Hej,

Jag studerar journalistik och jobbar nu med att skriva en artikel om personer med Asperger som har blivit uppsagda från sitt arbete på grund av att de har Asperger. Söker någon som har erfarenhet av det och gärna någon som drivit en process genom facket och fått rätt - ev ersättning.

Gärna andra berättelser om hur ni tycker att arbetsgivare möter ev behov, om de är förstående? Hur kunskapen om Asperger är?
Exempel där arbetsgivare accepterat att man ev har andra behov eller tvärtom inte alls accepterar?
Om ni berättat om att ni har Asperger, hur reagerar de?
Exempel på era önskemål hur arbetsplatsen ska tillgodose ev andra behov i arbetssätt/miljön?


Tack på förhand
Med vänlig hälsning,
Sofia


Moderator: Ändrade rubriken litet.

Till att börja med är det bra om du lär dig stava till diagnosen: Aspergers syndrom. Droppa b:et.

Asperger stavas med ett P och absolut inga b. Det står skrivet i webbadressen och med en stor text längs upp på sidan. Är det verkligen så svårt att använda sina ögon för nya medlemmar?

Innan du skriver en artikel så snälla se över din stavning.

Har du läst om Torolf? Han blev avstäng av transport-styrelsen från sitt jobb som lokförare trots 28år i yrket prickfritt.

Skugglegend skrev:Exempel på era önskemål hur arbetsplatsen ska tillgodose ev andra behov i arbetssätt/miljön?

Alla ska för det första ses som individer med olika styrkor och svagheter, utgår man från vad varje person kan och inte kan så blir det både nöjda arbetare och ett väl utfört arbete. Det är så det ska vara oavsett neurotyp.

Om deras Asperger medför t.ex. sänkt social förmåga och det är någon som krävs för anställningen, så blir ju personen på ett sätt sparkad på grund av sitt funktionshinder, men endast för att denne som individ inte är lämpad för anställningen. Jag hoppas du inte planerar att vinkla information som den jag nyss skrev bara för att skapa uppseendeväckande rubriker och DO-inblandning, så att du själv vinner på det!? Det är nämligen väldigt enkelt gjort och lockande för uppmärksamhetssträvande journalister.

Sorry för stavningen, haha klantigt, sitter på en iPhone och tänkte nog mest på hur det låter när man säger det. Såg felet själv men tack för synpunkten, kan vara bra om man ska skriva en artikel att stava rätt...hehe. Man lär sig något nytt varje dag

Övrigt tack för svar angående mitt inlägg

Swesse, förstår hur du menar. Jag tycker personligen att om man söker ett jobb som kräver social förmåga så får man se till att ha den, det kan vara lika viktigt som en utbildning. Själv tänker jag jobba på min sociala förmåga för att kunna lyckas på arbetsmarknaden när jag är klar med min utbildning.

Vem skriver du din artikel för? Skolan (vilken)? en blogg? en tidning?
Det är en fråga du borde ha svarat på redan innan det fanns en fråga.

Angående din nära vän (läste presentationen) så tycker jag du ska läsa lite fakta men se din vän som en individ, undrar du något så fråga vännen om det.
Jag personligen avskyr om någon antar något om mig utan att fråga mig.

Vilken nivå studerar du journalistik på?

För min del blev jag inte uppsagd; jag bara förvägrades komma tillbaka från min sjukskrivning. Så det blev förtidspension. Jag kontaktade DO, men de ville inte driva ärendet, eftersom jag fått förtidspension. (Jag tyckte ju principfrågan var viktig att driva.)

Choklad

Hm förstår inte riktigt din synpunkt med min vän? Se som individ? Varför skulle jag inte göra det? Vad har min vän med det här att göra. Vi har diskuterat ämnet men nu frågade jag här för att jag ville höra andras erfarenheter.

