IckyFlix skrev:Optiska experiment och tapeter! Jag minns så väl på dagis, ett rum som hade en gröngul medaljongtapet som jag alltid fick att bli tredimensionell! Alltså, jag kunde få den att stå ut från väggen i ett till lager. Åh, jag vet inte hur jag ska förklara. Försökte prata med dagisfröknarna om det (barnen var jag inte så himla noga med...) men de fattade verkligen inte, bara klappade mig på huvudet och trodde jag låtsades.
Är det sånt du menar!?

Ja, exakt! Det är faktiskt en konst att lära sig slappna av ögonmuskeln så att man får de där optiska effekterna.

I något nummer av FoF (tror jag det var) på 90-talet fanns det särskilda bilder som var gjorda så att de bara var en enda gröt om man tittade på den som vanligt men som blev helcoola 3D-bilder om man slappnade av blicken på rätt sätt. Det var jättelätt för mig som övat mig sen jag var liten. Andra kunde svära på att det var omöjligt eftersom de inte klarade att göra rätt.

Verkligen värdefulla talanger man utvecklar när man har tråkigt...

IckyFlix skrev:

Inger skrev:Då är det bra om man har tvättmani också, om man har gått med dem ute...

Haha! Det har jag dock tyvärr inte, är tvärtom pinsamt dålig på allt sånt där med hygien... Borsta tänderna gör jag bara när jag ska iväg nånstans, eller om jag kommer in i en tandborstperiod, då tandtrådar jag och borstar 10 minuter två gånger om dan istället.... Likadant med allting annat. Antingen duschar jag 5 gånger om dan, eller så glömmer jag det i en vecka. Fast om jag ska träffa folk så duschar jag alltid. Det är ett måste.

Sånt har jag fått in rutin på men nästan allt annat är jag också sån där allt-eller-inget. När jag får lust att städa, träna eller promenera kan jag hålla på i timmar och verkligen göra det ordentligt. Men sen vill jag inte göra det igen på vääldigt länge. Att göra samma sak flera dar i rad är helt otänkbart för mig (om det inte är ett specialintresse som håller i sig).

IckyFlix skrev:

Inger skrev:Jag blir lätt stressad av mönster men färger är väldigt viktigt för mig.

Ja, vissa mönster stressar mig också. Andra fastnar jag i, kan sitta och stirra bara, glömma bort allting annat. Blir stressad om mönstret bryter fel, tex om det inte är räta linjer där det borde vara det, osv.

Ja, det är en anledning till att särskilt regelbundna mönster gör mig galen. Bäst går det med fraktaler, marmoreringar och organiska mönster.

IckyFlix skrev:Och jag gillar att hitta mönster i saker. Typ bilnummer eller vad som helst.

Har lärt mig att folk tycker att det är konstigt när jag blir lycklig över bra regnummer, som tex gou247 som min förra bil hade. SÅ bra nummer!! Nån annan som ser varför det är bra, eller är det här ren knäpphet, inte aspighet?

Jag är nog inte tillräcklig siffernörd för att fatta just den kombinationen men jag kan sällan låta bli att göra ord av bokstäverna i registreringsskyltar och blir barnsligt glad när jag ser nåt kul som WTF eller ODD. Finns en tråd om det: Registreringsskyltsleken.

IckyFlix skrev:Färger är viktigt ja! Har lite tvång runt matchning och så, när det gäller kläder eller lakan eller inredning öht.

Samma här. Allt måste matcha, ner till minsta servett eller strumpa annars skaver det svårt på färgsinnet. Samma när färgblinda puckon blandar ihop färger i regnbågen så att de inte kommer i ordning.

Minns en reklamaffisch som en kompis hade på väggen när vi gick i skolan, som var nån sorts almanacka samtidigt. Med alla månader i snyggt och prydligt i färgordning mot svart bakgrund - utom två som bytt plats. Störde mig omåttligt på den varje gång jag var där!

IckyFlix skrev:Men starka fina färger, ordnade ordentligt i färgskalan, det känns riktigt bra!

