Jag får ibland kommentaren "du kan inte alltid skylla på dina funktionshinder", vilket fått mig att börja fundera: när får man det då och vem bestämmer när det är okej?

Exempel 1: Jag har svårt för att göra flera saker samma dag (t.ex tvätta och göra ärenden), behöver helst en vilodag emellan. Är det okej att "skylla på funktionshindrena" då?

Exempel 2: En hörselskadad hör inte när en annan person säger nåt till denne. Är det okej för den hörselskadade att "skylla på sitt funktionshinder" då?

Har ni några fler exempel? Tankar och funderingar?

Kanske dags för folk att få klart för sig att man inte "skyller på sitt funktionshinder" utan helt sonika förklarar hur det ligger till. Är en viss skillnad där.

tahlia skrev:Kanske dags för folk att få klart för sig att man inte "skyller på sitt funktionshinder" utan helt sonika förklarar hur det ligger till. Är en viss skillnad där.

Just det. Min Asperger är en förklaring till att jag inte orkar vara supersocial tex.

Det är många gånger omöjligt att skilja lättja från faktiskt behov i fallet Asperger. Vem som ska stå för ansvaret är i princip lika omöjligt men givetvis får vi det korta strået de flesta gångerna för vi är i minoritet.

En av de som fällt denna kommentar har själv funktionshinder (ADHD). Hur förklarar man för en sån då?

Zima33 skrev:En av de som fällt denna kommentar har själv funktionshinder (ADHD). Hur förklarar man för en sån då?

Fråga personen om den skyller på sitt funktionshinder när den t.ex har svårt att koncentrera sig?

Men ibland förstår jag att min oförmåga att planera, delas av många NT men dom inser det inte. Dom gör jättesnygga planeringar i PowerPoint, men oftast har tidsplanerna havererat redan efter två veckor.
Jag tror det egentligen mer handlar om att vi genomskådar den sociala kodens acceptans av att man skall låtsas att allt är "bra".

Zima33 skrev:En av de som fällt denna kommentar har själv funktionshinder (ADHD). Hur förklarar man för en sån då?

Är väl rätt typiskt att någon med problem snackar skit om andras problem.

Om lättja är en envis vägran att utsätta sig för sånt som ger mental utmattning, spänningshuvudvärk och kraftigt sänkt humör kan man kalla mig lat.
Om man känner för det.

Folk som gör det är dock lätta att sätta på plats med: skulle du vilja utsätta dig för att dra ut fyra tänder i överkäken utan vare sig bedövning eller anledning?
Obehaget är nämligen fullt jämförbart i mitt fall. Fan vet om jag inte hellre hade dragit ut några gaddar.
Fast ibland har man lust att köra en Gunvald och säga håll käften annars får du snart en tandläkarräkning på åttatusen...!

Jag tycker inte att det är att skylla på sitt funktionshinder om man faktiskt förklarar hur det ligger till, exempelvis om man inte orkar vara supersociala 24/7 eller har faktiskt till 100% (för att vissa saker tar mer energi för en själv). Jag vet dock att många NT-personer tar detta personligt, eftersom sociala aktitviteter inte tar lika mycket energi för dem som det gör oss. Men om man förklarar så gott som man kan samt är tydlig med att det inte beror på någon annan personligen då är det inte att skylla ifrån sig på sitt funktionshinder, tycker jag.

Ibland kännes det olustigt (att en är lat) att säga att en kan inte pga diagnosen/whatevs, och det stämmer ju. Och allt det där dravlet med "Jamen du är ju högfungerande!" - även om så är fallet, så har en fortfarande AS ochh ADHD vilket blir ofta problematiskt i vissa sammanhang.

Jag slapp att betala en räkning hos mottagning sist, (hade tappat-/dampat bort tiden, fast skrivit upp på mina listor), då jag har haft en period av *mycket* arbete + ofrivillig sociala interaktioner vilket skapat påfrestningar. Nu är jag en tidspessimist och alltid, alltid är i tid, så givetvis blev det ju diskussion om att jag "använde" diagnosen.

Ja mycket beror ju på situationen också.

Jag försöker att inte "skylla" på diagnosen, däremot uttrycker jag mer mot att "jag har en tendens att ta på mig för mycket, kan vi ses nästa vecka i stället?"

Jag har synfel, det är helt omöjligt för mig att se ordentligt utan glasögon/linser och det hjälper inte hur mycket man än kämpar. Det kan jag skylla på tycker jag eftersom jag inte har någon makt över det.

Jag har koncentrationssvårigheter, det går att hitta strategier för att hantera och det blir något bättre med lite ansträngning. Jag kan inte skylla på adhd när jag glömmer att göra saker eller är impulsiv. Istället så säger jag att jag är lite glömsk och borde tänka mig för mer.

