Hej bockar och bugar som nying här.

Jag har en ganka knäpp fråga känn er fria att svara eller inte har frågat ganska många personer det här.

Om ni tänker på en sak tex en boll ser ni då en boll i huvudet om ni blundar eller är det svart.
Jag ser ingen boll och blir lite irriterad efersom 99% av dem jag frågat ser en boll i skallen.

Hur skulle ni förklara att era tankar funkar om ni nu tänker på en boll.

Jag tror att jag beskriver en boll blixtsnabbt för mig själv i skallen typ rund med varijerande färger.

Är bara lite nyfiken.

Jag ser nästan allt som bilder och film i huvudet. Ord tänker jag sällan med om jag inte planerar vad jag ska säga, skriva eller sådant.

Jag upplever det som att de flesta människor generellt sätt tänker nästan bara i ord när jag frågar dem.

En tråd om visuellt tänkande:http://www.aspergerforum.se/thinking-in-pictures-visuellt-tankande-t26120.html?hilit=t%C3%A4nka%20i%20bilder

Jag ser alltid bilder i huvudet. Men jag vet att min man inte gör det, så det verkar vara olika.

Jag tycker det där är en svår fråga. Jag har funderat på liknande saker själv. Jag förstår inte riktigt hur man vet om man tänker i bilder eller i något annat. Någon som känner för att förklara?

Hej och välkomen @starblaze.
När jag tänker boll, kan det vara olika bollar jag ser,beroende i vilket sammanhang, handlar det om fotboll blir det så klart en, pratas det hundar ser jag nog en tennisboll och kanske en hund som fångar den. Pratas det barn och bollar blir det nog en blå boll med stjärnor, tror ungarna hade en.
Men eftersom jag oftast tänker i skeenden, kan det bli ett barn som leker med en boll, och glatt kastar bollen till mig.
Har just läst färdigt Olga Bogdashinas bok om Aspergare och Autisters perception, vilket fick mig att förstå hur många av oss tänker. Efter det såg jag filmen om Tempel Grandin för troligen tredje gången, nu förstod jag filmen på ett helt nytt sätt, insåg att jag tänker på samma sätt.
En länk till filmen Tempel Grandin
Själv har jag en kaparversion, men kanske den går att hitta på nätet ännu.

Det är just det här jag älskar att diskutera med folk som förstår hur virrit man ibland tänker.

Givetvis finns det ett antal olika bollar i olika sammanhang och utseende. Men jag ser ändå aldrig bilder blir lite avensjuk på folk som ser bilder i huvudet vill oxå göra det ju.

Men man ska nog vara glad att man bara är halvknäpp man kunde ju vara helknäpp i stället.

@sugis, tror du har en bra poäng med att dom försvinner snabbt, bilderna går ju lika snabbt som orden.
Du borde läsa Olgas bok. Tror den skulle ge dig en ahah upplevelse likt den jag fick.

starblaze skrev:Det är just det här jag älskar att diskutera med folk som förstår hur virrit man ibland tänker.

Givetvis finns det ett antal olika bollar i olika sammanhang och utseende. Men jag ser ändå aldrig bilder blir lite avensjuk på folk som ser bilder i huvudet vill oxå göra det ju.

Men man ska nog vara glad att man bara är halvknäpp man kunde ju vara helknäpp i stället.

Men jag ser inte en riktig bild av en boll, inte som man ser i en dröm, men jag vet hur bollen ser ut, men det är inte en verklig bild som en hallucination.
Tror inte du är det minsta knäpp, bara som många av oss, vi tänker annorlunda, har vårt eget sätt att ta in omvärlden.

Jag ser en boll, om jag säger till mig själv att se andra bollar... Ser jag många andra bollar.

starblaze skrev:Hej bockar och bugar som nying här.

Jag har en ganka knäpp fråga känn er fria att svara eller inte har frågat ganska många personer det här.

Om ni tänker på en sak tex en boll ser ni då en boll i huvudet om ni blundar eller är det svart.
Jag ser ingen boll och blir lite irriterad efersom 99% av dem jag frågat ser en boll i skallen.

Hur skulle ni förklara att era tankar funkar om ni nu tänker på en boll.

Jag tror att jag beskriver en boll blixtsnabbt för mig själv i skallen typ rund med varijerande färger.

Är bara lite nyfiken.

Skulle vilja svara ja, eftersom jag alltid brukar skissa upp bilder i huvudet för att lösa diverse frågeställningar, planera vardagen-/arbetet eller rent allmänt bara fundera.
Om jag tänker på ordet boll, eller betydelsen av boll - så dyker det upp en boll i diverse sammanhang, sen stissar jag upp mig på varför en boll heter just så.