Jag föredrar mildare men att sortera saker i färgordning är bland det roligaste jag vet. Ibland kan jag inte låta bli att ordna t ex färgband och knappar i tygaffärer i färg- & storleksordning om de inte redan är det.

Bröt ut prat om färgseendet hit:

fargseende-t11953.html

Inger skrev:

IckyFlix skrev:Optiska experiment och tapeter! Jag minns så väl på dagis, ett rum som hade en gröngul medaljongtapet som jag alltid fick att bli tredimensionell! Alltså, jag kunde få den att stå ut från väggen i ett till lager. Åh, jag vet inte hur jag ska förklara. Försökte prata med dagisfröknarna om det (barnen var jag inte så himla noga med...) men de fattade verkligen inte, bara klappade mig på huvudet och trodde jag låtsades.
Är det sånt du menar!?

Ja, exakt! Det är faktiskt en konst att lära sig slappna av ögonmuskeln så att man får de där optiska effekterna.

Sådana optiska effekter har jag hållt på med hela mitt liv (som jag minns).

Man kan få till fler och fler lager.
Det handlar om att skela till en mönsteromgång går in i nästa. Fast jag visste inte detta från början, jag bara tyckte att jag slappnade av och tittade.

De där speciella bilderna med 3D-mönster, de kan jag numer se mycket fort när jag vet det där med skelandet och exakt vad det är som ger det där "lagret".

När jag var barn, hade pappa några bilar (inte samtidigt) med innertak som hade perforerade små hål, placerade i rutmönster.
Detta kunde jag få att gå i lager så att det såg ut som det till slut nuddade mig. Om jag sträckte ut handen i lagren, så kändes det jättekonstigt, jag tog rakt in i det, men så fort jag fokuserade på handen, så försvann förstås alla effekter.

Jaaaaa, sånt där tak (i typ smutsvitt konstläder) minns jag också från barndomens bilar nu när du nämner det. Och prickarnas regelbundna mönster var idealiskt för okulära experiment.

Inger skrev:Ja, exakt! Det är faktiskt en konst att lära sig slappna av ögonmuskeln så att man får de där optiska effekterna.

Jag förlorade den förmågan när jag fick glasögon i fyraårsåldern. Tränade upp igen så jag klarade de där optiska illusionerna i tidningarna, men har aldrig lyckats med tapet-tricket igen. Synd. Det var väldigt fint.

Inger skrev:Jag är nog inte tillräcklig siffernörd för att fatta just den kombinationen men jag kan sällan låta bli att göra ord av bokstäverna i registreringsskyltar och blir barnsligt glad när jag ser nåt kul som WTF eller ODD. Finns en tråd om det: Registreringsskyltsleken.

Ja! Den leken leker jag alltid när jag åker bil. Helst inte när jag kör dock, blir för distraherad
gou247 är bra för att dels så rimmar det, dels så ligger g, o & u efter varandra i alfabetet, precis som 2, 4 och 7 följer efter varandra.

Inger skrev:Samma här. Allt måste matcha, ner till minsta servett eller strumpa annars skaver det svårt på färgsinnet. Samma när färgblinda puckon blandar ihop färger i regnbågen så att de inte kommer i ordning.

Ja, precis! Nu är det lite bättre, men när jag hade ppd efter min dotter föddes, så mådde jag extremt dåligt om inte blöjbyxorna matchade kläderna som var utanpå. Har också svårt om det tex är djungel-djur på tröjan och bondgårdsdjur på byxorna, även om det skulle matcha i färg... Var sak på sin plats, helt enkelt. Och mer extremt ju sämre skick jag är i mentalt.

Inger skrev:Jag föredrar mildare men att sortera saker i färgordning är bland det roligaste jag vet. Ibland kan jag inte låta bli att ordna t ex färgband och knappar i tygaffärer i färg- & storleksordning om de inte redan är det.