Asperger gör att jag kan vara lite otrevlig utan att förstå det, det blir bättre om jag anstränger mig och tänker mer på vad jag säger och hur jag säger det. Skulle aldrig få för mig att skylla det på asperger.

Asperger har fördelar, det har inte fysiska handikapp som förlamning eller synfel, därför väljer jag att inte se mig själv som funktionshindrad.

Hade nog haft väldigt svårt för en människa som skyllde på sitt handikapp hela tiden. Man ska göra som MsTibbs om man måste skylla på något!

För närstående så kan man förklara vad man har för diagnoser för att få lite förståelse om hur man fungerar, men man ska inte använda det som en ursäkt eller något att skylla på när något går fel. Sen ska man inte förvänta sig speciell behandling av människor heller.

Får man egentligen alls skylla på omständigheter, uppväxt, funktionshinder, hjärnskador, PMS, huvudvärk, benbrott?

Alla får ju det de jobbar ihop, oavsett om det är en ful person, en dum person, en 'dubbelarbetande' kvinna, en misshandlad student som fått böckerna stulna osv osv.

Borde den där ungen som enligt legenden/diverse tveksamma tidningsreportage vuxit upp hos vargar utan kontakt med människor ens få hjälp med att söka soss, han borde väl mest skärpa sig, han har ju klarat sig ekonomiskt fram tills första kontakten med soss på något vis uppenbarligen.
Borde vi överhuvudtaget avskaffa alla bidrag till 'sjuka eller behövande'. Eller?

(behöver vi ens ha polis? De svaga kan ju anstränga sig mer att försvara sig mot rån, misshandel, våldtäkt osv?)

Jag tycker personligen att man bör sluta 'skylla på' sina hinder i den stund man inte längre är hindrad av dem, tills dess bör man förklara för folk hur läget är så att de inte tror man kan göra något man inte kan. Bortom det ska man såklart göra så gott man kan, i den mån man kan.

Varför över huvudtaget skylla på någonting.
När man ändå behandlas som en mindre vetande byfåne.
Lika bra att skita i vad folk tycker och inbillar sig.

Jag tycker nog att mitt största funktionshinder, det som är jobbigast med mig för andra, och för mig själv, är att jag är så impulsiv.

Detta gäller när jag prataar om något. Och kommer in på enmillion andra saker en det som det hela egentligen handlade om från början. Jag har kommit till insikt med att det är därför folk inte orkar med mig. Även om de uppfattar mig som intellligent. Så vete faan..

Så gör jag saker som är korkade. Inser aldrig riskerna och konsekvenserna med det hela.

Lever alltid bara för stunden. På ett sätt. Och inte alls på ett annat sätt.

Och ja. Jag skyller på mitt funktionshinder. Inte inför andra människor.
Men inför mig själv.

Jag kan oxå bli helt autistisk om jag får för mycket information på en och samma gång.

Yv Ericsson skrev:Detta gäller när jag prataar om något. Och kommer in på enmillion andra saker en det som det hela egentligen handlade om från början.

De gånger jag har träffat dig tycker jag bara att det är kul att lyssna på dig (och jag slipper prata så mycket själv)! Med andra ord, jag gillar ditt pratande om ditten och datten!

Miche skrev:

Yv Ericsson skrev:Detta gäller när jag prataar om något. Och kommer in på enmillion andra saker en det som det hela egentligen handlade om från början.

De gånger jag har träffat dig tycker jag bara att det är kul att lyssna på dig (och jag slipper prata så mycket själv)! Med andra ord, jag gillar ditt pratande om ditten och datten!

HAHA. Men jag orkar bara hålla ångan uppe i typ tio minuter. Sedan tar pengarna slut..
Och den jag talar med sitter som ett frågetecken med skavsår i öronen

Så var du glad att du bara träffat mig de korta stunderna..däremellan kan jag vara tyst i veckor..

till dig

Yv Ericsson skrev:Sedan tar pengarna slut..

Pengarna

Yv Ericsson skrev:Så var du glad att du bara träffat mig de korta stunderna..däremellan kan jag vara tyst i veckor..

Vad är det för fel med det?

Yv Ericsson skrev: till dig

Tack, tebax!

Miche skrev:Pengarna

Typ som pengar man stoppar i en automat av något slag.
Och när pengarna tar slut upphör funktionen.

Ett försök att skämta liksom..

Ah, jag förstår...

Jag får väl mata automaten med mer pengar då...

Jag "skyller" på mina funktionshinder när folk börjar undra över varför jag inte klarar av vissa saker. En grej som ofta kommer på tal är det faktum att jag inte har ett körkort.

Ibland är folk ironiska mot mig och i de fall jag inte fattat det säger de kanske "men ååh, jag var ju ironisk!". Då brukar jag berätta om mina funktionshinder och förklarar att jag inte alltid förstår ironi.

Aldrig.