Som ämnet lyder så undrar jag om det är fler av er Aspergare som ifrågasätter många saker?

Jag gör det oftast när det är något jag irriterar mig på eller vill finna ett logiskt samband med.
Har nyss tagit mig ur en depression med så är allmänt "alert" och pigg nu så det händer mer ofta pga det.

Hade idag på min arbetsträning en medarbetare som lackade på mig för att ja påpekade att hennes sätt att agera inte var logiskt.
Konversationen:

- JAG; Kan jag fråga dig något utan att du tar illa upp.
- HON; Javisst.
- JAG; Är det en anledning att du talade till personen du nyss talade till med hög volym när hon står 1 meter framför dig?
- HON; Ja hon är utländsk så hon har svårt att förstå vad jag säger(vilket stämde).
- JAG; Jo men det skulle räckt att tala klart för att förmedla den handlingen, det verkar inte särskilt logiskt att du höjer rösten. Det är intressant för jag märker ofta att andra människor gör det men kan inte se någon logik, det var inget personligt.
- HON; Lägger till ett argt tonläge och säger bestämt med en klar och hög röst "DU KAN INTE IFRÅGASÄTTA SAKER SOM INTE ÄR LOGISKA".
- JAG; Jo det kan jag visst det, jag har en fri vilja och kan göra vad jag vill, jag kan dock välja att inte ifrågasätta det uttalat.
- HON; Fortfande samma tonläge som förut "DU KAN INTE IFRÅGASÄTTA SAKER SOM INTE ÄR LOGISKA"
- JAG; Varför?
- HON; Fortfande samma tonläge som förut "DU KAN INTE IFRÅGASÄTTA SAKER SOM INTE ÄR LOGISKA"
- JAG; Flinar till med ett leende "Du sa att du inte skulle ta illa upp, jag påpekade dessutom att det inte var personligt"
- HON; Ännu argare tonläge som förut "JAG TAR DET INTE PERSONLIGT MEN DU KAN INTE IFRÅGASÄTTA SAKER SOM INTE ÄR LOGISKA"
- JAG; Börjar skratta för att hennes ignorans var komisk för mig "Okej, vi säger så och ännu en gång jag ber om ursäkt om du tog det personligt."
- HON; Ännu argare tonläge som förut "MEN JAG TAR DET INTE PERSONLIGT SA JAG JU MEN DU KAN INTE IFRÅGASÄTTA SAKER SOM INTE ÄR LOGISKA"
- JAG; "Okej."

Hon sa till mig att jag inte kan ifrågasätta saker som inte är logiska för att förr eller senare kommer någon "klappa till mig".(Vilket jag nästan svarade med en ifrågasättning men valde att inte göra det då hennes intellektuella nivå inte verkade tillräckligt hög för att inse vad jag försökte förmedla).

Reflekterat över det nu efteråt och att jag ibland kan vara ett riktigt "smart ass", någon vecka tidigare fick jag en i mitt spel att lacka när jag drog en sarkastisk kommentar när han misslyckats med någonting.

Det är inte att jag menar illa och vill att folk ska bli arga, det är bara på nåt sätt komiskt för mig att göra det(tänker även att andra tycker det), det är kul tills någon svarar tillbaks.

Någon som känner igen sig?

...Jag gillar också logik. Enklare att kläcka kommentarer än att begripa/hantera folks reaktioner ibland..

Det är ju exakt samma sak som "tanter" gör när de ska prata med oss "mindre vetande" Aspisar, de tror att budskapet går fram om de höjer rösten, problemet är bara att det skapar bara en distans mellan dem och den person som de tror att de hjälper (samt visar på deras bristande empati och intelligens).

Jag får inte ihop logiken i det här. Varför skulle man inte kunna ifrågasätta ologiska saker? Det är väl de ologiska sakerna det finns anledning att ifrågasätta. Däremot logiska saker är det väl sällan nåt behov av att ifrågasätta...

Miche skrev:Det är ju exakt samma sak som "tanter" gör när de ska prata med oss "mindre vetande" Aspisar, de tror att budskapet går fram om de höjer rösten, problemet är bara att det skapar bara en distans mellan dem och den person som de tror att de hjälper (samt visar på deras bristande empati och intelligens).

Ja precis, jag finner det otrevligt och som en saknad av respekt mot individen som får höra det.

Höja rösten eller avbryta någon som talar före dem brukar få mig att bli sur som fan. Händer ibland att jag blir tyst när någon avbryter mig och väntar tills dem har talat färdigt och börjar då om från början(om man har någon pratkvarn som gör detta brukar det bli jävligt långdraget).