Jag tänker nog med flera sinnen och sätt samtidigt. Visst kan jag se en boll framför mig, men då känner jag den automatiskt också (t.ex. min sons skrovliga basketboll och det sega motståndet hos den plastboll jag hade som barn), och hör ljudet av den och känner hur den luktar.

Jag ser en boll.

Att inte se en boll är en fullt naturlig variation av hur man är kopplad i hjärnan. För en del är det visuella systemet mest utvecklat, medan hos andra är det hörseln eller känseln. En del tänker mer i ord än i bilder och vice versa. Finns en massa tester på nätet om man kan engelska och söker på t ex "learning styles", "NLP", "brain hemisphere dominance" mm.

Intressant.

Jag ser en cirkel som blixtsnabbt antar olika skepnader. Beroende på var bollens placering är.
Allt jag tänker är som små förutbestämda filmer. Om någon säger ett stadsnamn gör jag mig en egen uppfattning om hur där ser ut t.ex.

Jag ser en boll och hör ljudet av att någon sparkar den, rasslet i nätet eller ett hårt studsande. Jag tänker i film som ofta har ljudeffekter, kommentarer eller "samplingar" som tyvärr hakar upp sig.

Irriterande, men det går att leva med om man reagerar så lite på tankeupprepningarna som möjligt. Ingen annan kan höra och se vad som pågår i mitt ihuvud, vilket jag ofta trodde som barn och tonåring.

Tror att mitt visuella tänkande är kopplat till min bildbegåvning som nästan all förmåga till inlärning och att skapa sammanhang är beroende av. Jag tror inte ens mitt modermål är svenska. Mitt förstaspråk är visuellt tänkande som jag översätter till svenska. När någon säger frukost ser jag vad jag behöver plocka fram. När någon berättar om sitt liv eller en händelse ser jag det på film.

Det är svårt att förstå hur människor tänker om de inte tänker visuellt.

Har de en berättarröst eller ljudbok inne i huvudet?

Hur ser ett snille i matte lösningarna på logiska problem?

Hur räknar man utan bilder eller grafiskt stöd av något slag?
Jag trodde siffrorna kom farande genom luften och lade sig på rätt plats. På mina mattelektioner tog det stopp.
Logik som innehåller mönster/ matriser klarar jag utmärkt, men jag har aldrig fått några visuella uppenbarelser av matte.

Det finns en jättebra tråd om detta här på forumet, sök på "bildtänkande". (tror jag)

Ontopic:
Om jag tänker mig en fotboll eller vad det nu kan vara, så börjar först oftast ett bildspel av minnen som innefattar fotbollar, sen om jag vill kan jag "skapa" en ny fotboll som inte är i samband med minnen.

Så är det med det mesta för mig.

Flaggstolpe:
*bläddrar igenom minnen av flaggstolpar*
eller..
*skapar en egen flaggstolpe genom visuallisering*

Just att visuallisera saker tycker jag är både roligt och användningsbart, kan ju t.ex. Pröva hur jag ska möblera mitt hem utan att flytta runt på sakerna, kan ju även göra det när jag inte är hemma för att jag kan visuallisera rummen i skallen liksom.
Finner dessa trådar jätteintressanta, skriv! :p

Edit: Kan tillägga att JA det går väldigt snabbt, precis som några ovan skrev.
Kan vara svårt att hänga med om jag inte fokuserar, och ibland funkar det inte ändå och då "tappar jag" perceptionen och försvinner iväg bland tankarna. (dagdrömmer alltså)

För något år sedan skulle jag ha svarat att jag bara tänkte i ord, slog det mig nu. Jag undrar om medicineringen med ritalin har öppnat upp för ett mer "multimodalt" sätt att tänka (d.v.s. med fler kanaler, typ)? Förr tänkte jag verkligen väldigt semantiskt, tror jag. Jag brukade ha dialoger (eller kanske snarare monologer, men riktade till olika föreställda samtalspartners) i huvudet så gott som konstant. Det var oerhört påfrestande emellanåt, eftersom de hakade upp sig - kanske på liknande sätt som Kattkvinna upplever?

Nu upplever jag nog att tankarna flödar mer fritt, men däremot kan det vara svårt att fånga dem med ord. Det är som att det inte finns ord nog att beskriva en del samband som jag liksom uppfattar inombords, särskilt som det förgrenar sig åt fler håll samtidigt på ett väldigt icke-linjärt sätt.

Det har slagit mig att det nu skulle vara intressant att läsa matematik. Nu tror jag att jag skulle se sambanden på ett annat sätt. Fast jag har nog ändå alltid i någon mån kunnat visualisera just matematik, åtminstone den mest basala. Symmetri är liksom grundläggande. Som barn tänkte jag mycket i fyrtal, och fyrtal av fyrtal, o.s.v. Jag behövde inte räkna mina hopp med rep eller mina bollstuds, för jag kunde i efterhand återkalla för mig själv hur många system av fyror det var. Hemskt irriterande om det var 15 hopp, t.ex. - så nära fyra fyror men med en utebliven duns.

