1: LEGO
2: Min ångmaskin
3: Bilbana/modelljärnväg

Frimodig skrev:Det är skönt när andra är ännu egendomligare. För mig är det bara att böcker är viktigare än människor.

För mig är böckerna verktyg för att förstå människorna och världen. (därmed inte sagt att jag inte är egendomlig... *s*)

Gafsan skrev:

Frimodig skrev:Det är skönt när andra är ännu egendomligare. För mig är det bara att böcker är viktigare än människor.

För mig är böckerna verktyg för att förstå människorna och världen. (därmed inte sagt att jag inte är egendomlig... *s*)

Jo, håller med ungefär.

Fast man möter mer intressanta människor i böcker. Vanligt liv är liksom second class, fast mer emotionellt. Ungefär. Man hanterar grejer. I böcker lär man sig helt nya grejer.

Lennart Frimodig

Som liten så var det tanken om evighetsmaskiner(inget jag har nu. Kom senare fram till att det känns inte möjligt, jag gjorde virtuella simulationer i 'tankarna' och de slutade med att ingenting fungerar av maskinerna jag hade tänkt ihop)
Det var nog bara evighetsmaskiner. Jag spelade datorspel sedan jag var 5,6 år men det kanske inte räknas till intressen för det är rätt många som har levt såsom jag generellt sett.(kanske)

Mitt första riktiga inlägg på detta forum... Jag är inte utredd ännu, men äldsta dottern har asperger och jag skall utredas för detsamma.

Jag var intresserad av klassisk musik som barn, särskilt pianomusik. Detta var i årskurs 1-3 kanske. Jag gillar fortfarande klassisk musik, men lyssnar på annan musik också nu.

I mellanstadiet plöjde jag hyllan "svensk lyrik" på biblioteket.

Böcker i allmänhet. Och språk. Rättstavning/grammatik.

Jag samlade på allt man kan samla på (kapsyler, suddgummin, bokmärken, klistermärken, badkulor, kaktusar, handvispar, pantburkar, tidningar, glaskulor, glasdjur, prydnadsbjörnar, grodor och katter (saker, inte levande djur), porslinsskärvor, biljetter osv).
Jag startade också många bokprojekt, många små berättelser med illustrationer som aldrig kom längre än till kapitel 2 innan jag tröttnade.
Läste mycket och ritade mycket, hellre än att umgås. Kladdade sönder alla skolböcker med figurer och mönster.
I övrigt inte så värst specialig i mina intressen. Inga nördkunskaper, snarare tröglärd, teflonskalle som inget fastnar i.

Jag hade hur många intressen som helst om man lägger ihop alla, men det var alltid ett åt gången. När jag väl var intresserad av något brann jag för det i några veckor och sedan blev något annat mer intressant. Bland ett av de mer speciella intressena kan jag nämna enhjulingscykling.

Från ungefär 2,5-6 års ålder så var det bilar för hela slanten. Jag lärde mig namnen och hur de fungerar (i hög detalj). Lekte ständigt med bilar, men inte som andra barn (då jag alltid såg dem som just leksaksbilar och inte fantiserade om att dem var riktiga). Satt mest och rullade på deras hjul, studerade dem och körde med dem på underliga sätt.

Sedan kom dinosaurieinresset. Lärde mig namnen, storleken, utseende, beteende, habitat etc. etc. etc. Det sträckte sig från c:a 6-9 års ålder.

Under denna period lärde jag mig även allt som hade med Pokémon och Pokémonkorten att göra.

Därefter köpte jag ett fotbollsspel till min Gameboy. Då började jag lära mig namnen på alla spelare i alla lag, men även deras längd, ålder, tröjnummer, utseende, positioner, hur många mål de hade gjort IRL. Under denna period läste jag även tidningen varje dag för och lärde mig gårdagens fotbollsresultat (hur många mål, målgörarnas namn, i vilka minuter målen gjordes samt tabellen för ligan), även om det gällde finska andradivisionen eller bosninska ligan. Spelade senare även i ett fotbollslag där jag blev mobbad. Detta varade mellan c:a 9-13 års ålder.

Skriver resten vid ett senare tillfälle.

Klädde dagligen ut mig och spelade teater. Jag hade förstås huvudrollen och var samtidigt demonregissör - Bergman, släng dig i väggen!
Stackars mamma fick göra alla de andra rollerna. Hon vägrade bara en gång, då jag ville att hon skulle vara Hitler ...
Lärde mig läsa vid fyra, och skriva strax därefter. Sen blev det skrivna pjäser, som uppfördes på "Roliga timmen".
Hade tjugofem dockor, som ovillkorligen skulle följa med överallt.
När mamma körde upp för sitt körkort som privatist var hela baksätet fullt med mig och dockorna.
Inspektören såg lite undrande ut, har jag fått höra ...

Från den dag jag först höll en krita tills det att jag var 10-11 år kunde jag sitta i timmar utan avbrott och bara rita/teckna/skissa/måla. Det gav med sig på grund av prestationsångesten att vara bäst och perfekt. Numera tecknar jag väldigt sällan, men jag saknar det.

