Zombie skrev:Kvasirs "ämen" var också ett bra ord att finna något att betyda åt...

Attans, skrev jag fel igen. "Ämne" skulle det förstås stå, om nu någon mot förmodan inte insåg det.

Kombinationen av glasögon som jag inte blir riktigt vän med och att mitt senaste tangentbord tyvärr är svart och svårläst utan kraftig belysning gör att jag stavar som en kratta ibland, fast jag aldrig brukar ha problem med det annars.

Men visst, kommer du på en användning för ordet ämen så ska inte jag vara den som är den, utan bjuda på ordet utan avgift.

Karl skrev:Får => Färst => Färist

Inte lika rolig men

Färdas, färdades, färst

Ensamflickan skrev:

Zombie skrev:Många bra ord här. Men Ensamflickan: "får"? Bry dig inte så mycket om det! Om alla alltid bara sa och skrev vad man trodde man "fick" så skulle språket snabbt förtorftigas. Rättare sagt, det är en orsak till att massor med bra ord och uttryck försvinner hela tiden - särskilt i vår ängsliga tid.

Men när jag var liten fick jag lära mig att det inte hette så... Man fick istället formulera om det till typ "minsta antalet" el dyl.

Ja, det är sant! Det brukade trummas ut att det var fel, som om det aldrig någonsin hade hetat så över huvud taget. Men det är helt uppåt väggarna, det heter få-färre-färst, lika väl som det heter illa-värre-värst. Det har bara råkat komma ut bruk och det har varit vanligare med omskrivningar i stället.

Hm... har "illa" hetat "vå" också ursprungligen, möjligen?

De där halvbildade läroboksförfattarna och skollärarna från 1843,under hela 1900-talet och än, själva ofta extremt ängsliga för att säga "fel", och deras totalitära nationalistiska korståg för att göra svenskan likadan i hela landet och efter fransmännens (ända sen 1600-talet) mönster rensa ut alla, alla, alla ord och uttryck som inte var gångbara i huvudstadens fiinaste kretsar (och franskan har numera stora problem med sitt stela ordförråd och att nästan alla ordbildningsmöjligheter är utrensade som inte "fina" nog)... nä, bry er inte säger jag!

*varför blir jag alltid så harmad av ondska, dumhet och skönhetskross? Orkar inte*
_______________________________________

Ill, ill(a)re, ill(a)st är ett gammalt adjektiv, som adverbet "illa" är bildat till; men "värre" lär inte ha haft någon egen positiv de senaste par tusen åren (har jag för mig - inte uppdaterad.)

När hörde nån "måg" sist?

Är det helt utmönstrat?

Etymologi? Nån som vet? Har för mig att det var skoj?

Måg = svärson
Mög = styvson
Må = svärdotter
Mö = styvdotter

Det är egentligen bara mö som finns kvar, numera mest "ungmö", samt den dialektala slangvarianten som blev "mök" längre fram. Efter Ronny och Ragge är "pök" mer gångbart och numera är "mök" reale, "en mök" och avser en fis.

Men så sent som i Repmånad 1976 hör man direktör Oscar Löfgren, Loffe Carlssons rollfigur, snacka om "vilket mök" (alltså neutrum) om Lena Maria Gårdenäs journalisttjej som intervjuar Lasse Åbergs "Helge Jonsson" senare, så det var inte helt ur bruk så sent som i mitten av 70-talet.

Mög förvanskades å sin sida till bög och blev synonym till homosexuell. Men på 30-talet kunde man säga bög och menade en särskild kategori bland springschasarna på övre Norrmalm. "Han är bög, den jäveln" syftade då på en yngling mellan 18 och 25 med så kallad tangorabatt, jobbade som springschas, företrädesvis var av småborgerlig familj och gillade en viss sorts jazz...


Ääääääääh.... vad jag kan fabulera. Riktigt kul var det dock att låta fantasin flöda fritt....

Om jag ska vara mer allvarlig: Jag har hört måg lite då och då på senare år, så det förekommer, det gör det.

Allra första raden i det här inlägget var ju helt sann. Och det tre sista med text.

Ganesh skrev:När hörde nån "måg" sist?

Är det helt utmönstrat?

Etymologi? Nån som vet? Har för mig att det var skoj?

