Fick min diagnos precis innan sommaren började, och under hela den tiden har min mamma inte ens googlat på min diagnos och läst några rader, säger hon i alla fall. När jag frågade varför så svarade hon, med allvarlig blick:

"För att du inte är din diagnos och jag vill utgå från den personen du är".

Nej det är jag visserligen inte, men det betyder inte att min diagnos inte finns och inte är en del av mig. Och den delen av mig har lett till en massa problem som hon nu inte försöker lösa. Vad kan man göra?

Har din mamma varit med i utredningen? Annars kanske hon skulle behöva prata med någon kunnig om det.
Sen kan man ju alltid hoppas att hon inser med tiden, och måste börja förstå dina svårigheter osv. Men det betyder ju inte att hon måste ändra uppfattning om vem du är, för du är ju alltid samma person. Men som du säger själv, så är diagnosen en del av vem du är, och det borde hon lära sej att respektera.

Flyttar hemmifrån. Stoppa huvudet i sanden människor är ju helt asjobbiga.

Är hon en person som brukar läsa på om saker som hon uppfattar som besvärliga eller svåra då? Alla människor är inte såna. För övrigt tycker jag att det låter som hon hade goda avsikter med sitt svar, men för den skull behöver hon ju inte har rätt. Om du ber henne att läsa något som du tycker är viktigt för det förklarar diagnosen på ett bra sätt, så kanske hon gör det?

Bjäbbmonstret skrev:För övrigt tycker jag att det låter som hon hade goda avsikter med sitt svar, men för den skull behöver hon ju inte har rätt.

+1

Säg till henne att du känner att diagnosen förklarar lite om hur du är och be henne att läsa den inte för att hon ska utgå från den utan för att hon kanske förstår något hon inte begripit sig på tidigare.

Tycker dock hon gör helt rätt som vill utgå från vem du är och inte diagnosen. Men det kan man göra och ändå läsa på lite.

Edit: Jag har också ett litet problem med min mamma, hon vill bara läsa om en av mina diagnoser. Tror hon förnekar den andra något, förstår inte riktigt varför.