Jag har odiagnoserad Aspergers(gjort utredning får svar om 1 mån) samt diagnoserad depression. Hittade nyligen efter 5 år av depression en medicin som gjorde att jag kunde le och skratta, men dom senaste veckorna så har det börjat svacka mer igen.
Går i terapi och har kontakt med öppenpsykiatrin(dock inte haft terapi senaste 3 veckorna pga semester).

Så till frågan i sig själv, lite svårt att beskriva men försöker så gott jag kan:

Jag har uppmärksammat att jag i vissa situationer misstolkar andra människors röster som arga och rent utav skrikande. Men när jag sedan kollar tillbaka på situationen inspelat så låter det inte alls som någon är arg eller skriker.
Liknande så låter folks röster rent utav skärande många gånger, jag irriterar mig på dom minsta sakerna som andra människor inte gör.

Är det någon annan som har liknande? Eller vet vad det är?
Försökt googla men kan inte hitta rätt ord för att beskriva det och börjar fundera om det är pga aspergers eller om det är någonting annat.

Jag upplever liknande ting. Dock inte bara vid röster utan även vid andra ljud. Människors röster som har en viss frekvens eller är högljudda känns som att det skär i huvudet som x-antal knivar.

Har själv fått höra att det är en perceptionsstörning länkat till AS. Vet dock inte om man kan uppleva sådant vid andra tillstånd så jag låter det vara osagt.

Jag är väldigt känslig för röster också. När någon låter irriterad tar jag det alltid som värre än vad det är. Ingenting får mig att gå i försvarsställning eller till attack så mycket som ett hårt tonfall. Ute har jag alltid musik i öronen, delvis för att jag är ljudkänslig och för att jag blir stressad av att höra halva meningar, men också för att jag får sån ångest när jag hör människor tilltala varandra hårt eller med kyla i rösten. Det är bättre att slippa höra det.

Vissa röster är intensiva och svåra att tåla, andra är behagliga och rentav njutbara.

Jag är också känslig för ett onödigt hårt tonfall. Tyvärr har jag en tendens att låta entonig och tunn i rösten när jag själv hälsar i en obekväm situation. Osäkerhet gör att rösten mister all klang, spänst och vänlighet. Det händer att det blir lite för högt och hårt också.

Människor är ofta för snabba med att säga onödiga, hårda jargonger till varandra. Jag tycker det är väldigt obehagligt att höra på när folk är arga och befallande som jargong men ursäktar det med " jag skojar". Det blir helt förvirrat för mig då som tolkar sådana situationer bokstavligt. Det enda jag hör är ett missnöje och någon att slå på.

Jag misstolkar inte röster som att de låter skärande eller skrikande, men har väldigt svårt för när någon höjer rösten, speciellt om det är riktat mot mig naturligtvis. Detta händer inte ofta eftersom jag är en stillsam person men senast det hände var faktiskt när jag träffade en psykolog, och jag förstår inte varför hon tyckte sig behöva höja rösten eftersom saken bara gällde att jag enligt hennes mening använde ordet "psykoterapi" i fel betydelse. Detta fick hon gärna tala om, men hon hade inte behövt uppträda som om hon vore kränkt. Nu vet jag inte om hon var det eller om jag överreagerade lite. Funderar på om jag hade råkat provocera henne utan att själv förstå det. Nåväl, ska träffa henne en gång till, så jag får en chans att reda ut det.

Blir ofta illa till mods även när någon annan blir tilltalad på ett hårt sätt. Har gått och trott att det här är nånting specifikt för mig som inte har med AS att göra, men så är det kanske inte trots allt.

Jag är också extremt känslig för "hårda" tonfall och jag kommer (tyvärr) ofta på mig själv att bedöma människor efter deras röster.

Jag kan nästan bli förälskad i en person som har "rätt" sorts röst och samtidigt nästan avsky en annan som har "fel" sort (även om jag försöker bortse från det, det är ju inte särskilt bra att avfärda en person pga deras röst )

Det är svårt att beskriva vilka röster man gillar, det beror på så mycket, inkl. dialekten (jag kollade en hel del på 112 på liv och död för ett tag sedan, och där var en tjej med en helt underbar röst och dialekt, kunde inte få nog av henne (sedan såg hon ju inte så dålig ut heller ))

Men däremot är det lättare att beskriva de röster man inte klarar av.
Som om någon har en släpig röst, eller spydig (hård och spydig röst är nog det värsta, klarar inte av det alls). Om någon pratar högt och då gärna om de har en ganska gäll röst så skär det verkligen i hela skallen

Jag tycker helt enkelt att rösten är oerhört viktig (vet inte riktigt varför, kanske har man känsliga öron).

Fast när det gäller arga/hårda tonfall så kan nog känsligheten i mitt fall bero på min barndom, då mina föräldrar genomgick en ganska irriterad skilsmässa med mycket bråk och smutskastning från båda håll. Jag är fortfarande extremt konflikträdd och mår nästan fysiskt dåligt om några bråkar i min närvaro.

Känns igen väldigt väl, efter jag börjat läsa boken "Sinnesintryck och omvärldsupplevelser vid autism och Aspergers syndrom".
Börjar jag förstå lite av varför vi uppfattar omvärlden som vi gör.

Beror helt enkelt på att många av oss har "hyperhörsel" och inte uppfattar det sagda som det kanske var menar, utan tolkar det som vårt hörselsinne tar in det.