Angående Tekniska Högskolor
20 inlägg
• Sida 1 av 1
Angående Tekniska Högskolor
av Pan S » 2008-04-07 19:37:13
Får man droppa in på en liten återvisit? Förhoppningsvis väcks ingens antipati.
Hur börjar jag... Jo, efter att ha återhämtat min djupa förkärlek till matematik från gymnasietidens slakthus har jag beslutat att till hösten ansöka till ett tekniskt program. Förstahandsvalet lutar mot tekn. mat. på Chalmers (nytt för detta år).
Och kring detta flockas orosmolnen. Jag tänkte att ni kanske ville hjälpa mig skingra dem, för visst finns det en stor skara nu läsande och forna ingenjörsstudenter här? Mest jämförbart med ovannämnda program är kanske teknisk fysik (enligt utsago), men jag behöver alla infallsvinklar och erfarenheter jag kan få.
Först ut är den uppskruvade studietakten något som väcker ängslan:
- Hur lång tid tar det innan man lägger sig tillrätta med rätt studieteknik? Högst personligt såklart, men säg på ett ungefär. Visst måste man andas sitt ämne för att klara sig med goda resultat?
- Hur dedikerad bör man minst vara?
- Hur mycket bör man på förhand kunna inom sitt ämnesområde?
- Hur mycket brukar folk på förhand kunna inom sina ämnesområden?
- Hur hög bör ens begåvning/talang för ämnet minst vara?
Sekundärt då - och det egentliga skälet till att skribbla ned textmonumentet just här - undrar jag över de alla sociala aspekterna över ett tekniskt universitet:
- Godtas människor från Kufa? Kan en riktig ärkekuf bli accepterad? Tolererad?
- Hur hög är frekvensen introverta människor, bland studenter respektive professorer?
- Vad är andelen välkammade, kostymerade strebers (folk som läser ekonomiprogram jämte sitt huvudsakliga program, o dyl)?
- Är elitism utbrett?
- Finns det förhärskande klädeskoder?
- Hur bemöts generellt individer med stil/utseende som avviker från normen?
- Vilka genrer inom musik och konst har störst spridning?
- Har dagens trender och värderingar med emfas på sociala färdigheter satt sin prägel även på tekniska högskolor/universitet? Ser att en del program innefattar retorik, presentationskonst, osv.
- Hur ofta sker grupparbeten?
- Vad är den vanligaste storleken för umgänge? Umgås folk om två, tre, eller i än större grupperingar?
- Om man efter en artig förfrågan till dryckeslag, fest eller annan nätspinnande verksamhet levererar en neutral, korthuggen negering, vad blir reaktionen bland kurskamrater?
Andra frågor:
- Borde man som mild autist föredra ett tekniskt universitet framför ett "ordinärt"? Säg till exempel tekn. mat. mot ett vanligt kandidatprogram i matematik? Vilket vore mest lämpligt, miljömässigt sett, om man nu har mild autism?
- Om ni har någon kännedom om det; kan arbetsgivare tänkas ha större överseende med tysthet och slutenhet i ingenjörer än i andra yrkeskategorier? Visst är det så?
Frågorna är allt som poppade upp i mitt huvud under en kort period och ett "överlag" eller ett "i regel" bör ni sätta in i vart och ett av dem. Trots frågornas ibland olyckliga form, får ni också anta att de gäller för era personliga upplevelser.
Är mycket tacksam för svar, oavsett om de följer direkt på mina frågor eller om de är mer fristående. Spekulationer är lika välkomna. Tvivla inte heller till att kasta förolämpningar mot mig om ni har något att förankra dem i.
(Resultat av: egocentrisk världsbild & översjuklig ängslighet & griller.)
Hur börjar jag... Jo, efter att ha återhämtat min djupa förkärlek till matematik från gymnasietidens slakthus har jag beslutat att till hösten ansöka till ett tekniskt program. Förstahandsvalet lutar mot tekn. mat. på Chalmers (nytt för detta år).
Och kring detta flockas orosmolnen. Jag tänkte att ni kanske ville hjälpa mig skingra dem, för visst finns det en stor skara nu läsande och forna ingenjörsstudenter här? Mest jämförbart med ovannämnda program är kanske teknisk fysik (enligt utsago), men jag behöver alla infallsvinklar och erfarenheter jag kan få.
Först ut är den uppskruvade studietakten något som väcker ängslan:
- Hur lång tid tar det innan man lägger sig tillrätta med rätt studieteknik? Högst personligt såklart, men säg på ett ungefär. Visst måste man andas sitt ämne för att klara sig med goda resultat?
- Hur dedikerad bör man minst vara?
- Hur mycket bör man på förhand kunna inom sitt ämnesområde?
- Hur mycket brukar folk på förhand kunna inom sina ämnesområden?
- Hur hög bör ens begåvning/talang för ämnet minst vara?
Sekundärt då - och det egentliga skälet till att skribbla ned textmonumentet just här - undrar jag över de alla sociala aspekterna över ett tekniskt universitet:
- Godtas människor från Kufa? Kan en riktig ärkekuf bli accepterad? Tolererad?
- Hur hög är frekvensen introverta människor, bland studenter respektive professorer?
- Vad är andelen välkammade, kostymerade strebers (folk som läser ekonomiprogram jämte sitt huvudsakliga program, o dyl)?
- Är elitism utbrett?
- Finns det förhärskande klädeskoder?
- Hur bemöts generellt individer med stil/utseende som avviker från normen?
- Vilka genrer inom musik och konst har störst spridning?
- Har dagens trender och värderingar med emfas på sociala färdigheter satt sin prägel även på tekniska högskolor/universitet? Ser att en del program innefattar retorik, presentationskonst, osv.
- Hur ofta sker grupparbeten?
- Vad är den vanligaste storleken för umgänge? Umgås folk om två, tre, eller i än större grupperingar?
- Om man efter en artig förfrågan till dryckeslag, fest eller annan nätspinnande verksamhet levererar en neutral, korthuggen negering, vad blir reaktionen bland kurskamrater?
Andra frågor:
- Borde man som mild autist föredra ett tekniskt universitet framför ett "ordinärt"? Säg till exempel tekn. mat. mot ett vanligt kandidatprogram i matematik? Vilket vore mest lämpligt, miljömässigt sett, om man nu har mild autism?
- Om ni har någon kännedom om det; kan arbetsgivare tänkas ha större överseende med tysthet och slutenhet i ingenjörer än i andra yrkeskategorier? Visst är det så?
Frågorna är allt som poppade upp i mitt huvud under en kort period och ett "överlag" eller ett "i regel" bör ni sätta in i vart och ett av dem. Trots frågornas ibland olyckliga form, får ni också anta att de gäller för era personliga upplevelser.
Är mycket tacksam för svar, oavsett om de följer direkt på mina frågor eller om de är mer fristående. Spekulationer är lika välkomna. Tvivla inte heller till att kasta förolämpningar mot mig om ni har något att förankra dem i.
(Resultat av: egocentrisk världsbild & översjuklig ängslighet & griller.)