Skrev att jag studerar journalistik, alltså ett skolarbete, inget som kommer att publiceras. Hade självklart nämnt ev tidning om jag var praktiserande journalist

Ah nu förstår jag, suttit 3 nätter i rad med assignments så är lite förvirrad för ögonblicket

Du gav råd angående min pres. Självklart ser jag henne som individ men efter att hon berätta om sin diagnos och förklarat så förstår jag beteende bättre men kan vara bra att kunna diskutera med andra också

Jag bara kände mig tvungen att slänga ut det efter att ha läst din presentation, jag vet ingenting om dig. Däremot har man hört om andra och läst om till och med föräldrar som har problem med att se sina barn med npf för det dem är istället för vad de har.

Skugglegend skrev:Skrev att jag studerar journalistik, alltså ett skolarbete, inget som kommer att publiceras. Hade självklart nämnt ev tidning om jag var praktiserande journalist

Tänkte mest på studenttidning eller skolans hemsida. Misstänkte att det inte skulle publiceras pga ja att du förmodligen nämnt det men man vill ju vara säker.

Föresten så tycker jag det är riktigt trevligt att du försöker skaffa dig en uppfattning om vad asperger innebär istället för vad många andra gör, går på fördomar och drar alla över en kam.

Intressant ämne ändå.

Om en rullstolsburen skulle bli uppsagd eller inte få ett jobb för att den har sämre rörlighet - jäklar vilket ramaskri det skulle bli. Arbetsplatsen ska anpassas och byggas om och rullstolspersonen ha företräde.

Men, hur är det när personen med Downs syndrom som klarar städning och enkla fabriksjobb kommer? Helt självklart anpassas inget efter handikappet så att personen kan jobba (det gäller tydligen bara fysiska handikapp) och helt självklart kan den jobba i 75 %-takt helt utan minsta tanke på att den borde ha lönebidrag. Den får gå på DV.

Och vi med AS hamnar i sista kategorin när det gäller säkerhet, trygghet, anställning. Det är alltså ett straffbart fel att inte anpassa arbetsplatsen efter fysiskt handikappade, samtidigt som det är fritt fram att både kränka och kasta ut folk med handikapp "i hjärnan".

Blir lika förbannad varje gång jag ser en Downare som självständigt städar och gör det BRA, men får ha det som DV och absolut inte kan få lönebidrag. Varför ska arbetsplatsen bygga ramper och hissar för rullstolar, men inte anpassa så att Downaren kan sortera saker i fabrik eller ge den lönebidrag när den jobbar tillräcligt fort och bra? Eller tvingas göra arbetsplatsen störningsfri för aspergaren? Nä, motsatsen gäller, de kan säga upp eller kasta ut lite hur som helst för de senare.

Bror Duktig skrev:Blir lika förbannad varje gång jag ser en Downare som självständigt städar och gör det BRA, men får ha det som DV och absolut inte kan få lönebidrag. Varför ska arbetsplatsen bygga ramper och hissar för rullstolar, men inte anpassa så att Downaren kan sortera saker i fabrik eller ge den lönebidrag när den jobbar tillräcligt fort och bra? Eller tvingas göra arbetsplatsen störningsfri för aspergaren? Nä, motsatsen gäller, de kan säga upp eller kasta ut lite hur som helst för de senare.

Finns många jobb som personer med Downs syndrom (med lätt utvecklingsstörning) och t ex personer med lätt utvecklingsstörning inte sällan klarar bättre än en hel del personer med AS. Vissa är ju riktigt bra på småprat och mingla runt och klarar "enkla jobb" (individuellt vad ett enkelt jobb är..), gör saker per automatik utan att behöva tänka, har mycket psykisk energi över i vardagen, är glada och positiva och utstrålar det och skapar trevlig stämning osv.

Folk i myndighetsbranschen SER utanpå att här är en person med Downs som behöver mycket låga krav på sig och ser till att personen får en individuellt anpassad sysselsättning - ofta slavarbete på DV. Medan personer med AS kan ha mycket stora svårigheter med det personer med Downs eller lätt utvecklingsstörning klarar bra får samma krav på sig för att "det inte syns att det är något"- här kommer en som har vissa svårigheter, en som behöver öva och anstränga sig lite extra, typ.