Hur genomför man en bra sådan? Jag är tvättad och allt sådant, och ni säger ju också att mitt yttre är representabelt. Men varför fixar jag inte intervjuer på vettigt/framgångsrikt sätt? Jag blir otroligt osäker, stressad och vet inte alls hur jag ska göra när det sitter fyra personer och intervjuar mig samtidigt.

Någon som har ngt bra tips?

Man ska inte vara stressad när man går på anställningsintervju. Det lyser igenom. Låtsas som om det är en kul intervju där du ska prata om något specialintresse eller nåt.

Du har helt rätt. Problemet är att jag blir stressad av hela den "sociala konstruktionen" som intervjusituationen är. Blir tokstressad och tomatfärgad när jag sitter där...

Jag tror nog att de flesta människor är väldigt stressade i en sådan situation. Men det gäller att försöka hantera den stressen, så att den i alla fall inte syns. Fråga mig inte hur man gör bara, eller hur jag själv gör. Det är nog något man helt enkelt (förhoppningsvis) lär sig med tiden.

Det är lätt att säga "vara fokuserad". Svårare att göra. Men jag tror att det hjälper om man har nån sorts strategi. Tex att man bestämt, och skrivit ner nån eller nåra saker man skall säga. (Minskar risken för att man skall bli svarslös, bland annat.) Eller att man bestämmer sig för att göra nån sorts anteckningar. (Minskar risken för att man glömmer svara på en fråga eller kommentera nåt påstående.) Man kan öva. Hade jag bott i Uppsala hade jag ringt eller epostat till en kille jag känner där som heter Kristofer och övat med honom. Han hade fått spela arbetsgivare som ställer elaka och besvärliga frågor. (Han Kristofer som jag känner i Uppsala är en riktig ent, han hade fixat det. Ökar ens trygghet i att handskas med en stressig sitauation. Dessutom är rollspel kul.)

Även jag har oerhört svårt för anställningsintervjuer. Det är en av de få saker som ger mig "kalla kårar" o. sömnlösa nätter. Iom. att jag har AS. har AF. sagt att de kan följa med, men det litar jag inte 100% på.
Jag tror på förberedelse med bl.a. frågor att ta med sig, övning o. ha tagit reda på en del fakta om stället i förväg. Absolut inga lögner.

Sedan är det väl så att det handlar lite om erfarenhet också. Man är förmodligen inte lika nervös på sin tionde intervju som på den första. Samtidigt vore det ju tråkigt om det måste gå till den tionde intervjun (eller längre) för att man har varit så nervös på de tidigare att man missade jobbet av det skälet.

Förresten, Kristoffer, det här är väl en typisk situation då det torde kunna vara helt i sin ordning att ta t.ex. en Sobril innan, för att lugna ner sig. Om du inte har något lugnande kanske du kan få en läkare att skriva ut något med den motiveringen.

Att förbereda sig är ju en självklarhet, fast det är ju inte typiskt för just intervjuer. Förr hade jag inövade svar på nästan allt som jag höll på och övade på jämt och ständigt. Det är nog en bra strategi för att lyckas bättre i sociala situationer ö.h.t. Fast numera är det sällan jag gör sådant, kanske för att jag redan övat innan det mesta, kanske för att jag tröttnat på att "passa in".

Om jag haft lätt att bli stressad av intervjuer så skulle jag nog försökt intala mig att den där intervjun betyder inte så mycket. Då blir man mindre stressad och spänd. Faktum är att det gått mycket bättre på de intervjuer som jag inte tyckt betytt så mycket. Sist erbjöds jag jobb på Axis som förstahandsval, men tackade nej till slut. På axis lyckades jag nog impa på "folket på golvet" genom mina meritet på operativsystem och sånt. På Ericsson gick det sämre. Jag stupade nog platt på deras tester som handlade om lojalitet mot företaget och sånt.

Kristofer skrev:Hur genomför man en bra sådan? Jag är tvättad och allt sådant, och ni säger ju också att mitt yttre är representabelt. Men varför fixar jag inte intervjuer på vettigt/framgångsrikt sätt? Jag blir otroligt osäker, stressad och vet inte alls hur jag ska göra när det sitter fyra personer och intervjuar mig samtidigt.

Någon som har ngt bra tips?

Har inget smart tips men det var lättare när man bara behövde koncentrera sig på en person. Med fyra personer måste man titta på alla fyra, iaf när man själv pratar, och ha ögonkontakt med alla fyra.