Senast redigerad av Pan S 2011-05-04 13:33:58, redigerad totalt 1 gång.
av sssssm » 2008-04-07 20:05:30
Som före detta (och så snart jag får tummen ur återkommande) student på F så borde jag kunna ge dig lite info iaf.
Nästan alla är rörande övernes om att studietakten är riktigt hög. Finns ingen tid att luta sig till baka och tänka över vad man läser utan det är bara att köra på som ett jävla tåg.
Visst finns det (två har jag träffat) som tycker att studietakten är lagom eller för långsam men i övrigt är det något teknologerna på F är rörande överens om. Och ja, ditt ämne blir ditt liv.
Tiden det tar att komma in är högst personlig, jag klarade det aldrig och tänker därför ta det hela i min takt (kanske blir klar lagom till 60-årsdagen) för de flesta går det betdligt bättre. Rent generellt gäller väl att det är LP3 (läsperiod 3 eller starten på termin 3) som är den viktiga punkten då man tar tag i saker och, det är precis efter hjuluppehåll och förhoppningsvis blir man av med lite irriterande resttentor.
Ju mer desto bättre, men egentligen nästan ingenting.
Speciellt dataintro och matematiken läggs på en ruskigt låg nivå (detta för F, alla mina svar gäller för F så du får översätta så gott du kan).
Kan du gymnasiematten bra så bör inte det vara några problem.
Väldigt olika, det finns ju studenter som redan läst en ingenjörsutbildning och vill ha en till, det finns studenter som kommer direkt från gymnasiet och läser bara för att mamma vill det.
Slitet är det viktigaste, man kommer extremt långt med bra studieteknik och hårt arbete begåvning hjälper till men är sekundärt.
Japp.
Vet inte vad du menar med introvert, men jag får för mig att den är ganska liten trots allt.
Det finns en del, men du kommer bli förvånad över att det inte (bara) är kostymnissarna som gör på detta viset, det är ett vanligt beteende.
Ja och nej. Bland vissa väldigt utbrett men de flesta har en väldigt skön och avslappnad distans till sig själva, sin utbildning och sin omvärld.
Förutom overallerna och finsitsarna (som på Chalmers som tur är bara är till för föreningsmänniskor) så vet jag inget.
Om det finns något socialt och outtalat så har det helt gått mig förbi.
Så länge det inte är bajsmannenextremt borde det väl inte vara så farligt.
Vi hade subkulturister tillhörande syntar- skinhead- och dreadlockkulturister i vår klass, inga problem där. Ej heller för skjorta+T-shirt-nördarna (som jag) eller kostymnissarna.
Hårdrock är nog lite överrepresenterat liksom klassiskt och opera medan MTV-pop och hiphop underrepresenterat. Jag tror att fördelningen ser ut ungefär som här på forumet faktiskt.
Hela tiden, skolan är ett grupparbete. Den ensamma studenten finns knappt. Även jag som ser studier främst som en solitär aktivitet rycktes med. Påtvingade grupparbeten förekommer också det hela tiden, det är ett måste.
Det finns ingen alkoholhets på Chalmers. (right...)
Inga problem att undvika det. Nollning inte heller det några problem.
Om du inte är med på något får du givetvis heller inga kompisar, men att man måste plugga eller att man är nykterist är helt socialt accepterade ursäkter (men minns: Det finns omtentor men det finns inga omfester).
Jag tror faktiskt att universitet är bättre, teknologer utbildas inte främst, de testas och kvalitetskontrolleras. Glöm heller inte att Chalmers odlar en del av morgondagens chefer så lite av den mentaliteten finns hos vissa.
Men Chalmers ger å andra sidan mer "social hjälp" åt sina studenter med nästan påtvingade aktiviteter som vävs in i studierna. Om det är bra eller dåligt för dig vet jag inte, men jag tyckte det var rätt schysst att slippa försöka skaffa vänner dom fixade det liksom åt en.
Tillägg: Människorna på F är av den största bredd du kan tänka dig, från biffiga skinheads till nördar, från kommunister till nyliberaler. Olika klassbakgrund, åldrar och intressen. De har dock två saker gemensamt (nästan alla) de är jävligt smarta och de har många intressanta intressen, nästan alla har någon liten grej som är intressant utöver skolan och iaf jag tycker att det är fantastiskt.
Först ut är den uppskruvade studietakten något som väcker ängslan:
- Hur lång tid tar det innan man lägger sig tillrätta med rätt studieteknik? Högst personligt såklart, men säg på ett ungefär. Visst måste man andas sitt ämne för att klara sig med goda resultat?
Nästan alla är rörande övernes om att studietakten är riktigt hög. Finns ingen tid att luta sig till baka och tänka över vad man läser utan det är bara att köra på som ett jävla tåg.
Visst finns det (två har jag träffat) som tycker att studietakten är lagom eller för långsam men i övrigt är det något teknologerna på F är rörande överens om. Och ja, ditt ämne blir ditt liv.
Tiden det tar att komma in är högst personlig, jag klarade det aldrig och tänker därför ta det hela i min takt (kanske blir klar lagom till 60-årsdagen) för de flesta går det betdligt bättre. Rent generellt gäller väl att det är LP3 (läsperiod 3 eller starten på termin 3) som är den viktiga punkten då man tar tag i saker och, det är precis efter hjuluppehåll och förhoppningsvis blir man av med lite irriterande resttentor.
- Hur mycket bör man på förhand kunna inom sitt ämnesområde?
Ju mer desto bättre, men egentligen nästan ingenting.
Speciellt dataintro och matematiken läggs på en ruskigt låg nivå (detta för F, alla mina svar gäller för F så du får översätta så gott du kan).
Kan du gymnasiematten bra så bör inte det vara några problem.
- Hur mycket brukar folk på förhand kunna inom sina ämnesområden?
Väldigt olika, det finns ju studenter som redan läst en ingenjörsutbildning och vill ha en till, det finns studenter som kommer direkt från gymnasiet och läser bara för att mamma vill det.
- Hur hög bör ens begåvning/talang för ämnet minst vara?
Slitet är det viktigaste, man kommer extremt långt med bra studieteknik och hårt arbete begåvning hjälper till men är sekundärt.
- Godtas människor från Kufa? Kan en riktig ärkekuf bli accepterad? Tolererad?
Japp.
Hur hög är frekvensen introverta människor, bland studenter respektive professorer?
Vet inte vad du menar med introvert, men jag får för mig att den är ganska liten trots allt.
- Vad är andelen välkammade, kostymerade strebers (folk som läser ekonomiprogram jämte sitt huvudsakliga program, o dyl)?
Det finns en del, men du kommer bli förvånad över att det inte (bara) är kostymnissarna som gör på detta viset, det är ett vanligt beteende.
Är elitism utbrett?
Ja och nej. Bland vissa väldigt utbrett men de flesta har en väldigt skön och avslappnad distans till sig själva, sin utbildning och sin omvärld.
Finns det förhärskande klädeskoder?
Förutom overallerna och finsitsarna (som på Chalmers som tur är bara är till för föreningsmänniskor) så vet jag inget.