Tintomara Ariadne skrev:För något år sedan skulle jag ha svarat att jag bara tänkte i ord, slog det mig nu. Jag undrar om medicineringen med ritalin har öppnat upp för ett mer "multimodalt" sätt att tänka (d.v.s. med fler kanaler, typ)? Förr tänkte jag verkligen väldigt semantiskt, tror jag. Jag brukade ha dialoger (eller kanske snarare monologer, men riktade till olika föreställda samtalspartners) i huvudet så gott som konstant. Det var oerhört påfrestande emellanåt, eftersom de hakade upp sig - kanske på liknande sätt som Kattkvinna upplever?

Nu upplever jag nog att tankarna flödar mer fritt, men däremot kan det vara svårt att fånga dem med ord. Det är som att det inte finns ord nog att beskriva en del samband som jag liksom uppfattar inombords, särskilt som det förgrenar sig åt fler håll samtidigt på ett väldigt icke-linjärt sätt.

Det har slagit mig att det nu skulle vara intressant att läsa matematik. Nu tror jag att jag skulle se sambanden på ett annat sätt. Fast jag har nog ändå alltid i någon mån kunnat visualisera just matematik, åtminstone den mest basala. Symmetri är liksom grundläggande. Som barn tänkte jag mycket i fyrtal, och fyrtal av fyrtal, o.s.v. Jag behövde inte räkna mina hopp med rep eller mina bollstuds, för jag kunde i efterhand återkalla för mig själv hur många system av fyror det var. Hemskt irriterande om det var 15 hopp, t.ex. - så nära fyra fyror men med en utebliven duns.

Jag förstår vad du menar, men kan det inte bara vara så att du tidigare inte uppmärksamade dina tankesätt?
För mig är det så, jag vet inte hur jag tänkte förrut, men jag vet att jag inte hade en tanke på HUR jag tänkte. (haha)
Jag tror att många inte funderar på vad som händer i skallen när de tänker, och blir på något vis automatiserade.
Att fördjupa sig i sina egna tankar och försöka förstå samt förbättra dem är väldigt givande enligt mig men tyvärr verkar det vara en ovanlig hobby.

Njaej, det är nog väldigt få som är så insnöade på det egna tänkandet som jag i princip alltid har varit. Jag hade verkligen oerhört svårt för att visualisera förut. Däremot kan det ha varit så att jag hade mer av ett visuellt tänkande som barn men tappade det vartefter jag blev mer överbelastad kognitivt, och att jag nu håller på att få tillbaka det.

Jag tänker i bilder, ser sekvenser och kan "backa bandet" m.m. som att se på film. Har emellanåt svårt att uttrycka mig med ord eller att orka förklara vad jag menar eller vill ha sagt, känns som att det skulle vara lättare om man kunde överföra innehållet i det man tänker till andra istället för att konversera med ord, som telepati ungefär.

Jag ser en boll. Kan också se "filmer" och lyssna på musik mm i huvudet.

Tintomara Ariadne skrev:Jag brukade ha dialoger (eller kanske snarare monologer, men riktade till olika föreställda samtalspartners) i huvudet så gott som konstant. Det var oerhört påfrestande emellanåt, eftersom de hakade upp sig - kanske på liknande sätt som Kattkvinna upplever?

Ja, precis! Har också en del möjliga svarsalternativ till en tänkt samtalspartner samtidigt som jag ser denne på min inre film. Det som hakar upp sig är delar av dialoger eller ibland en kommentar. Oftast fastnar ett lösryckt ord som inte ens är känsloladdat.

Jag tänker saker som i en film, alltså med både bilder och ljud. Men det kan ju förstås växla lite också, beroende på vad jag tänker på.

kattkvinna skrev:Logik som innehåller mönster/ matriser klarar jag utmärkt, men jag har aldrig fått några visuella uppenbarelser av matte.

Jag har och det är inte mycket att hurra för. När jag var 12 så skulle man börja förklara hur man räknade ut något vilket ledde till att jag fick en massa fel på proven eftersom jag enbart hade svar och inte kunde få ner tankegången på papper. Efter det så gick det inte bra i matten alls. Eftersom ingen lärare förstod hur jag löste saker utan gick efter hur man normalt sätt gjorde så fick jag ingen hjälp som fungerade.

Känner igen mig mycket i ditt inlägg för övrigt kattkvinna.

Undrar hur det fungerar för någon som tänker nästan uteslutande i ord att göra saker. Om jag städar visualiserar jag mig allt, dags att hämta kvasten blir en filmsnutt där jag hämtar kvasten som jag sedan gör. Om man tänker i ord tänker man då med orden "nu behövs det sopas, jag måste hämta kvasten"?