Haha! Känner igen mig jättemycket. Min favorit är kontorsavdelningen i bok- och pappersaffärer. Där kan jag gå och bara njuta av alla saker som är till för att ORGANISERA. Helt fantastiskt. Fina färger och mycket olika saker. Och det har nog hänt att jag rättat till en hel del när jag gått där och strosat

För att återknyta till trådens huvudfråga, om jag får fråga, vad har du för tvång och ritualer? Jag hittar hela tiden nya saker i mitt beteende som jag kan knyta till AS, men jag är fortfarande nyfiken på just de bitarna.

Hade mycket mer sådant förr som jag tvingats att arbeta bort, vilket kanske iofs är bra, men samtidigt känner jag ju mig väldigt ängslig när de trygga sakerna försvinner pga yttre påverkan. Jag har ju hela tiden fått veta att det är dåligt att vara rutinbunden, dåligt att inte ha argument för varför jag vill göra saker si eller så. Och trott ganska blint på de som sagt så.

Bror Duktig skrev:Om jag sträckte ut handen i lagren, så kändes det jättekonstigt, jag tog rakt in i det, men så fort jag fokuserade på handen, så försvann förstås alla effekter.

Ja, exakt så var det med min dagistapet. Mycket märklig känsla. Nu önskar jag nästan att jag kunde göra sådär igen, jag har inte tänkt på det på väldigt länge. Får köpa medaljongtapet och öva med!

Tvång och ritualer? Tror jag inte att jag har.

Rutiner har jag, men inga som inte kan ruckas på vid behov. Den som jag har störst behov av är att få vakna framför datorn för att få igång hjärnan och komma i balans inför dagen, men det är mer ett fysiskt behov snarare än någon fix idé.

Tvång.. tja jag rättar gärna till saker som står "fel" på bordet (även hos andra, vilket inte alltid uppskattas...) och har svårt att hålla mig från att plocka lösa hårstrån från andras kläder o dyl. Är det någon jag inte känner så låter jag bli men det kliar i fingrarna!

Som barn hade jag en hel del stims pga för mycket rastlös energi, men de flesta gick över när jag slutade äta socker.

Förutsägbarhet uppskattar jag, och blir något störd och förvirrad när de bygger om affärer för hundraartonde gången just när man äntligen lärt sig var allting finns!

Inger skrev:Tvång och ritualer? Tror jag inte att jag har.

Rutiner har jag, men inga som inte kan ruckas på vid behov. Den som jag har störst behov av är att få vakna framför datorn för att få igång hjärnan och komma i balans inför dagen, men det är mer ett fysiskt behov snarare än någon fix idé.

Tvång.. tja jag rättar gärna till saker som står "fel" på bordet (även hos andra, vilket inte alltid uppskattas...) och har svårt att hålla mig från att plocka lösa hårstrån från andras kläder o dyl. Är det någon jag inte känner så låter jag bli men det kliar i fingrarna!

Som barn hade jag en hel del stims pga för mycket rastlös energi, men de flesta gick över när jag slutade äta socker.

Förutsägbarhet uppskattar jag, och blir något störd och förvirrad när de bygger om affärer för hundraartonde gången just när man äntligen lärt sig var allting finns!

Jaha. Jag kanske läser diagnoskriterierna för nitiskt. Men jag ska sluta oroa mig. Försöka i alla fall. Om min psykolog tycker att det finns fog för utredning, så blir det nog så. Jag har aldrig känt mig så "hemma" som nu sen jag började läsa om AS. Det måste vara det jag har, det är ju sån jag är!

Satt här och diskuterade med min far kring ämnet. Kan inte riktigt greppa det här med rutin/tvång. Vart går gränsen? Vad är "normalt", så att säga...

filifjonkan skrev:Satt här och diskuterade med min far kring ämnet. Kan inte riktigt greppa det här med rutin/tvång. Vart går gränsen? Vad är "normalt", så att säga...

Precis, det är just det jag funderar på...
Jag vet folk som anses NT som är väldigt rutinbundna, medan jag, som allvarligt funderar på en ev AS-diagnos, har jättesvårt att skapa rutiner, även om jag egentligen mår väldigt bra av att ha dem.

