Jag kom ihop mig med en person.

Personen tycker att det är jobbigt att bli kladdig när man äter kräftor, räkor eller kyckling (när man tar med händerna).

När den ska meddela detta, säger den till värden/värdinnan eller den som personen pratar om det här med, att: "sicket pill! Orka!" eller "jag gillar inte att sitta och grisa".

När jag då säger att det där om att grisa får det att låta som att andra sitter och grisar, och kan uppfattas nedlåtande, så svarar personen att det kan vad som helst tolkas som, alla tolkar olika och jag (BD alltså) har inte patent på tolkande.

När vi diskuterar mer, säger personen att jag inte ska bestämma hur man tolkar, särskilt inte som jag har AS. Personen vidhåller att det är samma värdeladdning i "jag gillar inte att bli kladdig" och "JAG vill inte sitta och grisa med sådant". Jag vidhåller motsatsen, att det senare kan uppfattas nedlåtande av "de som sitter och grisar".

Personen menar att det är lika stor chans för alla slags uttryck att tolkas negativt, eller att om man finner en enda person i GBG som inte gillar skaldjur, så kan man inte dra några som helst slutsatser om att det är vanligt att gilla skaldjur i GBG (man hittade ju en som inte gjorde det). Lite som mitt ex: "det är 50 % chans att vinna på lotto eftersom antingen vinner man, eller så vinner man inte". Har man träffat Krösamaja en gång alltså, så kan man sedan aldrig mer tänka att sannolikheten att en kvinna i huckle/sjal i Hammakullen är muslim är hög, det KAN ju vara Krösamaja.

Men åter till topic: Är det inte nästan en sanning att det är neutralare med "jag gillar inte att bli kladdig" än "jag vill inte sitta och grisa med sådant där pill!"?

Och går det att visa personen att tolkningar inte är fullt så fria som personen tror, utan att det finns regler?

Personen kan vara pigg på att använda min diagnos emot mig i sådana här diskussioner ("Haha, har inte en med AS svårt för sådant, ska du säga hur det är"), medan jag anser att diskussionerna visar på rätt stora AS-drag hos personen i stället...

Jag tycker också att "jag gillar inte att sitta och grisa" är mer negativt, men enbart marginellt och spontant skulle jag inte direkt uppfatta det som oartigt ("sådant där pill!" förstärker dock effekten markant).

Jag skulle snarare reagera negativt på "sicket pill! Orka!", vilket i mina öron låter betydligt mer oartigt, negativt, buttert och nästan anklagande.

För en person med allmänt slarvigt språk kan det nog vara svårt att uppfatta nyanserna.

Ja...

Att säga "jag gillar inte att sitta och grisa" tycker jag kan vara att mena att "äta kräftor är att sitta och grisa". Annars borde man säga: "jag är dålig på det här, och sitter och grisar så hemskt när jag skalar kräftor".

Det första uttrycket låter mer allmängiltigt, så som jag skrev, att: "de som äter kräftor sitter per definition och grisar". Och det låter nedlåtande om det tolkas så.

Nu är jag något övertolkande, för säkerhets skull. Har gjort bort mig mycket i yngre dagar.

"Secket pell! Orka!" låter inget vidare heller, men för mig låter det liiite mer som att det handlar om personen själv och inte generellt.

Bror Duktig skrev:Att säga "jag gillar inte att sitta och grisa" tycker jag kan vara att mena att "äta kräftor är att sitta och grisa". Annars borde man säga: "jag är dålig på det här, och sitter och grisar så hemskt när jag skalar kräftor".

Det första uttrycket låter mer allmängiltigt, så som jag skrev, att: "de som äter kräftor sitter per definition och grisar". Och det låter nedlåtande om det tolkas så.

Fast efter vad jag förstått är det svårt att inte grisa om man äter kräftor (och annat) med händerna (åtminstone ser det så ut) och allmänt accepterat att det är kladdigt. Rent principiellt är jag däremot enig med dig.

Jag kan själv vara ganska nedlåtande i sådana situationer (jag hade förmodligen bara ätit en brödbit och tittat ogillande när snapsen svepts), så jag är kanske inte bäst lämpad för en objektiv bedömning.

