Verkligheten!
28 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Re: Verkligheten!
Om jag sitter och pratar med någon och den får reda på att jag har AS, så börjar personen ofta plötsligt prata högt, långsamt och tydligt. Precis som om jag helt akut blivit dum i huvudet eller något. Det är jobbigt. Då är det bättre att inte behöva träffa folk.
Många vet inte vad Asperger är. Min man(som inte har AS) brukar förklara det bra: "En utan AS ser att stenen är grå och tänker inte mer på det. En med AS tar reda på varför den är grå."
Många vet inte vad Asperger är. Min man(som inte har AS) brukar förklara det bra: "En utan AS ser att stenen är grå och tänker inte mer på det. En med AS tar reda på varför den är grå."
Re: Verkligheten!
Sånt är ju kränkande. Du bör berätta att folk med AS enligt vissa statistiska undersökningar har högre IQ än genomsnittsbefolkningen (läs: NTs). De bör också vara tacksamma för att någon, inte osannolikt en AS:are, ville sitta och knacka all den kod som deras Iphone använder så att de kan skicka sms om de senaste händelserna i Idoljuryn eller kallprata om trivialt nonsens. Eller varför vi inte längre använder stenar som verktyg och kallpratar om skit vid en lägereld. AS:are har många gånger gjort grundforsking eller annat som NTs inte skulle palla. NTs är bara livrädda för att de inte ska få vara med i en social gemenskap, de tror att det är det värsta som kan hända i livet. Jag önskar att det fanns mer information om vad AS (och andra NPF för den delen) innebär och att du kan ha en AS:are på jobbet utan att veta det och att AS:are inte sitter och gungar katatoniskt i en stol och bläddrar i tågtidtabeller och sorterar frimärken hela dagarna. Och nej du får inte en rak höger om du rör vid en som i filmen "I rymden finns inga känslor"... Föresten vem ska se alla fel NTs gör? Vi är i själva verket deras guardians. Vi vill bara inte prata om vädret eller ses var 3:e timme.
Re: Verkligheten!
Jag upplever att människor överlag är så oerhört ointresserade av allting. Jag kan förundras över hur en nyckelpigas prick är lite ojämn och få ut stor glädje av att söka information eller titta på den udda insekten, medan andra mest troligt mosar den eller bara går förbi.
När jag blir glad över något, så är jag glad LÄNGE över detta något. Som nu till exempel, jag har lyckats klå mitt beroende av nässpray och jag gillar att tänka på och återkomma till ämnet. Andra tycker jag tjatar.
Jag är aktiv inom spelet World of Warcraft, och där känner jag mig ofta överlägsen alla andra som spelare. Jag SER inte mig själv som överlägsen och jag behandlar ingen illa, men det känns som att andra spelare inte är lika snara att fatta hur en ny boss fungerar, exempel; Ny boss, en grupp på 10 spelare. Efter 1 försök klarar jag att prestera till 99% på 85% av bossens egenskaper, såsom framkallande av vulkaner eller skuggor som klyver dig på mitten. Efter 2 försök klarar jag 100% prestation på 99.9% av bossens egenskaper och det innebär ungefär att man är så perfekt som man kan bli då det finns oförutsägbara element på alla bossar. Detta oförutsägbara element, är andra spelares prestation. Jag kan inte råda över detta.
Jag känner att de andra är för långsamma och där har jag svårt att påminna mig själv att jag är den som är avvikande, inte de andra...
Dessutom har jag dagar då jag känner mig "overklig", distanserad från omvärlden...det känns som att en tunn skiva av glas ligger mellan mig och allting annat...inte så att jag blir negativt påverkad, den bara ÄR där.
När jag blir glad över något, så är jag glad LÄNGE över detta något. Som nu till exempel, jag har lyckats klå mitt beroende av nässpray och jag gillar att tänka på och återkomma till ämnet. Andra tycker jag tjatar.
Jag är aktiv inom spelet World of Warcraft, och där känner jag mig ofta överlägsen alla andra som spelare. Jag SER inte mig själv som överlägsen och jag behandlar ingen illa, men det känns som att andra spelare inte är lika snara att fatta hur en ny boss fungerar, exempel; Ny boss, en grupp på 10 spelare. Efter 1 försök klarar jag att prestera till 99% på 85% av bossens egenskaper, såsom framkallande av vulkaner eller skuggor som klyver dig på mitten. Efter 2 försök klarar jag 100% prestation på 99.9% av bossens egenskaper och det innebär ungefär att man är så perfekt som man kan bli då det finns oförutsägbara element på alla bossar. Detta oförutsägbara element, är andra spelares prestation. Jag kan inte råda över detta.
Jag känner att de andra är för långsamma och där har jag svårt att påminna mig själv att jag är den som är avvikande, inte de andra...
Dessutom har jag dagar då jag känner mig "overklig", distanserad från omvärlden...det känns som att en tunn skiva av glas ligger mellan mig och allting annat...inte så att jag blir negativt påverkad, den bara ÄR där.
Re: Verkligheten!
För något år sedan var jag med om en sak som jag kan skratta åt än i dag.... En dag satt min man och pratade med en bekant. Den hade med sig sin fru, som jag började prata med lite grann. Vår yngsta son hade vid den tiden en kompis vars lillebror har AS. Hon jag pratade med kände den familjen lite grann. Sen sa hon:- "Den ena grabben i den familjen är inte riktigt kry"..(hon knackade på sitt huvud samtidigt som hon sa det)."Han har något fel, kommer inte ihåg vad det hette... tror det var något på A.."
-"Jaha.",sa jag -"Du menar Aspergers syndrom?"
-"Ja, precis! Det var så det hette! Han är väldigt knäpp i huvudet!" sa hon.
-"Jasså.Jag har Asperger." sa jag.
-"Ehhhh... Öhhhhh...."
Helt plösligt hade hon blivit grå i ansiktet och jag såg att hon helst skulle vilja gräva ner sig.
I bilen skrattade jag. Snacka om att ha gjort bort sig!! Tror nog att hon kommer att tänka sig för nästa gång innan hon uttalar sig om något som hon inte vet något om. Jag möter henne ibland. Hon är väldigt krusig och hejar stort! Vilken fjant!!
-"Jaha.",sa jag -"Du menar Aspergers syndrom?"
-"Ja, precis! Det var så det hette! Han är väldigt knäpp i huvudet!" sa hon.
-"Jasså.Jag har Asperger." sa jag.
-"Ehhhh... Öhhhhh...."
Helt plösligt hade hon blivit grå i ansiktet och jag såg att hon helst skulle vilja gräva ner sig.
I bilen skrattade jag. Snacka om att ha gjort bort sig!! Tror nog att hon kommer att tänka sig för nästa gång innan hon uttalar sig om något som hon inte vet något om. Jag möter henne ibland. Hon är väldigt krusig och hejar stort! Vilken fjant!!
Återgå till Att leva som Aspergare