Om det finns något socialt och outtalat så har det helt gått mig förbi.
Hur bemöts generellt individer med stil/utseende som avviker från normen?
Så länge det inte är bajsmannenextremt borde det väl inte vara så farligt.
Vi hade subkulturister tillhörande syntar- skinhead- och dreadlockkulturister i vår klass, inga problem där. Ej heller för skjorta+T-shirt-nördarna (som jag) eller kostymnissarna.
Vilka genrer inom musik och konst har störst spridning?
Hårdrock är nog lite överrepresenterat liksom klassiskt och opera medan MTV-pop och hiphop underrepresenterat. Jag tror att fördelningen ser ut ungefär som här på forumet faktiskt.
Hur ofta sker grupparbeten?
Hela tiden, skolan är ett grupparbete. Den ensamma studenten finns knappt. Även jag som ser studier främst som en solitär aktivitet rycktes med. Påtvingade grupparbeten förekommer också det hela tiden, det är ett måste.
- Om man efter en artig förfrågan till dryckeslag, fest eller annan nätspinnande verksamhet levererar en neutral, korthuggen negering, vad blir reaktionen bland kurskamrater?
Det finns ingen alkoholhets på Chalmers. (right...)
Inga problem att undvika det. Nollning inte heller det några problem.
Om du inte är med på något får du givetvis heller inga kompisar, men att man måste plugga eller att man är nykterist är helt socialt accepterade ursäkter (men minns: Det finns omtentor men det finns inga omfester).
- Borde man som mild autist föredra ett tekniskt universitet framför ett "ordinärt"? Säg till exempel tekn. mat. mot ett vanligt kandidatprogram i matematik? Vilket vore mest lämpligt, miljömässigt sett, om man nu har mild autism?
Jag tror faktiskt att universitet är bättre, teknologer utbildas inte främst, de testas och kvalitetskontrolleras. Glöm heller inte att Chalmers odlar en del av morgondagens chefer så lite av den mentaliteten finns hos vissa.
Men Chalmers ger å andra sidan mer "social hjälp" åt sina studenter med nästan påtvingade aktiviteter som vävs in i studierna. Om det är bra eller dåligt för dig vet jag inte, men jag tyckte det var rätt schysst att slippa försöka skaffa vänner dom fixade det liksom åt en.
Tillägg: Människorna på F är av den största bredd du kan tänka dig, från biffiga skinheads till nördar, från kommunister till nyliberaler. Olika klassbakgrund, åldrar och intressen. De har dock två saker gemensamt (nästan alla) de är jävligt smarta och de har många intressanta intressen, nästan alla har någon liten grej som är intressant utöver skolan och iaf jag tycker att det är fantastiskt.
Senast redigerad av sssssm 2011-05-04 13:33:58, redigerad totalt 1 gång.
av weasley » 2008-04-07 21:46:51
Som "nästan-klar-men-en-sjukskrivning-kom-ivägen" vill jag också ge mina intryck av teh skola. Även jag är F:are men från Uppsala.
Jeppjepp. Så är det på civingprogrammen åtminstone. Man måste bo och leva med sina ämnen för att det ska gå bra. Åas får man fantastiska kunskaper!
Det finns ingen som jag känner till som har klarat sej utan omtentor, standard är väl två per termin. Vi läste åas mellan sex och tio ämnen på den tiden.
Sant. De första kurserna är enkla. Problemet är att det har en hög takt så är du en som lär dej långsamt lär du halka efter. Det kan dock gå att hämta upp, men får du mer än hälften omtentor på en termin lär det bli knepigt.
Sant igen.
Återigen sant. Begåvningen kan hjälpa om man är lite latare än de andra men ändå vill klara sej. Då är det lämpligt att vara en som fattar snabbt.
Absolut! På teknat spelar det ingen roll hur du ser ut, det som betyder något är om du har rätt svar. Vissa föreläsare jag haft var minst sagt underliga! (Härliga personer allesammans, när man pratade med dem hade de sån oerhörd stenkoll! I like!)
Oj, det är jätteblandat. Går inte att säga.
Sant. Har man väl kommit in i studietakten på F så inser man vilket drönande andra studenter ägnar sej åt. Därför är det många som kompletterar sin CV med studier i annat. Oftast ekonomi, men jag som är språknörd läste extra franska.
Håller med, helt klart!
Den enda gemensamma klädkoden var väl "bekvämt och oömt". Vissa kom i gummistövlar och sombrero (sanning!!) och andra i slips.
Eftersom man bedöms på sina meriter så kan en föreläsare se ut precis hursomhelst. Alltså kan lodisen framför dej vara en av Sveriges mest framstående datavetare. Respekt ges åt den som det förtjänar.
Ja, jag håller nog med. Små andelar MTV-pop och stora andelar musik som kräver lite av lyssnaren. Många synthare eller fd synthare pluggar gärna matte.
Jag skulle vilja instämma i ovanstående och tillägga att det är faktiskt i ens eget intresse att delta i gemensamma pluggstunder. Utformningen av problemen är sådan att det är oerhört mycket mer givande att diskutera fram ett svar än att försöka tänka ut det på egen hand - om man inte är ett geni då förståss.
Det förekommer även laborationer man utför i mindre grupper och måste skriva rapport på. Ja, dessa förekom hos oss även inom matte!
Nej, jag har inte heller märkt att någon bryr sej om huruvida någon annan dricker eller inte. För det mesta ses icke-drickaren som något positivt i andan "dricker inte du, blir det mer till mej". :-D Men naturligtvis kretsar såklart första tiden kring alkohol på ett eller annat sätt!
Instämmer, detta gällde i Uppsala också.
Absolut! Det finns många väldigt intressanta och spännande personer att lära känna! En del är mindre roliga men vissa har de mest intrikata berättelser att förtälja! Mycket underhållande och jag kan varmt rekommendera dej att bekanta dej med kursarna under en ev nollning!
sssssm skrev:Först ut är den uppskruvade studietakten något som väcker ängslan:
- Hur lång tid tar det innan man lägger sig tillrätta med rätt studieteknik? Högst personligt såklart, men säg på ett ungefär. Visst måste man andas sitt ämne för att klara sig med goda resultat?
Nästan alla är rörande övernes om att studietakten är riktigt hög. Finns ingen tid att luta sig till baka och tänka över vad man läser utan det är bara att köra på som ett jävla tåg.
Jeppjepp. Så är det på civingprogrammen åtminstone. Man måste bo och leva med sina ämnen för att det ska gå bra. Åas får man fantastiska kunskaper!
Det finns ingen som jag känner till som har klarat sej utan omtentor, standard är väl två per termin. Vi läste åas mellan sex och tio ämnen på den tiden.
sssssm skrev:- Hur mycket bör man på förhand kunna inom sitt ämnesområde?
Ju mer desto bättre, men egentligen nästan ingenting.
Sant. De första kurserna är enkla. Problemet är att det har en hög takt så är du en som lär dej långsamt lär du halka efter. Det kan dock gå att hämta upp, men får du mer än hälften omtentor på en termin lär det bli knepigt.
sssssm skrev:- Hur mycket brukar folk på förhand kunna inom sina ämnesområden?