Tvångsrörelser har jag, men jag mår inte dåligt av att ha dem, så jag ser egentligen inte problemet med dem. Mår bara dåligt om jag blir hindrad från dem

Det finns nog olika typer av aspergare: de som är väldigt rutinbundna och sen de som snarare har problem att få in rutiner. Särskilt för tråkiga saker eller rutiner som andra bestämt.

Jag mår sällan likadant från dag till dag, är ibland mer emotionell, ibland mer mental, ibland mer fysisk och ofta ingetdera. Intressena varierar. Sömnrytmen varierar. Aptiten varierar. Vad jag vill se på TV eller höra för musik varierar. Ibland vill jag inte se eller höra något alls på flera veckor. Kommunikationsförmågan varierar. Orken varierar. Alltså är det närmast omöjligt att göra samma sak varje dag (utom att duscha och äta, och även det blir lite när det faller sig, inte på några bestämda tider). Dessutom avskyr jag upprepning och vill helst bara göra saker en gång, och då ordentligt!

Så jag fick nog diagnosen trots att jag inte uppfyller kriteriet att ha ritualer o dyl. Däremot har jag väldigt monomana intressen. Fast de varierar också...

Och så uppskattar jag förutsägbarhet från andra. Och går gärna till samma affärer varje gång, det är väl det enda tillfälle då jag inte gillar variation.

Inger, jag är nog ganska lik dig så som du beskriver. Väldigt svajig i humöret. Jag har iofs börjat fundera på om jag har bipolär 2 också, jag stämmer ganska bra in på de kriterierna, och BP och AS är ju förhållandevis vanligt att det samexisterar, har jag läst.

Har också specialintressen som varierar ganska mycket, men som är totalt uppslukande. Är jag inne i en sak tar jag reda på _allt_, det är det enda jag kan prata om, det enda jag tänker på.
Sen har jag mitt gamla specialintresse sen barnsben, svensk historia, som liksom följt med genom allting, men ändrat inriktning. De senaste åren är det svensk arkitektur och inredning ur historiskt perspektiv. Om jag får prata om sånt kan jag prata med vem som helst, hur länge som helst. Annars har jag väldiga problem med sociala sammanhang.

Hur har ni gjort med sådant och vad har ni haft?

Själv hade jag fler när jag var yngre. Skulle gå ett visst antal steg på olika områden på marken, var tvungen att röra allting med båda händerna ett visst antal gånger (även tangenter vid datorn), fick inte äta eller röra någonting som hade med tomater att göra osv. Mådde själv inte dåligt utav det, men märkte att många NT-personer som jag då försökte lära känna bröt kontakten med mig. Dels för att jag gick på ett konstigt sätt. Så jag gav mig själv en tvångstanke som var att jag inte fick hålla på med några ritualer. Nu har jag betydligt färre ritualer än tidigare.

Moderator: Slog ihop med tidigare liknande tråd.

Jag hade också mycket tvång och ritualer när jag var liten som inte sitter i längre. Jag var tvungen att röra saker och göra saker ett visst antal gånger, var tvungen att gå lika mycket med båda fötterna på vissa saker osv.
Så hade jag jättemånga gosedjur i sängen när jag skulle sova ett tag, och jag var tvungen att säga godnatt till alla i en speciell ordning och lägga dom rätt innan jag kunde slappna av.

Nu för tiden kan jag inte komma på om jag har några såna tvång. Kanske gäller att försöka pricka in stegen "rätt" när jag går på gatustenar i så fall, men det är inget måste.

Precis så här jag varit! Har lidit ganska mycket av tvångssyndrom och en inre oro på gränsen till explosion. Nu känns det inte som ett problem längre. Det här varit kopplat till stora maktlöshetskänslor och de är betydligt färre idag än i min barn- och ungdom. Dessutom får jag hjälp av ssri om det gäller oförklarliga oroskänslor.