Det som jag först hade svårt för var att ge feedback. Om de inte frågade nånting så höll jag tyst. Men man måste svara nåt varje gång de sa nåt, även om det inte var en fråga. Samtidigt får man ju inte bara babbla på heller.

Ofta frågar de om man har några frågor och då känns det som man är tråkig och ointresserad när man inte har några frågor. Lönen pratar man oftast inte om på detta stadium. Inte heller kan man fråga om chefen är en tyrann, arbetskamraterna lata och intriganta och om de är "lågt i tak".
Så hitta på något intelligent att fråga om själva arbetsuppgifterna.

Tänk så orättvist att de fyra kan diskutera och nagelfara alla kandidaterna. Det borde vara så att alla arbetssökande hade med sig en erfaren expert också. En som kunde ställa frågor och sen meddela den sökande vad han tyckte om cheferna.

Det går aldrig att gardera sig. Men det är bra att öva in bra svar på obehagliga frågor som "vad är dina svaga sidor"?

Bjäbbmonstret skrev:Det går aldrig att gardera sig. Men det är bra att öva in bra svar på obehagliga frågor som "vad är dina svaga sidor"?

På den frågan svarar man att man blir nervös av anställningsintervjuer.

Var bara dig själv.
Vill de inte ha dig så skulle du ju inte mått bra på jobbet i vilket fall.

Kommer att tänka på teatermannen Stanislawskis råd till unga skådespelare som hade rampfeber; förbered dig som om du skulle ge dig in i ett slagsmål. Det handlar om att stålsätta sig, att tänka 'bring it on, you pantsies...' För mig funkar det tänket när jag ska tala inför folk, något man gör ibland på folkhögskolan.

Bjäbbmonstret skrev:Det går aldrig att gardera sig. Men det är bra att öva in bra svar på obehagliga frågor som "vad är dina svaga sidor"?

Ja, det är det svårt att svara på. Svarar man ärligt får man säkert inte jobbet.

Men det är också svårt att svara på "vilka är dina starka sidor", iaf för mig.
Kommer ihåg ett avsnitt av "Klass 9A" på TV. Läraren bad alla berätta om vad de är bra på. En tjej frågade "kan man inte få säga vad man är dålig på i stället?"

Och alla svåraste frågan "varför tycker du vi ska ge just dig jobbet?" Man kan säga att man har den utbildning etc de frågar efter. Men det har ju andra också. Man kan säga att jobbet känns rätt för en själv och att man verkligen vill ha det och skulle trivas. Men det är ju inte svar på frågan. Ska man låtsas att man är outstanding? (Tycker man det ska man väl säga det.)

Jag fick en gång frågan hur mina kompisar uppfattade mig. Jag svarade öööhhh.....mmmm......de tycker väl att jag är snäll....typ....

Jag fick inte jobbet

antikropp skrev:Jag fick en gång frågan hur mina kompisar uppfattade mig. Jag svarade öööhhh.....mmmm......de tycker väl att jag är snäll....typ....

Jag fick inte jobbet

Aspergersvaret är förstås: Kompisar?

Och det ska man alltså undvika.

Bjäbbmonstret skrev:Det går aldrig att gardera sig. Men det är bra att öva in bra svar på obehagliga frågor som "vad är dina svaga sidor"?

Jag brukar vända på frågan.

Intervjuaren:

- Och vad har du för svaga sidor?

Jag:

- "Svaga sidor"? "Svaga sidor, svaga sidor..." Jaha! Du menar mina förbättringsområden? Jo en sak jag vill bli bättre på är att stänga av plinget när det kommer ett mail o så. Sedan vill jag bli bättre på att printa mer dubbelsidigt för att spara miljön....och sedan vill jag...

/Barracuber

antikropp skrev:Jag fick en gång frågan hur mina kompisar uppfattade mig. Jag svarade öööhhh.....mmmm......de tycker väl att jag är snäll....typ....

Jag fick inte jobbet

Det kanske inte var bara därför du inte fick jobbet.

Men jag kan tänka mig att de vill höra: de tycker att jag är trevlig och aktiv, alltid den som kommer på nya idéer etc.

Det sämsta svaret hade förstås varit: Jag har inga kompisar

Nej min påtagliga sinnesslöhet och frånvarande blick bidrog nog en del också, sammantaget gav det nog intrycket av att det var nåt skumt med mig, vilket det förstås var och fortfarande är.

Ljug om vad du kan för det gör alla andra!

Det får mig att tänka på när jag sökte ett lastbilsjobb somm innebar att köra från Skåne till Stockholm och köra omkring med livsmedel i innerstan där uppe.

