Din attityd är antagligen hela problemet, precis som jag misstänkte. Att du har huvudansvaret för en viss personalkategori innebär inte att folk automatiskt måste respektera dig och böja sig, den respekten måste du förtjäna genom att behandla dina medarbarbetare som dina gelikar.
Har du gjort det?

Vad är det för branch vi talar om (om du vill gå in på det)?

LILITH_ skrev:Din attityd är antagligen hela problemet, precis som jag misstänkte. Att du har huvudansvaret för en viss personalkategori innebär inte att folk automatiskt måste respektera dig och böja sig, den respekten måste du förtjäna genom att behandla dina medarbarbetare som dina gelikar.
Har du gjort det?

Svar ja: Jag har varit mycket noga med att engagera dom, ge dom ansvar, lyssna och vara förstående, tyvärr får man bara skit tillbaka från den ene av dom.

Han kör med mig, testar gränser, vägrar utföra arbetsuppgifter som han inte har lust att göra, får för sig att det är han som bestämmer, baktalar sina arbetskamrater för saker som han själv ägnar sig åt i precis lika hög grad som dom o.s.v. Värst av altt är att ju mer ansvar han får, ju mer odräglig blir han, just därför har jag tvingats att alltför sent försöka bli mer auktoritär mot honom och försöka dra åt tumskruvarna, vilket är djupt beklagligt.

Jag har för närvarande ansvar för två personer, en som är jättebra och en som bara ställer till problem. I somras hade jag dessutom hand om en sommarjobbare, som var ett kapitel för sig, men han hade åtminstone alibi, då han hade utvecklingsstörning och svår adhd.

Den aktuelle säsongarens morfar, som bor i det området jag har hand om hade dessutom i förväg varnat mig för att det var en riktig bråkstake med attityds- och samarbetsproblem och som inte var välkommen tillbaks till sin förra arbetsplats, där de hade jättemycket problem med honom.

-Tro det eller ej, men det finns inte bara elaka stygga chefer/arbetsgivare, det finns även kass personal.

-Som sagt, hur skulle det vara om man dels läste igenom trådar ordentligt, dels försökte skaffa sig en verklig bild av saker och ting istället för att bilda sig en snabb uppfattning baserad på personliga fördomar om trådskribenten?

För övrigt var trådämnet inte hur stygga och elaka kollegor/underordnade jag har, utan den var tänkt att handla om att jag mycket snabbare än sk nt.s blir mentalt slutkörd av konflikter och besvärliga människor.

Kan vi nu hålla oss till trådämnet istället för till personangrepp grundade på fördomar mot trådens författare.

Ah, okej - jag utgick ifrån att det var en rätt stor arbetsplats med enorm personalstyrka och att du hade ansvaret för en hel hjord med bråkstakar.
Så såg det ut där jag jobbade och råkade i ständiga konflikter nämligen men då går det ju inte riktigt att jämföra.

LILITH_ skrev:Ah, okej - jag utgick ifrån att det var en rätt stor arbetsplats med enorm personalstyrka och att du hade ansvaret för en hel hjord med bråkstakar.
Så såg det ut där jag jobbade och råkade i ständiga konflikter nämligen men då går det ju inte riktigt att jämföra.

Nej, det är en liten arbetsplats i ett stort företag och jag har långtifrån varit en jävel till chef: jag har strävat efter att vara bäst och ställt skyhöga krav på mig själv även som ledare, jag har lyssnat på min säsongspersonal, gett dom ansvar och möjlighet att få lära sig saker, sett mellan fingrarna med småmygel, så länge målen har uppnåtts och gjort mitt yttersta för att få alla att trivas.

T.o.m. vårt fackombud har berömt mig för mitt sätt att leda, men tyvärr har jag alltså haft jätteproblem med en kille som bara gett mig skit tillbaks, samtidigt som jag varit rädd för att ta konflikter/säga till på skarpen mot honom många gånger, pg.a. hans attityd. Jag har gått på knäna och är nu så mentalt slutkörd att jag bara sitter och gråter och helt nyligen fick ett vredesutbrott här hemma, IRL efter att ha läst ditt första inlägg.

-Hur mycket skit tycker du egentligen att en arbetsledare skall behöva ta? Eller är det bara "gubbarna på golvet" som kan bli illa behandlade?

Snälla, splitta nu denna tråd, så att den kan få handla om det den var tänkt att få handla om från början, är så jävla trött på en massa personangrepp grundade på fröutfattade meningar.