När jag lärde mig läsa började jag också med det en hel del. Under ett par år läste jag MINST 3 böcker i veckan. Läser vad som antagligen klassas som ovanligt mycket ännu, men inte SÅ mycket x)

Leka i naturen för mej själv, rita och skriva egna små bilderböcker, leka fantasilekar, cykla runt, samla på olika saker, gå runt och titta i en spegel och låtsas att jag var uppochner hahaha

Jag spelade blockflöjt som liten, lärde mig snabbt att läsa noter och spelade väldigt lätt svensk folkmusik, evert taube bland annat. Jag har börjat återfå det intresset.

Jag älskade pussel också, min största glädje var då min lillebror blandade ihop alla pussel vi hade hemma då och det blev min uppgift att lägga ut dom för att sortera dem.

Jag samlade också på frimärken ett tag. Jag har nog kvar dom i en låda någonstans. Kunde sitta i timtal med att lägga ut dom på golvet för att en minut senare sortera in dem igen. Efter färg/storlek/land etc.

Jag var också besatt av hundraser ett tag. Tecknade en hund av alla de raser som fanns i en hundbok hemma och sökte sedan massa fakta om varje sort.

Säkert mer också..men jag minns inte så mycket mer.

Jag gillade vägmärken när jag var liten,hade det som intresse,skulle alltid stanna och titta på dem när vi var ute och gick,hade minns jag leksaksskyltar på mitt rum när jag lekte med bilarna,sen var det intressant och lära sig vad vägmärkena betydde!

Böcker, historia och hästar var mina specialintressen. De hänger fortfarande med, även om hästsporten har fått backa en hel del p.g.a. mina dåliga fysiska förutsättningar att rida på den nivå jag önskar.

Jag åkte buss till skolan från ettan till nian och sedan ett år till gymnasiet och jag har sparat ALLA busskort för hela den tiden, det är ett kort/termin.
När jag var sådär 8-12 år samlade jag på hänglås ganska länge och jag hade en period med frimärken också. Mitt tidigaste minne av "specielintresse" är nog ett stort leksakslok som jag fick när jag var sådär 3-5 år gammal. När man körde loket kom runda bollar/kulor upp i en genomskinlig plastkupa över skorstenen. Bollarna som var i flera olika färger åkte upp och ner hela tiden och de var så vackra att titta på. Mina föräldrar började efter en tid oroa sig för att jag skulle öppna skorstenen och stoppa bollarna i munnen och kanske sätta i halsen så pappa tog bort bollarna och saknaden blev enorm!
Modelljärnvägen jag fick i present när jag blev lite äldre glömmer jag nog aldrig och där har jag detaljer som jag "fastnade för" som det längsgående stag som förbinder hjulen. (kraftöverföringen från drivhjulen som gör att loket driver med fler hjul) och så var jag väldigt imponerad av fram/back-funktionen av någon anledning.

Det är vad jag kommer på för tillfället.........

Jag var besatt av hundar. Läste allt som hade med hundar att göra. Gick på olika föredrag i hundpsykologi. Ville bli hundpsykolog. Blev instruktör. Började ha egna kurser i lydnad, bruks, agility, skydds mm.Jag hade en tjänstehund som jag arbetade mycket med. Tänkte och pratade bara hund, vare sig folk ville lyssna eller inte. Började placera om hundar som behövde nya hem.

Sen en dag orkade jag inte längre. Hade tagit ut mig helt. Jag lade av med allt, ville inte ens se en hund. Jag är fortfarande less på hundar. Min man har en pytteliten hund, som jag går promenader med under dagarna. Men jag vill aldrig någonsin gå tillbaka till det som var förut. Det räcker med hundpromenader.

Jag samlade på 'pussbiljetter' (metall-grejen man drar av från en läskburk) när jag var liten. Till en början var det för att jag skulle samla på mig biljetter för att få pussar av tjejer. Sen övergick det till vanligt samlande, ville slå världsrekord!

"Pussbiljetter"!!! Har jag aldrig hört talas om. Kul! Berätta gärna lite detaljerat om det..... Jag kanske är för gammal så det är därför jag aldrig har hört om det när jag var yngre.

När jag gick i lågstadiet, på sjuttiotalet, samlade jag på "ess". Där jag bodde kallade vi dom för det, men om dom egentligen hette något annat vet jag inte. Någon som kommer ihåg dom? Små plastsaker i form av olika figurer, bokstäver mm som kunde hakas i varandra. En del var små, bara ett par cm, medans andra var runt 5cm. Dom var i olika färger, och en del kunde vara glittriga. Man skulle spela med dom, kommer inte ihåg riktigt hur, tror man skulle kasta och träffa andras. Jag spelade aldrig med dom, bara samlade.

