Det hände en sak på jobbet.
jag har blivit lovad att få sitta i ett eget rum men har accepterat att det delas en tid nu.
Nu känner jag att det inte fungerar för mig längre och att jag behöver sitta själv.
Men den som satt här med mig har blivit hysterisk och väldigt upprörd och tror att hon hatar mig just nu.

jag pendlar mellan att logiskt tänka att det här är något jag behöver och att hennes reaktion inte har med mig att göra, men sen känner jag skuld och vill lipa och klandra mig själv.

ringde en vän men denne sa att jag borde förstå att hon blir så ledsen.
Jag känner mig dum och vill bara fly.

De andra pratar om att det är så synd om henne och jag är rädd att de kommer att tala illa om mig nu.


Det känns som om ingen här förstår mig och hur det verkligen påverkar mig.


Moderator: Flyttade från Att leva som Aspergare till underforumet Studier och arbetsliv.

sanny skrev:Nu känner jag att det inte fungerar för mig längre och att jag behöver sitta själv.

Fullt förståeligt, det är skitjobbigt att behöva dela rum, speciellt om man blir störd av den andre.

sanny skrev:Men den som satt här med mig har blivit hysterisk och väldigt upprörd och tror att hon hatar mig just nu.

Suck, vad jobbigt sånt där är, människor som tror att andra gillar deras sällskap bara för att...

Du får hävda att du blir improduktiv när du inte har full kontroll på vad som händer runt omkring dig och att det inte har med den specifika personen att göra utan det skulle hänt oavsett vem du delade rum med.

Suck, en dramadrottning som reagerar bara med känslor och noll logik, henne har alla förståelse för. Men en person som har perceptionssvårigheter, den har ingen förståelse för.

Har du fått detta arbete som praktik el med lönebidrag? I så fall har du en handläggare på Af som du kan prata med, och så får den i sin tur prata med arbetsgivaren. Eller någon på habiliteringen, som kan informera om vad perceptionsstörningar betyder?

Ja, fast jag gick inte till henne direkt utan till arbetsledaren.
De tyckte det skulle kunna fungera och så gjorde de i ordning ett bord till henne innan de pratat med henne.
Sen när hon kom blev hon helt överraskad och upprörd.

Som tur var så ringde arbetsledaren chefen.
Jag pratade med min chef och den upprörda personen. Hon lugnade ner sig.
På sätt och vis förstår jag hennes reaktion. Jag kan själv bli väldigt ledsen om någon bestämmer saker över mitt huvud, och jag/vi borde sagt till henne innan vi bestämde något. Fast den upprörda sa i och för sig att det inte hade hjälpt..
Chefen sa att hon sagt till henne(den upprörda) förrut att rummet främst var i ordning gjort för mig.

Det är ju ingen lyx jag pratar om som kanske vissa tror, utan mer en nödvändighet för att klara jobba.

Jag skäms över att behöva eget rum och nu mår jag dåligt.

sanny skrev:Jag skäms över att behöva eget rum och nu mår jag dåligt.

Det ska du inte göra, du har din diagnos och det är inte ovanligt med perceptionsproblem och överkänslighet vilket gör att det kan bli olidligt i vissa situtationer, det är inte ditt fel.

Alien skrev:Suck, en dramadrottning som reagerar bara med känslor och noll logik, henne har alla förståelse för. Men en person som har perceptionssvårigheter, den har ingen förståelse för.

Har du fått detta arbete som praktik el med lönebidrag? I så fall har du en handläggare på Af som du kan prata med, och så får den i sin tur prata med arbetsgivaren. Eller någon på habiliteringen, som kan informera om vad perceptionsstörningar betyder?

Jag är nog minst lika mycket dramadrottning som hon.
Problemet är att jag fastnar i en känslobubbla där jag inte litar på någon och tror att alla vill mig illa.
Jag är i den bubblan jämt jag har med andra människor att göra.
Med mitt intellekt kan jag lyckas lugna mer mig eller med min fantasi, men jag har svårt att leva i, och veta vad som är verkligt sant.
Det är väl i stort hela mitt problem.
Därav mina tvivel på att jag har asperger. Fast egentligen är jag ganska säker på att jag har asperger och borderline, trots att psykiatikern avslog dessa för att det är ju SÅ OVANLIGT!!
Så då betyder det att jag inte kan ha dess två då eller?!
Jag vet jag svävar bort från ursprungliga ämnet nu, men skit samma.

Som svar på din fråga så är det utvecklingsanställning jag har.
Jag och AF har varit tydliga från första början om mina perceptionssvårigheter och min chef är förstående, kanske för att hon har anhörig med asperger, så hon låter mig sitta ifred.
Så nu verkar det vara löst.

Miche skrev:

sanny skrev:Jag skäms över att behöva eget rum och nu mår jag dåligt.

Det ska du inte göra, du har din diagnos och det är inte ovanligt med perceptionsproblem och överkänslighet vilket gör att det kan bli olidligt i vissa situtationer, det är inte ditt fel.

Tack för din kommentar. Svårt att hålla sig lugn bara när hela arbetsplatsen verkar bli rubbad.
Men jag ska nog inte ta på mig hela skulden för det ändå.

Det låter som att arbetsledaren orsakade dessa problem genom ett klumpigt agerande.
Kollegan borde informerats om att du behöver ett eget rum för att kunna arbeta, och att det förhållandet fanns innan hon kom in i bilden.