angelfairy skrev:Jag tror att min partner som också är far till vårt gemensamma barn har Asperger. Vill börja med att säga att alla människor är olika och bara för att min partner råkar ha vissa beteenden menar jag inte att alla med asperger skulle ha dessa utan bara att jag tror att Asperger kan vara orsaken till vissa saker som för mig är obegripliga och jag hoppas kunna finns hjälp eller råd här.

Bland annat har han datorer och tv som någon form av special intresse och han har fyllt hela sin lägenhet en stor 3a med dataskärmar och lådor med platttvs. ca 20stycken gigantiska platt tvs och 75 sådana "tjock data skärmar" och 30 platt data skärmar och massvis med lapptops. Lägenheten på ca 90kvm är fylld från golv till tak och det går knappt att gå in. Kan tilläggas att det inte är i kopplat utan bara står där och han köper bara mer och mer. Och förutom det är den en väldig oreda med disk över hela golvet, tomburkar och godispapper och chipspåsar och totalt kaos.

Jag har bett honom tusen gånger att göra plats för mig och framför allt sin son i sin lägenhet men det händer aldrig. Jag har försökt att städa bort allt det som inte är intresset dvs disk godis, burkar osv men det blir lika dant på några dagar. Och ändå fastän det ser ut som det gör vill han ändå ha sin egen tid och vara mestadels för sig själv i sin lägenhet. Finns det någon annan som råkar läsa detta som har någon liknade erfarenhet och något råd om lösning?
(Vi är Särbos men jag vill ju egentligen inte ha det som ovan beskrivet och tror inte han vill det innerst inne heller. Han vet inte ens själv längre vad han ska med alla sakerna till)

Jag har läst endel om asperger bland annat 22 Things a woman must know if she loves a man with asperger's syndrome av Rudy Simone. Gjorde något nättest där svaren också visade på att han kunde ha asperger. Men han vägrar tro det själv fast han vet inget om det heller och jag är inte tillräckligt påläst för att kunna svara helt på varför jag tror detta. Är det någon annan som har något bra boktips om asperger? Eller någon bra kortfattad beskrivning. Han har dyslexi och vägrar läsa böcker så jag måste läsa och förklara.


Han säger att han ska dyka upp men dyker inte upp och hör inte av sig. någon dag senare säger han att han var för trött. Jag säger att jag vill att han ska höra av sig då och säga det istället så jag vet om han kommer eller inte så jag eventuellt kan planera att göra något annat. Men det går inte in han fortsätter tro att jag blir ledsen om han ringer och säger att han inte kommer men jag blir ju ledsen för att han inte dyker upp. Det hela har blivit som en fredagsritual det senaste året. och varje lördag har vi samma diskussion efteråt. På fredagar säger han att han ska komma men dyker inte upp och stänger av sin telefon. Hur får jag honom att förstå?

När han är här hos oss, kan det kännas som att han inte är här. Han sitter och snurrar in sig i sin dator istället. Någon som har några tankar och råd om sådana situationer?

Och för att ha råd med alla datorer, tv skärmar och annat så jobbar han dag och natt. på natten med tidningar och på dagen på lager. Och han blir trött av att vara social på lager jobbet så han vill inte umgås med människor mer än jobbet (vilket för mig också känns som ett asperger drag?) Så iaf han umgås i princip bara med mig och vår son, men orkar aldrig hitta på något eftersom han jobbar ihjäl sig. Och han har aldrig pengar till något eftersom han köper elektronik för alla sina pengar.

Det känns som en ond cirkel. Allt jag och min son vill är att få tid med vår partner/pappa. :/ Och han vägrar gå på någon form av parterapi eller utredning. Finns det någon annan som vägrat gå på utredning men sedan gått ändå? vad motiverade er?

Sedan kommer han in i långa perioder när han inte vill ha framför allt sex men även annan form av närhet. Jag älskar närhet förstår inte detta heller. Har läst att detta också kan vara ett Asperger drag någon som har erfarenhet av detta och några tankar? råd?


Att tillägga är att kärlek är kärlek och när den är där så är den där. Så den som tänker kommentera "Om du har det så jobbigt lämna han då o bla bla bla" kan skippa det. Skriv om ni har något vettigt att säga gott folk. =) Asperger är som ett språk. Jag kan inte tyska, behöver jag hjälp med något på tyska får jag fråga den som kan. detsamma i detta fall. Jag har inte Asperger så jag frågar er här som antingen har Asperger, misstänker att ni har eller är anhöriga till någon med Asperger.

Om någon har något råd så är jag tacksam för hjälp.