"Sicket pill! Orka!" är ett fruktansvärt oartigt uttryck, så säger man fan inte (speciellt inte till en värdinna) om man har det minsta lilla hyfs i kroppen.

"Sicket pill" är riktigt ohövligt. Det antyder att man ogillar värdens väl av mat.

Samma undertext är det i "jag gillar inte att grisa". Det antyder att alla andra vid bordet gör just det.

När jag var ung skulle jag nog sagt nåt liknande, men numera kan jag säga att jag inte äter xx.

Hemma kan man slänga ur sig sånt, men väldigt oartigt att säga på en tillställning där det bjuds på kräftor. Särskilt om det är ett kräftkalas.

Hur oartigt beror väl på hur väl alla känner varandra och hur tonen är generellt i sällskapet. Men jag tycker det låter välidigt buffligt och okänsligt, och att formulera sig i jag-form skulle ändå bara hjälpa upp det hela marginellt.

Prova att mejla frågan till Magdalena Ribbing så lär han nog få svar på tal - från en icke-aspergare! Hon skulle säkert säga att om man inte är allergisk mot skaldjur så äter man kräftan och håller käften. Fast hon hade nog uttryckt det lite bättre förstås.

Oavsett vad man nu tycker om kräftor, eller om man kanske har som avsikt att vara nedlåtande, så menar personen att "värdeladdningar lägger folk själva i uttryck, sådant finns inte automatiskt". Till viss del rätt.

Men jag menar att det finns visst rätt tydliga generella värdeladdningar i vissa uttryck eller vissa sätt att säga saker. Annars kan man ju ALDRIG navigera sig fram till vad någon person menar, och det skulle även gälla NT:ar och varje person på jorden.

Samma person (den jag skriver om alltså) kan tycka (som ett litet aspergerbarn) att det är ok att påpeka att någon är tjock, för den "har väl valt det, annars kan den ju banta, och den ÄR ju tjock". Nu säger personen inte sådant rakt ut ändå, men resonerar som beskrivet när man diskuterar sätt att uttrycka sig på eller vad man säger/inte säger. Det kanske är mest roligt att dividera och diskutera?!?

Jag tycker nog att det är ok att till sin familj säga att man ogillar att bli kladdig, eller säga till sina bästa vänner, bror o.s.v. Men att "jag vill inte sitta och grisa" antyder att övrig familj, vänner och bekanta eller vem helst man riktar sig till sitter och grisar i personens ögon, till skillnad från upplysningen att "jag ogillar att bli sölig om händerna så mycket att jag faktiskt tror att jag avstår och tar med en korv i stället". Det vill säga, om den man pratar med äter kräftor/har tänkt äta kräftor. Det blir ju en annan sak om man kanske diskuterar rent generellt vid helt annan tidpunkt.

Jag är inte världsbäst på sådant här, men har haft en rätt så pedagogisk mamma som, när hon kunnat, förklarat skillnader på ett bra sätt. Då kunde jag ta till mig, till skillnad från när hon irriterat sade "så är det bara/så gör man" vilket inte fäste alls hos mig. Och en hel del av sådana här fraser (som det med grisandet) har hon förklarat rätt bra för mig tycker jag. Jag fattade varför man inte skulle säga till folk att de var tjocka o.s.v. Och hon lyckades förklara så det gick att generalisera, förkortat: "påpeka inte saker för folk, om det kan vara negativa saker, som fett hår, tjock, ful, sned o.s.v." Rätt bra, förutom att jag tyckte att fett hår var blankt och fint, och gärna påpekade det tills hon lade till "fett hår" för sig

Jag ordnade kräftmiddag en gång, med den här personen (innan jag visste) och då gick personen och lämnade mig ensam. Den stod en stund och pratade om allt negativ med kräftor medan jag åt, innan den försvann helt. Jävlar vad trist det blev. Inte för att jag inte kan äta ensam - det gör jag nästan jämt - utan för att det är trist att ordna saker för folk som beter sig så, och för att det verkligen inte alls blev som tänkt.

Ja, den här personen verkar faktiskt superaspig och verkar också gilla att provocera utan att ta ansvar för det (inte heller ovanligt).