Det där du påpekade, att hon började prata högt med någon bara för att personen inte kunde svenska så bra är en korrekt iakttagelse och ett vanligt fel som många jag hör. Jag har ett antal tillfällen hört personer som jobbar med invandrare bete sig på det sättet. Ofta tar de dessutom till ett tillgjort tonfall som de talar till barn och det låter som de är trötta på att vara tvungna att ta om allt klart och tydligt med enkla ord. Man behöver inte göra på det sättet.

Att däremot folk ska uppskatta att du påpekar såna saker kan du inte förvänta dig. Man måste lära sig vid vilka tillfällen man kan påpeka saker för folk och när man inte kan göra det och man kan dessutom inte lita på att folk inte kommer att ta illa upp även om de säger att de inte ska göra det för att:
- Personen väntade sig inte att du skulle säga just detta utan något annat som de inte skulle ta illa upp för
- Hon var nyfiken och ville veta vad du skulle säga.
- Det hör till god ton o att alltid säga att man inte kommer att ta illa upp om någon frågar på det viset. Dessutom hör det till god tid att därefter låtsas att man inte tagit illa upp även om man gör det vilket den här personen tydligen inte lyckades vara särskilt övertygande med.
- Hon har helt rätt. Du kan reta upp folk genom att påpeka saker i deras beteende opåkallat och det är något som folk kan tänkas tycka illa om dig för. Så det kan vara bra att vara medveten om så kanske du ibland kan undvika att göra det om du inte tycker att det är så viktigt.

-Känner definitivt igen mig här! Kan erinra mig åtskilliga liknande meningsutbyten.

Människan du talat med kan inte ha varit särskilt van vid diskuterande...och det är det ju många som inte är. Att ifrågasätta är viktigt.

Om man inte ska ifrågasätta ologiska saker, vad ska man ifrågasätta?

Jag tror din medarbetare kan ha haft svår pms eller en dålig dag, den reaktionen är inte normal att få skulle jag säga av erfarenhet.

Man ska ifrågasätta allt och speciellt det som inte är logiskt.

Vi såg inte samspelet och personen som fick frågan kan mycket väl ha gått mer på vad hon uppfattade av "tonen" från frågeställaren än vad frågeställaren verkligen sa. I så fall är det fullt begripligt. att hon blev irriterad även om frågeställaren inte menade så. Förutom detta kan just detta ha varit en känslig punkt för den som fick frågan men framför allt är det alltid lite känsligt att kritisera någon annan för vad de gör och man kan aldrig riktigt veta hur det kan komma att tas emot.

Jag hade inget speciellt tonfall, lite småskakig röst som jag vanligtvis har men det är inget som både påverka någon att bli så arg. Då hon inte blivit arg tidigare när jag låtit likadan och pratat om andra ämnen.

Pms vettefan, sa att hon hade lite huvudvärk tidigare så kan vart det.
Hon är en pensionär och om jag skulle beskriva hennes sätt att se ut/tala så får jag upp bilden av den feta kvinnliga kaxiga hönan i tecknade verisionen av robin hood fast irl.


Personligen tror jag att hennes sätt att agera har med ren ignorans att göra, vissa människor i världen är så envist ignoranta att man bara kan sucka och gå vidare.

Är det stor åldersskillnad mellan er? Hon klarade kanske inte att ta emot kritik från någon som var mycket yngre än henne? För att hon ansåg att hon var mycket mer erfaren och borde veta bäst hur man behandlar folk?

hatarallt skrev:Hon är en pensionär och om jag skulle beskriva hennes sätt att se ut/tala så får jag upp bilden av den feta kvinnliga hönan i tecknade verisionen av robin hood fast irl.

Låter som flera damer från den kacklande hönsfarmen till folkhögskoleklass jag gick i tidigare. Inget vett och sans alls, bara ett evigt kacklande om allt och inget, hela tiden, oavbrutet. Det var knappt lärarn fick en syl i vädret för allt kafferepande.
Parat med en extrem ovilja att ägna sig åt sånt som kräver intelligens och koncentration.

Jag har nog inte sett filmen ifråga men kan ändå göra mig en livlig föreställning.

Bjäbbmonstret skrev:Är det stor åldersskillnad mellan er? Hon klarade kanske inte att ta emot kritik från någon som var mycket yngre än henne? För att hon ansåg att hon var mycket mer erfaren och borde veta bäst hur man behandlar folk?

Det tror jag också på om hon nu var äldre, jag upplever äldre och speciellt de äldre kvinnorna som väldigt fientliga om man påpekar något.