Väldigt olika, det finns ju studenter som redan läst en ingenjörsutbildning och vill ha en till, det finns studenter som kommer direkt från gymnasiet och läser bara för att mamma vill det.
Sant igen.
sssssm skrev:- Hur hög bör ens begåvning/talang för ämnet minst vara?
Slitet är det viktigaste, man kommer extremt långt med bra studieteknik och hårt arbete begåvning hjälper till men är sekundärt.
Återigen sant. Begåvningen kan hjälpa om man är lite latare än de andra men ändå vill klara sej. Då är det lämpligt att vara en som fattar snabbt.
sssssm skrev:Japp.- Godtas människor från Kufa? Kan en riktig ärkekuf bli accepterad? Tolererad?
Absolut! På teknat spelar det ingen roll hur du ser ut, det som betyder något är om du har rätt svar. Vissa föreläsare jag haft var minst sagt underliga! (Härliga personer allesammans, när man pratade med dem hade de sån oerhörd stenkoll! I like!)
sssssm skrev:Hur hög är frekvensen introverta människor, bland studenter respektive professorer?
Vet inte vad du menar med introvert, men jag får för mig att den är ganska liten trots allt.
Oj, det är jätteblandat. Går inte att säga.
sssssm skrev:- Vad är andelen välkammade, kostymerade strebers (folk som läser ekonomiprogram jämte sitt huvudsakliga program, o dyl)?
Det finns en del, men du kommer bli förvånad över att det inte (bara) är kostymnissarna som gör på detta viset, det är ett vanligt beteende.
Sant. Har man väl kommit in i studietakten på F så inser man vilket drönande andra studenter ägnar sej åt. Därför är det många som kompletterar sin CV med studier i annat. Oftast ekonomi, men jag som är språknörd läste extra franska.
sssssm skrev:Är elitism utbrett?
Ja och nej. Bland vissa väldigt utbrett men de flesta har en väldigt skön och avslappnad distans till sig själva, sin utbildning och sin omvärld.
Håller med, helt klart!
sssssm skrev:Finns det förhärskande klädeskoder?
Förutom overallerna och finsitsarna (som på Chalmers som tur är bara är till för föreningsmänniskor) så vet jag inget.
Den enda gemensamma klädkoden var väl "bekvämt och oömt". Vissa kom i gummistövlar och sombrero (sanning!!) och andra i slips.
sssssm skrev:Hur bemöts generellt individer med stil/utseende som avviker från normen?
Så länge det inte är bajsmannenextremt borde det väl inte vara så farligt.
Eftersom man bedöms på sina meriter så kan en föreläsare se ut precis hursomhelst. Alltså kan lodisen framför dej vara en av Sveriges mest framstående datavetare. Respekt ges åt den som det förtjänar.
sssssm skrev:Vilka genrer inom musik och konst har störst spridning?
Hårdrock är nog lite överrepresenterat liksom klassiskt och opera medan MTV-pop och hiphop underrepresenterat. Jag tror att fördelningen ser ut ungefär som här på forumet faktiskt.
Ja, jag håller nog med. Små andelar MTV-pop och stora andelar musik som kräver lite av lyssnaren. Många synthare eller fd synthare pluggar gärna matte.
sssssm skrev:Hur ofta sker grupparbeten?
Hela tiden, skolan är ett grupparbete. Den ensamma studenten finns knappt. Även jag som ser studier främst som en solitär aktivitet rycktes med. Påtvingade grupparbeten förekomme också det hela tiden, det är ett måste.
Jag skulle vilja instämma i ovanstående och tillägga att det är faktiskt i ens eget intresse att delta i gemensamma pluggstunder. Utformningen av problemen är sådan att det är oerhört mycket mer givande att diskutera fram ett svar än att försöka tänka ut det på egen hand - om man inte är ett geni då förståss.
Det förekommer även laborationer man utför i mindre grupper och måste skriva rapport på. Ja, dessa förekom hos oss även inom matte!
sssssm skrev:- Om man efter en artig förfrågan till dryckeslag, fest eller annan nätspinnande verksamhet levererar en neutral, korthuggen negering, vad blir reaktionen bland kurskamrater?
Det finns ingen alkoholhets på Chalmers. (right...)
Inga problem att undvika det. Nollning inte heller det några problem.
Nej, jag har inte heller märkt att någon bryr sej om huruvida någon annan dricker eller inte. För det mesta ses icke-drickaren som något positivt i andan "dricker inte du, blir det mer till mej". :-D Men naturligtvis kretsar såklart första tiden kring alkohol på ett eller annat sätt!
sssssm skrev:- Borde man som mild autist föredra ett tekniskt universitet framför ett "ordinärt"? Säg till exempel tekn. mat. mot ett vanligt kandidatprogram i matematik? Vilket vore mest lämpligt, miljömässigt sett, om man nu har mild autism?
Jag tror faktiskt att universitet är bättre, teknologer utbildas inte främst, de testas och kvalitetskontrolleras. Glöm heller inte att Chalmers odlar en del av morgondagens chefer så lite av den mentaliteten finns hos vissa.
Men Chalmers ger å andra sidan mer "social hjälp" åt sina studenter med nästan påtvingade aktiviteter som vävs in i studierna. Om det är bra eller dåligt för dig vet jag inte, men jag tyckte det var rätt schysst att slippa försöka skaffa vänner dom fixade det liksom åt en.
Instämmer, detta gällde i Uppsala också.
sssssm skrev:Tillägg: Människorna på F är av den största bredd du kan tänka dig, från biffiga skinheads till nördar, från kommunister till nyliberaler. Olika klassbakgrund, åldrar och intressen. De har dock två saker gemensamt (nästan alla) de är jävligt smarta och de har många intressanta intressen, nästan alla har någon liten grej som är intressant utöver skolan och iaf jag tycker att det är fantastiskt.
Absolut! Det finns många väldigt intressanta och spännande personer att lära känna! En del är mindre roliga men vissa har de mest intrikata berättelser att förtälja! Mycket underhållande och jag kan varmt rekommendera dej att bekanta dej med kursarna under en ev nollning!
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 13:33:58, redigerad totalt 1 gång.
av Kvasir » 2008-04-07 22:48:43
Ja du det var många frågor. Jag hör ju också till dem som gått teknisk högskola, och i mitt fall blev det även doktorsexamen med tiden. Fast det är ju länge sedan. Jag läste grundutbildningen under första halvan av 80-talet, så det är väl väldigt mycket som har ändrats sedan dess kanske? Fast vi gamla rävar hävdar förstås att kurserna har blivit lättare. 
Jag kommer ihåg att jag själv var en aning tveksam inför studierna. Jag gick fyraårig teknisk linje på gymnasiet (en linje som väl är borta sedan länge) och där kunde man sluta efter tre år om man ville och hade högskolebehörigheten, men ingen gymnasieingenjörsexamen. Sistnämnda kändes ju meningslös om jag skulle bli civilingenjör, men frågan var ju om jag skulle våga satsa på civ. ing. direkt och bli utan titel om det misslyckades. Jag fick då rådet av en person som redan var doktorand, att om man klarar av tekniskt gymansium så klarar man av en civilingejörsutbildning, så det var inget att vara rädd för. Förmodligen var det rådet lite farligt för gymnasister i allmänhet, men om man som jag klarade av gymnasiet bra så låg det nog mycket i det.