Jag blev frågad på intervjuen om jag kände till Stockholm?

-Ja, självklart svarade jag
-Jag hittar där som min egen ficka!

Bra! sa han och anställde mig!
......Det var då jag blev lite bekymmrad för jag visste inte var Stockholm låg, än mindre hade jag någon aning om vad det skulle innebära med såna bgrepp som "rusningstrafik", Arlanda; Tunnlar.

Jag fick köpa en karta på en mack innan Stockholm och den har jag kvar än och den är helt söndertummad med massvis med kaffefläckar.
Jag har gjort en sådan sak senare och då var jag i Norge.

barracuber skrev:Jag brukar vända på frågan.

Intervjuaren:

- Och vad har du för svaga sidor?

Jag:

- "Svaga sidor"? "Svaga sidor, svaga sidor..." Jaha! Du menar mina förbättringsområden? Jo en sak jag vill bli bättre på är att stänga av plinget när det kommer ett mail o så. Sedan vill jag bli bättre på att printa mer dubbelsidigt för att spara miljön....och sedan vill jag...

/Barracuber

Otroligt smart, tycker jag det låter!

Nu har jag blivit kallad på en jobbintervju, till ett förhållandevis attraktivt och avancerat IT-jobb. Lite nervös för det. Känner att jobbet skulle passa mig väldigt bra då det är liknande arbetsuppgifter som jag hållt på med innan och det ingår mycket natt och helgjobb. Sköte jobbet häromdagen på webben och ringde upp hon som är kontaktperson nu och tror jag lyckades förmedla ett gott intryck för hon sa att jag verkade ha rätt erfarenhet och blev kallad på intervju.

Har goda vitsord från min chef där jag tidigare jobbade och intyg på en hel del certifieringar och kurser jag gått så på den fronten borde jag ligga hyggligt till.

Lite mer orolig för den sociala biten och första intrycket man ger på en intervju. Jag är rätt så introvert och har svårt att hålla igång en konversation och komma med fyndiga svar och kommenterar på de dom frågar om. Sen är det det här med kläder, har lite dåligt med fina kläder, men får väl sätta på mig en skjorta och jeans. Vet inte om man borde dyka upp i finbyxor och slips och så på en intervju, fast det är ju frågan om man ska låtsas vara nåt man inte är....

Vidare är jag nervös för hur jag ska förklara de två år av utbildning jag har bakom mig på högskolan nu som inte relaterar till IT. Hur jag ska förklara varför jag satsade på en sån utbildning som avviker från IT-branschen som jag jobbat med tidigare.

Moggy skrev:Vidare är jag nervös för hur jag ska förklara de två år av utbildning jag har bakom mig på högskolan nu som inte relaterar till IT. Hur jag ska förklara varför jag satsade på en sån utbildning som avviker från IT-branschen som jag jobbat med tidigare.

Pröva det här:

Kreativitet!

Alltså att tänka utanför boxen. Desto mer erfarenheter och kunskaper man har från olika områden man har, desto lättare är det att tänka nytt och annorlunda. Se saker från andra perspektiv.

Om man sysslar med teknik är det lätt att bli enspårig i sitt tänkande. Man tänker gärna på ett sätt som funkar för en själv och de andra nördarna. Men kanske inte för vanligt folk.

Ett vanligt exempel är de där små lapparna med instruktioner och produktbeskrivningar på IT-produkter. Självklara och enkla för de redan insatta. Men ofta obegripliga för oss andra.

Man kan se här på forumet också hur det ser ut när data-nördarna pratar med varandra och hur de pratar med oss andra. Helt olika.

Alltså - Andra kunskaper från andra kunskapsområden gör en bättre på kommunikation. Och erfarenhet från andra vetenskapliga områden ån teknik-IT-data gör en bättre på problemlösning, man har fler problemlösningsverktyg i sin problemlösningsverktygslåda (fint ord va?).

Kan detta vara nåt?

Moggy skrev:Vidare är jag nervös för hur jag ska förklara de två år av utbildning jag har bakom mig på högskolan nu som inte relaterar till IT. Hur jag ska förklara varför jag satsade på en sån utbildning som avviker från IT-branschen som jag jobbat med tidigare.

Säg bara att du kände att du ville utvecklas på fler områden och var väldigt intresserad av vad det nu var du var du läste.

Eller eventuellt kan du faktiskt säga om det var så att du ville pröva på om det var någonting för dig.

Alltför målintriktade människor kan uppfattas som enkelspåriga. Men säg inte det!