Akleja skrev:När jag gick i lågstadiet, på sjuttiotalet, samlade jag på "ess". Där jag bodde kallade vi dom för det, men om dom egentligen hette något annat vet jag inte. Någon som kommer ihåg dom? Små plastsaker i form av olika figurer, bokstäver mm som kunde hakas i varandra. En del var små, bara ett par cm, medans andra var runt 5cm. Dom var i olika färger, och en del kunde vara glittriga. Man skulle spela med dom, kommer inte ihåg riktigt hur, tror man skulle kasta och träffa andras. Jag spelade aldrig med dom, bara samlade.

Visst minns jag det där, hmm ... plastbokstäver siffror krumelurer och figurer som fanns i olika färger klara och pastell, både transparenta och opaka, och som du nämner glittriga, olika storlekar men har glömt vad vi kallade dem De gick ju att länka samman till långa kedjor. De var ganska dyra och gick endast att köpa i set om en fyrkantig karta med likadana figurer i antal beroende av storlek, figurer som man sen fick bryta loss ur kartan.

Hmm ... sent 60-tal och jag tror att vi endast bytte med varandra för att komma över figurer och färger för att med dem bilda lämpliga kombinationer som bl.a skulle bilda namn m.m de var lite sköra och tålde inte att kopplas ihop och brytas isär för mycket och efter en tid vid användningen förlorade de en del lyster varvid det betraktades som skräp och det slängdes bort.

Någonstans på "nätet" hittade jag en nostalgi-site där det var bilder på de här figurerna men kommer inte ihåg i vilket sammanhang det var, hoppas att jag har laddat ned bilder men är osäker på det Så sent som igår funderade jag på det här eftersom jag läste i den där andra tråden "Saker som var vanliga när man var barn"

segdeg skrev:

Akleja skrev:När jag gick i lågstadiet, på sjuttiotalet, samlade jag på "ess". Där jag bodde kallade vi dom för det, men om dom egentligen hette något annat vet jag inte. Någon som kommer ihåg dom? Små plastsaker i form av olika figurer, bokstäver mm som kunde hakas i varandra. En del var små, bara ett par cm, medans andra var runt 5cm. Dom var i olika färger, och en del kunde vara glittriga. Man skulle spela med dom, kommer inte ihåg riktigt hur, tror man skulle kasta och träffa andras. Jag spelade aldrig med dom, bara samlade.

Visst minns jag det där, hmm ... plastbokstäver siffror krumelurer och figurer som fanns i olika färger klara och pastell, både transparenta och opaka, och som du nämner glittriga, olika storlekar men har glömt vad vi kallade dem De gick ju att länka samman till långa kedjor. De var ganska dyra och gick endast att köpa i set om en fyrkantig karta med likadana figurer i antal beroende av storlek, figurer som man sen fick bryta loss ur kartan.

Hmm ... sent 60-tal och jag tror att vi endast bytte med varandra för att komma över figurer och färger för att med dem bilda lämpliga kombinationer som bl.a skulle bilda namn m.m de var lite sköra och tålde inte att kopplas ihop och brytas isär för mycket och efter en tid vid användningen förlorade de en del lyster varvid det betraktades som skräp och det slängdes bort.

Någonstans på "nätet" hittade jag en nostalgi-site där det var bilder på de här figurerna men kommer inte ihåg i vilket sammanhang det var, hoppas att jag har laddat ned bilder men är osäker på det Så sent som igår funderade jag på det här eftersom jag läste i den där andra tråden "Saker som var vanliga när man var barn"

Ja, just det. Hade glömt det där med att de satt i en fyrkant... Du har helt rätt.

Min lillasyster petade in ett ess i form av en liten nyckel långt in i sin näsa... Mina föräldrar fick åka till läkaren för att få ut den!

Akleja skrev:När jag gick i lågstadiet, på sjuttiotalet, samlade jag på "ess". Där jag bodde kallade vi dom för det, men om dom egentligen hette något annat vet jag inte. Någon som kommer ihåg dom? Små plastsaker i form av olika figurer, bokstäver mm som kunde hakas i varandra. En del var små, bara ett par cm, medans andra var runt 5cm. Dom var i olika färger, och en del kunde vara glittriga. Man skulle spela med dom, kommer inte ihåg riktigt hur, tror man skulle kasta och träffa andras. Jag spelade aldrig med dom, bara samlade.

Hmm... Här är några "manicker" som jag funnit att de tydligen kallades men även "kastisar" eller som du också nämner "Ess". Det fanns visst ett värderingssystem beroende av storlek färg form och sällsynthet m.m.


Här är de som jag inte vet eller kommer ihåg vad vi kallade dem men de liknar de figurer vi hade i slutet av 1960-talet och möjligen i början av 1970-talet men som jag kommer ihåg det hade vi inga spel med dem. Vi både grabbar och tjejer gjorde mest kedjor och namnkombinationer som sen kunde bäras som halskedjor eller skärp, fick pryda dragkedjor i våra kläder eller smyckade våra skolväskor pennskrin m.m men som sagt de var ömtåliga och tålde egentligen inte att vara med på våra lekar.


Bilderna funna på Google.

Oj, det var många år sedan jag såg sådana! Vad kul att se! Riktigt nostalgiska bilder!!