SAOB vet som vanligt:

MÅG

må⁴g, sbst.¹, m.; best. -en; pl. -ar; förr äv.
MÅGER
, m.
( maagh 1526. måg(h) (-åå-) 1528 osv måg(h)er c. 1540 – c. 1765)
[fsv. magher, manlig frände gm giftermål, svärson, släkting, motsv d. maag, manlig släkting (svärfar, svåger, svär­son), isl. mágr, släkting gm giftermål, got. měgs; svärson, fsax. o. fht. măg, släkting, feng. mæ̆g släkting, son; möjl. i avljudsförh. till isl. mǫgr son, ung man, got. magus, yngling, tjänare (se vi­dare under Mö)]

Kvasir skrev:

Karl skrev:Får => Färst => Färist

Inte lika rolig men

Färdas, färdades, färst

Fåra färst'int öva färista.

Egensinnessnygg, kruxigt, stiligt och lagom bra.

Månström gillar jag med. Ett vackert ord.

Det tror jag jag hade en lärare som hette i efternamn.

Nä förresten, Mona Nordström hette hon visst...

Orkar inte linda upp tråden och dra den genom okulärfilerna
- ett verbum re'n finnes, hell' nyliga bildat?

forumlera

Så sant som han själver sa't, den Kristofer, klockan gick sjutton på sju:
haver hävare soppo än man trodd' i sinom tratte.

Måste genast införliva ett färskt ord från Kristofer i den här tråden:

dagcentrifieras

Ensamflickan skrev:Här är ett ord som jag saknat ända sen jag var liten:
få - färre - ... färst ?

Används i danskan, här tex: http://ekstrabladet.dk/biler/article996868.ece

Kvasir skrev:Måste genast införliva ett färskt ord från Kristofer i den här tråden:

dagcentrifieras

Det ordet måste vi bara lägga på minnet; vägra dagcentrifiering av tanter!! Jag lovar, man mår tusen gånger bättre när man vänder dem ryggen...

Vi är individer, inte sällan är vi extremt begåvade. Vägra handikappifiering i onödan, det är mitt stående budskap.

Savanten Svante skrev:

Ensamflickan skrev:Här är ett ord som jag saknat ända sen jag var liten:
få - färre - ... färst ?

Används i danskan, här tex: http://ekstrabladet.dk/biler/article996868.ece

Får mig att tänka på det vi använder i familjen, nämligen högrast och vänstrast.

Och så tänker jag vidare, på min lillebror som en gång kom hem från klassfest och sa Alla andra dansade tryckare, men jag dansade tryckast.

Efterväg.

KrigarSjäl skrev:
vägra dagcentrifiering av tanter!!

Kanske borde vara "...dagcentrifieras av tanter" "snarare än "...dagcentrifiering av tanter"? Sistnämnda låter som om det är tanterna som ska dagcentrifieras, och det har du nog inget emot.

Vet ni om att det mindre kända ordet oikofobi är motsatsen till det mer kända ordet xenofobi?

Nä. Aldrig hört det förut. Hur menar du med motsats?

Xenofobi är ett annat ord för främlingsfientlighet och oikofobi verkar vara dess semantiska motsats, som jag uppfattat det iallafall:

Wikipedia skrev:Begreppet oikofobi
Scruton har även myntat nyordet Oikofobi (engelska oikophobia) som, i likhet med xenofobi, inte syftar på en fobi i medicinsk mening utan i det här fallet på vad Scruton såg som en konsekvent nedvärdering av den egna nationen och dess kultur genom en individs identifikation mot vad Scruton menade var dennes "egentliga" nation och/eller kultur.

Scrutons analys, som riktat sig såväl mot politiker, amerikanska universitets "politiska korrekthet" och ett flertal "intellektuella" (som enligt Scruton har en tendens att "fastna" i vad han anser vara ett naturligt men tidigt stadium i en individs personlighetsutveckling). Scruton har blivit beskylld för att vara rasist, nazist eller xenofob men tillbakavisat beskyllningarna, då han menar att detta är idéer han tar lika mycket avstånd från som kommunism, men samtidigt hävdar att oikofobi inte är lösningen på den multikulturella situationen i Storbritannien. Hans begrepp kan möjligen ha tagits upp i nynazistiska kretsar i och utanför Storbritannien som en pejorativ term. Uttrycket kan inte anses vara språkligt etablerat.

Ah, då förstår jag. Jag har blivit anklagad för detta (fast inte med det ordet) av amerikanska ärkerassar (såna där som stavar white med stort W för att känna igen varandra) när jag påpekade (och gav exempel på) att den vite mannens förmodade överlägsenhet lämnar en del övrigt att önska... De nästan grät av harm.