Tråden är dessutom inte täntk att behandla hur jävliga/snälla dom är på mitt jobb, utan ett helt annat problem (läs bakåt).

Problemet är alltså min (och säkert många andra aspergares) dåliga mentala ork med bråk, tjafs och konflikter/dålig stämning på en arbetsplats och våra mer eller mindre obefintliga mentala skyddsbarriärer mot allt sådant, som gör så att det inte bara är att släppa det och inte bry sig, som vissa verkar tro.

Tanken var att vi skulle diskutera detta utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv, inte göra mer eller mindre oriktiga spekulationer om situationen på min arbetplats.

Som sagts innan så har jag inte varit mer utsatt för konflikter/dyl än andra i min situation, men det verkar få mig att må mycket sämre än NTs.

VÄNLIGEN, KAN VI NU HÅLLA OSS TILL ÄMNET!!!

Du råkar inte vara projektledare Ford?

Tyvärr så kommer du att få arbeta med jobbiga människor, mig bland annat, men det finns också dem som tycker jag är en rätt schysst kille.

Fastighetsskötare med inköps, fakturerings och arbetsledaransvar annars, men att driva en bostadsrättsförening enligt ett givet kontrakt, med tydliga deadlines att följa, och där det även ingår planering av arbetet och inköp/fakturering är nog på många sätt att likna vid projektledning.

Jag har dessutom läst kurser inom bl.a. ledarskap, förhandlingsteknik, organisationsteori, företagsekonomi, projektmetodik m.m., förvisso grundkurser, men i alla fall...

För närvarande jobbar jag dock som "NT" och är såvitt jag vet varken berättigad till lönebidrag eller andra subventioner i nuläget.

Sorry, nu bröt jag själv av från ämnet. Hädanefter försöker vi att inte upprepa detta.

Du är inte riktigt rätt för den tjänst vi söker nu, men vi kommer på sikt om utvecklingen går rätt behöva en verksamhetsledare. Att du har erfarenhet att arbeta för en förening är ett stort plus.

När du inbjuder till erfarenhetsutbyte, så kan du inte påstå att det är off-topic om andra delar med sig, även om deras erfarenheter inte är tillämpliga för dig.

Dessa säsongarbetare/sommarjobbare, får du bestämma vilka de är el blir du bara "pådyvlad" dem?

Kan du berätta för ledningen och få stöd? Jobba mer självständigt och slippa den jobbiga typen?

Ett problem i de flesta arbeten är att det inte hjälper att vara bra på "själva jobbet", eftersom det ingår i jobbat att klara av "besvärliga människor".

Jag utgår från att du av principiella skäl (jag kallar det "fixa idéer") motsätter dig KBT för att påverka ditt eget tänkande och därmed dina känslor så du slipper bli så utmattad. Eller att ta någon slags medicin som avtrubbar din känslighet för konflikter.

En utväg är att söka ett liknande jobb där du slipper ha arbetsledande arbetsuppgifter. Det kan visserligen medföra lägre lön men blir mindre energikrävandae.

Det finns också böcker och kurser om att samarbete med "besvärliga människor". En del av dem är säkert aspargare som "käftar emot" och ifrågasätter.

http://www.bokus.com/bok/9789177092056/ ... manniskor/
http://arbetsplatskonflikt.av.gu.se/1ak ... arlig.html

Mina egna erfarenheter var att jag var den som var sist i kedjan och skulle fixa det som de tidigare inte hunnit med. Givetvis var det jag som fick skäll om jag inte hann också, eftersom jag var lägst i rangordning. Arbetsgivaren löste det genom att göra sig av med mig.

Kan du inte skicka skitstöveln enbart på djävliga uppdrag, så kanske han ledsnar.
Ge bara skriftliga instruktioner, rapportera till överordnade när dom inte följs.

Alien skrev:När du inbjuder till erfarenhetsutbyte, så kan du inte påstå att det är off-topic om andra delar med sig, även om deras erfarenheter inte är tillämpliga för dig.

Dessa säsongarbetare/sommarjobbare, får du bestämma vilka de är el blir du bara "pådyvlad" dem?

Kan du berätta för ledningen och få stöd? Jobba mer självständigt och slippa den jobbiga typen?

Ett problem i de flesta arbeten är att det inte hjälper att vara bra på "själva jobbet", eftersom det ingår i jobbat att klara av "besvärliga människor".