Nu är jag kanske inte representativ för den typiske teknologen (men sådan hade du väl inte tänkt bli?), men jag hade inga större problem med studierna trots urusel studieteknik och i stort sett avsaknad av studiedisciplin. I mitt fall gick det väl huvudsakligen med hjälp av intelligens och gott minne, men är man bara inte ovanligt dålig på de punkterna och istället kompenserar med lite studiedisciplin så går det nog bra.
Ju närmare matematikämnet man kommer, desta mera kuf torde man kunna vara utan att någon reagerar. Det kanske varierar mellan högskolorna, men hos oss var det väldigt många kufar på just matematiska institutionen i alla fall.
Förkunskaper ska inte behövas utöver de gymnasiekunskaper som är förkunskapskrav, men det brukar ju sällan skada med lite mera förkunskaper i vissa ämnen (fast ibland kan strula till sig också, om förkunskaperna inte passar ihop riktigt med kursern ifråga). Viktigare än förkunskaper är att kunna ta in ny information vid behov.
Den utbildning du beskriver känner jag inte till, men den var väl ganska ny, sade du? Däremot har Y-linjen i Linköping i alla år haft en inriktning som heter tillämpad matematik, och det kan nog tänkas vara något snarlikt, med skillnaden att det i "ditt" fall är en helt linje med den inriktningen. Nu gick jag inte själv Y-linjen, men känner en del som gjorde det, och de som valde tillämpad matematik var ett fåtal personer om året och hörde väl oftast till de teoretiskt skarpare hjärnorna på utbildningen. Å andra sidan kan man nog misstänka att man körde betydligt hårdare där än om det hade varit en hel utbildning med sådan inriktning. På Y-linjen har ju folk två år på sig att hinna bli avskräckta innan de väljer inriktningen, och då kan man väl sätta ribban högre än om folk kommer dit utan att egentligen veta något i förväg. Vad gäller tek. fak vs. fil.fak. så kan man nog misstänka att det är lättare att få jobb om man har en civ.ing.examen i matematik, med reservation för att nya utbildningar ibland kan ha problem innan arbetsgivarna lärt sig att den finns.
Jag kommer ihåg att jag själv var en aning tveksam inför studierna. Jag gick fyraårig teknisk linje på gymnasiet (en linje som väl är borta sedan länge) och där kunde man sluta efter tre år om man ville och hade högskolebehörigheten, men ingen gymnasieingenjörsexamen. Sistnämnda kändes ju meningslös om jag skulle bli civilingenjör, men frågan var ju om jag skulle våga satsa på civ. ing. direkt och bli utan titel om det misslyckades. Jag fick då rådet av en person som redan var doktorand, att om man klarar av tekniskt gymansium så klarar man av en civilingejörsutbildning, så det var inget att vara rädd för. Förmodligen var det rådet lite farligt för gymnasister i allmänhet, men om man som jag klarade av gymnasiet bra så låg det nog mycket i det.
Nu är jag kanske inte representativ för den typiske teknologen (men sådan hade du väl inte tänkt bli?
), men jag hade inga större problem med studierna trots urusel studieteknik och i stort sett avsaknad av studiedisciplin. I mitt fall gick det väl huvudsakligen med hjälp av intelligens och gott minne, men är man bara inte ovanligt dålig på de punkterna och istället kompenserar med lite studiedisciplin så går det nog bra.Ju närmare matematikämnet man kommer, desta mera kuf torde man kunna vara utan att någon reagerar. Det kanske varierar mellan högskolorna, men hos oss var det väldigt många kufar på just matematiska institutionen i alla fall.
Förkunskaper ska inte behövas utöver de gymnasiekunskaper som är förkunskapskrav, men det brukar ju sällan skada med lite mera förkunskaper i vissa ämnen (fast ibland kan strula till sig också, om förkunskaperna inte passar ihop riktigt med kursern ifråga). Viktigare än förkunskaper är att kunna ta in ny information vid behov.
Den utbildning du beskriver känner jag inte till, men den var väl ganska ny, sade du? Däremot har Y-linjen i Linköping i alla år haft en inriktning som heter tillämpad matematik, och det kan nog tänkas vara något snarlikt, med skillnaden att det i "ditt" fall är en helt linje med den inriktningen. Nu gick jag inte själv Y-linjen, men känner en del som gjorde det, och de som valde tillämpad matematik var ett fåtal personer om året och hörde väl oftast till de teoretiskt skarpare hjärnorna på utbildningen. Å andra sidan kan man nog misstänka att man körde betydligt hårdare där än om det hade varit en hel utbildning med sådan inriktning. På Y-linjen har ju folk två år på sig att hinna bli avskräckta innan de väljer inriktningen, och då kan man väl sätta ribban högre än om folk kommer dit utan att egentligen veta något i förväg. Vad gäller tek. fak vs. fil.fak. så kan man nog misstänka att det är lättare att få jobb om man har en civ.ing.examen i matematik, med reservation för att nya utbildningar ibland kan ha problem innan arbetsgivarna lärt sig att den finns.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 13:33:58, redigerad totalt 1 gång.
Re: Angående Tekniska Högskolor
av uniqueNr5 » 2008-04-07 22:49:55
Pan Stranou skrev:- Borde man som mild autist föredra ett tekniskt universitet framför ett "ordinärt"? Säg till exempel tekn. mat. mot ett vanligt kandidatprogram i matematik? Vilket vore mest lämpligt, miljömässigt sett, om man nu har mild autism?
Jag väljer ut en av dina frågor här.
Hade jag valt igen hade jag inte valt att läsa matematik Universitetet utan snarare hade jag valt Teknisk Fysik eller Teknisk Matematik någonstans på ett bra tekniskt Universitet, tex Chalmers, KTH eller LTH.
Du gör nog ett klokt val isåfall, inte minst när det gäller framtida yrkesmöjligheter/forskningsmöjligheter.
Senast redigerad av uniqueNr5 2011-05-04 13:33:58, redigerad totalt 1 gång.
av sssssm » 2008-04-07 22:58:26
uniqueNr5 skrev:Hade jag valt igen hade jag inte valt att läsa matematik Universitetet utan snarare hade jag valt Teknisk Fysik eller Teknisk Matematik någonstans på ett bra tekniskt Universitet, tex Chalmers, KTH eller LTH.
Vill du byta?
Jag ångrar mig också, men kan inte stå ut med tanken att ge upp något så jag är fast
.Senast redigerad av sssssm 2011-05-04 13:33:58, redigerad totalt 1 gång.
av uniqueNr5 » 2008-04-07 23:05:44
sssssm skrev:uniqueNr5 skrev:Hade jag valt igen hade jag inte valt att läsa matematik Universitetet utan snarare hade jag valt Teknisk Fysik eller Teknisk Matematik någonstans på ett bra tekniskt Universitet, tex Chalmers, KTH eller LTH.