Har haft en massa ritualer när jag var yngre, för mej främst av verbal karaktär...t.ex var morsan tvungen att säga en viss ramsa ett visst klockslag varje kväll innan jag gick och la mej. För mej har dessa ritualer alltid varit ett sätt för mej att komma över problem i min vardag som t.ex svårigheter att somna eller komma igång på morgonen. Rena tvångsmässiga ritualer har jag aldrig haft, förutom att mina vardagsproblem tillfälligt återkommit om jag av någon orsak inte kunnat genomföra ritualen ifråga.

Med stigande ålder har ritualerna blivit allt färre och alltmer sofistikerade och förmågan att acceptera att dom ibland inte går att genomföra har gradvis blivit bättre.

Jag varken har eller har haft något som har med tvång att göra.

Jag haft problem med kontrollera saker. Tex om jag stängt av apparat eller låst dörren. Förut jag kunde göra samma sak 20 ggr. Bra nu. Jag kommit förbi det nu.

Kontrollfreak:et i mig får ångest av ritualer, så det blir motat i grind som en inre dragkamp ingen annan märker.

Jag tvångar gärna med allt som går att tvånga med, men med en sak i taget. När jag går in i ett beteende så gör jag det med rejäl överdrift. Nu i efterhand har jag kommit på att det förmodligen är stressrelaterat. Det är ett sätt för mig att hantera en inre oro jag inte kan sätta ord på. Det känns som att jag har kontrol på situationen, vilket under tvångsbeteendet är prioritet nummer ett.

Vissa tvång tillåter jag mig att ha, andra försöker jag febrilt göra mig av med. Jag har tvånget att känna efter min puls. Det har jag gjort så mycket att jag blivit överdrivet medveten om min egen puls. Jag kan känna pulsen slå i ryggraden, när jag knäpper händerna, när jag korsar benen eller när jag bara sitter helt stilla. Jag känner som en STOR puls i ansiktet, i nacken, i fingrarna.. You name it. Det är ett beteende jag skapat relaterat till panikångest, men ett beteende jag nu försöker bli av med. Det är extremt kusligt att vara medveten om sin egen puls, sin livslina, när man försöker sätta sig till ro.

När jag var yngre tvättade jag tvångsmässigt händerna när jag varit bland människor , offentliga miljörer och så vidare . Tvättade överhuvudtaget händerna i överflöd som yngre .Tvättar fortfarande händerna väldigt ofta men inte direkt efter jag varit till affären och handlat som det var på den tiden .

Gargamell85 skrev:När jag var yngre tvättade jag tvångsmässigt händerna när jag varit bland människor , offentliga miljörer och så vidare . Tvättade överhuvudtaget händerna i överflöd som yngre .Tvättar fortfarande händerna väldigt ofta men inte direkt efter jag varit till affären och handlat som det var på den tiden .

Jag tvättar alltid händerna när jag kommit hem (från affären eller någon annanstans), vilket enligt min erfarenhet är fullkomligt normalt och att rekommendera.


Själv har jag inte haft några tydliga tvångstankar/-beteenden, men mitt liv är fyllt av strikta rutiner som i vissa fall gränsar till ritualer. T.ex. har alla (12) mjukisdjur som omger mig i sängen sin egen specifika godnatt-ritual. Det handlar emellertid framför allt om trygghet, inte tvång.

Kommer på mig själv med att undvika kanterna på gatstenar än idag.. men det var mer konsekvent som yngre.

Det där med att överdriva saker för att 'få kontroll' lät lite bekant. Har en del beteenden jag 'försöker ta med humor' som jag kallar det (tills jag får nog av dem och börjar läsa DSMIV). Borde kanske testa nån antidepressiv igen.

Jo , tvättar händerna efter jag var ute oftast numera med , men känner ingen tvång över det hela och behöver inte stå under kranen i ibland 30 minuter för jag blivit " smutsig".Överdriven bacillscräck från 9-10årsåldern framtill idag fast i mindre propotioner .