Jag gick i en klass för stökiga elever. Det som i vardagligt tal då kallades för en "Bupp-klass". Vet inte om sådana finns än i dag.

Jag har gått i vanliga klasser, både på grundskolan och i gymnasiet (humanistisk linje). Vet inte om diagnosen fanns när jag gick i skolan ens. Jag hade väldigt lätt för mig i skolan. Ämnen jag gillade hade jag nästan alltid högsta betyg i, men ämnen jag inte gillade struntade jag fullständigt i till lärarnas förtvivlan. De trodde att jag gjorde det för att reta dem verkade det som, men jag var bara ointresserad.

Jag hade ett par vänner genom hela min skoltid, och faktiskt har vi lite kontakt även idag, i alla fall nån gång vartannat år eller så. Andra elever tenderade att vara ganska taskiga.

Som tur var gick jag i klasser som råkade vara extremt lugna och tysta och studieinriktade, så jag hade inga problem med att bli störd av de andra eleverna. De blev dock ganska störda av mig, det var nog nåt fel på mig. Dels var jag tjock - och det är ju tacksamt att frysa ut någon för - och dels var jag så snabb i skolarbetet i de ämnen jag gillade att de andra eleverna frös ut mig för det också.

Jag hade nog inte passat i en aspergerklass heller. Passar liksom inte in i skolvärlden alls. Jag vill bara lära mig om saker som jag själv bestämt... hemma. När jag känner för det.