Vill du byta?
Jag ångrar mig också, men kan inte stå ut med tanken att ge upp något så jag är fast
Tjah..du kan få mitt examensbevis så får jag ditt. Sedan blir det knepigare med att byta identiteter.
Skämtosido. Jag tycker du inte ska ångra dig om du är mitt uppe i utbildningen .
Nu söker jag obskyra jobb jag inte vet om jag vill ha.
Jag skulle aldrig lämnat musiken.
Senast redigerad av uniqueNr5 2011-05-04 13:33:58, redigerad totalt 1 gång.
av sssssm » 2008-04-07 23:33:54
uniqueNr5 skrev:sssssm skrev:uniqueNr5 skrev:Hade jag valt igen hade jag inte valt att läsa matematik Universitetet utan snarare hade jag valt Teknisk Fysik eller Teknisk Matematik någonstans på ett bra tekniskt Universitet, tex Chalmers, KTH eller LTH.
Vill du byta?
Jag ångrar mig också, men kan inte stå ut med tanken att ge upp något så jag är fast
Tjah..du kan få mitt examensbevis så får jag ditt. Sedan blir det knepigare med att byta identiteter.
Skämtosido. Jag tycker du inte ska ångra dig om du är mitt uppe i utbildningen .
Nu söker jag obskyra jobb jag inte vet om jag vill ha.
Jag skulle aldrig lämnat musiken.
Just det examensbevis...
Nä ångra mig tänker jag inte göra, men jag föredrar helt den mer betänksamma stämmning som råder på universitet, där har man tid på sig att resonera över koncept och att sätta sig in saker och ting istället för att bara trycka in dem i hjärnan och gå vidare (inte sagt att det är lättare på något vis, men visst är det anorlunda).
Jag är fast där jag är.
Senast redigerad av sssssm 2011-05-04 13:33:58, redigerad totalt 1 gång.
av Pan S » 2008-04-12 16:42:30
Tack så mycket för er respons. Det hjälper oerhört, samtidigt som det driver mig än längre in i detta dilemma.
Det låter bra.
Varje dag, menar du? Utveckla gärna - överlag hur många gånger per vecka arbetar man i grupp?
Jag ser förresten att F på Chalmers har Presentationsteknik i tredje terminen, en kurs på 1,5hp. Hur klarade du/ni av det?
Vad för aktiviteter kan det röra sig om?
Mellan sex och tio ämnen för en termin?
Sådan här takt?
Nej, det blir med 99 procents säkerhet inte aktuellt. Är inte kompatibel med människor när miljön är satt att vara avslappnad, social, studentikos. Jag menar att jag oundvikligen blir avskydd som pesten och snabbt känd som högskolans ende sanne glädjedödare. Grupparbeten och laborationer kan jag åtminstone hantera, dvs arbeta mig genom.
Förlåt, men hur menar du?
Tanken var att beställa kurslitteraturen redan innan denna sommar för att så förbereda mig. Utöver det blir det till att läsa allt möjligt som täcker det ämnesområde jag väljer (vad det nu blir); det är väl rätt svårt att bli desinformerad i de tyngre naturvetenskapliga ämnena? Allt - eller nästan allt - är väl här till ens fördel, som innan också nämnt (till skillnad från om man skulle läsa upp ett ämne som psykologi på egen hand).
Korrekt, ny för detta år. Men jag har nu strykt över det alternativet - för ensidigt (51% matematik).
Registrerar det.
Nu blir det dock problematiskt - två antagonister som drar mig itu. Men jag kan säga så att det lutar starkt åt ett tekniskt program.
Studenter på F kommer väl i kontakt med studenter på GU:s fysikprogram? Ni har väl till och med gemensamma masterprogram? Hur upplevs då skillnaden i studietakt, osv? Är det verkligen ett bråddjup er emellan i det avseendet?
Jonte: Detsamma. Är bara här på blixtvisit dock.
sssssm skrev:... liksom klassiskt och opera medan MTV-pop och hiphop underrepresenterat.
Det låter bra.
sssssm skrev:Hela tiden, skolan är ett grupparbete. Den ensamma studenten finns knappt. Även jag som ser studier främst som en solitär aktivitet rycktes med. Påtvingade grupparbeten förekomme också det hela tiden, det är ett måste.
Varje dag, menar du? Utveckla gärna - överlag hur många gånger per vecka arbetar man i grupp?
Jag ser förresten att F på Chalmers har Presentationsteknik i tredje terminen, en kurs på 1,5hp. Hur klarade du/ni av det?
sssssm skrev:Men Chalmers ger å andra sidan mer "social hjälp" åt sina studenter med nästan påtvingade aktiviteter som vävs in i studierna. Om det är bra eller dåligt för dig vet jag inte, men jag tyckte det var rätt schysst att slippa försöka skaffa vänner dom fixade det liksom åt en.
Vad för aktiviteter kan det röra sig om?
weasley skrev:Det finns ingen som jag känner till som har klarat sej utan omtentor, standard är väl två per termin. Vi läste åas mellan sex och tio ämnen på den tiden.
Mellan sex och tio ämnen för en termin?
weasley skrev:Sant. De första kurserna är enkla. Problemet är att det har en hög takt så är du en som lär dej långsamt lär du halka efter.
Sådan här takt?
weasley skrev:jag kan varmt rekommendera dej att bekanta dej med kursarna under en ev nollning!
Nej, det blir med 99 procents säkerhet inte aktuellt. Är inte kompatibel med människor när miljön är satt att vara avslappnad, social, studentikos. Jag menar att jag oundvikligen blir avskydd som pesten och snabbt känd som högskolans ende sanne glädjedödare. Grupparbeten och laborationer kan jag åtminstone hantera, dvs arbeta mig genom.
Kvasir skrev:men sådan hade du väl inte tänkt bli? Smile
Förlåt, men hur menar du?
Kvasir skrev:fast ibland kan strula till sig också, om förkunskaperna inte passar ihop riktigt med kursern ifråga
Tanken var att beställa kurslitteraturen redan innan denna sommar för att så förbereda mig. Utöver det blir det till att läsa allt möjligt som täcker det ämnesområde jag väljer (vad det nu blir); det är väl rätt svårt att bli desinformerad i de tyngre naturvetenskapliga ämnena? Allt - eller nästan allt - är väl här till ens fördel, som innan också nämnt (till skillnad från om man skulle läsa upp ett ämne som psykologi på egen hand).
Kvasir skrev:Den utbildning du beskriver känner jag inte till, men den var väl ganska ny, sade du?
Korrekt, ny för detta år. Men jag har nu strykt över det alternativet - för ensidigt (51% matematik).
uniqueNr5 skrev:Jag väljer ut en av dina frågor här.
Hade jag valt igen hade jag inte valt att läsa matematik Universitetet utan snarare hade jag valt Teknisk Fysik eller Teknisk Matematik någonstans på ett bra tekniskt Universitet, tex Chalmers, KTH eller LTH.