Jag utgår från att du av principiella skäl (jag kallar det "fixa idéer") motsätter dig KBT för att påverka ditt eget tänkande och därmed dina känslor så du slipper bli så utmattad. Eller att ta någon slags medicin som avtrubbar din känslighet för konflikter.

En utväg är att söka ett liknande jobb där du slipper ha arbetsledande arbetsuppgifter. Det kan visserligen medföra lägre lön men blir mindre energikrävandae.

Det finns också böcker och kurser om att samarbete med "besvärliga människor". En del av dem är säkert aspargare som "käftar emot" och ifrågasätter.

http://www.bokus.com/bok/9789177092056/ ... manniskor/
http://arbetsplatskonflikt.av.gu.se/1ak ... arlig.html

Mina egna erfarenheter var att jag var den som var sist i kedjan och skulle fixa det som de tidigare inte hunnit med. Givetvis var det jag som fick skäll om jag inte hann också, eftersom jag var lägst i rangordning. Arbetsgivaren löste det genom att göra sig av med mig.

Jag är inte helt främmande för psykologsamtal, om det kan hjälpa, men i så fall måste även arbetsgivaren dra sitt strå till stacken genom att hålla det löfte som beskrivits i stycket ovan.

Däremot skulle jag aldrig få för mig att ta psykofarmaka/bli nerdrogad så länge jag inte lider av klinisk depression, utan mår dåligt p.g.a. en arbetssituation som kan åtgärdas, antinget genom bättre stöd, omplacering till lämpligare arbetsuppgifter, eller i värsta fall uppsägning och sökande av annat, mera lämpligt arbete, även om jag hade åkt på 2 månaders karens i a-kassan.

Fortsättning

Egentligen är det inte så svårt att lösa på arbetsmarknaden. Det jag behöver är egentligen bara antinget ensamarbete, eller ännu hellre arbete i en grupp där det råder högt i tak och ett tolerant arbetsklimat.

Som sagt, en god psykisk hälsa är viktigare än pengar.


Jag ser egentligen bara två hakar

1. "Fula fläckar" i ett CV är aldrig bra att ha

2. Lägre lön + Mycket studier/tidigare säsongsarbete under många år + dagens pensionssystem = svårt att överhuvudtaget klara sin överlevnad på ålderns höst.

När du skriver sommarjobbare och dessutom att du är fastighetsskötare undrar jag om det är sommarjobbare som i vikarier eller om det är sommarjobbare som i ungdommar i 16-års åldern som sommarjobbar/praktiserar mot en låg lön?
Vet att det är vanligt med dessa sommarjobbande ungdomar i fastighetsskötar branchen och om det nu skulle vara det sist nämnda så måste du ha i åtanke att de inte är vuxna människor och inte heller får full lön och då måste du förvänta dig att de inte gör allt som du ber dem.

Om det dock är vuxna vikarierande sommarjobbare hänvisar jag fortfarande till mitt tips i mitt föregående inlägg i tråden.

Säsongare = vuxna människor, som jobbar 6-9 mån om året och är hemma på vintern (med goda chanser till fast jobb om de är duktiga).

Sommarjobbare är vanligtvis ungdomar, även dom har en god chans att få foten in, när de slutar skolan, om de sköter sig. Jag förväntar mig inte att de skall vara lika effektiva som vuxna, eller att de skall kunna lika mycket och/eller inte göra några misstag.
Ett visst tramsande och myglande får man kanske ocskå räkna med, inom rimliga gränser samt om skärpning sker utan tjafs, efter tillsägelse.
Oförskämt beteende, bråkig,kaxig och uppkäftig "tonårsattityd" och vägran att göra som man säger accepterar jag däremot inte.

För båda grupperna gäller det att jag faktiskt inte sökt jobbet för att bli socialarbetare, utan för att sköta - och organisera skötseln av - ett bostadsområde. Om min dröm hade varit att rehablitera/arbetsträna/uppfostra div associala individer hade jag sökt en helt annan utbildning.

ford skrev:Ett visst tramsande och myglande får man kanske ocskå räkna med, inom rimliga gränser samt om skärpning sker utan tjafs, efter tillsägelse. Oförskämt beteende, bråkig,kaxig och uppkäftig "tonårsattityd" och vägran att göra som man säger accepterar jag däremot inte.

lasseivägen skrev:Kan du inte skicka skitstöveln enbart på djävliga uppdrag, så kanske han ledsnar.
Ge bara skriftliga instruktioner, rapportera till överordnade när dom inte följs.

Yes! . Precis så ska ska skitstövlar tas