Givetvis har både avsändare och mottagare ansvar för hur ett meddelande uppfattas. Ibland kan mottagaren vara överkänslig. Men om det är något som flera uppfattar som okänsligt, så får avsändaren ta på sig ansvaret och inte gömma sig bakom "allt kan uppfattas negativt". Etikett handlar just om vad som allmänt uppfattas som hyfs el ohyfs.

Det kan förstås vara att den här personen har svårt för språkets nyanser och inte avser att provocera. Tyvärr vill hen heller inte lära sig utan har utgångsunkten "jag har alltid rätt". Och då kan man inte lära den något heller, det blir bara ofruktbart tjafs.

Typiskt också att använda din diagnos emot dig. Att ha AS behöver inte betyda att man vet mindre, det kan lika väl betyda att man vet mer, t ex betr språkliga nyanser.

Bra skrivet, Alien!

Jag tycker personen ifråga låter som ett oborstat pucko, för att tala klarspråk. Inget du ska ta personligt. Att använda diagnosen emot dig bara bevisar ju att i det här fallet är det verkligen inte dig det är fel på.

Alien: angående diagnos, så är några av de bästa på kommunikation just aspergare. Eftersom de kan analysera och arbeta mekaniskt/manuellt och inte förblindas av känslor eller att analysen går så omedvetet att de aldrig kan få reda på varför saker och ting tolkas som de gör.

Det är nog inte helt ovanligt att en socialt intresserad aspergerkvinna blir jäkligt bra på olika kommunikationsgrejer, åtminstone i teorin. För i praktiken är det så mycket annat som spelar in med timing och snabbt tänk och just att man faktiskt INTE analyserar manuellt utan bara reagerar. Men som rådgivare och "kommunikationsforskare" passar nog aspergare utmärkt.

Nu menar jag inte alls att jag är experten (de jag skriver om ovan är inte jag, men jag har träffat några sådana AS-kvinnor), men jag har analyserat och tänkt en hel del, och är inte TOTALT borta i hur man bör tänka och kan tolka (i teorin i alla fall).

Nåja, då ska man "sitta och grisa" på lördag då.

Bror Duktig skrev:Nåja, då ska man "sitta och grisa" på lördag då.

Jag är lite avis, skulle vilja "sitta och grisa" jag med och dricka något gott till (fast jag föredrar kryddat brännvin till pillgörat).

Bror Duktig skrev:Alien: angående diagnos, så är några av de bästa på kommunikation just aspergare. Eftersom de kan analysera och arbeta mekaniskt/manuellt och inte förblindas av känslor eller att analysen går så omedvetet att de aldrig kan få reda på varför saker och ting tolkas som de gör.

Det är nog inte helt ovanligt att en socialt intresserad aspergerkvinna blir jäkligt bra på olika kommunikationsgrejer, åtminstone i teorin. För i praktiken är det så mycket annat som spelar in med timing och snabbt tänk och just att man faktiskt INTE analyserar manuellt utan bara reagerar. Men som rådgivare och "kommunikationsforskare" passar nog aspergare utmärkt.

Nu menar jag inte alls att jag är experten (de jag skriver om ovan är inte jag, men jag har träffat några sådana AS-kvinnor), men jag har analyserat och tänkt en hel del, och är inte TOTALT borta i hur man bör tänka och kan tolka (i teorin i alla fall).

Jag känner en autist som inte kunde kommunicera ö h t när hon var barn, och som nu utbildar NT i hur man kommunicerar. Bl a av de orsaker du nämner.

Märker även när jag är med icke-aspergare på facebook att jag ofta har lättare att analysera kommunikationsglapp och missförstånd medan de flesta bara reagerar och blir upprörda. Fast det har ju tagit sin lilla tid förstås...

Förvånar mig inte det minsta, båda sakerna du beskriver.

Jag märker att jag också är lite (vet inte hur mycket, men jag har tänkt på det själv) som du beskriver dig, oftast på NT-dominerade forum. Men det hjälper dock inte mig så mycket IRL och realtid... Och jag kan förresten själv tolka/feltolka bort mig helt, parallellt med det.

Ibland märkligt hur folk som klarar sig utmärkt socialt, inte kan se och medvetandegöra vissa saker.