Du gör nog ett klokt val isåfall, inte minst när det gäller framtida yrkesmöjligheter/forskningsmöjligheter.
Registrerar det.
Nu blir det dock problematiskt - två antagonister som drar mig itu. Men jag kan säga så att det lutar starkt åt ett tekniskt program.
sssssm skrev:Nä ångra mig tänker jag inte göra, men jag föredrar helt den mer betänksamma stämmning som råder på universitet, där har man tid på sig att resonera över koncept och att sätta sig in saker och ting istället för att bara trycka in dem i hjärnan och gå vidare
Studenter på F kommer väl i kontakt med studenter på GU:s fysikprogram? Ni har väl till och med gemensamma masterprogram? Hur upplevs då skillnaden i studietakt, osv? Är det verkligen ett bråddjup er emellan i det avseendet?
Jonte: Detsamma. Är bara här på blixtvisit dock.
Senast redigerad av Pan S 2011-05-04 13:33:59, redigerad totalt 1 gång.
av weasley » 2008-04-12 17:02:47
Pan Stranou skrev:sssssm skrev:Hela tiden, skolan är ett grupparbete. Den ensamma studenten finns knappt. Även jag som ser studier främst som en solitär aktivitet rycktes med. Påtvingade grupparbeten förekomme också det hela tiden, det är ett måste.
Varje dag, menar du? Utveckla gärna - överlag hur många gånger per vecka arbetar man i grupp?
Jag ser förresten att F på Chalmers har Presentationsteknik i tredje terminen, en kurs på 1,5hp. Hur klarade du/ni av det?
Antalet ggr per vecka varierade (Åter: Jag talar om Teknisk Fysik, F, på Uppsala Tekniska Högskola) väldigt mkt beroende på kurs. Programmering och fysik hade vi klart mest grupparbeten/laborationer i. Det var sällan grupper på fler än tre personer dock.
Däremot skedde det mycket studier i spontana grupper. Jag kan varmt rekommendera att plugga på det viset, det ger mycket mer att kunna diskutera kring problemen!
Pan Stranou skrev:weasley skrev:Det finns ingen som jag känner till som har klarat sej utan omtentor, standard är väl två per termin. Vi läste åas mellan sex och tio ämnen på den tiden.
Mellan sex och tio ämnen för en termin?
Ja. Varje termin var delad i två perioder. Ena perioden läste vi mellan två och fem ämnen och andra perioden kunde vara likadan. Den allra värsta perioden var första perioden i tvåan - då läste vi Elektronik, Komplex Analys, Statistik och Företagsekonomi samtidigt
Pan Stranou skrev:Jag menar att jag oundvikligen blir avskydd som pesten och snabbt känd som högskolans ende sanne glädjedödare. Grupparbeten och laborationer kan jag åtminstone hantera, dvs arbeta mig genom.weasley skrev:jag kan varmt rekommendera dej att bekanta dej med kursarna under en ev nollning!
Ja, jag vet ju inte vad du håller på med, men på vår nollning fanns det alla sorter - från den högljudde festprissen till den försynte helnykteristen.
Pan Stranou skrev:Tanken var att beställa kurslitteraturen redan innan denna sommar för att så förbereda mig. Utöver det blir det till att läsa allt möjligt som täcker det ämnesområde jag väljer (vad det nu blir); det är väl rätt svårt att bli desinformerad i de tyngre naturvetenskapliga ämnena?
Läs allt du kommer över. Som du säger - det är svårt att lära sej fel saker när man läser fysik etc. Även om du kanske inte skulle få användning för det i tentamenssituationen så har du ett försprång i det att du öht känner till begreppen. Själv hade jag inte en aning om nåt. Det var skitjobbigt!
Pan Stranou skrev:Studenter på F kommer väl i kontakt med studenter på GU:s fysikprogram? Ni har väl till och med gemensamma masterprogram? Hur upplevs då skillnaden i studietakt, osv? Är det verkligen ett bråddjup er emellan i det avseendet?
Det var ganska stor skillnad mellan oss på teknisk högskola och dem på universitetets magisterprogram. Vi hade helfestliga scheman, 8-5 där det skulle tryckas in så mycket kunskap som möjligt på kortast tid. Mattemagistrarna hade mer tid för själva filosoferandet kring matte. Färre antal ämnen per termin och fler tillfällen att fördjupa sej i de ämnen de läste hade de också. Skillnaden är ungefär den att matematikerna ägnade tiden åt att FÖRSTÅ matematiken, medan vi mest skulle få grepp om hur vi kunde använda den för att utveckla saker. Detsamma gäller ju för fysik, kemi och de andra ämnena vi läste.
Skillnaden är ganska uppenbar när jag jämför med min matematikerpolare. Han KAN matte på ett helt annat sätt än jag. Han FÖRSTÅR matte på helt andra nivåer. Det är aptufft! :-D
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 13:33:59, redigerad totalt 1 gång.
av rdos » 2008-04-12 17:17:14
sssssm skrev:Först ut är den uppskruvade studietakten något som väcker ängslan:
- Hur lång tid tar det innan man lägger sig tillrätta med rätt studieteknik? Högst personligt såklart, men säg på ett ungefär. Visst måste man andas sitt ämne för att klara sig med goda resultat?
Nästan alla är rörande övernes om att studietakten är riktigt hög. Finns ingen tid att luta sig till baka och tänka över vad man läser utan det är bara att köra på som ett jävla tåg.
Njäee, vet inte det. Jag gick E mellan 1982 och 1986. Jag tycker inte studietakten var för hög, snarare för låg emellanåt med för mycket ledighet under sommaren
weasley skrev:Det finns ingen som jag känner till som har klarat sej utan omtentor, standard är väl två per termin. Vi läste åas mellan sex och tio ämnen på den tiden.
Shit. Jag fick göra om "Matematisk statistik" två gånger. Annars gjorde jag inte om någon tenta. Synd att jag inte kunde spräcka din erfarenhet.
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 13:33:59, redigerad totalt 1 gång.
av sssssm » 2008-04-12 23:31:00
Varje dag, menar du? Utveckla gärna - överlag hur många gånger per vecka arbetar man i grupp?
Jag ser förresten att F på Chalmers har Presentationsteknik i tredje terminen, en kurs på 1,5hp. Hur klarade du/ni av det?
Jag arbetade nästan alltid i grupper, mindre visserligen. Jag hade två studiekamrater med vilka jag oftast läste.
Ang. påtvingade grupparbeten så varierar det när du gär kandidat och examensarbete går hela terminen ut på det.
Första terminen är ganska tung på grupparbeten, inledande fysiken och programmeringen så det blir säkert tre till fyra gånger per vecka.
Andra terminen däremot är det lite mindre och där blev det nog nästan bara datorlabbarna så säg en gång per vecka. Givetvis är detta uppskattningar och genomsnitt.
