. Tycker bara det är tråkigt. Kan du aldrig bara relaxa och ha lite kul?
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Iridia skrev:Jag fattar vad han menar, och du kan också ha en och annan poäng ibland, men ni är så otroligt jävla negativa jämt. Mår ni inte dåligt av det själva? Och har inte du alltid haft just den attityden att hela tiden markera distansen till andra här?
Nu är jag väl rätt gnällig själv som sagt, så ursäkta den stenen i glashuset. Tycker bara det är tråkigt. Kan du aldrig bara relaxa och ha lite kul?
Du kanske skulle läsa fler trådar. På så vis skulle din sneda bild av mig antagligen rätas ut.
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
Iridia skrev:Och jag tycker du kastar väldigt mycket sten i glashus när du raljerar över att andra inte är 'mogna', 'inte vågar släppa in någon emotionellt' etc
Du har uppenbarligen svårt att se inläggen i den här tråden som inte handlar om vem det kan åsyfta utan faktiskt är en regelrätt diskussion on topic. Det antyder då för mig att det är ett värdigt resonemang att ta upp bortom något ointressant bråk.
Ta upp det i en egen tråd vet'ja. Off topic. Den här tråden handlar om beskrivna personlighetstyp inte om att hantera avundsjuka.Iridia skrev:Vems fel är det då? Ska man lära sig göra ett sämre jobb bara för att inte andra inte kan hantera sin avundsjuka?
Iridia skrev:Och har man någon begränsning som gör att man är sämre på något annat så tåls ju inte det heller. Vad gör man då? Visst, man kan utvecklas och jobba på sig själv, men vissa saker ligger i ens konstitution och är inte nåt man bara ändrar på för att bättre passa in. Då hade man väl gjort det för länge sen? Ev kanske det kommer med åren att kanterna slipas av och man blir lite mer smidig socialt. Men om det var så lätt skulle man ju inte behöva någon diagnos?
Det är otydligt för mig här om du menar att göra en dålig insats på jobbet för då är det fel tråd igen så vida inte just denna personlighetstyp anses. Annars tänker jag att första steget till förändring kan vara att inse hur man är som person. Hur ens ständiga ivran efter respekt och vända kappan efter vinden stil sätter käppar i hjulet för en bra utveckling.
I övrigt är allt någon skriver och tycker givetvis bara åsikter. Om jag känns negativ är det för all skit jag får kastad på mig ofta av personer som inte tänkt ett dyft. Vem jag är förändras inte bara för att någon vill leka positiva leken med en och sedan hugga en i ryggen när det passar dem som så ofta förr. Glöm det.
Re: Aspergare som låtsas vara förmer
passanger skrev:DIProgan skrev:Är det inte logiskt att den är vanligare bland Aspergare som har krockande behov mellan ensamhet och socialt umgänge? Bland aspergare som tenderar ta intelligens som en stor del av sin identitet. Som behöver säga att de är något bortom att vara handikappad osv. Tycker jag redan visat det logiska resonemanget och relationen med Asperger.passanger skrev:Jag ser inte vad detta har med Asperger att göra.
Känns snarare som en specifik personlighetstyp som är minst lika vanlig/ovanlig blad icke-aspergare.
Vad är poängen?
Jag "ser" din "projicerade" orsak- och sambandskedja, men den är bara en godtycklig sådan av många förklaringsmodeller.
Det är intressant att det är just denna som är din tolkning. Kan det bero på att det är en självbiografisk iakttagelse som gör dig så perceptiv för just detta? För i egenskap av att vara aspergare blir du ju inte automagiskt insiktsfull i hur alla andra aspergare fungerar och hur det ser ut i arbetslivet generellt om du nu inte bygger detta på något övertygande underlag i form av en riktig undersökning eller ett riktiga obsersvationer med signifikant statistiskt underlag.
Om det senare inte är fallet är detta bara din egen personliga vinklade bild av någon sorts fantasi-arketyp vilket är att vara ute och cykla.
Det är ett välkänt faktum att Aspergare lider av sin ensamhet så ge mig inte någon bullshit om projicering. Ingen har sagt att du behöver vara något av detta själv så ta ett chillpill eller så låter det bara som du vart träffad.
I egenskap av att ha vistats på forumet i många år och umgåtts med flertalet Aspergare i verkliga livet har jag viss insikt. Nej inte full för då hade jag inte skapat den här tråden. Har jag på något ställe sagt att det inte kan vara svårt i arbetslivet för Aspergare? Nej. Om du tycker att allt är bullshit för att det inte lästs i en bok kan jag bara beklaga och peka ut mot verkliga livet och sedan be dig återkomma med observationer om Aspergare snarare än troll-liknande påhopp.
Återgå till Att leva som Aspergare