hur många vill ha mörkt och tyst?

Tyst är oerhört viktigt för mig, även om vissa ljud kan gå bra och kanske t.o.m. vara önskvärda istället för total tystnad. Mörkt vet jag inte om jag egentligen vill ha så ofta, men definitivt ibland. Det fick bli ofta-alternativet eftersom det inte gick att skilja på mörker och tystnad, och tystnad är så viktigt.

Ibland behöver jag total tystnad o. det är om det varit mkt. socialt en hel dag som även krävt mkt. energi o. koncentration som tex. en dag hade jag 3 möten nästan på raken. På nätterna måste jag ha knäpptyst. Somliga kan somna till lugn musik, men försöker jag med det ligger jag bara o spänner mig o. det slutar med att jag får gå upp o. stänga av. Är jag riktigt, riktigt trött kan jag somna med Tv`n o. datorn på, men isåf. vaknar jag någon timme senare av datorns susande.

Mörker är jag inte så mkt. för merrän på natten - inte en strimma ljus då. Men, inte för mkt. tänt på dagarna heller. Helst "mysbelysning", tända ljus på höst o .vinter ev, eller solljuset som strömmar in!

Jag tillhör ju dem som får åt nerverna om det är alldeles tyst. Är jag (någon enstaka gång) ensam, så står radion eller tv:n på. När barnen var små så var det jag som köpte alla leksaker som lät, eftersom det inte störde mig.
Lite känsligare har jag blivit sedan jag gick in i väggen, men står fortfarande inte ut med att det är tvärtyst. DÅ blir jag stressad. Iofs blir jag stressad när det låter för mycket också. Men värst är ett monotont ljud.

Jag svarar "ibland". Mörkt räcker på natten, men tyst skulle jag gärna ha oftare. Alternativt måste jag lyssna på hög musik för att överrösta omvärldens skrän.

Hade jag inte läst tråden om migrän, hade jag alldeles missförstått vad trådrubiken handlade om.

Jag skulle snarare säga "tyst ofta" men "mörkt och tyst ibland".

Jag är känslig för starkt ljus (vill alltid ha persiennerna nerdragna men inte nedfällda helt). Men jag vill sannerligen inte ha det mörkt på dan. Utom om jag skulle vilja/behöva sova på dan. Men då är det inte ljuset som stör mest (viker ju ned persiennerna så mycket som möjligt då) utan ljudet. Alltid är det några barn som leker och skriker utanför fönstret.

Jag vill hellre ha det ljust och tyst! På dagen alltså, på natten kan det få vara mörkt och tyst. Gillar inte dunkel och mysbelysning så mycket. Fast jag behöver inte ha det knäpptyst jämt, musik emellanåt går bra.

Jag vill ha det dunkelt och tyst, på dagen alltså. På natten mörkt och tyst. Men jag bor vid en stor väg så det blir att dränka bullret med musik och lite vittbrus.
Jag klarar inte starkt ljus. Ljuskänslig. Till och med om man sitter ute i solen i ansiket och blundar så är solen för stark för ögonen. När den står på en vacker dag

Jag gillar att gå ute i skogen när det är mörkt och tyst ute och gärna på hösten. Det känns overkligt och magiskt, nästan som man svävar fram mellan träden.
Jag brukar känna mig alldeles lycklig där ute när jag få vara ensam i mörkret och lyssna på dom allra svagaste ljuden och ta in det svaga nattljuset.

Den här tiden på året då det blir ljusare ute så blir jag så pigg och drabbas av sömnsvårigeter. Runt midsommar sover jag max 3 timmar dygn. Egentligen så är det ganska bra, för då får jag massor av tid till mina specialintressen

Hemma brukar jag ha svag mysbelysning på kvällarna och jag gillar när solen kommer in svagt genom fönstret på kväll och morgon.

Gillar inte heller starkt ljus.
Måste jag ut när solen skiner så åker solglasögonen på.

Jag gillar när det är ljust och ljudligt. Sådana ljud man inte stör sig på dvs. Har haft väldiga problem att sova när det är knäpptyst, då spänner jag mig bara och får ett hemskt öronsus istället för den där tystnaden. Så på med lite bakgrundsmusik, tvn igång eller en pojkvän med sömnsvårigheter framför datorn! =)

Jag måste säga att jag gillar svarsalternativen, mörkt och tyst hela tiden alternativt ibland

Jag kan tycka att det är ok med ljus nuförtiden när jag inte är så fruktansvärt deprimerad, kan t.o.m. få lite energi av att gå en promenad i solljus. När jag deppade så behövde jag ha kolsvart och heltyst, nu nöjer jag mig med att inga ungar ute på gården vrålar. Jag är inte så känslig för vare sig ljus eller ljud, det är bara det att jag blir lite iriiterad. Särskilt om det är oregelbundna ljud, att en granne öser på musik i flera timmar går bra.