Presentationstekniken var för mig inga problem, men å andra sidan är jag bra på att prestera sådant under kortare perioder och jag hade väl lite nytta av min politiska skolning. Men jag tror inte att det var någon som körde på den kursen faktiskt, dom är vana vid lite halvt socialt missanpassade människor. Om du verkligen bävar för den har jag svårt att se att den verkligen är nödvändig för att få ut ett examensbevis i fysik, snacka med studievägledare så lär det väl inte vara helt omöjligt att hoppa över den och läsa något annat istället.
Vad för aktiviteter kan det röra sig om?
Lite olika, beror också på vilken phaddergrupp man hamnar i.
Några av mina favoriter var spelkvällarna samt FreeCIV-spelandet.
Mindre uppskattade jag nolluppdragen och sittningarna (ty jag var ensam rökare att villja springa ut mitt i maten...).
Ofta innefattar de alkohol.
Nej, det blir med 99 procents säkerhet inte aktuellt. Är inte kompatibel med människor när miljön är satt att vara avslappnad, social, studentikos. Jag menar att jag oundvikligen blir avskydd som pesten och snabbt känd som högskolans ende sanne glädjedödare. Grupparbeten och laborationer kan jag åtminstone hantera, dvs arbeta mig genom.
Lid dig ändå igenom det för att skaffa dig några grundläggande kontakter som du trivs med för att kunna labba med dem sedan.
Det är bra även om det inte är speciellt roligt.
Studenter på F kommer väl i kontakt med studenter på GU:s fysikprogram? Ni har väl till och med gemensamma masterprogram? Hur upplevs då skillnaden i studietakt, osv? Är det verkligen ett bråddjup er emellan i det avseendet?
Har inte kommit så långt som till mästarnivå men på ungkarlsnivån så är kontakten mycket begränsad trots att de äter precis bredvid focus.
Enda kontakten jag haft var att de gycklade på en sittning och att jag sett dem genom deras fula glasdörr.
Njäee, vet inte det. Jag gick E mellan 1982 och 1986. Jag tycker inte studietakten var för hög, snarare för låg emellanåt med för mycket ledighet under sommaren Razz
Grattis, du är undantaget (var skulle man annars finna dessa undantag än just här undrar jag).
Destuom läste du ju på E...lite lägre nivå om man säger så.
Senast redigerad av sssssm 2011-05-04 13:33:59, redigerad totalt 1 gång.
av sssssm » 2008-04-12 23:31:50
sssssm skrev:Varje dag, menar du? Utveckla gärna - överlag hur många gånger per vecka arbetar man i grupp?
Jag ser förresten att F på Chalmers har Presentationsteknik i tredje terminen, en kurs på 1,5hp. Hur klarade du/ni av det?
Jag arbetade nästan alltid i grupper, mindre visserligen. Jag hade två studiekamrater med vilka jag oftast läste.
Ang. påtvingade grupparbeten så varierar det när du gär kandidat och examensarbete går hela terminen ut på det.
Första terminen är ganska tung på grupparbeten, inledande fysiken och programmeringen så det blir säkert tre till fyra gånger per vecka.
Andra terminen däremot är det lite mindre och där blev det nog nästan bara datorlabbarna så säg en gång per vecka. Givetvis är detta uppskattningar och genomsnitt.
Presentationstekniken var för mig inga problem, men å andra sidan är jag bra på att prestera sådant under kortare perioder och jag hade väl lite nytta av min politiska skolning. Men jag tror inte att det var någon som körde på den kursen faktiskt, dom är vana vid lite halvt socialt missanpassade människor. Om du verkligen bävar för den har jag svårt att se att den verkligen är nödvändig för att få ut ett examensbevis i fysik, snacka med studievägledare så lär det väl inte vara helt omöjligt att hoppa över den och läsa något annat istället.Vad för aktiviteter kan det röra sig om?
Lite olika, beror också på vilken phaddergrupp man hamnar i.
Några av mina favoriter var spelkvällarna samt FreeCIV-spelandet.
Mindre uppskattade jag nolluppdragen och sittningarna (ty jag var ensam rökare att villja springa ut mitt i maten...).
Ofta innefattar de alkohol.Nej, det blir med 99 procents säkerhet inte aktuellt. Är inte kompatibel med människor när miljön är satt att vara avslappnad, social, studentikos. Jag menar att jag oundvikligen blir avskydd som pesten och snabbt känd som högskolans ende sanne glädjedödare. Grupparbeten och laborationer kan jag åtminstone hantera, dvs arbeta mig genom.
Lid dig ändå igenom det för att skaffa dig några grundläggande kontakter som du trivs med för att kunna labba med dem sedan.
Det är bra även om det inte är speciellt roligt.Studenter på F kommer väl i kontakt med studenter på GU:s fysikprogram? Ni har väl till och med gemensamma masterprogram? Hur upplevs då skillnaden i studietakt, osv? Är det verkligen ett bråddjup er emellan i det avseendet?
Har inte kommit så långt som till mästarnivå men på ungkarlsnivån så är kontakten mycket begränsad trots att de äter precis bredvid focus.
Enda kontakten jag haft var att de gycklade på en sittning och att jag sett dem genom deras fula glasdörr.Njäee, vet inte det. Jag gick E mellan 1982 och 1986. Jag tycker inte studietakten var för hög, snarare för låg emellanåt med för mycket ledighet under sommaren Razz
Grattis, du är undantaget (var skulle man annars finna dessa undantag än just här undrar jag).
Destuom läste du ju på E...lite lägre nivå om man säger så.
Senast redigerad av sssssm 2011-05-04 13:33:59, redigerad totalt 1 gång.
av Kvasir » 2008-04-12 23:57:30
Pan Stranou skrev:Kvasir skrev:men sådan hade du väl inte tänkt bli? Smile
Förlåt, men hur menar du?
Jo, jag skrev ju att jag inte var representativ för den typiske teknologen (underförstått bl.a. för att jag är Aspergare), men att du väl ändå inte hade tänkt bli sådan (dvs. typisk teknolog, eftersom du också är Aspergare).
Dvs. det borde inte göra så mycket att jag inte är typisk teknolog, eftersom vi båda troligen avviker på i alla fall delvis liknande sätt från sådana.
Förresten, apropå din avatar, är gamle Johannes en favorit?
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 13:33:59, redigerad totalt 1 gång.
Re: Angående Tekniska Högskolor
av DefinitivtInteAnonym » 2011-05-13 23:06:10
- Hur mycket bör man på förhand kunna inom sitt ämnesområde?
Oftast inget alls, men det kan vara en klar fördel
Hur mycket brukar folk på förhand kunna inom sina ämnesområden?
Väldigt olika, men tror att flesta kan väldigt lite
Är elitism utbrett?
Har inte märkt någonting på min skola, finns ingen direkt konkurrens mellan programmen. Kan ju jämföra med när jag gick på gymnasiet, där NV (som jag gick) alltid var störst, bäst och vackrast (och smartast)
Vad är den vanligaste storleken för umgänge? Umgås folk om två, tre, eller i än större grupperingar?
På min skola är det väl oftast grupper om 4-5-6 personer som umgås tillsammans
- DefinitivtInteAnonym
- Inlägg: 352
- Anslöt: 2009-11-29
Återgå till Studier och arbetsliv