Jag är 22 i september, och hon är 65+

hatarallt skrev:Jag är 22 i september, och hon är 65+

Jag tror åldern förklarar det hela. Hon ville nog inte bli kritiserad av vad hon förmodligen ser som en liten unge, jag kan inte tänka mig en enda i min egen ålder som haft den reaktionen vid det samtalet om det inte var något väldigt fel med humöret just den dagen.

De flesta äldre lever fortfarande efter att äldre ska respekteras oavsett vad och förstår inte varför dagens ungdomar inte ger speciell behandling pga deras ålder.

Att du sen dessutom inte sjönk till hennes nivå och höjde tonläget genererade nog en del extra irritation.

Jurå ifrågasätta är mitt andra namn.
Tycker det är sundare att tänka, fundera och ifrågasätta än att gå med på allt utan att undra alls om det är bra eller dåligt vad som håller på att hända.

Ifrågasätta kan man på många olika sätt. Ifrågasätter jag på ett positivt o neutralt sätt så kommer jag längre,
dock har jag inte alltid nerver att vara så tålmodig.

Har nog inte enbart med ålder att göra.( själv 65 år)

Gav nog upp att försöka resonera logiskt med folk, som såg sin världsbild rämna, när deras känslomässiga tolkningar blev ifrågasatta med logik.
Dom slutar helt att lyssna och vägrar alltid att ta in andras logik, om det inte passar in i deras känslors universum.

Jag ifrågasätter ofta folk när dom pratar om vem som är "normal" eller inte. Avskyr det ordet! Vem har bestämt vad som är normalt, och är man säker på att den som bestämde detta verkligen är normal själv? Hur har det gått till när man kom fram till att bestämma vad som ansågs normalt? Frågade man folk? Dom som blev tillfrågade var dom normala? Är det inte så att vi alla är unika? Enligt mig betyder unik inte alls samma sak som normal.

Akleja skrev:Jag ifrågasätter ofta folk när dom pratar om vem som är "normal" eller inte. Avskyr det ordet! Vem har bestämt vad som är normalt, och är man säker på att den som bestämde detta verkligen är normal själv? Hur har det gått till när man kom fram till att bestämma vad som ansågs normalt? Frågade man folk? Dom som blev tillfrågade var dom normala? Är det inte så att vi alla är unika? Enligt mig betyder unik inte alls samma sak som normal.

Kan bara hålla med! Driver mig också till vansinne.
Dessutom gör jag ofta tvärtom som förväntas bara att 'bryta reglerna'.
Tycker det är kul att vara annorlunda.

Red and green skrev:Kan bara hålla med! Driver mig också till vansinne.
Dessutom gör jag ofta tvärtom som förväntas bara att 'bryta reglerna'.
Tycker det är kul att vara annorlunda.

Har börjat lära mig att skita i dom som inte klarar av logik, jag kan inte bry mig om deras enfald.
Numera skiter jag mer eller mindre i folk som försöker tvinga på mig deras ologiska känslo styrda dravel.

Det är skillnad mellan att respektera livserfarenhet vilket jag tycker att man ska göra och att respektera dumhet

Gud vad jag älskar att inte vara deprimerad, det ändrar verkligen hela din livssyn.
Om den här situationen skulle hänt och jag fortfarande var deppig så skulle jag inte ens frågat henne och om jag hade gjort det skulle jag aldrig gått så långt som jag gjorde och diskutera med henne.

Efteråt skulle jag sedan reflektera över att "hon var otrevlig och ologisk", nu så ser jag mycket mer komplexa svar som kan få mig att reflektera över livet och hur jag kan leva mitt för att må ännu bättre.

Att vara deprimerad är som att leva i ett rum där ljuset inte går att tända, antidepprisiv medicin symboliserars av ett par nightvision googles som låter dig se allt i rummet med dom på.

Bjäbbmonstret skrev:Det där du påpekade, att hon började prata högt med någon bara för att personen inte kunde svenska så bra är en korrekt iakttagelse och ett vanligt fel som många jag hör. Jag har ett antal tillfällen hört personer som jobbar med invandrare bete sig på det sättet. Ofta tar de dessutom till ett tillgjort tonfall som de talar till barn och det låter som de är trötta på att vara tvungna att ta om allt klart och tydligt med enkla ord. Man behöver inte göra på det sättet.

Det har jag också märkt bland lärare som undervisar invandrare.

Samma sak gäller för de som arbetar med förståndshandikappade, i vart fall väldigt många av dem pratar med sina "brukare" på det viset.
Sen när de får andra arbetsuppgifter och ska arbeta med aspergare fortsätter de på samma sätt.

Det är mer vanligt än ovanligt och blir rena parodin.